bloglovin

En ny helvetes period...

2010-09-07 | 23:42:10

Så har vi åter igen kommit in i den s k ”helvetes perioden”…

Låter ju bara hur dystert som helst, men tro mig, dystert är precis just vad det är.



På torsdag är det åter igen dags för Melwin att åka in i magnetkameran för att röntga sitt lilla huvud och även ryggen.

”Klumpen” ska noga kontrolleras, utvärderas och bildas en uppfattning om.

Har den fortfarande aktivitet, har det skett en tillväxt…vad har egentligen hänt sen sist???

Hänt sedan den 10 maj, då senaste MRT togs???

Det är just det man undrar och vill veta, även om man är så sjukt nervös, orolig och rädd för svaret.

Svaret som vi kommer att få vänta tolv långa, långa dagar på...Först den 21 september får vi träffa Bo och Susan vid Akademiska och få ett svar. 

Tänk er att gå och vänta på domen för ditt eget barn. Domen om barnet ska få fortsätta att ha chansen, att ha hoppet kvar, till ett friskt och förhoppningsvis långt liv.

Den chansen, det hoppet, minimeras för att inte säga raderas ut vid uppkomsten av en tillväxt av ”Klumpen”, tumören. Eller ännu värre, man hittar en ny, till tumör, kan tyvärr hända, det har hänt andra…

Det är nu det verkligen börjar att ”hetta till”, så här ett år efter avslutad behandling.

Det finns ingenting som i nuläget jobbar aktivt mot tumören, så den har alla chanser att sätta fart.

Det finns heller inte mycket att göra om det visar på en tillväxt…

Allt är redan gjort för vår Melwin…operation, cytostatika, strålning.

Visst man kommer att testa att behandla med någon form av cytostatika, men dock mycket mildare är det han tidigare fått. Så det känns väl lite som att lyckades inte de stora, starka gifterna ta död på ”Klumpen” , varför skulle då de milda varianterna göra det…??? Nej det är ju inte så troligt, så lyckas inte detta är den stora frågan hur lång tid det är kvar…!

Skithemskt, men det är den bistra verkligheten, det är så det ser ut för Melwin!!!



Det är de tankarna som jag/vi brottas med dag som natt. De finns där hela tiden, men såhär inför ny MRT och nytt besked är det fruktansvärt jobbigt.

Jag blir trött för jag kan inte sova normalt, jag blir sur och irriterad för att allting pågår runt omkring mig precis som vanligt, men jag orkar ju inte riktigt med det…För själv lever jag ju i min bubbla nu, i mitt vakuum, kring beskedet om jag ska få fortsätta ha min Melwin hos mig eller om våra dagar tillsammans är räknade.

Varför stannar inte bara allting av, det här är ju så viktigt…Allt annat är bara petitesser och parenteser!

Sen inser jag ju att det bara är så för mig och för Tony.

För Melwin är ju vårt barn, vår oro, men samtidigt vår innersta kärlek, vår glädje och energikälla, vårt allt…!

 

 

Spyr snart på alla kommentarer som ”men han är ju så pigg, det är klart det har gått bra”, ”han är så stark, han klarar det här”

Det finns absolut ingenting av det som betyder att ”Klumpen” inte fortfarande lever och frodas i Melwins underbara lilla huvud, INGENTING!!!

 

 

Kirurgen uppskattade tiden som Melwin gått med tumören växande i lillhjärnan till ca 1 år.

Ett år kära vänner!!!

Jag besökte läkaren för första gången med Melwin angående huvudvärk i slutet av juni -08, en månad senare, i slutet av juli -08 åter igen p g a krökt rygg, i början av aug -08 krävde jag ett svar på vad som var fel med Melwin, då mestadels p g a hans krökta rygg men också på hur mycket han drack…Inga andra symptom.

D v s Melwin var en pigg och glad liten tvååring i största allmänhet, MEN han hade en gigantisk tumör som nästintill täppte till passagen av hjärnvätskan mellan huvud och ryggrad.

Nej, att Melwin idag är skapligt pigg och glad är långt, långt ifrån en garanti på att tumören fortfarande inte växer.

 

Melwin är stark, vilket kan vara ett plus…Tumören har dock uppkommit i hans huvud är p g a cellförändringar, felaktiga celldelningar etc etc…Alltså Melwins celler. Melwins starka celler!

Vad är det som säger att då inte även cancercellerna är starka…???!!!

Ingen som vet såklart…inte än i alla fall.

Men jag är allergisk mot att ta ut något i förskott, att förvillas in i någon slags trygghet att allt är över och förbi, att allt är okej…

Törs inte tänka så, vågar knappt andas åt det hållet.

Jag bara hoppas, hoppas och hoppas, ber, ber och ber att resultatet även denna gång ska vara mer positivt än negativt…

 

Men visst skulle jag vilja stanna tiden, idag, nu, för alltid!!!




Underbara fina, älskade lilla Melwin

Livet stannar utan dig
så kämpa nu
du måste finnas här med mig

All glädje du ger
är sånt som du själv inte ser
Men hela du gör så att mamma ler
och var dag för dig, mitt älskade hjärta, ber






Kommentarer
Postat av: Melinda

Hej,



det var ett tag sen jag skrev nu. Men jag följer er...så klart!



Jag förstår dina känslor även om jag inte varit där själv. Men just känslan av att "varför stannar allting inte upp"...känner jag igen.

Det är jobbigt.



Själva MRT kommer ju gå bra, han är ju en liten hjälte Melwin. Men resultatet!! Man kan ju bara hoppas. Och det gör vi för allt vad vi är värda.



Jag stör mig precis som du på alla (det behöver inte gälla Melwin, utan vad/vem som helst): "Det kommer bli bra". "Det ordnar sig".

Hur f*n kan de säga så, de VET ju inte det.

Visst, de menar väl. Men man blir ju bara irriterad.



Nej. Lyssna till dina egna tankar, men gräv inte ner dig i de negativa. Ta inte ut något i förskott. (Lätt att säga).



Jag hoppas, hoppas, hoppas!! Jag tänker på er!

kramar



//Melinda

2010-09-08 @ 06:27:48
Postat av: Johanna

Har följt din blogg ett tag nu och jag vill bara skriva att jag håller mina tummar för Melwins skull, att det kommer gå bra. Men jag förstår att det är fruktansvärt olidligt att gå igenom den period som ni har framför er just nu...



Vänligen

Johanna

2010-09-08 @ 08:48:13
URL: http://justnuochidag.wordpress.com/
Postat av: carina

Jag ber också för er!!

2010-09-08 @ 09:11:23
Postat av: Maria

Usch så hemskt! Jag läser och tårarna börjar rinna över när jag kommer till din vackra dikt.



Lider så med er i denna svåra stund och finner egentligen inga ord.



Jag hoppas med hela mitt hjärta att du på något sätt kan klamra dig fast vid hoppet, för det finns ju där så länge det finns en chans att resultatet ska bli positivt.

Och att du kan hitta ett sätt som gör tiden fram tills dess uthärdlig.



Men jag tror mig förstå vad du nu genomlider, och det enda jag kan göra är att skicka positvia tankar till er.



Stor varm kram

2010-09-08 @ 10:20:39
URL: http://maria-sandberg@blogspot.com
Postat av: Elisabeth

Håller alla mina tummar o tår att allt ska se bra ut för Melwin även denna gång.

Förstår att det måste vara en fruktansvärt jobbig tid att gå och vänta på resultatet av undersökningarna.

Vi hoppas o ber att underbara lilla Melwin ska lyckas att UTROTA KLUMPEN för all framtid....

Kramar från en bloggläsare

2010-09-08 @ 10:47:43
Postat av: Kicki

Läser o tårarna rinner..min kille hade inte nån elak klump men fick en hjärnskada...efter en olycka...förstår o minns mina känslor när han var riktigt dålig o alla trode nu är det slut....vi fick 16 bonus år med honom..följer din blogg o tänker på dig/er...skickar en hel hög styrkekramar

2010-09-08 @ 17:04:04
Postat av: CL

Känner inte er men har gemensamma vänner så jag har hört en hel del om er tragiska situation men förundras samtidigt över er fantastiska familj. Håller såklart tummarna för mer positivt än negativt som du skriver och önskar er all lycka. Ni om några förstår verkligen begreppet lev i nuet och njut av de dina. Kram till er alla

2010-09-08 @ 21:05:44
Postat av: Malin

Tänker på er Anna och håller tummarna hårt för Melwin!

Styrkekramar Malin

2010-09-09 @ 17:53:10
Postat av: Anna

Åh vilken fin dikt! Tårarna rinner....

Tänker sååå på er och hoppas att allt kommer gå bra med lille goe Melwin! STOR stor kram <3

2010-09-13 @ 23:07:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0