bloglovin

Sitter och tänker...

2010-10-23 | 12:11:29

På väg hem i bilen från Varberg…

Regnet vräker ner och än så länge är barnen ganska så lugna i bilen.

Det tittas på film, Melwin ser ”Emil o Griseknoen”, Robin kollar på ”Det regnar köttbullar”

Albin läser faktiskt högt, ja det är lite kors i taket att han självmant tog tag i det. Han läser sin läsläxa, och jag tycker att det börjar flyta riktigt bra.

Han kämpar, så liten han är, även fast det är allt annat än lätt för honom.

Vi har säkert åkt förbi ett tiotal godisbutiker redan, och tanken slår mig att det faktiskt är lördag idag…Godisdagen för våra barn, vår familj.

Men inte vill jag stanna nu, i spöregnet…Får bli ett godisstopp efter matstoppet.

Vad blir det för lunch idag tro??? Ja, vad erbjuds egentligen efter vägen, skräpmat, bara skräpmat…Men det är ju bara såååå gott, så det får det bli.

Hamburgare röstar jag för, T tycker pizza…

Återstår att se vad som röstas fram av pojkarna ;-)

Hemma blir vi väl först sen eftermiddag och då ska det packas in.

Vi har en minst sagt fullpackad familjebuss :-)

Det var den ju faktiskt redan när vi for ner till Varberg, men efter två Ullareds besök under veckan, så blev den nästintill sprickfärdig…;-)

Måste till mataffären direkt vid hemkomst, och det är allt annat än skoj…Men så är det ju när man varit borta i en vecka, kylskåpet gapar tomt :-(

Kvällsmaten ska fram på bordet, barnen ( och vi vuxna ) kommer att vara trötta, men äta ska vi…

Frukost imorgon bitti kan ju vara bra att ha, så JA, det blir ett mataffärs besök innan kvällen, vare sig jag vill eller inte…

 

Tänker på allt som det pratats om under veckan.

Många goa skratt har det blivit, men också väldigt mycket allvar…Det är ju klart att det blir det, vi har ju alla drabbade barn. Alla kämpar de mot diagnos hjärntumör…

Våra barn har olika sorters tumörer, lokaliserade på olika ställen, olika behandlingar har utförts…Men alla har de gjort en tuff och svår resa.

Och resan är långt ifrån över…det är stora frågetecken inför framtiden vad det gäller dessa barn!

Jag tänker på hur olika allt kan bli, hur olika barnen mår och ”är” idag. Samma skitsjukdom, samma helvete, men ändå väldigt olika beroende på tumörtyp, behandling och ja i stort sett hela det individuella fallet…

Det är väl så det är…Man kan inte jämföra, inte tro det ena eller det andra om något av barnen.

De är alla olika individer och skitsjukdomen ter sig olika i de olika fallen.

Men vi pratar, babblar och går igenom, tillsammans!

Och det är skönt…att prata med ”likasinnade”, med de som förstår…!

Vi har alla gjort en väldig resa, en resa som ännu pågår för fullt, och hur den resan kommer att sluta, det återstår fortfarande att se…

Allt vi kan göra är att snällt följa med,

Tro, hoppas och be!!!





 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0