bloglovin

Varför? Därför!

2010-09-23 | 10:54:18

Ganska så starka bilder, på Melwin och strålningen, absolut…

Det är ju också först nu som jag klarat av att titta på de, över ett år sedan han protonstrålades.

 

Varför lägger jag då ut dessa bilder…?

För att jag vill att alla ska få en chans att förstå.

Förstå vad många av dessa hjärntumörsbarn tvingas gå igenom. Vilken kamp de tar för att besegra den djävulska cancern.

 

Innan Melwin fick sin diagnos och även vår familj kastades in i ”cancersvängen”, hade i alla fall inte jag en aning om vad det innebar och hur det fungerade att protonstrålas.

Visste inte ens skillnaden mellan proton och foton strålning, visste knappt vad Melwins diagnos i sig innebar…Vet jag nog egentligen inte riktigt idag heller ;-)

Men jag vet betydligt mer om cancer, hjärnan, blodvärden och cellgifter, än för två år sedan…

Hade någon då börjat prata med mig om protonstrålning vid ett stort institut i Schweiz, hade jag såklart lyssnat intresserat, men sedan kanske inte riktigt fattat så mycket ändå, vad personen riktigt pratade om.

 

Därför lägger jag ut dessa bilder, som är allt annat än upplyftande och ganska så skrämmande faktiskt.

Men jag vill att fler ska förstå vad en liten kille gått igenom i kampen om livet!

 

Förhoppningsvis går han segrande ur striden mot ”Klumpen”…

Kommentarer
Postat av: Camilla

Hej! Har under oro kollat din blogg ofta med tanke på ert läkarbesök i tisdags. Jag gläds med er och ert positiva besked. Det måste ju för sjutton finnas barn som besegrar cancermonstret. Monstret får inte ta över.



Det är verkligen gripande och starka bilder på Melwin och hans strålning. Det är ofattbart, och ändå har jag gått igenom samma sak med min nu 8-åriga dotter med fotonstrålning,i Linköping oktober-december-09. Ibland känner jag mig som en kylig robot när jag babblar på om strålning och cancer och visar sjukhusfoton. Nu när jag ser dina foton blir jag oerhört berörd och inser hur andra, de som inte går igenom detta tycker att det är obehagligt.



Tack för att du delar med dig av din vardag och dina foton. Även om jag är medveten om att vi är många som går igenom detta så kan jag ändå känna mig väldigt ensam. Därför är jag så tacksam över att det finns föräldrar som orkar skriva blogg om sina barn och cancer. En mycket bra mötesplats.



Kramar Camilla

2010-09-23 @ 14:28:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0