Första advent...

2011-11-29 | 19:37:06







Hinner inte skriva alltför mycket nu för tiden ;-)

VILL, men ibland räcker inte tiden till åt allt man vill, och om sanningen ska fram så tryter även orken en aning.

Det har varit och är en turbulent tid, med många känslor som spökar.

Jag blir så trött av allt ”trams” runt omkring mig och då drar jag helst av allt täcket över huvudet och vill ingenting!!!

 

Fast trött, det blir väl var och varannan bara man tittar ut genom fönstret, helt grått och blött…Var är julstämningen liksom???!!!

 

Kan i alla fall skriva om en underbar helg med mina fantastiska små hjärtan hos mig.

I fredags var det pepparkaksbak som stod på schemat.

Hela eftermiddagen knådades, kavlades det och trycktes fram små gubbar, gummor, granar och hjärtan, och även små ”egendesignade” pepparkakor.

Robin gjorde en traktor med kärra, Albin en brottare och en brottararena och Melwin en tomtesäck med klappar i.

Bara lille Vincent höll sig till att mest trycka ut traditionella stjärnor :-)





Melwin koncentrerar sig på att få till en gran...




Albin, i fart med att kavla, vill gärna visa upp sig i sin nyinskaffade "one piece" :-)




Nogranne herr Robin la ner mycket tid och energi på att göra pepparkakorna så här fina, visst blev de bra...!!!




Vincent skulle göra sig en STOR pepparkakshäst tyckte han :-)
 

 

Robin med sin alldeles egendesignade pepparkaks traktor *jättefin*




Gott smakade de i alla fall och det doftade härligt juligt i hela huset *love x-mas*

 

Under lördagen blev det en liten skogsutflykt. Solen sken ju faktiskt *kors i taket* så det var ju bäst att passa på med en utomhus aktivitet.

Vi for upp till Landsberget och grillade korv tillsammans med Johan, Nannie o barnen.

Sådär väldigt varmt var det ju inte direkt där uppe på högre höjder, men vi stannade en stund i alla fall ;-)






Albin tog med sig sin scoutkniv och skulle tälja lite...





...medans Love och Melwin mest spexade loss ;-)
 

 

Till kvällen fick vi gäster.

Lasses ”syster” Lotta med familj kom och åt middag förgyllde vår lördagskväll.

Barnen lekte jättebra allesammans och vi vuxna fick lite ”prat tid”, vilket alltid är trevligt :-)

 

Söndag, första advent, och det första ljuset i adventsljusstaken lyste såklart direkt hela morgonen, och i stort sett hela dagen också förresten, för det var ju så mörkt och tråkigt väder så ett litet ljus livade upp...



Senare eftermiddag var det dags för julskyltning.

Först en sväng till Norberg, sen Fagersta.

Barnen träffade Tomten och lämnade in sina önskelistor, så nu är det gjort ;-)

Även om jag hoppas att vi ska kunna ta oss en tripp upp till Tomteland innan julafton. Det är ju där den ”riktiga” Tomten bor och det är ju bäst att lämna in sina önskelistor ordentligt ;-)

Men jag väntar ju på att snön ska komma, för ett Tomteland utan snö är ju inte riktigt lika juligt och stämningsfullt…

 

Melwin slog till och tappade framtand nummer två i helgen. Så tandfen fick åter igen göra ett besök och byta ut tanden i glaset mot en slant :-)








Så söt liten "tandlös" kille...




...som får in hela tungan i gluggen :-)


Idag har jag varit och lyssnat på lill*n i magen.

Det är riktigt häftigt att höra hjärtljuden och verkligen få den där känslan att man har ett alldeles nytt litet liv i magen *helt underbart*

Allt verkade bra med den lill* och jag var väl inte så pjåkig jag heller ;-)

Blodvärdet fortfarande lågt, men jag kan ju inte göra mer än att äta järntabletter och försöka få i mig en så järnrik kost som möjligt.

Sen att jag är både trött och snurrig, det får man väl leva med i några veckor till ;-)

Huvudsaken är ju att h*n  därinne i magen mår bäst!

Vecka 23 nu… det närmar sig ;-) hi hi hi

 

Hittade en superbra grej på nätet som jag bara måste skriva om, för det är ju ett jättebra samarbete!!!




 

En present som verkligen gör gott. Köp Give Hope märkta presentset från Lundmyr och stöd kampen mot barncancer. Ge bort något litet, starta något stort! http://www.babyshop.se/GiveHope/s/352



Så släkt och vänner, det här önskar sig vår bebbe i magen ;-)


 

 

 

 

 

 

 

 


Härliga vardagen...

2011-11-24 | 11:06:16

Snart har förmiddagen gått och vad har man hunnit med egentligen…???

Fixat frulle åt de fyra små, skickat iväg ”de stora” till skolan, kört Melwin och Vincent till dagis.

Det var en lite roligare dagisdag idag, då det var ”leksaksdag” på schemat.

Pojkarna fick välja fritt vad de ville ta med sig för leksak. Enda kravet var att det skulle gå att leka med utomhus, då det var mest ute de skulle vara på förmiddagen. Vilket passar ypperligt nu när solen slår till och skiner, för en gång skull ;-)

Melwin valde att ta med ett flygplan och Vincent en bil :-)

Hem igen och gått promenad med vovvsingen, tagit hand om min lilla ”farm” ( läs matat kaninerna och gjort rent i burarna samt matat fåglarna ).

Jobbat lite vid datorn, ringt några samtal…

Nu går tvättmaskinerna för högvarv och det är snart dags att göra ett litet städ och plock ryck här hemma, innan ”de små” ska hämtas igen från dagis.

Vardag när den är som bäst!

 

Så härligt att ha de hos mig igen, mina fyra godingar och vi har mest myst hela veckan. Efter att skolan slutat såklart.

Lite kompis lek har givetvis också det hunnits med och igår var jag och ”de små” en sväng till Västerås.

Melwin hade tid för en träff hos arbetsterapeuten. Var ett år sedan vi var där sist och det var åter igen dags att kolla in Melwins finmotorik och styrka i armarna/händerna.

Det hade hänt mycket på ett år och oj vad han hade förbättrat styrkan.

Även finmotoriken var helt godkänd, även om Melwin inte riktigt gillar att rita och skriva sådär överdrivet mycket.

Vi fick med oss några ”tutor” som jag kallar de, hem. För att sätta på pennorna, vilket hjälper Melwin att få ett bättre grepp. Han håller pennan aningen knepigt när han ritar.

Men det fanns ingen anledning till att besöka arbetsterapeuten oftare än en gång om året och det kändes ju skönt.

Hon är väldigt noggrann i sin bedömning, och lätt att prata med, så vi har fått en riktigt bra kontakt. Vilket är så himla viktigt. Snart ska ju Melwin börja lära sig skriva ”på riktigt” och då är det ju toppen om man har en bra kontakt att vända sig till, så man kan ge honom bästa möjliga förutsättningar.

Hon visade oss lite olika hjälpmedel som finns att ta till, om det skulle behövas. Men nu är det ju ett tag kvar tills Melwin börjar skolan och till dess trodde hon att det skulle fungera fint för Melwin, så vi hoppas på det då…

 

Melwin har gått och blivit en tand fattigare, men ändå rikare, då tandfen dök upp med en slant under natten :-)




 


Den andra framtanden är även den riktigt, riktigt lös, så den ryker nog snart. Då får vi en riktigt tandlös liten kille ;-)

 

 

Vill passa på att påminna om ett viktigt event i helgen!!!

 

 

 



Så ni som gillar McD käk...det har aldrig varit mer rätt och riktigt att äta ”junkfood” än nu ;-)


Helgen som gick...

2011-11-21 | 11:29:37

Jag är en fuskare…IGEN!!!

Japp, igår satte jag och Lasse upp stjärnor och stakar och Lasse hämtade även hem adventsgranen och satte ljus i den.

En vecka för tidigt, jag vet, men jag vill ju kunna njuta till helgen.

Om allting är uppe och klart då så hinner man ju verkligen fira första advent, gå på julskyltning, tända ljus i kyrkan etc…

Sen har jag ju mina älskade små då också, så vem har tid och lust att städa och pynta då…???

Nej, skönt att det är klart och såååå mysigt blev det!!!

Det är ju så mörkt och trist nu, så det var verkligen ett lyft att få tända upp alla stjärnor och stakar *Härligt*

 

Helgen har som vanligt gått i ett rasande tempo, utan att jag riktigt vet vad jag har gjort ;-)

 

I fredags var jag på utvecklingssamtal med Albin och det var så positivt.

Han hade det lite kaggligt i våras. Svårt att sitta still på lektionerna, rastlös och ville inte riktigt lägga manken till och försöka lära sig.

Men nu, en total förändring.

Han var i fas i alla ämnen. Han hängde med övriga klassen jättebra och hade lugnat ner sig betydligt på lektionerna.

Lyssnade bra och myrorna i brallan hade försvunnit.

Underbart att höra och JA, jag skryter ( igen ) men det känns bara så himla bra, när det flyter på i skolan för de små.

Och inte bara jag blir glad, även Albin tyckte det kändes jättebra i skolan och att det var så roligt att känna att han hängde med i ämnena och att det plötsligt var riktigt skoj att skriva, läsa och räkna.

Bara att kämpa på framåt och så roligt att det har lossnat för honom!

 

När Lasse slutat jobbet gjorde vi en liten Västerås vända. Ikea besök, där jag kittade upp mig på de adventssaker som behövdes.

I lördags var det dags för lite julstämning igen då vi for till Åvestbo Julmarknad.

Blev lite ”fågel äta” och marknads godis :-)

 

Eftermiddagen var jag på ett House of Lola party.

Hade aldrig sett deras kläder förut, men det var en jättefin kollektion, både för barn och mamma.

Dock kommer jag ju att växa ett tag framöver nu, så jag gjorde inga inköp till mig själv.

Men väl till Albin. De hade flera fina ”skate tröjor” vilket han älskar, så det blev några såna, det var honom väl unt <3

Sen är det ju alltid lika trevligt att sitta ner och träffa goa mammor, få smaskigt fika och bara prata en stund :-)

 

På lördagskvällen var det dags!!!

Vi gick på bio och såg fjärde filmen i Twilight serien, ”Breaking Dawn”

Och den var ju bara såååå bra!!!

Tog slut alldeles för snabbt och nu bara längtar man ju till att ”part 2” ska komma. Vilket tyvärr lär dröja ett tag…

Helt klart värt ett biobesök!!!






 

Under söndagen sprang jag som sagt runt, städade och fejade, och sen pyntade.

Med endast ett litet avbrott för en fika med bästa Nannie ;-)

Kanske var jag lite för vild, då jag fick sammandragningar!!!

Alldeles på tok för tidigt såklart, och det var lite läskigt.

Lasse placerade mig i soffan, sa till mig på ”skarpen” att lugna ner mig och bjöd på glögg.

Så efter att ha suttit ett tag i soffan, smuttandes på glöggen, lyssnandes på Carolas Jul i Betlehem ( Lasses skiva ), så avtog det så sakta och försvann…Tack o lov!

Har aldrig haft känningar så här tidigt någon gång förut, så jag blev lite paff. Har ju alltid kört i samma tempo liksom.

Men det var en tydlig signal på att jag måste lugna ner mig en aning.

Är ju bara i vecka 22 än, så lugn och fin nu…;-)

 

Nu hinns här inte skrivas något mer, för jag ska strax iväg och hämta de bästa!!!

Mina fyra underbara små kommer till mig nu och det är inledningen på en toppen vecka :-)


 

Hörs sen!

 


Andas ut...

2011-11-17 | 19:55:19

Hemma igen…och kan pusta ut!!!

Det var ett positivt besked vi fick och läkarna var mycket nöjda över vad bilderna visade.

Tumören sitter där fortfarande. Den är helt oförändrad jämfört med tidigare bilder som togs i maj.

D v s den har varken vuxit eller minskat i storlek.

Tumören tar inte upp någon kontrastvätska, vilket är positivt, då man med blotta ögat inte kan se någon aktivitet av tumören.

Men åter igen påpekade Bosse att det blotta ögat inte kan se var endaste liten cell. Så man kan fortfarande inte utesluta helt att det finns levande cancer celler kvar. De kan vara döda, vilket man naturligtvis hoppas på, men de kan också vara vilande. Om en cancer cell är så att säga vilande, så kan den i värsta fall ta fart igen, och Melwin får då ett s k återfall.

Men i dagsläget visar inte tumören på någon som helst aktivitet, vilket vi får glädja oss åt såklart.

 

Säger som jag hittills alltid har sagt. Självklart skulle jag helst önska att man inte såg ett endaste litet spår av tumören, att den skulle vara puts väck borta.

Men så lätt ska det tydligen inte vara och då får man vara innerligt glad åt att den åtminstone inte visar några tecken på aktivitet, viket jag nu givetvis är!!!

 

Melwin gick igenom Bosses neurolog undersökning med betyget MVG och varken Bosse eller Susan kunde visa på något avvikande hos honom, med tanke på ålder och vad han tidigare gått igenom för behandlingar.

Men så briljerade han ju också, vår Melwin.

Han hoppade så fint på ett ben, gick på hälar och på tårna och petade sig med fingret på näsan när han blundade mm mm, vilka klarar av det hur som helst va ;-)

 

Nu har tröttheten helt kommit över mig och jag ska absolut inte göra annat än placera mig i soffan och bara andas ut och njuta av att ”Klumpen” fortfarande inte lyckats ta övertaget om min älskade lille kämpe.

Blir väl så när spänningen släpper, man andas ut och så kommer tröttheten och tar överhand. Fast det är en skön känsla, ett lugnande besked att vila sig emot.

Nu dröjer det ytterligare 6 månader tills det är dags igen för ny magnetröntgen, förutsatt att Melwin inte visar några tecken på att det skulle kunnat ha hänt saker ”däruppe”.

 

Vi har dock fortfarande några undersökningar kvar att göra denna period.

Han ska träffa ögonspecialisten, då även ”pricken” i ena hans öga ska kollas upp, så att inte den nu fått för sig att förändra sig på något vis, vilket bara inte får hända.

Även hörseln ska kontrolleras, men det borde inte vara några konstigheter, då vi inte märkt något alls av att han skulle höra dåligt på nåt vis.

Visst, ibland hör han kanske inte helt bra…men det är väl så med femåringar, de hör helt enkelt bara det de vill höra ;-)

Men idag tänker jag inte mer på det, utan gläds åt dagens positiva besked och njuter av att kunna fira kommande juletid utan att behöva tänka på ”Klumpen” hela tiden :-)






Vår fantastiske, underbare lille kämpe...
Ingen är som Du <3




 

 


Lång väntan...

2011-11-17 | 11:05:46

Usch, idag är dagen D…

Sovit som en skit i natt ( fast i och för sig är jag också rätt täppt i näsan så ).

Bara tänker och tänker och vill att denna dag ska gå fort, fort, fort, så vi snart kan få veta hur det står till med den lille herr´n…

Men vi får vänta ända tills klockan 16 innan vi ska träffa Bosse och Susan på Akademiska.

Tony åker dit med Melwin, då det är ”hans” vecka.

Jag och Lasse åker dit tillsammans.

Vill inte åka själv dit och hem…för många tankar som snurrar i huvudet, för mycket oro.

Då är det skönt att ha någon bredvid sig i alla fall, även om jag inte är så bra på att just prata när jag är nervös.

Blir mer som en mussla och bara väntar och väntar på att få veta…

Men uppe i huvudet är det ju en helt annan ruljans ;-)

 

Även fast vi inte ska träffa läkarna förrän vid fyratiden så åker vi snart mot Uppsala.

Lasse har inte heller någon ro att jobba, såna här dagar har man svårt att fokusera, och det påverkar oss alla omkring liten Melwin.

Får väl stanna till och strosa lite i Västerås, kanske göra Uppsala, bara få tiden att gå…

 

En positiv sak är i alla fall att jag får träffa min lille Melwin en stund idag. Krama och Pussa på honom och det känns som evigheter sedan ( läs i måndags ).

De här ”barnlösa” veckorna är sååååå långa :-(

 

Har i alla fall svar på proverna som togs i samband med Melwins MRT undersökning.

Blodvärden, hormoner etc…

Samtliga prover var helt normala och helt oförändrade jämfört med föregående provtagning i januari.

Skönt! Kan man checka av en undersökning som OK…

Men idag återstår ju det absolut viktigaste beskedet, OM Klumpen har visat sig vara aktiv eller inte, OM man kan se någon ny tumör…

"Bara" fem timmar kvar, sen får vi veta…







Allt bara MÅSTE se bra ut för finaste, goaste lille Melwin <3

 


Min förvandling...

2011-11-16 | 15:09:02

Har nu gått och blivit en liten ”rödtopp” :-)

Som jag skrev igår så var det frisörbesök idag och som bästa Lena har tjatat…

Ja, vi kom alla fram till att det var ända sedan Linda Pritchard deltog i Idol ( vilket var 2008 ) som Lena har insisterat att jag skulle färga håret rött.


Hon tyckte Linda och jag var lika varandra och därför skulle rött vara en idealisk färg för mig…:-)





Likhet eller inte...rödhårig är hon i alla fall :-)



Rätt eller fel, är upp till var och en att avgöra, men såhär blev i alla fall dagens resultat av mitt frisör besök hos Lena på Eleganze Hair…












Och JA, själv är jag helnöjd med min "total makeover" ;-)



Drygt är det...

2011-11-15 | 17:33:40

En ”bajsvecka” på alla sätt och vis…

Lämnade barnen till deras pappa igår morse.

Albin och Vincent med feber och hosta, Melwin och Robin lyckligtvis fortfarande krya.

Hur det står till med de idag har jag ännu inte fått någon rapport om.

Vill ju pyssla om de och ta hand om lite extra när de små är sjuka. Men får nu snällt hoppas på att pappan gör det istället…

 

Känner mig själv inte heller särskilt kry idag.

Hade besök av min bästa Fia och hennes lille Liam på förmiddagen. Härligt att träffa de igen, då det gått alldeles för länge sen sist, när det tydligen ska vara så svårt att hålla sig inom landets gränser ;-)

Men på eftermiddagen började jag frysa jättemycket och känner mig täppt i näsan, och är SUPERTRÖTT!!!

Tröttheten tror jag dock mestadels beror på att det är så himla mycket att tänka på just nu och all oro gör att jag helt enkelt inte orkar med.

Låter ju skittrist, och det är det faktiskt också…:-(

Jag är grymt nervös inför torsdagens möte med Melwins läkare. Att få besked om vad hans bilder som togs förra veckan visar.

Sen känns det allt annat än bra att lämna sina älskade små till en pappa som man i nuläget har usel kontakt med och som man ska sitta i tingsrättsförhandlingar med inom kort.

Att lämna de käraste man har varannan vecka är ju aldrig särskilt roligt, men det hade ju underlättat betydligt om man kände att man kunde prata med den man lämnar till och att vederbörande hade något svagt intresse i att ha en fungerande kontakt.

Ja, det suger verkligen och jag kan för mitt liv inte begripa hur det kunde bli såhär…

Efter allt vi gått igenom, 12 år och fyra barn senare, hur kan det då vara så svårt att komma överens om vad som är bäst för de käraste man har…???!!!

Men det är väl det som kallas livet, man ska prövas på alla sätt och vis…



Har helt enkelt varken TID eller LUST att bli sjuk just nu, så jag återgår väl till soffan och kryper ner under filten ett tag till.

Jag har ju faktiskt chansen att vila nu, så det är väl bäst att ta den då ;-)

Lite mysigt att ligga sådär och vila när det oftast leder till att det blir full fart i magen och den lill* sparkar och härjar som bäst, en underbart härlig känsla <3

 

Men jag måste ju avsluta med att berätta hur det gick för min tappre Albin på brottar tävlingen i söndags.

Det gick kanon och kämpen kammade hem två segrar i båda sina matcher *japp, åter igen en mycket stolt mamma*


 



And the winner is...ALBIN!!!




Har hunnit iväg på ett besök hos Nageldivan och fixat till mina adventsnaglar ;-)





De kanske ser mer bruna ut på bilden, men de är härligt mörkröda :-) Tack Eila!




 

Förresten, måste berätta att jag imorgon ska unna mig ett frisörbesök och göra en drastisk förändring.

Min frisör Lena har länge tyckt att jag ska våga mig på rött, så nu ska jag inte fega längre…

Det är ju förändringarnas tid vad det gäller allt annat i mitt liv, så varför inte även på håret ;-)

Imorgon blir jag en rödtopp, och JA, jag kommer givetvis återkomma med bildbevis, så får ni avgöra själva hur ni tycker jag passar i det…

 

Nej, soffan väntar…

 

See ya`

 


Fars Dag idag...

2011-11-13 | 08:23:49

Fortfarande tyst i huset, alla sover…

Varför är jag vaken då?

Har skickat iväg Lasse och Albin till brottningstävling i Arboga.

Det var samling redan halv åtta, så det blev en tidig söndagsmorgon.

Hade gärna följt med och hejat på min bästa Albin, men vill inte begära att ”hela ligan” ska stå startklara redan klockan sju, för att sedan åka över en timma i bil och titta på brottning som de är skapligt ointresserade av. Så ibland måste man dela på sig och det är ju guld värt att Lasseman ställer upp, stöttar och hejar fram prinsen <3

Som sagt, Melwin, Robin och Vincent sover fortfarande, och de kan behöva lite sovmorgon.

Albin var det dock inga som helst problem med att få fart på, tidig morgon. Han riktigt brinner för sin brottning och var max laddad. *Håller tummarna att det går riktigt bra för honom*

 

Hade en härlig myslördag igår :-)

Först en soft förmiddag, med slapp härhemma.

Önskelistor till Tomten gjordes klara, det lektes och det spelades och alla bara trivdes med att ”bara vara”

Älsklingen stod för lunchen, vilket var hur skönt som helst att slippa tänka på.

Det där med maten är ju annars ett evigt bestyr. Det ska planeras, köpas in och tillagas…var eviga dag. Så nej, det är inte alltid sådär jätteroligt och att då slippa tänka på vad som ska serveras en dag är ett riktigt skönt avbrott i vardagen. *uppskattas massor*

 

Efter lunchen gjorde vi en liten utflykt allesammans till Färna Julmarknad.

Där bjöds det på en massa gott att mumsa på och man fick känna på lite julstämning, trots att det var blött och grådaskigt väder, ingen julsnö precis…

Köpte dock mest tvålar, inte så juligt precis, men jag bara älskar tvålar och doftljus från Klockargårdens i Norberg.

Så nu doftar det gott i våra badrum ;-)

Även Sigge hund fick en speciell ”hundtvål” som doftade riktigt fräscht och gott. Han måste ju få sig en ordentlig tvagning innan jul, så den kommer väl till pass. Hoppas bara att han också tycker att det doftar gott ;-)



Dagen avslutades hos bästa Johan och Nannie, då Johan tydligen gått och blivit ett år äldre, han är riktigt gammal nu faktiskt ;-)

En trevlig kväll med god mat och många skratt. Vi blev dock inte så jättesena, då det var tidig morgon som gällde och barnen skulle inte läggas alltför sent.

*Grattis på ”riktiga” dagen idag då Johan och Tack för igår*




Det sussas fortfarande här hemma, men jag ska ändå sätta fart. Kan inte ligga på latsidan idag heller, då jag får besök vid elva tiden av goa mammor.

Jag är nämligen värdinna för ett Perfect Home party just idag.

Ser fram emot att se alla fina saker som Yvonne alltid brukar ha med sig, och kanske handla lite, och självklart att fika och babbla en del med tanterna ;-)

I eftermiddag blir det till att besöka bästaste pappsen. Det är ju en sån dag idag och jag passar därför på att skicka en grattis hälsning till alla pappor därute, men självklart lite extra till min alldeles egna pappa <3



 





 

 

 

 


Nu är det bara att vänta...

2011-11-10 | 22:34:53

Har blivit några Västerås vändor under veckan...

Igår var det besök hos logopeden med Melwin och idag var det så dags för ännu en magnetkamera undersökning.

Trots att det börjar bli lite av en rutin det här med narkos och röntgen, så är det ändå en dryg dag.

Man påminns igen väldigt starkt om att det faktiskt är en tumör som ska kollas upp.

En tumör i just min lille sons huvud!

 

Nu har Melwin inte alls visat några tecken på att tumören på något vis skulle ha växt.

Ibland kan han ha lite ont i huvudet och/eller i nacken, men inget onormalt med tanke på vad han tidigare gått igenom.

Tyvärr är ju nu den här typen av tumör som Melwin har, något av den luriga typen.

Eftersom tumören var så pass gigantiskt stor som den nu var, när den först upptäcktes, så lämnades det ett stort hålrum kvar efter att den opererats bort.

Om nu tumören skulle få för sig att börja växa igen och växer sig ut i hålrummet först, kan det ta ett ganska så långt tag innan Melwin blir synbart påverkad av tumörens framfart, beroende på hur snabbt den väljer att forcera fram såklart.

Men börjar den växa mer inåt, mot hjärnstammen, ja då bör Melwin reagera förhållandevis snabbt, vad jag har förstått.

 

Hur som helst så vet jag ju givetvis ingenting om detta ännu.

Dagens magnetröntgen är gjord. Bilderna av Melwins huvud och rygg finns tagna och ska nu noga gås igenom av Akademiskas röntgenläkare och sedan tas upp på torsdagens hjärntumörs möte, nästa vecka.

Samma eftermiddag ska vi då träffa Melwins läkare Bosse och Susan och få beskedet om vad bilderna visade och hur läget är för vår lille kämpe.

Det  är ”bara” att vänta tills dess… En skitdryg, skitlång, skitvecka!!!

 

Jag är, som jag mest alltid brukar vara, världens stoltaste mamma till världens bästa Melwin :-)

Måste bara skryta med och berätta om hur fantastiskt cool och duktig han är när det kommer till alla sjukhusbesök.

Inget gnäll och klagande över att han blir väckt strax efter 06.00, för att bara hoppa i kläderna, ingen frukost och ta sig till sjukhuset.

Direkt av med tröjan, sätta nålen in i porten. Lämna några rör blod. Väga och mäta sig och sedan iväg till magnetkameran.

Teamet som tar emot honom där kallar honom världsvan. Med all rätt. De flesta där har träffat Melwin tidigare, flertalet gånger. Vet hur cool han alltid är, berömmer honom för det och skämtar och busar ”kompislikt” med honom.

För Melwin är det ju toppen med ett sådant bemötande. Han känner sig trygg, trots nål, slangar och diverse sprutor kring honom.

Åter igen sitter han i mitt knä, lugnt och harmoniskt, och säger som om det vore den mest naturliga saken i världen ”Go´natt mamma, vi ses sen” när han ser den vita” sovmjölken” pumpas in i hans slang på sin väg mot porten…

 

Givetvis jätteskönt att slippa krångla varje gång vi ska iväg till sjukan, att det aldrig blir tårar och skrik, men samtidigt också lite tragiskt egentligen, man blir lite tårögd.

Det är dubbla känslor…behöver säkert inte förklara det vidare!


 

 

Nyvaken liten "trötter" vid uppvaket. Bästisen "Dagge" givetvis vid hans sida hela tiden :-)



Melwin lägger alltid in en beställning på vad han vill mumsa på när han vaknat till efter narkosen. Oftast blir det någon smaskig chokladbit han väljer...



Direkt man piggnat till är det dags för lek såklart :-) Här bakas det åt mamma uppe på dagsjukvården...






Efter att nålen var borttagen och vi fick lämna dagsjukan, så var ett besök vid "lekterapin" ett givet måste. Där tillverkades Melwins alldeles egna figur till Bolibompas MiniMello :-)



Ett par timmar efter uppvaket är Melwin pigg och alert igen, och klättrar gärna en sväng på loket i sjukhus entrén innan hemfärd...Inget konstigt alls tycker Melwin, medans mamman är mer nervös och skeptisk till hur bra balansen egentligen är efter sövningen ;-)




Ja, ni ser ju själva…En cool, världsvan och helt enkelt fantastisk liten kille som kämpar på i positiv anda, vad det än gäller <3

Nu återstår bara för oss att hålla tummarna, tro, hoppas och be för att det räcker till för att skicka ”Klumpen” till helvetet, för gott…!!!








Världens bästa Melwin, mamma älskar dig så...





En liten titt...

2011-11-08 | 23:46:37

Vilken härlig dag!!!

Vi fick idag ta oss en titt på vårt lilla ”monster” i magen.

Fast jag vet inte riktigt om jag vill kalla den för ”monstret” längre, då jag faktiskt mår lite bättre.

Blodvärdet är fortfarande långt ifrån bra, men jag är inte alls lika illamående, vilket känns otroligt skönt bara det, och kliandet är inte värre i alla fall, utan det kan jag leva med ;-)

Tröttheten finns där, men att det bara skulle bero på bebisen i magen, det vill jag inte påstå. Utan det är nog helt klart mestadels beroende av alla andra omständigheter som råder just nu.

 

Hur som helst, så var vi fulla av förväntan när vi, både jag och Lasse såklart, for till Västerås idag, för att göra ett rutin ultraljud.

Lite pirrigt var det ju givetvis också, det finns ju alltid en risk att det ska upptäckas något galet.









Men så var det nu lyckligtvis inte!


Det lilla hjärtat pickade på i full takt. Alla mätningar och noggranna kontroller visade att allting såg så bra ut och var högst normalt. *underbart*

 

Så här kommer de första exklusiva bilderna på vår lilla bebis…:-)











Liten bebis med BF 30 mars 2012




Vet inte hur slipade ni är, om ni kan se på bilden vad det är för en liten krabat som gror där inne i magen, en liten pojke eller en liten flicka…


Vi vet!!! :-)


Vi hade inte direkt planerat att ta reda på könet, men så blev det.

Tidigare har man ju inte fått veta ”bara sådär” på rutinultra i Västerås. Men det var ändrat nu och hon frågade om vi ville veta...

Då svarade Lasse att han redan hade sett att det var en ???????

Själv hade jag inte sett nånting alls av det lilla könet. Hade fullt upp med att hålla reda på vart nånstans på den lilla kroppen hon egentligen befann sig med muspekaren och exakt vad hon pratade om.

Men om Lasse påstod sig ha sett könet redan, så ville ju JAG VETA!!!

( Tänkte för mig själv att, aldrig att han kan ha hunnit sett det, såhär på sitt livs första ultraljud och allt )

Men tro det eller ej, det visade sig att Lasse hade sett helt rätt *ja, jag ÄR impad*

 


Somliga brukar se det på magen, så här kommer ännu en magbild :-)






Vecka 20

 

Vem är det som döljer sig därinne tro, a boy or a girl???


Vad tror ni...???



Så glad och lycklig över min lill* i magen. Att allt såg bra ut och att jag redan gått halva tiden.

Så fort som tiden alltid går, står det ju inte på förrän jag får träffa min minsta juvel på riktigt <3



KRAM & GO´NATT TILL ER ALLA














Äntligen....

2011-11-07 | 08:37:26

Wooohooo, äntligen är det ny vecka vilket innebär att idag kommer mina fyra underbara små till oss!!!

Som vi har längtat…

Tänk vad man saknar deras närvaro så fort de är iväg en stund. Det blir så tyst och tomt här hemma, även fast Lasse babblar på så mycket han kan och både katten och hunden härjar, så blir det aldrig riktigt samma sak utan kidsen hemma.

Men nu har vi en hel vecka tillsammans att se fram emot :-)

 

En vecka som innehåller en hel del Västerås besök.

Imorgon ska jag och Lasse äntligen få titta på bebben i magen.

Japp, rutin ultraljud på förmiddagen.

Spännande, men också lite nervöst såklart…

Kan ju inte låta bli att oroa mig att det ska vara något som är fel. Törs inte utesluta något eller andas ut alls förrän jag får det bekräftat att allt ser bra ut.

Men full fart i magen, det är det i alla fall och det är ju underbart att känna allt sprattel och liv där inne.

 

På onsdag är det dags för ännu ett besök hos logoprutten ( logopeden såklart ) för Melwin.

Inte så spektakulärt i sig. Åker dit, Melwin får göra lite övningar med logopeden. Vi äter på antingen Max eller McD, beroende vad Melwin och Vincent bestämmer för dagen och sen blir det hemåt igen för att vara hemma i tid tills ”de stora” kommer från skolan.

 

Men sen på torsdag är det då dags för det minst roliga den här veckan…

Melwin ska sövas och in i magnetkameran igen, för ännu en röntgen av huvud och rygg.

Nu har han ju sövts säkert närmare 60 gånger redan under sitt 5 åriga liv. Så det i sig är väl inte så himla nervöst egentligen. Melwin kan ju rutinerna innan och utan, han är ”världsvan” och bara så cool…

Men det finns ju alltid en viss risk med själva narkosen, som man aldrig kan utesluta helt, så visst lyckas jag oroa mig även där.

Torsdagens magnetröntgen innebär startskottet för den största nervpärsen, väntan fram till dagen D.

En hel vecka ska sega sig framåt till nästa torsdag då vi ska fara till Akademiska och få beskedet om vad bilderna visar.

Det är utan tvekan den värsta väntetiden av de alla!

Man hinner ju grubbla, tänka, fundera och spekulera nästintill ihjäl sig under den där veckan.

Tänk om…???

Hur blir det då…???

Vad gör man…???

Oundvikliga tankar!

Så under den där perioden är man inte riktigt sig själv…

Förvirrad och tankspridd, trött och med snabba humörsvängningar, skulle jag nog lätt kunna beskriva mig själv under den här återkommande ”vänteperioden”

Eller vänta nu…det kanske är så jag skulle beskriva mig själv jämt och ständigt ;-)

 

Nu ska jag iväg och ”tala ut” en sväng innan det äntligen är dags att hämta från dagis och skola :-)

 

Ha en bra dag allesammans!



Måste ju bara avsluta med att visa ett par av de fina foton som togs på förskolan...
Visst är de underbara <3




Finaste, goaste Melwin <3





Finaste, goaste Vincent <3


 

 


Alla helgons dag...

2011-11-06 | 12:44:17

En grå och disig, riktigt höstig söndag.

Tog lite sovmorgon innan hunden påkallade uppmärksamhet om att blåsan nu var fylld till max.

Lasse tog det ansvaret och gick på morgonpromenad, medan jag fick lyxet att ligga kvar och dra mig i varma sköna sängen.

Ett lyx som dock inte varade särskilt länge då istället katten pockade på uppmärksamhet i form av att helt galet springa runt i princip hela huset i full fart och riktigt sladda i hörnen.

Bara att inse att det var hög tid att kliva upp…

Frukost framför Nyhetsmorgon med en nöjd katt spinnande i knät :-)

 

Har nu i alla fall duschat och klätt mig, rätt bra för att vara innan lunch ;-)

 

Jag och Lasse åkte igår, liksom så många av oss, till gravarna av våra saknade och tände ljus.

Finns ju egentligen många fler gravar jag hade velat besöka, men då de ligger utspridda över landet så fick jag göra på ett annat sätt.

I Karbenning kyrka tände vi ljus för de vi inte hade möjlighet att besöka vid graven.

Men det är väl så att de man älskar och tänker på mest, finns väl egentligen med en, vart man än befinner sig, om än inte rent fysiskt.

Karbenning kyrka är liksom ”min” kyrka. Där är jag, och även Lasse konfirmerade. Barnen är döpta där och mina kära mor- och farföräldrar ligger där begravda.

Hade alltid en väldigt bra kontakt med min Mormor, saknar henne så att det gör ont ibland.

Hon hann bara träffa Robin, under hans första månader, innan cancern tog övertaget om hennes kropp.

Önskar så att hon hade hunnit träffa alla mina barn…*Älskar och saknar Dig Mormor*




 

Det ter sig ju liksom naturligt att man tänker och saknar lite extra på de kära som inte längre är med en, vid såna här helger.

Det var så vackert vid kyrkogårdarna igår, så upplyst och stämningsfyllt.

Synd bara att det måste till en speciell helg för att det ska få lysa så vackert.

Borde vara en självklar sak att göra varje helg, vid varje grav, egentligen…

Men det är väl den ”berömda” tiden som inte räcker till igen.

Och visst är det väl så att man egentligen inte behöver besöka en kyrka eller graven för att ägna sina saknade tankar.

De finns ju med en hela tiden, vart man än befinner sig och att tända ljus, stanna till och tänka lite extra fungerar ju faktiskt att göra vart som helst, Tack o lov!

 

Tänker givetvis lite extra på de barn jag lärt känna under Melwins sjukdomstid. De små, underbara kämpar som fick låta sig besegras av denna djävulska sjukdom, cancer.

Påminns åter igen om hur lyckligt lottad jag är som har min lille Melwin i livet och självklart alla mina barn.

Att vinna över cancern är ingen lät match, det har vi sedan länge tvingats inse, och för var dag som går och vår Melwin lyckas hålla ”Klumpen” i schakt är en vinst i sig.

 

Jag vet att jag skrivit om det tidigare, men det tål att upprepas och ”tjata” om.

Inte minst för min egen del…

Att ta vara på var dag och inte ta något för givet.

Livet är inte för givet och vi vet inget om vad morgondagen har med sig i bagaget.

Man vet aldrig hur fort allting kan förändras, och tänk vad man då skulle ångra sig, om man inte tagit tillvara på den tid man faktiskt hade möjlighet att tillbringa med de man älskar mest.

Det är ju egentligen tragiskt att det ska behöva hända någonting ”hemskt” för att man ska vakna upp och inse att man borde bry sig mer, ta var på tiden bättre och värna om de som ligger en varmast om hjärtat.

Men det är ju tyvärr lite så det fungerar ( vet jag av egna erfarenheter ), och därför behöver vi nog alla påminnas lite då och då om att vara närvarande så mycket man bara kan, leva i nuet och ta vara på tiden väl…

 

 

 

 

 


Jag = en fuskare...

2011-11-04 | 10:46:53

Fredag igen och det är ju som bekant en riktigt bra dag.

För mig betyder det för tillfället mest att det bara är en endaste liten helg kvar, sen får jag träffa mina underbara små igen.

 

Skulle ju ha hämtat Melwin och Vincent på förskolan även igår efter lunch och då haft de ett par, tre timmar hos mig.

Men då Vincent hade kräkts under natten till igår, så blev de hemma med pappsen istället.

Hoppas verkligen inte att det är magsjukan som nu ska gå ”laget runt”. Men då dessa baciller har härjat ett tag nu på både förskolan och skolan, så vore det ju inte helt chockartat.

Om det nu ska slå till och bli magsjuka så är det ju i alla fall bättre att det kommer nu än under nästa vecka, då Melwin ska in i magnetkameran.

För såna baciller är ju naturligtvis inte välkomna på sjukhuset och definitivt inte i magnetkameran.

Men jag pratade med Vincent och Albin i telefon igår och då hade det inte varit någon mer kräka på någon av gossarna, så det kanske bara var liten Vincent som hade fått i sig något olämpligt eller var extra mottaglig för någon elak bacill. Håller tummarna för det!

 

Har inga större planer för helgen, vilket är lite jobbigt, då jag vill att den ska gå fort.

Jag är väl den enda i världen som vill att helgerna ska gå fort, men så är det ju såna här ”barnlösa” helger.

De vill jag helst ha fullspäckade med roliga saker och de ska bara svischa förbi.

Men det brukar ju som bekant alltid komma upp något och utan att man vet ordet av så är det måndag igen, så jag oroar mig inte så mycket över det ;-)

 

Idag ska jag i alla fall få träffa min bästa Nannie igen, efter att det gått alldeles för länge. Men det blir ju liksom så om man flyr landet…;-)

Vi har mycket att prata om!!!

 

Det blir lugnt ikväll ( naturligtvis, eftersom jag är en skapligt gravid tråkmåns ). Lite myskväll med bästa Therese, vilket även det brukar leda till en hel del babbel…:-)

Kanske ska slå till och köpa en flaska alkofritt vin i alla fall, för den rätta känslan liksom ;-)

Snart får man ju börja glögga, det om något ger ju den rätta känslan, och att det är den alkofria glöggen som gäller för mig gör mig ingenting alls, för den har jag alltid tyckt är mycket godare än den med procent i...

Måste bekänna en ”hemsk” sak…Jag har i år fuskat rejält!

I veckan köpte jag en flaska julmust, som dessvärre redan är slut, enbart upp drucken av mig, då Lasse inte ens tycker om must ( underlig kille va…)

Jag som alltid håller stenhårt på att inte dricka must, glögg, äta saffransbullar och annat ”juligt” förrän första advent.

Men i år hände det…jag har brutit min oskrivna regel och det var himmelskt gott måste jag erkänna!

 

 

 
Denna underbara dryck :-)



Nej, nu är det dags för mig att sätta fart…

Ska försöka beta av en hel del ”måsten” som man aldrig riktigt hinner med när man har fyra små juveler trippandes omkring sig ;-)

För nästa vecka är ju ordningen återställd igen *LOVE*



En vanlig höstdag...

2011-11-01 | 17:53:10

Har haft en mysig eftermiddag med mina minstingar.

Hämtade de på förskolan direkt efter lunch och då de inte hade varit utomhus något på förskolan så tog vi en liten tur till lekplatsen.

Vill ju gärna att de ska få en nypa frisk luft varje dag…;-)

Vi har en lämplig liten lekplats väldigt nära huset, så även Sigge hund kunde följa med och busa av sig lite.

Det var ganska så varmt och skönt, trots att det var grått och trist.

Har det ju varit en längre tid nu och jag verkligen lääääängtar efter solens strålar :-)






Fort framåt då panda!






Gungeligung :-)


 

Hopp, hopp på stackars ankan



Efter att ha lekt Mario och den blå svampen i lekplatsen så gick vi hem för lite mellis och självklart lite fika.

Man måste ju lyxa till det lite ibland, när man får ses sådär snabbt och allt…

 

Sen var Melwin lite trött och mös till det i soffan med en sagobok.

Så mysigt att tända lite ljus och kura ihop sig i soffan med sina små och läsa nåt ”spännande” *Love it*

 

Pappan har varit här och hämtat och nu väntar jag på att mitt stora hjärtegull ska komma hem, så jag slipper sitta här själv längre…:-(

 

Måste bara avsluta med ett par fina bilder på mina två äldsta gossar, Robin och Albin <3

 

 





FINASTE GOASTE ALBIN, SEP 2011






FINASTE GOASTE ROBIN, SEP 2011













Ditten och Datten...

2011-11-01 | 10:48:29

Första november idag = ännu en månad närmare min favorit månad december, julmånaden!!!

Har givetvis redan börjat planera inför mitt advents pyntande :-)

Bara 3 ½ vecka kvar till första advent!


 

Har haft en helmysig helg med mina bästa pojkar.

Halloween firande både under fredag och lördag, då Robin var bjuden på Halloween fest på lördags eftermiddagen/kvällen.

Under lördagen for vi allesammans till Metropoolen i Avesta och badade loss i deras badland.

En härlig lördag som för min del avslutades med lite tjejmys hos Bettan.

Åtta goa tjejer som åt middag och plöjde igenom Twilight filmerna.

Som för min del var helt nytt. Hade inte sett en enda av dessa filmer tidigare, men blev nu helt fast.

Har aldrig tyckt att vampyrer och sånt där overkligt har varit riktigt min grej. Men dessa filmer hade ju så mycket handling och annat att bjuda på, kort och gott SKITBRA!

Väntar nu på fyran…:-)





Fast i Twilight träsket ;-)

 

 

Höstlovs vecka denna vecka denna vecka, vilket inte innebär sådär jättestort skillnad för just mig, då jag inte har barnen hos mig. Det är pappa vecka.

 

Fast igår hann vi i alla fall med ett litet höstlovs äventyr innan de for till pappsen. Vi åkte till Lek o Buslandet  i Örebro.

Alltid lika skoj att röja runt i detta gigantiska lekland, både för stor och liten :-)






Vincent älskar bollhavet 



Hopp och Skutt Albin :-)



Trampbilarna var en given favorit för både liten...



...och stor ;-)



Vincent svalkar sig med en god Slush



 

På eftermiddagen for de dock till pappan för att vara där under resten av veckan, mina små juveler.

Fast lite får jag träffa Melwin och Vincent i alla fall. Då jag ska hämta de från förskolan strax efter lunch och ha de hos mig tills pappan slutar jobbet och hämtar de på eftermiddagen.

Men Robin och Albin får snällt stanna på fritids :-(

Hade hellre haft de alla hos mig under hela lovdagarna, då pappan jobbar och jag ändå är hemma.

Men pappan vill hellre ha barnen på förskola/fritids, så då fick det bli så!

 

Det jag och barnens pappa är mest oense om är hur långa dagar Melwin orkar vistas på förskolan.

Därför hämtar jag Melwin och Vincent efter lunch denna vecka.

Jag anser inte att han orkar mer än max 6 timmar per dag, medan pappan tycker annorlunda.

Hur det blir att se ut i framtiden, är nu upp till tingsrätten att besluta.

Därför är det för tillfället lite ”hattigt” med hämtningar och lämningar och hur barnen stannar osv…

Vi är ju helt enkelt inte överens om vad som är barnens bästa.

 

Så en tumultartad och väldigt jobbig tid, det är det ju naturligtvis.

Visst hade jag helst av allt önskat att jag och barnens pappa skulle lösa detta på egen hand och komma överens.

Men går det inte så går det ju inte, och hur jobbigt och tärande det än må vara så måste vi ju ta oss igenom detta och komma fram till bästa möjliga lösning för våra fyra underbara små.

Fast det medför en hel del sömnlösa nätter med grubblerier och tankar, tårar och ilska.

Svårt att förstå att man efter 12 år tillsammans, kan förändras så mycket och helt plötsligt tycka så otroligt olika om saker och ting.

Och det är ju just nattetid som jag har ”tid” och möjlighet att tänka och släppa ut känslorna.

Dagtid biter man ju ihop, och försöker skydda de älskade små så väl man bara kan ifrån de krångliga omständigheterna.

Bara det bästa är gott nog för mina små…!

Fast visst känns det som om jag misslyckas totalt med det då och då…

 

Sen börjar det dra ihop sig för ännu en undersökningsperiod av vår lilla kämpe Melwin.

På torsdag nästa vecka är det åter igen dags för honom att göra magnetröntgen av huvud och rygg.

Och torsdagen efter, den 17 november, ett viktigt datum, för då ska vi träffa läkarna och få beskedet om vad bilderna visar.

Har Melwins tumörrest förändrats?

Växt, minskat, försvunnit?

Har det uppkommit någon ny tumör?

 Frågor som alltid finns med mig, men som blir extra starka såhär vid undersökningsperioder såklart.

Det är så jäkla nervöst och läskigt!!!

Någon bra plan B finns ju fortfarande inte att ta till om det visar sig att tumören är aktiv, och osäkerheten om vad som väntar då är ju vidrigt skrämmande.

 

Nej, det bara MÅSTE se bra ut, så det så!!!

 





LOVE YOU, MINA BÄSTA <3 

 

 

 

 

 

 


RSS 2.0