bloglovin

Denna eviga väntan...:-(

2010-09-13 | 22:48:20

Borde gå och sova, men vet ju att jag i alla fall inte kommer att kunna sova just nånting.

Ligger mest och vrider och vänder, tänker och funderar…

Det är en jobbig tid, nej förresten, den är skitdryg!!!

Att gå och vänta på det viktigaste beskedet av de viktigaste…

 

Tänk om tumören verkligen har växt, om den är full av aktivitet.

Det är ju fullt möjligt men ändå tankar som man liksom försöker slå bort.

Så får det ju bara inte vara, då går ju världen under!

Ska vi läggas in på sjukan igen då? Börjar allting om igen, fast med mildare doser, med mindre hopp liksom???

Har ju egentligen fullt med frågor om vad som kommer att ske, vad som egentligen kommer att hända om vi nu får ett negativt besked…men jag vågar inte riktigt fråga.

Vill helst inte veta, vill bara hänga kvar vid tanken att allt kommer att se bra ut.

Varför inte önska sig rejält, önska att tumören är borta helt, fursvunnit liksom och kvar ser man bara ett litet tomrum…

Smått otroligt och helt orealistiskt jag vet, men man kan ju få leka med tanken, kanske önska lite, mirakel har ju skett.

Skulle ”Klumpen” vara helt borta, vore allt så mycket enklare. Man skulle tillåta sig att andas ut lite, även om risken för återfall alltid är överhängande.

Som sagt, nu är det ju ett mirakel om just det skulle ske, men jag hoppas i alla fall på en liten minskning. Någon sorts indikation på att tumören faktiskt håller på att elimineras.

Har hört ”oförändrad” så många gånger nu och önskar mig snäppet lite mera…Dock är jag ju evigt tacksam för alla svar utom just ” vi har sett en tillväxt” eller ”vi har hittat ännu en tumör”

Törs inte vara petig eller missnöjd, nej då, bara fanskapet står stilla så får vi vara glada…

Men det är just det vi inte vet!


 

Hatar att vänta, tålamod har aldrig varit min grej, och definitivt inte nu när det gäller det käraste jag har, min son! Det gäller hans framtid, hans liv…då finns det inte plats för nån väntan. Jag vill veta NU!!!

Samtidigt så är jag glad över att ”experterna” ägnar det hela tid. Att det inte ges ett förhastat beslut, utan att man går igenom bilderna med största noggrannhet och tar upp de vid hjärntumörsronden i lugn och ro.

Det finns inte utrymme för några misstag…!

 

Gläds i alla fall åt att Melwin har orkat börja lite smått på dagis. Han tycker det är roligt, om än ganska så kort tid där. Men det är en början så god som någon.

Han har kommit in väl i gruppen och tycker sig ha lärt känna alla kompisarna riktigt bra.

Idag var Melwin iväg på ”sin” Bamsegympa. En perfekt gymnastik för honom som behöver träna upp sin grovmotorik.

Jag eller Tony åker alltid ensam med honom till Bamsegympan, just för att kunna ge honom allt stöd och all uppmuntran han behöver för att komma igång ordentligt med sin lilla kropp igen.

Balansen har blivit bättre, men är långt ifrån bra. Även styrkemässigt har han gjort framsteg, men mer träning behövs för att komma upp till hans jämnåriga kompisars nivå.

Kanske märker inte Melwin själv så mycket av just det, men som förälder ser man, och då känns det bra att han får möjlighet att utvecklas genom träning så här.

 

Väntar på tid från sjukgymnasten, där han ska börja gå nu under hösten, mest för att träna upp sin finmotorik vad det gäller högerhanden, som inte är helt 100 %

Även logopeden ska Melwin börja träffa nu, då han behöver lite hjälp med att ”komma loss” vid vissa ord och stavelser.

Men allt detta känns ju faktiskt som små, små bagateller, en piss i havet liksom.

För vad spelar det för roll hur han pratar, hur han ritar, skriver och går, om ”Klumpen” ändå inte vill ge sig…

Självklart ska vi ge Melwin de bästa förutsättningar vi kan, på alla plan…Men just nu, för stunden, känns det som att allting faktiskt kvittar…Vi väntar på ett besked, ett otroligt och enormt viktigt besked,

och att det beskedet är positivt, DET är det enda som för stunden räknas och betyder något!

 

8 dagar kvar till mötet…

 

 

 

Kommentarer
Postat av: Maria

Håller tummarna för er!!kram

2010-09-14 @ 15:22:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0