bloglovin

Vill ju inte verka skrytig...men

2010-11-19 | 09:39:27

Okej, jag kanske skröt upp min Robin lite väl mycket i gårdagens inlägg, men jag var bara så himla glad över att det går så bra för honom i skolan.

Ni får ha i åtanke att det kanske inte alltid är så lätt att ha en brorsa med cancer.

Det har varit ett par riktigt tumultartade år för oss som föräldrar, tidsmässigt, att räcka till för alla gossarna, men framförallt känslomässigt. Men vad har det då inte varit för syskonen…???

De kanske inte riktigt förstår konsekvenserna och allvaret i Melwins sjukdom och behandling till hundra procent, de är barn och kanske inte tänker och funderar precis lika mycket som vi vuxna gör ( och tack o lov för det )

Men därför inte sagt att de inte känner av all stress och oro som ofta ventileras runt här i familjen.

Som förälder försöker man alltid att skydda sitt barn, in i det längsta, så mycket man bara kan och orkar.

Men ibland tar kan man inte riktigt rå över känslorna, det svämmar över och barnen märker och känner av hur mamma och pappa egentligen mår.



Robin är nu hela 8 år, när Melwin insjuknade var han 6 år. Han har alltså varit gammal nog att förstå en hel massa under dessa år med ”Klumpen”.

Frågor som ”kommer Melwin att dö” har vi tvingats besvara så gott det går, men vad har vi egentligen för svar att ge…???

Det är självklart att jag har varit orolig för vad allt detta innebär för Robins och de andra syskonens utveckling.

Orkar de med skolan, hur mår de egentligen???

Robin har alltid varit väldigt lugn, ganska så tystlåten och liksom har ”pulat” lite för sig själv. Sån är han och har alltså alltid varit…

Sen som de flesta andra barn, vill han skydda sina föräldrar. Så när jag frågar ”hur mår du Robin” och försöker lirka fram vad han verkligen känner i hela den här situationen, så blir svaret oftast ”det är ingen fara mamma, jag mår bra”

Man riktigt känner in i märgen hur han vill skydda mig, inte belasta mig med mer ”elände”, men jag vill ju veta…

Kanske är det så att han ändå inte mår så dåligt, att han hanterar detta med Melwin och cancern riktigt bra....???!!!

Under vår vistelse vid Ågrenska i år fick jag chansen att lyssna till en professionell syskonstödjare, som berättade lite om hur syskonen påverkas i en sådan här situation, när ett barn i familjen blir svårt sjuk.

Han sa det att oftast oroar vi som föräldrar oss mer än vad vi behöver, för barnen fixar och klarar av mer än vad vi tror.

De förstår mer än vad vi tror, men kan också hantera det bättre än vad vi förväntar oss och räds inför.

Försöker att bära det med mig, och det är nog därför det känns sådär extra bra att få bekräftat att Robin fixar skolan så bra som han faktiskt gör.

Även kamratsituationen är ju ett orosmoment, för alla föräldrar antar jag, och att då veta att ens son har gott om vänner och fungerar bra "ihop" med klassen, är en stor lättnad.


Ja, så med tanke på vår situation och det som Robin, och de andra syskonen såklart men just i det här inlägget fokuserar jag mest på Robin, tvingats gå igenom så är jag JÄTTESTOLT över hans lysande resultat, hans sätt att kämpa och vilja att lyckas…

Jaha, nu gråter jag igen också…bäst att sluta skriva och ”samla ihop mig lite” ;-)


 

 

 


Kommentarer
Postat av: Ina

Hittade till den här bloggen när jag läste om Mamagalan! Måste säga att det är fantastiskt att läsa om lille Melwin och hans underbara familj! Otroligt att du/ni orkar vara så vettiga och sansade under sådan press! Och så tryggt det måste vara för lille M att ha en stabil familj med 3 fina bröder omkring sig hela tiden! Jag är stum av beundran för er allesammans! Om någon har all anledning att skryta så är det väl du!

2010-11-19 @ 11:15:38
Postat av: Elin

SKRYT PÅ!! :) Det har du all rätt i att göra, med så fina barn :)

Trevlig helg!!!

2010-11-19 @ 12:01:00
Postat av: Kia

SKRYT MERA!!!Du har all rätt att vara stolt.Med så fina gossar.Jag skryter också över mina söner,dom 2 jag har kvar i livet.Vår mysige Simon överlevde inte sin hjärntumör (Högmalign grad4).Såg att ni var på Almers v27.Vi var där på vi-som-mist vecka v 26.Underbart!!!Det var då det var medelhavs värme.Ha en fin helg med dina små sötnosar!!Kram Kia

2010-11-19 @ 20:30:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0