Congratulations...

2011-06-28 | 11:53:32








Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Lasses födelsedag!!!

Japp, mitt största ( och äldsta ) hjärta fyller år idag och här ska det firas :-)

Ska in till stan snart och bjuda älsklingen på lunch, hämta tårta ( fast sssch, det är en hemlis ) och sen kommer familjen på besök.

Tycker det är himla kul med just födelsedagar för då får man chans att ”socialisera” sig ordentligt i och med tillfället att träffa släkt och vänner *Toppen*



Got to go...:-)





 

 

 

 


Tyst och tomt...

2011-06-27 | 12:15:04

Gossarna har åkt till pappa och det känns givetvis allt annat än bra.

Tyst och tomt i huset och jag kan enbart säga att…DET SUGER!!!

 

Trodde att det skulle komma att kännas bättre och bättre, men nej, tvärtom tycker jag bara att det blir jobbigare och jobbigare för var gång.

Kanske är det för att jag är lite ”borskämd” med att ha haft de hos mig så länge nu.

Det var ju över en månad sen de var en hel vecka hos sin pappa, p g a jobb och annat som kommit emellan.

Men nu är det en vecka som gäller och idag känns det mer eller mindre som en evighet och inget annat, tills de kommer hit igen…*Usch*

Kanske är det den rådande situationen, alla omställningar, ja hela paketet som gör det så himla svårt???

Vad vet jag, men jag lämnar det där…

 

Ingen bra dag idag, med andra ord, men jag ska ta tag i livet trots allt ;-)

Imorgon fyller ju min stora prins år, och det är ju klart att han ska firas ordentligt.

Så dags att fokusera på nuet igen, på den älskling jag har hos mig och göra det bästa av situationen.

Ska fixa och dona lite nu, inför morgondagen, bara det bästa är gott nog :-)

 

Så för nu säger jag…

 

Over and out!

 

 





Årets midsommar...

2011-06-27 | 11:45:34

Midsommar helgen var så förbi, men va roligt vi hade!!!

Faktiskt riktig tur med vädret också, då det höll sig från att regna hela midsommarafton.

Att det sen kom mindre skyfall under midsommardagen, vad gjorde väl det…;-)

 

Vi inledde midsommar afton med en liten sill lunch ihop med Morfar o Mormor och våra goa vänner Johan och Nannie och deras tre barn.

Sedan droppade det in fler härliga vänner under eftermiddagen. Lasses bror Mattias med sin Max och bästa Therese med sina tre gull gossar.

 

Sundbo folket, vet liksom inte exakt vilka som höll i alltihopa, men typ våra grannar i alla fall, hade ordnat lite midsommar festligheter.

Det startades upp med tipspromenad, både med barnfrågor och vuxenfrågor.

Traditionsenlig dans kring midsommar stången och alltihopa avslutades med en femkamp.

Själva tipspromenaden gick väl sådär för oss vuxna kan jag väl säga, då frågorna bestod av att kunna så mycket som möjligt om alla Sundbo bor. Vilket var aningen knepigt för oss som flyttade ut hit i april, samt för våra ”utbölingar” till vänner ;-)

Men va gör väl det, det var ju skoj i alla fall, och vi fick faktiskt några fina priser ändå :-)

Barnen var hur duktiga som helst på sina frågor och kammade hem lite godis…

 

Kvällen fortsatte hemma hos oss på vår ”inomhus” altan.

Barnen huserade fritt i ”lillstugan” och sov över hela fem stycken kids där, nöjda och glada.

Tre fick jag ha kvar i huset, varav en liten prins bredvid mig i sängen *lyx*

 

Sammanfattar det hela som en mycket lyckad och riktigt traditionsenlig midsommar med underbara ungar och härliga vänner…*Tack alla inblandade*

 




Lasse och Robin på tipspromenad




Något kluriga frågor var det allt tyckte Nannie ;-)




Melwin hann även med lite klätter lek under tipspromenaden :-)




Bästa pinglorna Nannie och Therese med finaste gossar på altanhäng <3



Bröderna Brothers



Liten Vincent med nåt gott i glaset ;-)




Albin och Ebba röjer loss vid Sundbos lekplats tillsmmans med en himla massa barn, vart kom de alla ifrån tro...??? ;-)



Dans kring midsommarstången såklart!






En glad smurf...

2011-06-23 | 08:49:14









Regnet fullkomligt öser ner.

Alla i huset sover, men jag har varit vaken ett tag.

Vaknade när Lasse for till jobbet och kunde liksom inte somna om.

 

Den där riktiga midsommar känslan har svårt att infinna sig när man tittar ut och allt är grått och blött.

Men, jag har hört att det trots allt kan tänkas spricka upp här i Fagersta trakten och lyckas med att bli en lite små solig midsommarafton.

Vore väl toppen det, eller hur…

 

Jag är ganska så färdig vad det gäller förberedelserna inför den kommande storhelgen.

Handlade massa käk igår och idag återstår endast lite små ärenden.

Känns helt ok att vara ute i god tid för en gångs skull, inte helt likt mig, men nån gång ska väl även jag chocka en aning ;-)

Fast självklart kommer jag väl komma på några viktiga ”måsten” sådär i sista minuten, som vanligt…

Men allt löser sig ju som bekant alltid på nåt vis!

 

Idag är det även Lasses sista arbetsdag innan tre härliga semesterveckor.

Första veckan ( nästa vecka ) har vi inte barnen hos oss, men båda de andra veckorna är alla barnen med.

Så vi får lite av varje på semestern…lite eget ”vuxenmys” och en massa ”barnröj”

Kan inte bli bättre…;-)

 

Allt känns även bättre i kropp o själ nu.

Intalar mig själv dagligen att jag inte kan ändra någonting av det som hänt och det är väldigt mycket som jag heller inte kan påverka.

Bara att inse att det man inte kan göra något åt, det kan man helt enkelt inte göra någonting åt.

Så nu ska jag enbart fokusera på de som betyder mest för mig, och ingenting annat…

Mina barn, min Lasse, min familj, mina underbara vänner…DE ÄR MITT ALLT!!!

Att det ibland ska vara så himla svårt att fatta…;-)

 

Visst har jag, mina barn, min familj gått igenom ett och annat de senaste åren.

Visst har det påverkat oss alla, och ibland slår det tillbaka ganska så hårt och det är inte alltid helt lätt att ta sig upp ovanför vattenytan igen.

 

Men herregud, nu är jag så innerligt trött på att tänka, grubbla och fundera.

Gå igenom hela livet och spekulera hit eller dit…

Helt plötsligt glömde jag det jag själv ofta ”predikat” om, hur viktigt det är att ”fånga dagen” och leva i nuet.

Jag missade att se allt det fina som finns omkring mig dagligen och att vårda det, njuta av det, ta vara på det.

Då är det väl tur att de finns de som kan påminna även MIG ;-)





 

Så nu ska här tas vara på livet och de jag älskar allra mest *Lovar*




 



Bäst att sätta fart med dagen, för nu börjar huset att röra på sig och vakna till liv ;-)

Albin ska göra sin sista dag på Fotbollslägret ( i spöregn )

Jag har ”vårdnaden” om världens bästa Eilin under dagen och självklart även mina egna små juveler.

Tillsammans ska vi fixa det sista inför morgondagens stundande midsommarafton, som förutom med mina älskade barn och mitt stora hjärtegull, kommer att firas med mor o far, vänner och grannar…

Alla förutsättningar att bli toppen alltså…bara liiiiite bättre väder också, Tack!




TILL ER ALLA ÖNSKAR JAG...


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Robin o ja´ en hel da´...

2011-06-23 | 08:02:51

Robin och jag hade en fantastiskt rolig dag vid Tom Tits Experiment i tisdags.

Skönt att kunna fokusera på enbart ett barn, om än bara för en dag.

Vi hann prata om mycket och verkligen ge oss tid till att lyssna på varandra, men framför allt så blev det många skratt ihop.

Det lever vi länge på, både Robin och jag, tror jag…;-)

 

 


William och Robin undersöker människokroppen



Robin i kön till "Roboten"...




...som jag inte riktigt fattar hur han fick med mig i ;-)




Mätt o belåten efter en mycket god lunch buffé innehållande massa pannkaka :-)




Robin och jag testar hur det är att vara färgblind




Många konstiga molijoxer och mackapärer fanns det att testa




men bäst tyckte Robin om detta "snurrbord" där han spenderade lång, lång tid ;-)



Ja, en väl värd tripp var det allt och vi kommer garanterat att besöka Tom Tits igen. Rekommenderas verkligen!


Ett inlägg om det som varit...

2011-06-20 | 23:32:46

Det liksom bara rullar på så man hinner ju knappt slå ner rumpan framför datorn alls längre ;-)

 

I fredags var det barnkalas som stod på tapeten när pojkarnas kompis Wilma fyllde år.

Fullt hus blev det även fast vi nog inte var mer än fyra mammor med barn som kom på besök. Men vi tenderar ju tydligen att allesammans skaffa ganska så många barn, och då blir det ju lätt lite smått rörigt med alla ”kidsen” under samma tak samtidigt. Och då tre av oss även hade hund med oss, så var kaoset rätt så konstant ;-)

Men självklart hur trevligt som helst med supergott fika, som alltid när man hälsar på hemma hos mamma Lina :-)

Fredagskvällen var det ju naturligtvis vår sedvanliga tacos som stod på schemat. Med ett kärt besök av vännen Sussie blev det extra trevligt och en massa prat såklart…

 

Lördags morse for grabbarna iväg till sin pappa för att sova där en natt.

Det var ju egentligen ”pappa vecka”, men då barnens pappa behövde fara iväg på jobb så fick då vara lite extra med ”mammsen” *Love it*

 

Eftersom det ”bara” var en natt som pojkarna skulle vara borta och komma tillbaka redan söndag kväll, så borde det ju inte ha varit så ledsamt.

Men istället slog jag till och gick in i något panikartat deprimerat tillstånd, som gjorde att jag tyckte skitsynd om mig själv över att jag inte fick ha mina älskade små hos mig hela tiden, och i och med det rev jag väl mer eller mindre upp hela livet…

Sådär som man verkligen lyckas göra när man mår piss och skit, man analyserar allt och alla. Vrider fram och tillbaka på situationen och blir bara mer allmänt förvirrad.

 

Som tur är, så är jag förunnad med goa vänner som direkt är där och lyfter upp mig och ”tar hand” om mig när jag blir liten och svag, på gränsen till ”knäpp” om jag får säga det själv ;-)

 

Så dagen avslutades betydligt bättre. Med balkong mys i kvällssolen och något gott i glaset :-)



 

Balkong häng :-)


 


I söndags var det min kära mammas tur att fylla år. Så självklart for vi dit för att gratulera och få oss en eftermiddags fika…

Sen var det åter dags att hämta mina små juveler och det kändes som alltid lika underbart att få ha de här, sovandes sött i sina sängar när man gick och la sig *vill alltid ha det så*

 

Idag har vi gjort storstan, Västerås.

Melwin hade ett inbokat tandläkarbesök hos ”sin” tandspecialist.

Allting är ju lite smått special fortfarande vad det gäller vår Melwin.

Tydligen kan de behandlingar han tvingats genomgå, i första hand då strålningen, riskera att skada tillväxten av hans ”vuxentänder” , som man ska hålla koll på att de växer som de ska och att han tappar sina mjölktänder som sig bör.

Sen ska man tydligen göra ett salivprov i höst. För saliven kunde tydligen också påverkas av strålningen och bli sämre, vilket medför mer tandsten och sånt trams.

Vilket man tydligen kunde se en antydan till redan nu. Melwin hade en hel del tandsten som hon fick fixa bort.

Så vi ska fortsätta att hänga hos tandspecialisten i Västerås ett tag till…





Liten duktig Melwin, som kan det där med att "gapa stort"

 




Även de trogna följeslagarna Robin och Vincent fick lära sig att borsta noga :-)




Med oss till Västerås fick vi även Lasse, som lite ”smidigt” vurpat med cykeln och gjort illa sig i axeln.

Eftersom han redan har en skada på den armen ( en rätt avancerad kross skada ) så skickade man en remiss till Västerås röntgen direkt, istället för att blanda in Fagersta.

Så han for med oss och vi trodde ( kanske lite väl naivt ) att han även skulle kunna fara hem med oss.

Men riktigt så fort gick det ju naturligtvis inte…

 

Jag och pojkarna hann hänga på Lekterapin, vilket i och för sig var ett ”krav” från gossarnas sida, när vi ändå var vid sjukan liksom ;-)

Vi hann äta på en amerikansk hamburgerkedja och storhandla på stora supermarket.

Ja vi höll på i bra många timmar innan vi till sist gav upp och insåg att vi inte skulle få med oss Lasse hem, bara sådär ;-)





Robin midsommar pysslar på Lekterapin



medans liten Vincent älskar att sanda




Vi skulle ju hem och hämta vår Albin också som den här veckan har ”Fotball Camp” . Men han cyklade hem till en kompis efteråt, så det var väl ingen direkt jätte panik. Men när klockan närmade sig fyra tiden drog vi mot Fagersta, utan Lasse.




En stund efter det fick han dock domen att nyckelbenet var av…

Stackarn, snacka om otur, eller saknar han talang kanske…??? ;-)

 

Hur som helst är vi nu alla samlade under ett och samma tak till sist.

Barnen sussar sött och det skulle väl jag också behöva göra, men tro det eller ej, jag har mina ”måsten” jag också…*Like it or not*

 

Men snart blir det sängen även för mig för imorgon blir det ingen sovmorgon heller…

Jag och Robin ska åka iväg på en liten tur, bara han och jag ( ja, William och Iréne följer ju med också ).

Vi ska besöka Tom Tits i Södertälje.

Det var Robins val till sin ensamma dag med mamma.

Nu kommer nog inte heller de andra tre gossarna ha det direkt tråkigt. Då Melwin och Vincent ska hänga med Morfar o Mormor och Albin då har sitt fotbolls läger under dagen

Var de andra tre gossarna har valt på sina ”ensamma mamma dagar”, det berättar jag en annan gång, men imorgon är det som sagt Tom Tits som gäller :-)


Återkommer :-)

 

 

 


Mina gråa hårstrån...

2011-06-16 | 10:58:46

De är här mina fina små skruttar :-)

Har nyss kört iväg Albin till sommarskolan.

Han behöver lite extra hjälp med skolarbetet för att hålla jämt takt med övriga i klassen, så då erbjöd skolan två veckor extra i skolan.

En vecka nu ( v 24 ) och sen en vecka i slutet av sommaren ( v 32 ).

En bra chans för honom att komma ikapp lite med sin läsning och skrivning, och jag tycker redan nu att det har lossnat betydligt, när han läser på kvällen.

 

Han är ju en ganska så aktiv kille, vår Albin, en riktigt liten spjuver som ogärna sitter still på rumpan vid skolbänken, utan längtar ut till fotbollsplanen och liksom bara väntar på att det ska bli rast ;-)

Så självklart blir ju skolarbetet en smula lidande då…

Sen att han dessutom är pojke född i slutet av året ( 18 december ) gör mest troligt lite också.

För det är ju inte så att han inte kan, nej tvärtom, Albin kan mycket och har egentligen ganska så lätt för att lära, men det är viljan och intresset som tryter.

Han vill bara inte sitta still, han vill bara inte fokusera på någon uppgift, han vill bara inte koncentrera sig på att lära…det är där det brister.

Men det går åt rätt håll, och någon gång borde väl även en liten sprallig Albin lekt av sig det ”värsta” buset, men allt går nog aldrig att få bort ;-)







Tur att jag är blond, för den där gossen, han ger mig gråa hår…:-)

 

På tal om hår…

JAG var hos frissan igår och fräschade upp kalufsen en aning.

Skönt att känna sig lite sommarfräsch.

Jag passade på när pojkarna var hos pappsen, att fixa både naglar och hår, så nu är det bara att ladda inför midsommar och hela trevliga sommaren faktiskt ;-)

 


 

Sommar naglar och Sommar hår :-)


 


Men just idag ser jag nog allt annat än fräsch ut.

Har knappt sovit ett dugg, och ja, jag har gråtit en hel del.

Ibland kommer liksom precis ALLT över en, och jag är tydligen expert på att grubbla på just nätterna.

Rätt logiskt i och för sig, det är ju just då som jag faktiskt har tid att tänka…

Tänker inte gå in på några detaljer i nuläget, men jag kan väl kort sammanfatta att det är f-n inte lätt det här med att separera.

Känns som jag snart oroar ihjäl mig kring det här om hur barnen mår och hur de tar och uppfattar allting som sker omkring de.

Jag pratar och pratar och pratar med de och som jag skrivit tidigare så tycker jag nog att jag och pojkarna har en ganska så öppen och god relation.

Nu är det väl egentligen mestadels Robin och Albin som man pratar mycket kring och separationen och vad de tänker och känner.

De små tycker jag faktiskt mest ”gillar läget” och man diskuterar kanske inte så mycket om allting.

 

Man hur mycket Robin och Albin än säger att allt är bra, så liksom gnager oron inom mig.

Gjorde jag rätt?

Hur hårt påverkas barnen?

Är de knäckta för livet nu?

Visst låter det kanske överdrivet, men när det sedan uppkommer situationer som man själv inte kan påverka och göra ett endaste dugg åt, annat än att just finnas där i egenskap av mamma, då känner jag att jag tappar en hel del av kontrollen och det är inte riktigt min starka sida…

 

Men det är väl det som är livet, det är aldrig riktigt lätt, hur man än vrider och vänder …

Fast jag ska försöka att fokusera på det jag kan allra bäst här i livet, att älska mina fyra små gossar!!!





Ett litet PS bara…

Fick just ett samtal om att jag ska få komma på intervju till ett jobb jag verkligen vill ha :-)

En ljuspunkt, fast det är klart…jag måste ju se till att få det sen också ;-)


Robins diagnos...

2011-06-14 | 23:01:15

Vi har fått svar…

Robins läkare i Västerås ringde idag efter att de hade haft röntgenronden där de gått igenom Robins röntgenbilder som togs förra veckan.

Det Robin har är FIBROM.

Läkaren försökte att förklara det hela för mig per telefon och när jag nu ikväll googlade fick jag fram ungefär detsamma till svar;

 

godartad bindvävstumör, uppbyggd av fibroblaster (bindvävsceller) och kollagena trådstrukturer.

 

Enligt läkaren är det absolut inget alarmerande, men för att vara helt säker på att den inte förändras ( växer ) ska en ny röntgen göras om tre månader, i september någon gång.

 

Känns skönt att få ett klart besked, även om jag helst hade hoppats på att tumör ordet inte alls hade förkommit i de texter jag googlat fram.

Men mest troligt så kommer ingen förändring ha skett i september och då kan vi nog lägga det åt sidan, hoppas jag i alla fall…

 

Självklart är man fortfarande en liten smula orolig. Det finns ju fortfarande en risk, och jag vågar inte ta ut någon lycka alls i förskott längre.

Men om det nu skulle ske en förändring av denna godartade bindvävstumör, så blir den ju påkommen i ett tidigt skede och borde kunna tas om hand utan större problem.

Jag väljer att tänka så...!

Tydligen ska det alltid finnas något litet frågetecken med i ”min värld”…Jag börjar bli van ;-)

 

Imorgon kommer mina små godingar åter.

De ska stanna tills lördag morgon, då barnens pappa måste åka iväg på jobb några dagar.

Härligt att få ha de hos mig igen…Längtar!!!


 

Går och lägger mig rätt nöjd ändå.

Det kunde ha varit värre...:-)






 


Älskade Prins, vi löser det här <3 

 


Upp som en sol, ner som en pannkaka...

2011-06-13 | 08:46:39

Har knappt sovit någonting i natt…

Tankarna har verkligen bara skenat och skenat iväg åt alla möjliga håll.

Det känns som om upp som en sol, ner som en pannkaka ibland bara passar så himla bra in på mitt liv.

 

Tycker vi hade en jättebra helg, ja en jättebra vecka med grabbarna, och det kändes ändå överkomligt när de åkte med pappan igår kväll, för de kommer ju åter på onsdag.

Men så vaknade jag i natt, runt tretiden och har knappt sovit alls sen dess :-(

Har tänkt på allt och verkligen ALLT!

 

Vart ska vi bo???

Vi kan nämligen inte bo i ”Sundbo huset” i vinter. Det är för litet och det blir för kallt så som vi bo nu. Vi kan endast få plats att äta i ett oisolerat uterum, och där jag o Lasse och Melwin o Vincent sover ( nere i källaren ) kommer det bli på tok för rått och för kallt i vinter för att kunna sova. Perfekt nu på sommaren, javisst, men det kommer inte att fungera i vinter.

Så innan september är slut ska vi ha hittat ett hus för oss alla att bo i. men det verkar inte vara så så där super enkelt att hitta något i rätt storlek och rätt prisklass. Och när vi nu flyttar i höst måste det var till ”rätt” boende för att flytta en gång till sen känns hur jobbigt som helst, och det tror jag inte är bra för barnen. Orosmoment!

 

Skilsmässan???

Nu har det fungerat riktigt bra mellan mig och barnens pappa. Jag tycker det flyter på bra med barnen och det som rör de, och det är ju det som vi båda fokuserar på. I kan prata som ”vuxna människor”. Överlämningarna av barnen går fint och det känns som om vi har en bra kontakt vad det gäller just barnen. Jag kan ringa honom om jag undrar något och vice versa. Det är ”no hard feelings” mellan barnens pappa och Lasse, vilket innebär att vi kan sitta tillsammans vid aktiviteter och annat som rör barnen, t ex vid skolavslutning etc. Vilket känns skönt och jag tror att det är det bästa för barnen ( nu när vi hamnat i en sån här situation ). Att vi vuxna visar att vi kan umgås och är vänner, att det liksom inte är något konstigt att mamma o pappa inte längre bor under samma tak.

Men lik förbannat kommer alla tankar om hur barnen egentligen mår, innerst inne. Hur hårt separationen har tagit på de, hur jobbigt det egentligen är med detta boende växelvis, att fara fram och tillbaka mellan mamma o pappa. Orosmoment!

 

Robin???

Naturligtvis så tänker jag massor, massor, massor på den information vi fick under veckan, eller den bristfälliga informationen vi fick kanske jag borde säga.

Röntgenbilderna borde nu finnas hos läkaren i Västerås för att där gås igenom.

När jag pratade med Västerås läkaren i veckan, sa han att det lika gärna kunde vara just ingenting. Att han skulle titta på bilderna för att se om det ens var någonting att gå igenom.

Men borde han inte ha hunnit titta på bilderna redan nu??? Var det alltså någonting på bilderna värda att tas upp och gå igenom vid röntgen mötet på tisdag…annars borde han väl ha ringt och sagt att det var ”falskt alarm” redan nu??? Orosmoment *big time*!!!

 

Ja, jag kan nog hitta det mesta att oroa mig för egentligen.

Även vad det gäller Melwin är jag ju konstant orolig, även fast hans senaste magnetröntgen bilder såg så positiva ut.

Han är så trött hela tiden. Orkar inte alls hålla igång hela dagar som ”andra barn”.

Visst är de mest troligt ganska så normalt efter alla de tuffa behandlingar han gått igenom. Trötthet sägs ju vara en vanlig biverkning efter strålbehandling. Men ja, jag oroar mig ändå…

 

Det är väl kanske det som är ”nackdelen” med att vara förälder. Om man nu får säga att det finns någon nackdel, men ni förstår nog vad jag menar…Man oroar sig hela tiden för saker som kan komma att påverka ens barn negativt.

Det som är allra viktigast är ju just att ens älskade barn mår bäst och får de allra bästa förutsättningarna till ett bra liv,

Och det är väl just det som oroar mig mest…

 

 

 


Härliga helgen...

2011-06-12 | 22:31:23

Från att ha haft sex till sju barn omkring mig har jag nu inga alls här…:-(

Alldeles för tyst och lugnt för min smak *don´t like*

Mina fyra små har farit till sin pappa igen, men lyckligtvis blir de inte borta alltför länge.

Redan på onsdag får jag de små liven åter :-)

Det är pappas vecka, men han behövde åka iväg på jobb några dagar, så då kommer de åter till mig och Lasse.

 

Vi har haft en riktigt skön helg nu, som i vanlig ordning fick ett snabbt slut. Fattar inte att dagarna går så himla fort…

Men jag fullkomligt ÄÄÄÄLSKAR SOMMAREN!!!                   

Allting är så lätt, allting är så skönt och trots några åskskurar hit och dit så är det varmt väder och härliga dagar som gäller.

Jag vet, borde kanske flytta till varmare breddgrader. Men det är ju just svensk sommar när den är som bäst jag vill ha, och ingenting annat ;-)


 

 

Robin körde loss med den nyinskaffade radiostyrda båten, mest sittandes då, eftersom hans ben fortfarande inte är helt hundra...



Albin ägnade sig mest åt fiske...



...och gjorde det igen, han fick upp en gädda på första kastet, dock inte lika stor som sist, men ändå en fångst :-)



Japp, han kan spexa min goa Albin <3






Vi hittade en liten söt larv som tydligen fångade Lasses stora intresse ;-)



vem döljer sig bakom handduken....



jo världens sötaste Vincent <3



Imorgon vardag igen…

Kanske inte betyder så stor skillnad för mig då, som ändå mest är hemma. Men jo, det gör det nog, jag har faktiskt ett fullspäckat schema…

Men mer om det sen, nu ska jag gå och pussinussa lite på min Lasse …

 

See ya´





Sommar frillorna...

2011-06-12 | 11:05:15

Oj, oj, oj vilket åskväder vi har haft i natt, eller tidig morgon kanske man ska kalla det…

Fick lov att testa om datorn fortfarande fungerade och som ni ser, turligt nog ja :-)

 

Har haft lite extra barn här i natt, närmare bestämt tre extra kids.

De bestämde att de alla skulle sova ute i gillestugan ( eller lillstugan, kalla den vad man vill ). Den står i alla all ute på vår tomt, så det är ”nära hem” ;-)

Tre gossar fick jag i alla fall kvar här inne i huset redan från start, men hade mina små misstankar om att det även skulle komma in någon mer under natten.

Men nej, de sov där allesammans, trots att himlen riktigt brakade loss precis ovanför oss i natt.

Ja, jag är lite imponerad faktiskt…

 

Ska gå och fixa frukost/brunch åt ”mitt lilla gäng”

Men först måste jag ju bara lägga ut frisörbilderna.

För ni har väl märkt att de är helt nyfriserade alla fyra gossarna :-)



Det hann vi med såhär under avslutningsveckan och det blev ganska så sommarkort frilla på de alla…







Nyfriserad Robin, bekönas såklart med glass :-)







Albin, coolast i stan ;-)




Nu faller "guldlockarna"...



...eller inte riktigt då, Melwin fick bestämma helt själv hur mycket som skulle klippas och såhär blev resultatet :-)





Liten Vincent i stor frisörstol...



Å så fin han blev <3




SOMMARLOV...

2011-06-11 | 11:09:03

Det är äntligen SOMMARLOV!!!

Som vi har väntat och längtat, eller i alla fall barnen ;-)

Fast jag tycker det är rätt skönt jag också. Färre tider att passa, sovmorgon varje dag, kan vara vaken längre på kvällarna och framför allt, vi kan ta dagen som den kommer, det är ju helt perfekt.

Så det är skönt att ha skollediga barn, och framför allt när det är en riktig sommar, som vi har nu…:-)

Härligt varmt väder ger en massa sol och bad. Man äter ute, grillar och bara har det bäst…hur skönt är inte det!

 

Igår var det alltså skolavslutning i Västanfors kyrka för våra två skolpojkar Robin och Albin.

Stackars Robin, som fortfarande har ont i benet och haltar sig fram i livet. Fick göra sitt framträdande, mer eller mindre stående på ett ben, men satte sig sedan på en stol istället. Han orkade inte stå och ”vingla” tillsammans med de andra.

 

 

 

Robin framförde en liten trudilutt på blockflöjt tillsammans med sina kompisar. En sommarsång de hade skrivit helt själva *så duktiga*




Finaste Robin <3




Finaste Albin, ståendes längst bak bland sina "etta kompisar"



Även om man nu själv inte har skolavslutning, vilket kan vara svårt när man inte ens har börjat skolan ;-) Vill man ju inte vara sämre för det, utan även Melwin och Vincent tog finskjortan på :-)




Längst fram i kyrkan fick vi sitta, då Morfar o Mormor var så gulliga och kom dit i gooood tid ;-)



Min fina lillprins <3


Ett nytt orosmoln...

2011-06-09 | 18:03:40

Veckan inleddes med idel sjukhusbesök.

Robins ben skulle kollas upp och i tisdags fick vi komma in till Familjeläkarna här i Fagersta.

Då var vaden ganska så rejält svullen och det vätskade lite smått ur det ganska så ”enorma” skrapsår han fick på vaden efter sin vurpa med cykeln i helgen.

Även hans vrist var ordentligt svullen och trots att där bara var ett par lite mindre skrapsår så vätskade de på rätt så mycket.

 

Direkt klockan 08.00 när Familjeläkarmottagningen öppnade ringde jag. Fick en telefontid inbokad runt 11 tiden och efter att jag då pratat med sköterskan tyckte hon att Robins ben skulle röntgas, då han inte vill stödja på benet. Han tar sig fram genom att stötta med tårna…

Därför skulle vi infinna oss klockan 14.40, så att Robin skulle hinna bli undersökt av läkaren och även också röntgas innan kl 15.00, då röntgen tydligen stängde för dagen.

 

Vi var där i GOD TID! Tro det eller inte, men jag och alla fyra gossarna var där redan 14.30, men tror ni att vi fick komma in och träffa läkaren då, på vår inbokade tid???

Nej, såklart inte…halv fyra fick vi komma in.

Hon undersökte Robin och naturligtvis tyckte hon att det behövde göras en röntgen för att utesluta en eventuell fraktur.

I ”vanlig ordning” blev jag förbannad och ifrågasatte hur det hela då skulle gå till, då röntgen redan hade stängt, då vi hade blivit sittandes i korridoren i 50 minuter ( vilket är sådär måttligt roligt med fyra barn och tokvarmt )

Tydligen hade det blivit någon ”brist i kommunikationen”
*tycker mig ha hört det förut*


Faktum kvarstod, att Robins ben behövde röntgas, så vi skulle återkomma dagen efter för att göra en röntgen.

Robins vad var dock inflammerad och han fick påbörja en penicillin kur direkt.

 

Igår for vi alltså åter igen till lasarettet för att skicka in Robin på röntgen.

Dock endast med tre gossar denna gång, då Albin var i skolan. Men Melwin ville inte gå till dagis. Nej, han skulle ju självklart med och se när brorsan skulle in i röntgen ( nu var det ju ingen magnetkamera då, utan en något ”enklare” variant, men det fattade ju inte han )

Det var ju spektakulärt att någon annan i familjen än han skulle röntgas, så han var väldigt bestämd med att han skulle få följa med till sjukan.

På vägen in till lasarettet satt Melwin och noga förklarade för Robin hur allt fungerade, med sovmjölken och allting, hur lätt man somnade och att man fick chokladbitar när man vaknade till på uppvaket…*Sötisen*

Då fick jag ju såklart lov att berätta vilken typ av röntgen som Robin skulle in i och att han faktiskt inte behövde sövas för det…

 

Efter x antal timmars väntan ( igen ) var så till slut röntgen gjord och vi fick träffa samma läkare som dagen innan.

Ingen fraktur fanns att rapportera, skönt!

Men…..

Vid röntgen hade man röntgat hela Robins ben, alltså ändå upp till magen, typ…

 OCH hittat NÅGONTING!!!

Blir lite luddigt skrivet det här, men jag vet faktiskt inte exakt vart, men i höften ungefär fattade jag det som, hade röntgenläkaren skrivit att han hade sett någon typ av ”upplösning”

Självklart frågade jag vad det betydde, och läkaren visste inte riktigt själv…

Hon behövde gå vidare och fråga en barnläkare. Men det kunde betyda någon form av cysta, trodde hon…

Ja som ni förstår i ”min värld” så är en cysta = tumör

Så naturligtvis började alla möjliga frågor och aningen panik att infinna sig.

 

Vad då ”hittat något” som man dessutom inte kan tala om för mig klart och tydligt vad det är.

Nu satt ju även min 9 åriga Robin med i rummet, så att börja hispa runt och ifrågasätta läkarens kompetens och vilja få svar på alla frågor direkt, på studs, passade sig inte riktigt. Så jag fick lägga band på mig.

Det var ju illa nog att Robin hörde att ordet tumör kom upp på tal mellan mig och läkaren. Direkt blev ju han nervös och började fråga om han hade cancer eller…

Men jag kunde lugna honom med att säga att det var Melwin vi pratade om en sväng, jag och läkaren.

 

Hur som helst så skulle det göras en uppföljning sa läkaren, för det hade röntgenläkaren sagt.

Men på min fråga Hur då? Visste hon inte, för hon var tydligen ny…

Men hon skulle kolla det och höra av sig om ett par veckor…

Det kändes allt annat än bra att lämna rummet.

Jag fattade ingenting…

Vadå cysta, vad betyder det, vad skulle hända nu???

 

Efter att jag lämnat Robin på skolan ringde jag barnens pappa och berättade. Självklart blev han lika orolig som jag och vi bestämde att vi skulle gå vidare med det hela och försöka få svar av en annan läkare, för det här kändes inte tryggt alls.

OM det nu skulle vara någonting av det allvarligare slaget, så vill man ju knappast att Robin ska gå i över två veckor till, och vi heller inget få veta.

 

Så jag ringde och sökte den läkaren vi har till Melwin vid Västerås Sjukhus.

Gullig som han är ringde han upp ganska så snart efter och han förstod min och Tonys oro till fullo.

Han har ju följt Melwin och vår familj under hela hans kamp mot ”Klumpen” och fattade direkt att när man pratar om cystor, är det som att prata om olika grader av tumörer för oss.

Har tyvärr träffat alltför många familjer under vår tid vid Akademiska, som först fått höra att det var en helt ofarlig cysta, men som sedan hamnade på samma avdelning som oss, tumöravdelningen.

Så nej, att bara anta och tro, funkar tyvärr inte för oss.

Man ska veta exakt vad man pratar om när det gäller mina kära, punkt slut!

 

Västerås läkaren lovade i alla fall att titta på Robins röntgen bilder.

OM det då skulle visa sig vara en cysta skulle han fixa en magnetröntgen åt Robin inom kort, för att få en uppfattning om vilken sorts cysta det skulle kunna tänkas vara.

På tisdag skulle de ha ett ”röntgenmöte” och då skulle även Robins bilder gås igenom.

Så under nästa vecka ska vi få besked om vad det egentligen är man ser på röntgenbilderna.

Skumt och ganska så jobbigt faktiskt…

Jag menar, vad är oddsen liksom...???!!!

 

Det var ju som Västerås läkaren sa, att det är ju riktigt oturligt att just er son skulle drabbas av någon cysta.

Nu är det ju relativt vanligt att vi alla har små cystor, lite här och där. Det är inget konstigt och behöver inte alls betyda något farligt, mest troligt är det inte det i Robins fall heller.

Men va f-n skulle den vara där för…

Ett extra orosmoment är det sista jag tycker att denna familj behöver, faktiskt!

 

Det känns verkligen som att jag skulle vilja skicka in var och en av mina älskade fyra små i en magnetkamera röntgen. Hela deras små kroppar skulle gås igenom, från topp till tå, för att kunna helt o fullt utesluta, eller i värsta fall börja ta hand om, eventuell SKIT ( typ tumörer etc )

Ska man inte kunna åka in med sin son och kolla en fjuttig liten fraktur ( vilket tack o lov inte var någon ) utan att komma därifrån och ha en massa cancer skit snurrandes i huvudet…Det suger!!!

 

Men man får vara glad att det nu i alla fall tas om hand ordentligt, vad det än nu må vara som spökar.

Helt plötsligt vill jag att tiden ska gå snabbt igen, så det blir nästa vecka och jag kan få veta att det var just ingenting alls att oroa sig för och kunna lägga det åt ”handlingarna”…

 

 

 

Robins skada efter vurpa med cykeln





Sjukhusbesöket bestod av en lååååång väntan...



...och åter väntan





Melwin, något nöjd över att han för en gångs skull slapp vara den som låg inne på röntgen...



...och roade sig istället med att köra runt i korridorerna ;-)


 


Prinsarna har anlänt...

2011-06-06 | 22:06:03

Nu är de äntligen här mina små prinsar!!!

Albin hade ju ”som vanligt” saknat Sigge hund mest ;-)

Han hade sett fram emot att få fira honom, då vår Sigge faktiskt fyller hela 2 år idag.


Japp, Sveriges nationaldag och Sigges födelsedag *Same same, but different*




 


GRATTIS SIGGE HUND, 2 ÅR IDAG 2011-06-06

 

Vi firade stort, med ”hundtårta”, paket och glass :-)




Nu sover de alla fyra sött i sina små sängar.

Så skönt att ha de hos mig!!!

Får se hur natten kommer att bli…

Robin vurpade med cykeln när han var hos pappa och skrapade upp ena sidan på sin vad, riktigt illa faktiskt.

Det blev ett stort skrubbsår, eller nästan mer brännsårs liknande och han har väldigt ont.

Han går på Ipren och vill inte alls stödja på benet.

Så vi bestämde att imorgon ringer jag till Familjeläkarna, så vi får komma och visa upp Robin och få en ( förhoppningsvis ) rätt bedömning om hur illa det är och hur vi bäst tar hand om såret och framför allt kanske får något som får bort smärtan mer. *min stackars lille prins*

Men det är väl så det är såhär på sommaren. Full fart på barnen och mycket ute lek, då blir det lätt också skador, tyvärr…

Får som sagt se imorgon vad Farbror Doktorn säger om Robins ben.

 

Nej, bäst att passa på och vila upp sig lite nu.

Imorgon är det ju full fart igen, med skola, dagis och olika barn aktiviteter.

Roligt javisst, men man måste samla på sig lite krafter för att kunna hålla jämn takt med mina små huliganer ;-)

 

Go´natt på Er alla!

 

 

 

 

 


Man ska hålla vad man lovat...:-)

2011-06-06 | 16:31:28

Men Guuuuuud, va varmt det är!!!

Och jag sitter mest inne…

Fick liksom lov nu att ta tag i såna där måsten ( läs pappersarbete ) som måste göras.

Men nu är jag klar och det är dags att förbereda småttingarnas ankomst :-)

Eller jag åker ju och hämtar de om ett par timmar…

 

Vi har lovat kidsen en sak, en pool!

Så då är det väl tur att Lasse tar tag i saken och ser till att vi kan hålla det vi lovat ;-)




En pool håller som bäst på att ta form på tomten…






Helgens festligheter...

2011-06-06 | 15:50:42

Fem dagars ledighet och även ”barnlöshet” har liksom bara svischat förbi.

Vilket är på både gott och ont i det här fallet…

Ikväll får jag hämta hem mina små hjärtan, vilket är toppen!

Men imorgon börjar mitt stora hjärta att jobba igen efter några dagars ledighet tillsamman, och det är botten ;-)

Men sånt är livet och en blandning av vardag och fest är nog det som i slutändan alltid är allra bäst.

Balans i tillvaron ska det vara…:-)

 

Men jag har haft en riktigt skön ”långledighet” med mina kära vänner omkring mig.

Vilket gör barnens frånvaro något lite lättare att ta sig igenom.

I och med det vackra vädret vi varit lyckligt förunnade med under helgen, så har vi spenderat en hel del tid på sjön.

 

I torsdags så tog vi med oss våra goa vänner Johan och Nannie ut på båten.

Underbart väder, vi åt sallad på däck och drack vin och bara hade det sådär ”sommar skönt”

Framåt sena kvällen la vi till i Sundbo och knallade upp till vårt lilla ”skyffe”, där vi blev sittandes ända in på tidig morgon….ooops, men trevligt var det ;-)

 







My Love <3




Sigge trivs allra bäst mellan mina ben när vi far i båten, tydligen tryggast där ;-)




Tittut, hur går det för Johan att styra båten tro...???




Bästa Johan




Bästa Nannie *tycker om dig*





Rund o go mitt i natten ;-)
En trevlig kväll på alla sätt o vis med de bästa...



 

Här i Fagersta har det varit festligheter på stan under helgen i och med Våryran.

Så fredagen bestod i att mest strosa omkring lite på stan, käka lunch på China restaurangens balkong, och fixa några ärenden.

Men det var alldeles för varmt att stanna kvar inne i stan, så efter några timmar blev det ut på sjön igen.

Jag och hjärtat tog oss en tur själva först, bara låg och ”cruisade” i solen och njöt av livet.

Framåt kvällen hängde vi på in till Hamnkrogen och sammanstrålade med kära vänner.

En soft och skön kväll som avslutades med båt transport hem till Sundbo igen :-)

Min kära vän Bettan har nu pluggat länge nog och i helgen var det äntligen dags att fira hennes examen.

Firandet inleddes med smörgåstårta ute i Vad, för att sedan avslutas med en helkväll på Bruks, där Petter kom till stan *Stort, det är Fagersta vi pratar om ;-)*







Skumpa ska det ju va, på Bettans examens da´ :-)





GRATTIS VÄNNEN, BRA JOBBAT <3




Goa o Glada i väntan på kvällens höjdpunkt...PETTER!!!

Japp, helgen svischade i vanlig ordning förbi, men vad gör väl det för ikväll kommer ju mina små hjärtan,

OCH DET SLÅR JU ALLT!!!







Mammas Gullegosisar
DÅ, NU, FÖR ALLTID!!!


Vår lilla odling...

2011-06-06 | 10:56:39

Ja vad ska man säga om mitt bloggande annat än att JAG HAR INTE ENS STARTAT DATORN!!!

Det underbara väder vi har, kombinerat med ledighet, min stora prins och goa vänner har gjort att jag helt enkelt valt bort att sitta häckandes framför datorn och blogga…

Men å andra sidan tror jag inte att ni är alltför många som är inne och läser just bloggar heller, när solen lyser från klarblå himmel och det är härligt varmt ute och man är ledig och liksom inte måste starta datorn, eller hur…???!!!

 

Men nu är jag lite ”tvingad” att sitta här en stund i andra ärenden, så då passar det ju bra att skriva ett litet inlägg också :-)

Barnen for till sin pappa i onsdags eftermiddag.

Innan dess hade jag och pojkarna ett litet ”mission” att göra. Vi skulle plantera!




Robin hade dessutom med sig en liten ärt planta ( heter det så??? ) hem från skolan. Som han hade planterat själv alldeles från grunden. Han hade till och med en liten mask ( ”Maskis” ) nere i burken, så att plantan skulle bli riktigt väl omhändertagen.


 



Robin ville så morötter och sen skulle då ärt plantan med "Maskis" och allt ner i jorden såklart




Melwin var mer inne på att så rädisor och dill...



...medans lille Vincent försökte sätta sig in i hur det hela skulle gå till när man sår ;-)




Ogräset måste ju först bort från landet, vilket vi alla hjälptes åt med :-)



Nu återstår det att vattna flitigt och hoppas på att det inom kort tittar upp nån liten grönsak ;-)


RSS 2.0