bloglovin

När ska man veta...

2010-11-22 | 23:29:57

Hemkommen från Västerås, vilket gick smidigt och bra, även om allting tar en så förbannad tid jämt.

Först det dåliga väglaget, snö och is, vilket gjorde att man fick sakta ner tempo en aning, helt klart.

Sen när man väl kommer fram ska det hittas en parkering utanför Västerås sjukan, vilket inte alltid är det lättaste, betalas p-avgift…då jag tydligen alltid verkar hamna bakom någon ”talanglös själ” som sticker in sitt kort åt fel håll eller till och med sätter in ett kort som inte funkar i automaten, och man står snällt där och väntar i kylen och undrar lite försynt om man kan hjälpa till med nåt ;-)

Tiden fullkomligt rinner iväg och jag och gossarna kom som vanligt uppspringande till Logopeden med andan i halsen…

Men väl där så är ju Melwin bara så cool, som alltid, han är nog nästan jämt så där härligt cool när jag tänker efter.

Han spelar små spel med logopeden, mycket för att träna på hans uttal, främst vad det gäller ljuden ”T” och ”K”, och då blir ju orden en aning konstiga.

Men vi tränar på, både här hemma och hos logopeden.

Man liksom leker fram det i form av spel och små ordlekar. Melwin tycker det är skoj och bara på några månader så har uttalet blivit bättre, längt ifrån bra, men bättre och det är ju alltid roligt när träning ger resultat.

 


Melwin, här i full färd med att skjuta grodor på lappar med olika ord på, fast jag tyckte nog mest att han siktade på logopeden ;-)





Melwin lär sig ett trick, att hålla ner tungan när han ska uttala ord med "k", så går det mycket lättare och undviker att bli "t" istället, vilket är vanligt förekommande för prinsen...





Fiskspelet är en favorit hos Melwin :-)


Det är inga långa besök hos logopeden direkt.

Nej, vi är där 30 max 40 minuter, sen blir Melwin lite trött och okoncentrerad och logopeden tycker att den tiden räcker.

Jag hade planerat att fara ut till Ikea efter sjukhus besöket. Är lite smått trött på hamburgare nu, även om jag vet så väl att gossarna uppskattar det.

Men jag tänkte att på Ikea har de ju mumsig pasta med köttfärssås och glass till efterrätt för en billug penning, det kanske kunde locka gossarna det med…

Både Melwin och Vincent tyckte att förslaget lät bra och Melwin ville gärna titta på allt julpynt, precis som mamman ;-)

Ikea är ju enormt stort varuhus och bara att ta sig från entrén till restaurangen tog ju säkerligen minst en halvtimma, och då stannade vi inte särskilt länge och spanade på allt ”juligt” de hade att erbjuda.

Det är verkligen fint och mysigt så här års, med allt pynt och alla juldekorationer…*me like a lot*

Men jag höll band på mig och inhandlade endast stora vita ljus till vår adventsljusstake, några värmeljus och två konstgjorda amaryllis själkar ( om man nu säger så )

Sen var vi till sist vid restaurangen och det blev pasta och köttfärssås för hela slanten :-)

Efter att gossarna mini, som inte är särskilt snabba vid matbordet, till sist mumsat i sig lunchen. Eller ja, lille Vincent åt med ganska så stor aptit och petade i alla fall i sig halva portionen. Melwin, nöjde sig med ett par pasta pennor, två tuggor av sin smörgås och ett glas mjölk. Då bör jag kanske tillägga att det är rätt bra ätet för att vara vår Melwin…Tog jag en snabb titt på klockan och insåg att det var hög tid att dra tillbaka till Fagersta om vi skulle hinna i tid tills Robin och Albin slutade skolan.

Jag skulle möta upp de vid skolan och tillsammans ta oss till Öppna förskolan och dagens fotografering.

 

Melwin och Vincent somnade gott i bilen medan jag brummade fram mellan Västerås – Fagersta.

Vi hann i tid och klampade in vid fotograferingen tio över två och hade tid kvart över… Bra jobbat va ;-)

 

Sen blev jag mäkta imponerad…Vilken fotograf!!!

Supertrevlig, superduktig med barnen och fixade både enskilda foton på Vincent samt syskonbilderna med alla fyra på mindre än en kvart.

Melwin och Vincent som var nyvakna fick hon att tindra som små ljus och skratta gott åt sina små trix med diverse leksaker.

Robin och Albin som allt som oftast har myror i baken och gärna gör spexiga grimaser framför kameran fick hon till att sitta stilla och visa sig från sin allra bästa sida.

Nu har jag dock ännu inte sett bilderna, men det kändes som om de blev bra, riktigt bra.

Ska bli spännande att se de :-)

 

Melwin har varit pigg och glad och på ett strålande humör hela dagen, ända tills vi satt i bile hem från Öppna förskolan.

Då blev han så ledsen och klagade på ont i huvudet…Ont i huvudet liksom, det är nog ungefär det värsta man kan komma på att höra ifrån Melwins lilla mun.

Inte huvudet, det måste för allt i världen vara bra i huvudet…!!!

Jag skyndade på hem för att hämta Robin och Albins träningskläder.

Mannen var sen hem från jobbet och jag fick köra de till aktiviteterna själv.

Melwin hade egentligen även han en aktivitet, Bamsegympan, men det var inte på tal.

Han var riktigt, riktigt ledsen och upprepade hela tiden att han hade ont i huvudet, grät och bad oss stänga av stereon, han som annars älskar musik, så illa var det…

Snabbt lämna Albin vid Innebandyn och Robin vid Judon.

Fort hem med Melwin och Vincent.

Satte Melwin vid pumpen direkt och gav honom Ipren och sondmat. Han kurade ihop sig under filten och ville titta på ”SuperhjälteJul” ( igen och igen och igen )

Jag och Vincent hjälptes åt att laga lite middag innan Mannen skulle komma hem med två hungriga ”träningsvargar”

Efter att Melwin suttit ett tag vid pumpen, fått i sig Ipren var han ganska så pigg igen och huvudvärken var borta…man andas ut en aning.

Han har inte sagt något mer om huvudvärk under kvällen och nu sover han sött…*Tack o lov*

Usch vad läskigt det är med hans smärtor hit och dit, det behöver ju inte alls betyda något, men jag blir bara så himla rädd och orolig.

 

Melwin har ju liksom brutit mönster tidigare…

Hans mystiska öroninflammation, med spräckt trumhinna, utan varken feber eller värk.

De symptom han visade innan tumören upptäcktes var väldigt lätta, har vi fått berättat för oss såhär i efterhand.

Han kräktes inte, kunde gå på rak linje, varken skelade eller hade andra synproblem, hade allmänt lindigra och få symptom för att ha en så pass gigantiskt hjärntumör som han ändå hade.

Så ja, det är kanske inte så konstigt att man ”hispar” för varje liten avvikelse Melwin än må göra, stor eller liten.

Han har ju hittills inte följt några som helst mönster eller varit på annat sätt klockren i sina diagnoser, så det känns som om allt är möjligt när det gäller vår Melwin.

 

Men jag väljer att ta med mig några ord som Melwins läkare vid Akademiska i Uppsala sa till mig en gång, när jag var som mest ledsen och nervös över Melwins situation.

Rädd och orolig över att missa någonting, inte hjälpa Melwin i tid, förringa hans sätt att tala om för oss…

Då sa Bosse till mig ”det enda du ska fokusera på Anna, är Melwins allmäntillstånd, är han nöjd så ska du också försöka att vara nöjd”

Melwin var nöjd och glad nu på kvällen han somnade sött och sover nu gott i sin lilla säng…


Det räcker för mig ikväll!

 

 

 

 

 

 

Kommentarer
Postat av: Sanna

Hej Anna! Jag vill inte uppröra dig eller så, men jag tycker nog att du ska ta din oro på allvar, den har lyst igenom ganska tydligt i bloggen några gånger nu. Ring till Melwins läkare och berätta att han har haft ont, så slipper du själv fundera på om det är något att bry sig om. Allting har säkert en naturlig förklaring och det kan ju vara skönt att veta det också!



Kram!

2010-11-23 @ 00:28:11
URL: http://elsasanglar.shop.textalk.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0