bloglovin

En dag på Västerås sjukhus...

2010-10-14 | 21:41:41

Sjukhusbesök idag igen...
Känns som det är nåt varje vecka nu.
Idag var det Logopeden som Melwin skulle få träffa.
Det var första gången, och det skulle göras en bedömning om han behöver mer träning vad det gäller talet.

Han har lite svårigheter med vissa stavelser och ljud, vilket konstaterades även av logopeden.
Inget katastrofalt, men hon ansåg i alla fall att vi skulle träna lite smått för att hjälpa honom få bort "problemen".

Melwin pratar ju gärna, mycket och ofta. Men ibland liksom låser det sig lite för honom och han får svårt att riktigt få sagt vad han vill säga.

Det tar då lite längre tid för honom att få fram orden, och under den tiden har kompisen/kompisarna som han skulle berätta för, tyvärr inte orkat lyssna färdigt och dragit vidare…

Just det är väl egentligen ingenting som Melwin själv reagerar så där jättemycket över, just nu.

Han slutar ju såklart att prata så fort han ser att kompisarna tappat intresset, men sen verkar han inte tänka så mycket mer på det.

Det är nog mest i mitt ”mammahjärta” det skär i…

 

Men fortsätter det på samma sätt så kommer han säkerligen att bli illa berörd och känna det hela som ett stort handikapp.

Så det är bäst att vi sätter fart och tränar, redan nu.

Det tyckte även logopeden och vi ska träffas en gång i veckan ett tag framöver.

Sen ska vi även få hem lite material och uppgifter, för att kunna träna själva med Melwin.

Hon tyckte även att förskolepersonalen kunde få lite material för att kunna träna bara med Melwin.

Men med tanke på hur liten tid Melwin befinner sig på förskolan, samt att det största syftet med hans förskolevistelse just nu är att han ska få den sociala biten och komma in i ”gänget”, tyckte jag att det var bättre och mer lämpligt om vi själva tränade med Melwin här hemma.

Annars tar det ju bara av hans ”lektid” tillsammans med sina förskolekompisar, och det är ju inte heller nåt bra direkt.

Men vi kommer att få full hjälp av logopeden, så det kommer säkert att gå bra och Melwin ska få den bästa hjälp han kan få för att ”komma loss” i sitt pratande.

 

 



Det första man gör när man kommer till Västerås är att besöka McDonalds...självklart liksom ;-)








Fullt koncentrerad på sina uppgifter hos logopeden







Lille Vincent sitter snällt vid sidan om och väntar
Skapligt van vid det här laget ;-)



Duktigaste lille Melwin, lika samarbetsvillig som alltid, lika glad och positiv till allt man ber honom om...
Inga sura miner här inte, trots att han blev så trött, så trött på slutet





Idag var första gången som jag var med om att se antydan till hjärntrötthet på Melwin.

Något som det pratats om mycket, och det är väldigt ofta förekommande hos barn som behandlats för just hjärntumör.

Hos de barnen, framför allt hos de som behandlats med strålning, pratar man om två olika tröttheter.

Den ”vanliga” tröttheten, som vi alla såklart kan drabbas av mer eller mindre, och sen finns det alltså hjärntröttheten. Kan kanske många av oss även där känna igen oss, men hos hjärntumör barnen är den väldigt vanligt förekommande.

Jag tycker mig dock hittills enbart ha upplevt det som att Melwin har haft ”vanlig” trötthet, vilket han även fortfarande lider av.

Han är trött efter ett par timmars lek och behöver då ta en vila, kanske sitta i soffan och läsa bok eller helt enkelt sova en stund.

Sen är det mycket bättre…

Men idag såg jag tydliga tecken på just hjärntrötthet.

Melwin kämpade och kämpade sig igenom uppgift efter uppgift hos logopeden. Egentligen inga direkt svåra uppgifter. Mestadels titta på bilder och tala om vad han såg osv…

Men efter kanske max 10 minuter såg jag hur han började vrida på sig, inte riktigt vilja sitta still på stolen, gnugga sig i ögonen och rufsa sig i håret. Tydliga tecken på att Melwin är trött…

Han fick uppenbarliga problem med att hålla koncentrationen uppe och stundtals la han helt enkelt ner huvudet i armarna och hängde över bordet och blundade.

Sen sa han själv ifrån…”Nu är jag trött, har vi mycket kvar eller???”

Man riktigt såg på honom att han kämpade in i det sista för att orka sig igenom alla uppgifter, han ville ju inte ge upp, men trött var han…

Har inte sett honom sån tidigare, men å andra sidan har han ju inte direkt behövt göra nåt ”ansträngande” tidigare heller.

Hjärnan orkade helt enkelt inte mer, inga fler uppgifter, men att gå iväg och leka lite på egen hand gick bra.

Melwin var ju inte sovtrött, bara hjärntrött.

Nu har även den här mamman till ett hjärntumörbarn sett skillnaden mellan trötthet och trötthet, och vet vad ni pratar om…

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0