bloglovin

Tankarna som fladdrar...

2010-11-11 | 11:13:22

Har så smått börjat vänja mig med min mörkare look, även om jag fortfarande ”hajar till” så fort jag svänger förbi en spegel…;-)

Har nyss kommit in igen efter att ha kört iväg Melwin till dagis.

Solen skiner och hela gruppen var ute och busade i snön. Det gillar Melwin, han är en riktig utomhus kille, och för stunden tycker han att snön är det bästa :-)

Jag och Vincent for till affären en snabbis. Handlade på oss några pepparkakor och sån där ädelost på tub. Har svårt för, eller gillar faktiskt inte alls ädelost i ”fast” form, sådär när man skär små bitar. Men på tub ihop med pepparkakor är det fantastiskt gott, tycker både jag och Vincent.

Så idag ”fuskade” vi igen, struntade helt i att det inte hunnit bli första advent ännu och mumsade glatt i oss kakorna och svalde ner de med lite julmust…*mumsigt värre*

 

Tänker mycket just nu…

På Melwin, situationen, hur mår han egentligen???

Det börjar dra ihop sig, egentligen inte kanske, men det känns så…

Fira lite jul –och nyår och sen är det dags för nya undersökningar. Ny magnetkamera ska göras av Melwins huvud och rygg.

Syn –och hörselundersökning och så hormontester.

Kommer allt se bra ut???

Vad händer egentligen med ”Klumpen” där inne???

Tycker att det har ”spökat” lite ibland, men det kan ju vara så många andra orsaker.

Försöker att inte tänka så mycket på det utan istället fokusera på min underbara kille och hur han är idag…

Han är här nu, han är pigg och glad, han mår för stunden bra…


Då ska väl inte jag vara sämre!

 

 


Kan Du, så kan Jag, min älskling...!










 

Sen kan jag känna det där med upp- och nedgångar…

Har kommenterat och tänkt över en hel del som jag läst i mina favvo bloggar och på Facebook under den senaste tiden…

Upp och ned går det hela tiden för alla.

Men vad är det som gör, vad är det som bestämmer att vissa får mer, vissa får mindre???

Vem väljer och portionerar lycka/olycka, tur/otur???

Tycker faktiskt att det många gånger blir väldigt orättvist fördelat…

Vill absolut inte önska, pracka på eller ens tänka olycka till någon annan. Men vissa får faktiskt väldigt mycket skit att dras med, medan andra ”glider på en räkmacka typ hela livet”

Varför blir det så??? Vem bestämmer det???

Ibland kanske man i och för sig tror att någon/några har det så himla bra och att för dem är det alltid frid och fröjd…Men kanske om man skrapar lite på ytan så är inte allt så rosensött. Kanske har vi alla mer eller mindre fått smaka på elände, bara i olika doser…

Vad vet jag…??? Men det är tankar som ploppar upp ibland, och just för stunden tycker jag att det är ganska så många i min närhet, runt om mig, som har det tufft.

Önskar jag kunde göra mer för många…

 


 

 

 

Kommentarer
Postat av: Anna

Hej Anna!

Vi är många som håller alla tummar med dig och tänker på dig och fina lilla Melvin!!!!

Förstår dina tankar! Innan följde jag facebook dagligen, men efter din och Sofies blogg, har jag slutat! Är trött på att läsa om folks i- landsproblem, när man vet att det finns familjer runt om i världen som bara önskar en sak!!

Nä, många lever så ytligt! Vi ska vara rädda om varandra och om det vi har!!!! Stor kram till dig

Anna

2010-11-11 @ 22:26:56
Postat av: anna-ett barn på jorden, en ängel i himlen

Jag förstår dina tankar, delar dem med dig.

2010-11-11 @ 22:39:26
URL: http://bambinidolce.blogg.se/
Postat av: Linda

Känner igen mig i dina tankar...har snurrat mycket i mitt huvud också de senaste dagarna. Fick veta att en kär väninna är gravid med en sjuk baby och de har redan haft det jobbigt med bl.a ett barn med hjärtfel. Och här lever jag med friska barn... man känner sig liksom skyldig på nåt sätt, och jag känner att livet är för enkelt. Fast vi har andra problem än sjuka barn, t.ex. tonårstrots. Men ibland känns sånt bara banalt, man vet ju att det går över och egentligen inte är nåt att gnälla för.

Tänker på Melwin och Er fina familj i mina böner.

2010-11-12 @ 10:45:52
Postat av: Malin

Förstår också dina tankar Anna =(

Styrkekramar

2010-11-13 @ 09:43:52
Postat av: Susanne Bolgakov

Tårarna rinner när jag läser om dig och din familj. Har själv 4 underbara gossar, försöker tänka mig in i din situation o får lite av panik inuti. Vår minste son föddes 11 veckor för tidigt, de första dygnen var kritiska. Den ångesten jag hade hans första tid har du levt med länge nu. Jag lider med er.

Vilka fina bilder, vilken goding ni har. Tänker på er. Kram Susanne

2010-11-14 @ 21:28:49
URL: http://levlevi.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0