bloglovin

Det suger...

2011-03-07 | 18:48:16

Måndag = ny vecka, för min del ”utan barnen vecka”

Det suger!!!

Hatar att vara utan barnen, verkligen!!! Ser faktiskt ingenting bra med detta alls…



Tycker att det var ett bra upplägg att jag i alla fall var hemma med barnen dagtid på ”Tonys veckor”, som vanligt.

Men nej, då skulle han vara föräldraledig helt plötsligt och mamman var ute ur bilden varannan vecka.

Visst har pappan självklart rätt att vara hemma med barnen han med. Barnen har det bra med pappan också, givetvis…!

Men lille Vincent som då varit hemma med mig i hela sitt treåriga liv, kanske kunde ha fått fortsatt ett litet, litet tag till att träffa mamma, i alla fall på dagarna.

Allt detta med separationen är ju en stor omställning för barnen ändå, så inte vet jag om det blev så mycket bättre att det beslutades att vi skulle ha barnen rakt av, strikt och till punkt och pricka enbart varannan vecka.

Där emellan ska jag akta mig noga för att besöka huset ( som för övrigt fortfarande är mitt till 50% ) och endast prata med barnen i telefon…

 

JA, det suger!!!

 

Vadan denna kastvändning då, vi som var så överens om detta gemensamma beslut att separera…???

Är det kanske så att det inte riktigt finns någon separation som går särskilt smidigt, smärtfritt och där parterna lätt kan prata med varandra…???

Vad vet jag, det är första ( och förhoppningsvis sista ) gången för mig…

Men till saken hor ju såklart att det finns en ”tredje part”. En part som jag ”dragit in” och står för.

Japp, jag har en ny relation, som det så fint heter…

En kille, pojkvän, kärlek, vad  man nu väljer att kalla någon för som man inte är gift eller bor ihop med…Var ju ett tag sedan det hände mig ;-)

 

Ska berätta lite snabbt…

Som det oftast gör, så började det med en oskyldig liten flirt, inget konstigt, inget ”förbjudet”

Sen blev det en vänskap, som blev djupare och djupare…

Två själar i kris möter varandra och ger styrka och stöd, kan man kanske sammanfatta det som.

Vänskapen ledde till kärlek, och där är vi idag…

 

Min separation från barnens pappa hade skett i vilket fall som helst, det var INTE p g a någon ”tredje part”.

Men att han funnits där som ett stort stöd och gett mig kraft att gå igenom med detta, det ska jag inte förneka.

 

Jag skäms inte alls över att jag träffat en ”tredje part”, kanske borde jag det, men nej…tror inte att jag är den första i världshistorien att träffa någon vid en separation, och nej jag tycker inte att det är något fel i det.

Självklart förstår jag att det sårar, att det inte är det man helst önskar ska ske som partner i en separation.

Men kan man alltid påverka och styra det som sker, ibland kanske ödet bestämmer annorlunda???

Ibland kanske det är det bästa att liksom bara ”följa med” och inte tänka så mycket…`

Jag ser mig faktiskt inte som någon bov i allt detta och tycker inte att jag handlat fel.

Tvärtom har jag varit ärlig i det jag känner och i de beslut jag faktiskt valt att ta.

 

Jag har även varit ärlig mot barnen. Berättat om ”tredje part” och förklarat hur mycket han betyder för mamma.

Det är lustigt egentligen, hur man målar upp ett scenario hur barn ska reagera och ta saker, och så blir det precis tvärtom.

Barnen har träffat ”tredje part”, inte överdrivet mycket, men ett par gånger…De vet att han finns och att han är en god och nära vän till mamma.

Det blev naturligt för de, det slumpade sig liksom så, och i och med att jag pratar så pass öppet och mycket med pojkarna så föll det sig helt rätt att berätta som det var, helt ärligt…

Pojkarna pratar gott om ”tredje part”, liksom tycker om honom och vill gärna träffa honom mer. De verkar tycka att det är bra att veta vart mamma bor när hon inte är hemma och med vem.

Som Robin brukar säga; Jag tycker det är så skönt att veta att du inte är själv mamma, när du inte är med oss

 

Så JA, jag uppfattar det helhjärtat som att de tar det bra, mina små gossar!

 

Åsikterna går något isär där, och vips så skulle inga föräldradagar skrivas över till mamman.

Pojkarna skulle vara med honom helt och fullt på hans veckor och helt och fullt med mig på mina veckor...

Tycker som sagt att det blev lite väl abrupt för gossarna…Att den ”deal” vi först hade tänkt att köra de första månaderna med gossarna hade varit till barnens bättre.

Att jag hade varit hemma på dagarna med de små, oavsett vems vecka det var, och att jag stack när pappan kom hem från jobbet på hans veckor och hans helger.

 

Men så blev det nu alltså inte…

Varannan vecka rakt av är vad som gäller.

 

Lyckligtvis går veckorna ändå ganska så snabbt, trots att jag saknar ihjäl mig efter gossarna.

Jag söker jobb, vilket tar lite tid i sig.

Har man varit hemma i åtta år med barnen så är det inte så ”bara” att slänga sig ut i hetluften igen.

Men jag jobbar på det…;-)

 

Det är mycket med det praktiska som ska skötas, och jag försöker att beta av så mycket som möjligt av det under den vecka jag inte har kidsen.

För när MIN vecka kommer är det kidsen och bara kidsen som gäller :-)

 

 ÄLSKAR ER MINA FINA SMÅ HJÄRTAN!!!



 



Någon hade på förslag att jag skulle byta namn på bloggen.

Nej, jag behåller mitt Utrota Klumpen

Melwins kamp mot ”Klumpen” är långt ifrån över än och mycket på den här bloggen kommer även i fortsättningen att handla om cancer och Melwins elaka tumör.

Snart är det förresten dags igen, eller snart och snart…I maj drar i alla fall en ny undersökningsperiod igång och det är dags för nästa nervpärs.

Nej, bloggen kommer att handla mycket om min kämpe Melwin och hans kamp mot ”Klumpen”, även om det blir små sidospår såhär ibland…






KÄMPARNAS KONUNG!

Kommentarer
Postat av: Anna

Skickar en kram til dig och vill även passa på att säga vad härligt att du har någon vid din sida som du tycker om.



Förstår dig helt när det gäller dina tankar om att det bästa hade nog varit om du hade varit hemma med killarna på dagtid när det var pappans vecka. För att få en mjukstart, ni kan inte prata om det igen och se det utifrån killarna, är ju ändå dem pappan lär tänka på i första hand även om han är besviken och arg.



Hoppas att allt löser dig



Kram Anna

2011-03-07 @ 19:44:53
Postat av: Elin

Är så imponerad av din uppriktighet och öppenhet när du skriver...Du verkar ha en helt fantastisk relation med dina söner! Skickar en stor kram!

2011-03-07 @ 20:51:39
Postat av: Veronica

Vad härligt gumman att du träffat någon du tycker om! Sen måste jag säga att jag förstår din vånda utan barnen. Kan väl tycka att det är lite egoistiskt av ditt ex att inte sätta barnen främst. Du har ju varit deras fasta punkt sedan de var i magen. Ditt ex har ju jobbat borta i veckorna och då har det varit du och pojkarna. Så lite mer successivt hade ju varit det allra allra bästa för barnen. Men nu är det ju som det är och du försöker göra det bästa av situationen. Massa styrka och kramar till dig vännen! Det är bara att ringa när som helst, det vet du!

2011-03-08 @ 00:21:56
Postat av: Annika

Jag förstår både dig och barnens pappa. Vilket underbart tillfälle för barnen att få vara med sin pappa mycket mer än tidigare, få en nära relation. Samtidigt så är det här med strikta varannan vecka så enormt svårt. Det är svårt att förklara för de minsta varför de absolut inte får träffa den andre föräldern under en hel vecka. Särskilt när de tidigare varit så mycket med dig.



Några vänner till mig löste det allt eftersom. De behövde landa i det nya, med helt delade veckor, under en period. Både vuxna och barn. För att det inte skulle bli förvirrat. Sedan kunde de så småningom lätta på "reglerna", dela lite i de andra veckorna också. Äta middag hos mamma, men sova hos pappa och så vidare - gå med mamma till simskolan men sova hos pappa, eller tvärtom. Det funkade för dem, det funkar inte för alla.



Absolut viktigast är att hela tiden se till barnens bästa. Att HELA TIDEN lyssna av hur barnen mår, ge dem trygghet, närhet och så vidare. Och att ALDRIG prata illa om den andre föräldern så att barnen hör. Inte visa vad man tycker. Barnen älskar er BÅDA!

2011-03-08 @ 09:29:55
Postat av: Hei-na

haft en bra start på morgonen?

2011-03-08 @ 09:42:42
URL: http://heddez.blogg.se/
Postat av: Mona Gällentoft

Följer din blogg. Så härligt att du var iväg på en liten kryssning med dina killar. Bry dig inte om vad andra tänker och tycker. Var och en får stå för sin handling här i livet. Hur man än gör här i livet så har andra alltid en åsikt. Det viktigaste är ju att du och killarna mår bra i det ni gör. Du söker ett jobb skriver du. Jag har dig som vän på FB. Jag mailar dig.

Ha en fortsatt bra dag. Kramiz

2011-03-08 @ 11:11:44
Postat av: Mona Gällentoft

Följer din blogg. Så härligt att du var iväg på en liten kryssning med dina killar. Bry dig inte om vad andra tänker och tycker. Var och en får stå för sin handling här i livet. Hur man än gör här i livet så har andra alltid en åsikt. Det viktigaste är ju att du och killarna mår bra i det ni gör. Du söker ett jobb skriver du. Jag har dig som vän på FB. Jag mailar dig.

Ha en fortsatt bra dag. Kramiz

2011-03-08 @ 11:12:33
Postat av: Barnens Pappa

Skriver en komentar till min ex frus blogg för första och sista gången. Mest troligt kommer den inte att komma ut då Anna själv kan välja vilka komentarer som hon anser lämpar sig. Men det visar sig.

Jag skulle bara vilja klargöra att jag inte legat borta och jobbet de senaste 2,5 åren och av den tiden var jag helt ledig i drygt 1 år när Melwin var sjuk. Jag har alltså kommit hem till familjen efter jobbet varje dag och ängnat mig åt barnen MINST lika mycket som Anna.(även hele helgerna givetvis). Varken Melwin eller Vincent kommer ens ihåg att jag någonsin jobbat borta måndag-torsdag och de två äldre är ju ändå i skolan så de märker ju knappast vem som är hemma på dagarna. Barnen har det jättebra med mig på mina veckor och vi följer ungefär samma schema med aktiviteter som Anna gjorde på dagarna för att de inte skall känna så stor skillnad i sin vardag. De som talar om "barnens bästa" och att jag skulle vara egoistisk som väljer att gå hem från jobbet och ta hand om mina barn på "mina veckor" kanske skulle ställa sig frågan varför jag gör det. Det kanske skulle vara lättare att förstå om man dessutom har hört bådas berättelse innan man dömmer. Jag kan inte se att den här lösningen är sämre för barnen än någon annan,snarare tvärt om. Möjligtvis är den sämre för Anna.

2011-03-08 @ 15:30:02
Postat av: Ingegerd Holmqvist

Det går inte att välja sida vid en skilsmässa, bara hoppas att ni får tid att tänka igenom alla ändringar i era liv, innan någon av er rusar vidare. Har själv gjort samma resa, skillnaden var att "den nya" fanns med när min dotter var jättesjuk och det var mycket komplicerat. Förutom att livet var jättetufft för den som blev "lämnad", så skulle min flicka försöka visa sin kärlek till båda papporna, när hon borde "bara fått ta emot". Samtidigt är det svårt att råda över sina känslor. Men ni verkar vara kloka människor båda två, men säkert utmattade av allt som varit. Önkar er allt gott och att ni orkar vila i tanken på att det får ta tid, för er skull, men främst för barnen. Reaktionen kan komma senare.

Ni är i våra tankar!

2011-03-08 @ 16:13:21
Postat av: Camilla

En separation är bland den värsta av kriser som kan drabba dig som person, jag vet för jag har själv varit där.

Det är inte enkelt vare sig att lämna eller bli lämnade. Men att det så snabbt kommer in en ny partner, det gör ont och det är vansinnigt jobbigt för den andra parten, vare sig man är överens om separationen eller ej.

I mitt fall var jag den som ville lämna, men mitt ex träffade en ny efter fem dagar, så jag kan mycket väl förstå er båda två.

Det GÖR ont att vara utan barnen när man helt plötsligt inte är med dem hela tiden. Men det är också fruktansvärt jobbigt när ens ex träffar en ny - och i ert fall så fort!

Förstår din exman helt och fullt att han tycker du ska leva ditt liv och inte blanda sig i hans liv. Du har ju valt detta, och det enda ni har gemensamt nu är barnen. Och dem verkar ni sköta lika bra båda två.

2011-03-08 @ 16:52:43
Postat av: faster

Hallå brorsan! Jag vet vilken relation du har till barnen och kan se hur underbart ni har det tillsammans. Jag skulle tro att alla som läser denna blogg skulle imponeras av hur mycket tanke och omsorg du ger barnen. Om läsarna bara fick möjlighet att se den sidan också. Du sätter ALLTID pojkarna i första rummet! Synd bara att författaren inte väljer att se det. Pojkarna älskar att vara med dig i alla lägen. Självklart skall du ha dina föräldradagar då det är jätteviktigt att du får ägna så mycket tid som möjligt med dem. Som pedagog kan jag se fantastiska fördelar när barnen har en bra "papparelation". Det finns ju dessutom väldigt starka skäl till att du valt att behålla föräldradagarna förutom hur viktiga de är för dig och pojkarna. Skulle tro att Vincent mår jättebra hos dig under dina veckor. Det är så otroligt mycket som inte kommer med i denna blogg som får dig att framställas som egoistisk. Det var nog det dummaste jag hört faktiskt. Som du själv säger så borde man verkligen ha lite mer fakta innan man uttalar sig om dig i negativa ordalag. Vill även påpeka, eftersom detta är enda gången jag kommer skriva här, att det skrivs väldigt lite om hur mycket farmor har ställt upp för familjen under hela tiden bloggen varit igång. Hennes insats borde väl vara värd några ord i denna blogg, tycker jag i alla fall, eller vad säger du Anna!?

2011-03-08 @ 19:48:43
Postat av: Veronica

Trist med pajkastning :( Du har mina fulla sympatier Anna. Sen har du faktiskt skrivit mycket om all hjälp ni har fått. Men man ser väl bara det man vill se antar jag.

2011-03-08 @ 20:01:44
Postat av: Tilde

Jag förstår verkligen att det är fruktansvärt att vara utan barnen varannan vecka men utan att ha allt för mycket bakgrundsinfo så måste jag ändå säga att jag till fullo förstår pappans agerande här.



Jag skulle inte heller släppa mina föräldradagar i hans läge. Att bara umgås med barnen varannan vecka efter jobbet och avstå från möjligheten att vara hemma på dagtid gör ju att man a) bara får umgås med barnen en bråkdel av tiden b) barnen får väldigt lite pappatid och svårt att känna att pappa är lika närvarande som mamma c) har svårt att få sina egna rutiner för man är ändå beroende av den andra parten d) inte riktigt kan rå sig själv i huset eftersom den andra är där varje dag (tänker på disk, tvätt, matlagning o s v



Ska man få en så bra start som möjligt på varannanveckaslivet så tror jag det är klokt att man låter båda parter få chansen att känna efter hur man vill ha sina veckor helt på egen hand tillsammans med barnen. Sen kan man ev, som någon skre, rucka lite på det när alla parter känner sig trygga

2011-03-08 @ 20:44:29
Postat av: Lena

Har aldrig kommenterat en blogg men kan nu bara inte låta bli... Tragiskt med pajkastningen, hur lågt får man sjunka... vuxna människor???

Men säger som "Veronica", man ser väl bara det man vill se....

2011-03-08 @ 21:56:14
Postat av: Lena

Har aldrig kommenterat en blogg men kan nu bara inte låta bli... Tragiskt med pajkastningen, hur lågt får man sjunka... vuxna människor???

Men säger som "Veronica", man ser väl bara det man vill se....

2011-03-08 @ 21:56:37
Postat av: Lena

Har aldrig kommenterat en blogg men kan nu bara inte låta bli... Tragiskt med pajkastningen, hur lågt får man sjunka... vuxna människor???

Men säger som "Veronica", man ser väl bara det man vill se....

2011-03-08 @ 21:56:50
Postat av: Lena

Har aldrig kommenterat en blogg men kan nu bara inte låta bli... Tragiskt med pajkastningen, hur lågt får man sjunka... vuxna människor???

Men säger som "Veronica", man ser väl bara det man vill se....

2011-03-08 @ 21:57:27
Postat av: Melinda

Hej!



Jag kan bara säga att jag förstår dig Anna, och Tonys, reaktion i det här.



Då jag upplevt något liknande. Jag önskade för mina barn att jag och barnens far kunde träffas och "umgås som en familj"...utan det där kärleksfulla som vi haft.

Men det var för tufft för honom. Han klarade inte av det, inte ens för barnens skull.

Kanske är det inte så i Tonys fall, kanske är det något annat som gör att han gjort det valet. Helt enkelt att han vill ta ut det han har rätt till nu när livssituationen ändrats?!!!



Och sen att det ni bestämde förut, att du skulle vara hemma med de små...att det ändrades. Man hinner ju tänka, ändra sig. Nu måste Tony se till vad som är bäst för honom som ensamstående och väljer han då att ta ut sina pappa-dagar tycker jag att det är kanon. Även om jag förstår din besvikelse...



Men han är ju trots allt barnens far, ingen okänd man. :p

Jag tycker det är konstigt att folk skulle se Tony som ego. Men det kanske de gör, tydligen vissa i alla fall. Han gör bara det han tycker är rätt och det han har rätt till att göra.



Jag tycker det är toppen att fler och fler pappor tar mer och mer ansvar...



Och jag kan inte se någonstans i bloggen att Anna kallar Tony ego, eller säger att han är en dålig pappa.



Om jag bara får kommentera en liten sak till, det "faster" skrev. Ang. farmoderns inblandning med hjälp osv. så har jag som läsare i alla fall uppfattat det som att farmor är den person som varit mest "inblandad" faktiskt. En klippa, någon att lita på som ställer upp i alla väder.



Ja, det är inte lätt att separera.

Beslut tas, men man är inte mer än människa, man kan alltid ändra sig.



Men så länge barnen mår bra och man har en öppen och ärlig kommunikation med dem och OM dem så tror jag att det funkar! :)



Oj, nu kanske svamlar jag på...men kontentan av det hela. Jag tycker ingen har svartmålat/kastat paj på någon! :)



kram kram



//Melinda

2011-03-08 @ 22:41:41
Postat av: Kumlaanna

Anna, jag har följt din blogg om melwins "klump" länge nu och följt er resa med stort intresse och allvar. Nu kommer jag att sluta läsa, jag blir bara ledsen över hur ni kritiserar varandra offentligt. Önskar er alla lycka till med era liv, främst då lille melwin. Kram från en fd bloggläsare

2011-03-08 @ 22:47:39
Postat av: Anonym

Anna, jag har följt din blogg om melwins "klump" länge nu och följt er resa med stort intresse och allvar. Nu kommer jag att sluta läsa, jag blir bara ledsen över hur ni kritiserar varandra offentligt. Önskar er alla lycka till med era liv, främst då lille melwin. Kram från en fd bloggläsare

2011-03-08 @ 22:49:01
Postat av: Inkan o Ligan

Jag tänker inte kommentera något av det som så att säga pajkastas.

Vill däremot säga att det är kanon att du träffat någon. För killarnas skull är det kanon.

Jag vet att mina barn många gånger tyckte synd om mig och undrade vad jag gjorde coh att jag var ensam.

Det är så svvårt att förklara att jag faktiskt mådde rätt bra men samtidigt saknade barnen utan att ge dom dåligt samvete.

Jätteglad för din skull.

Sorry lite stavfel. Har bandit i knät som ligger lite i vägen.

Stor Kram till dig

2011-03-09 @ 19:19:00
URL: http://ligans.blogg.se/
Postat av: Sara

TRAGISKT!

2011-03-10 @ 18:42:03
Postat av: M

Ussh vad jobbigt att helt plötsligt bara få ha sina barn varannan vecka. En mjukstart hade nog bara varit till en fördel för dom i allt detta, man vet inte vad dom tänker om att mamma nu heöt plötsligt är borta. Barnets pappa kanske gör detta för han tror att barnen ska tycka om honom mer för att sedan försöka vända som emot dig p.g.a av svartsjuka att du träffat något ny, har man kommit överens om en sak och sen bryter den så måste det ju vara något som ligger och gror bakom.

Stå på dig och hoppas det löser sig till der bästa. Har följ din blogg en tag och du är helt fantastisk med dina barn :)

2011-03-20 @ 05:44:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0