bloglovin

Livets ytligheter...

2010-10-26 | 00:31:34

Tänkte lite på det här med ytlighet osv…

Vart går liksom gränsen, när är man ytlig och när delar med helt enkelt bara med sig av sina fin fina inköp, eller vad man önskar sig i modeväg och sånt där...???

Ja jag vet inte, men jag kan tycka att det ibland känns lite fånigt att skriva om kläder, mina inköp, om jag varit på salong eller liknande i min blogg som i första hand handlar om mitt cancersjuka barn, mina ( så vitt jag vet ) friska barn och vårt liv till vardag och till fest.


 

Jag började ju aktivt att skriva strax efter att Melwin fått sin diagnos.

Mest som terapi för min egen del. Det rensade verkligen tankarna, sorterade en aning och framför allt, jag fick det nedskrivet.

På så vis kunde jag lätt själv gå tillbaka och läsa, ”när hände det”, ”vilka mediciner fick han då”, ”vad sa egentligen läkaren” osv…

Det var en stor trygghet för mig att ha bloggen tillhands.

Men samtidigt var det ju också en stor informationskälla för våra vänner och bekanta, nära och kära.

När man under en så pass lång sjukdomstid blir mer eller mindre isolerad på ett sjukhus, är det inte alltid så lätt att hålla kontakten med de ”där utanför”.

Det var ju toppen att kunna skriva på bloggen och veta att om DE vill veta vad som sker, så kan de det…

Man fick liksom välja lite själv. Jag kände mig inte stressad över tanken att jag måste höra av mig, måste ringa och jag antar att jag tog bort lite av oron hos folk över att de kanske trängde sig på och störde om de hörde av sig, när det fanns en möjlighet att läsa bloggen för att få reda på dagsläget.



 

Idag är det inte riktigt lika akut, tack och lov!

Melwin svävar inte i direkt akut livsfara, vad jag vet i alla fall…

Men visst är det roligt, stärkande och en faktiskt helt fantastisk känsla att NI vill hänga kvar.

Att ni är så många som fortfarande följer vår kamp mot cancern…Ja, mest Melwins kamp då förstås, men vi andra i familjen stöttar som bäst och hejar ivrigt på såklart ;-)
Det är häftigt att det JAG skriver vill NI läsa *Ja, jag är lite blödig och känner mig rörd men också lite impad över mig själv faktiskt*

Men visst är det fortfarande en ytterst osäker situation, det ska gudarna veta.

Melwins ”Klump” har dessvärre fortfarande aktivitet, om den kommer att avta eller att få kraft att börja växa, det vet man inget om just idag.

Vi får vänta lite till…fira jul och nyår ihop ( är inte bara det helt underbart ) och sen i januari är det dags igen…

Ny magnetröntgen, en ny nervpärs inför kommande besked och sen…???
Ja det återstår ju som bekant att se!


 

Tänker tillbaka på behandlingstiden, det ligger ju nära tillhands, det var ju inte alls länge sedan, även fast det hunnit hända såååå mycket.

Den 16 timmar långa operationen var värst, tiden efter…Skulle Melwin kunna gå, prata, höra, se???? Bara en massa frågetecken…









Sedan cytostatikabehandlingen,  vilken helvetisk tid!!! Fy fan, rent utsagt…Att se sitt barn brytas ned på det sättet, må så jäkla dåligt och stundtals bara tappa gnistan helt.








Nej, det vill jag för allt i världen inte se Melwin behöva genomlida igen.

Men jag antar att det är cytostatika som står på tur igen, om ”Klumpen” börjar att växa. Ännu en gång dessa jävla gifter.

 

Strålbehandlingen var den behandling som jag var mest rädd för. Som jag dessutom fick kämpa mest för att få till på bästa sätt.

Ja inte själva tekniken och sånt såklart, jag är ju inte särskilt tekniskt lagd som ni vet ;-)

Men själva Schweiz resan…minns ni??? Annars finns det ju utförligt att läsa under fliken ”Protonstrålning i Schweiz”







Fast när vi väl hade klarat oss igenom 8 veckor i Schweiz, hela protonstrålningen var gjord, så kändes det nog som lite av en ”piece of cake” jämfört med cytostatika behandlingen.

Hade gärna bytt och tagit mera strålning istället för mera cellgifter om det ska till mer behandling snart igen, och då tänker jag absolut inte på mig själv.

Nej, Melwin mådde så mycket bättre och var så mycket piggare under själva strålningen än han någonsin var under cyto behandlingen.

Men det kommer aldrig att bli någon mer strålning för Melwin.

Han har fått sina 33 strålningstillfällen mot ”Klumpen”, maxdosen av vad hjärnstammen klarar.

Så ny behandling för Melwin innebär nya cellgifter, vad det nu ska tjäna till egentligen...???
För om inte det stora artilleriet kan bota Melwin, vad ska då kunna göra det...bara små tankar från en amatör! 

Ett snabbt tänk tillbaka kan man kalla det…

Men det är just det jag menar, att när jag i över ett års tid nästan enbart skrev om Melwin olika behandlingar, vår tid på sjukhuset, hur ofattbart tufft det var för Melwin, för hans syskon och hur de kämpade sig igenom denna sjukhustid…

Då känns det ibland en aning ytligt att skriva om mina fin fina inköp, eller vad man önskar sig i modeväg och sånt där.

Men tack och lov, så är det ju inte enbart sjukhusbesök, kontroller, provtagningar, sondmatning, oro och rädsla i våra liv.

Nej tvärtom, vår familj försöker istället att göra var dag så positiv som möjligt, ta vara på tiden så väl som möjligt och umgås med varandra så mycket som möjligt.

Fånga dagen så ofta vi bara kan och orkar…

För vi har varit så långt ifrån vardag man kan komma, fått möta motsatserna till glädje och lycka, så VI VET, hur viktig var dag egentligen är, och det delar vi gärna med oss av…

Jag kommer alltid att lägga mest vikt vid Melwins diagnos i min blogg, hans och även hela familjens kamp, min kamp mot ett friskt liv och för att få ha honom hos mig i ”all evinnerlighet”, det kommer alltid att vara andemeningen, det viktigaste jag skriver om…

Men jag/vi gör ju också en hel massa roligt, vi trivs och vi har skoj i olika sammanhang och situationer och det vill jag ju såklart också dela med mig av…

Jag vill väl också vara lite ”normal”, göra som ”alla andra” och skriva ett och annat inlägg och mode, skönhet och för den sakens skull ytligheter…*i all ära liksom* ;-)







 

 

 

 

 

Kommentarer
Postat av: Anna L

Vännen! Förstår dina tankar, men fortsätt bara skriv om allt som du och din härliga familj hittar på! Se med glädje istället hur din blogg och vardag fylls med lyckliga händelser! När allt det här är över kommer även denna period vara viktig för dig att kunna gå tillbaka till att läsa om. Och tänk när Melwin blir stor och går tillbaka för att läsa i bloggen om hur det var, då får ju han " hela bilden" och inte bara "sjukdomsbilden"! Kram på er!!!

2010-10-26 @ 06:09:55
Postat av: Anna L

Vännen! Förstår dina tankar, men fortsätt bara skriv om allt som du och din härliga familj hittar på! Se med glädje istället hur din blogg och vardag fylls med lyckliga händelser! När allt det här är över kommer även denna period vara viktig för dig att kunna gå tillbaka till att läsa om. Och tänk när Melwin blir stor och går tillbaka för att läsa i bloggen om hur det var, då får ju han " hela bilden" och inte bara "sjukdomsbilden"! Kram på er!!!

2010-10-26 @ 06:10:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0