bloglovin

Det knappar in...

2010-09-15 | 23:08:06

Ytterligare en dag närmare beskedet…

Har varit en bättre dag idag :-)

Långt ifrån stabil och bra, om man ser till mitt humör då, men i alla fall bättre…

 

Robin, som var hemma från skolan igår, då han sa att han hade ont i halsen. Kände sig helt frisk och kry idag och for till skolan som vanligt.

Peppar, peppar, men ännu inga spår av överdrivet snoriga näsor och febriga ungar, men det kommer väl snart, garanterat…

Trodde att det var på gång igår, då Robin klagade på halsont, och lät honom vara hemma från skolan. Men han var nog bara lite trött, när allt kom omkring, för det bidde inget mer och till kvällen sa han att han inte kände nånting alls av det onda. Tur, för sjuka barn vill man ju inte ha…;-)

Själv trodde jag också att jag höll på att bli förkyld, då jag var kulen hela dagen och så himla trött. Men det var nog bara ett resultat av den icke befintliga sömnen och ett tecken på att ”allt är INTE som det ska vara”…



Är mer eller mindre som ett endaste stort nervknippe. Pratar med allt och alla, om allt och alla…Nej, men ni förstår säkert vad jag menar. Försöker liksom att hålla tankarna på avstånd så gott det går, och då är alla knep tillåtna…

Städar och tvättar gör jag också frenetiskt, och försöker att få saker gjorda, som annars kanske bara brukar bli liggande. Tar tag i så mycket jag hinner och orkar…

Känner nämligen en inre panik…Panik över att vi ska bli inlagda på sjukhus igen, eller det räcker egentligen enbart med ett negativt besked, så kommer allting här hemma att stanna av. Jag kommer inte orka, inte känna för, ja inte ens bemöda mig att engagera mig med eller i en endaste liten sak, känns det som…

Så det är säkrast att få allt gjort nu!

 

 

Blev bjuden på lunch hos min kära Fia idag.

Vi åt massa gott, Melwin och Vincent lekte med Leia, och Liam, ja han var med och var sådär söt o go som bara små bebisar kan vara.

Så satt vi och pratade, och pratade, och pratade… så där mycket och om allt och ingenting, som man bara gör med ens käraste vänner. Vilket medför en stor portion med styrka och energi :-)

*Så glad att jag har mina kära vänner*

 

Skulle egentligen ha varit med vid ”Föräldrarådet” ikväll, då jag har åtagit mig uppgiften som klassförälder i Albins klass ( ettan ). Kanske inte det lämpligaste uppdraget för mig nu, med tanke på allting runtomkring, men det var tydligen ingen annan som var intresserad och går allting bra under nästa vecka, så kommer ju även mitt engagemang kunna vara rätt OK…

Vid negativt besked, ja då blir jag nog inte så långvarig vid just den positionen är jag rädd.

Är ju absolut inget svårt eller ens märkvärdigt att vara just klassförälder, men vid ett negativt besked så kommer automatiskt den enklaste lilla vardagssak mest troligt kännas som om jag ska bestiga den största av bergstoppar, så just för stunden är jag väldigt, väldigt försiktig med att ”åta mig saker”

Jag och en förälder till skulle alltså då ha infunnit oss vid ”Föräldrarådet” som representanter från vår klass.

Men jag inleder med att svika…*sad but true*

Tony ringer och säger att han inte hinner hem i tid tills jag ska åka, och visst, jag hade kunnat anstränga mig och försökt ringa över en barnvakt, men nej, orkar inte, kan inte, vill inte…

Allt känns så meningslöst!

Vill bara veta, kan bara fokusera på om Melwin, mitt kära, älskade barn kommer att få domen, eller kan vi få fortsätta att hoppas på att oddsen är på vår sida…!

 

Är totalt förvirrad nu, tror på gränsen till lite galen *så passa er*

Glömmer saker…som vart jag parkerat bilen när jag kommer ut ur mataffären, kan inte för mitt liv komma ihåg vart jag ställde den, det blir helt svart…

Tappar bort saker, som ”vän av ordning” aldrig gör annars…

Kommer på mig själv att undra över om jag ska laga lunch eller middag, vet liksom inte sådär direkt om det är mitt på dagen eller om det blivit kväll.

Skrämmande eller hur…???

Och jag ska föreställa en ansvarsfull fyrbarns mamma…;-)

 

Imorgon är det lovdag i skolan och Robin och Albin är därför hemma.

Då jag har paniken hängandes över mig att hitta på så mycket skoj och saker med barnen som möjligt innan mötet med läkarna ( Domedagen ) så har jag bestämt att vi ska fara till ”Busborgen” imorgon, allesammans.

Ja, inte Tony då förstås, han har ju ett jobb att sköta, men jag ( som bara slappar här hemma ) och de fyra goa gossarna.

Sen hade ju även Robin bjudit in en kompis ( William ) redan i skolan, att hänga med oss. Vilket resulterade i att Albin blev smått galen och krävde att även han få ringa till en kompis. Vilket han fick ( Victor ).

Så det blir jag och 6 härligt busiga gossar som far till stora stan och busar loss i ”Busborgen” imorgon…om inte den uppgiften kan få mina tankar på avstånd så vet inte jag…;-)

 

 

 


Vincent med härligt geggiga blåsbubblor, och barfota på den varma altanen, säkert för sista gången i år...;-)




Barfota pojke hemma hos Fia, Leia o Liam






Melwin spexar runt på studsmattan...




En härligt glad kille med mycket tok o bus i :-)

Kommentarer
Postat av: Elin i Malmö

Har följt er i över ett år nu, ja det måste nästan vara två år? Tiden går så fort...



IAf, klart klumpen inte har växt!! En sån kämpe som Melwin, en sketen klump biter inte på en sån hjälte! :-)



Jag håller iaf alla mina tummar och tår!

Kram

2010-09-16 @ 20:54:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0