bloglovin

Melwin och bilåkning...

2010-11-08 | 07:15:22

Ännu en sömnlös natt…

Gårdagens ”incident” med Melwins onda nacke, satte fart på allt grubbleri.

Melwin har dock sovit som en prins hela natten, och sussar ännu…Så kanske var det ingen större fara, utan bara att han somnade och råkade hamna lite ”fel” med nacken.

Lever efter den teorin så länge han inte får ont igen.

 

Största anledningen till ”hjärnspökena” är nog den att en av de först symptom Melwin hade i samband med att ”Klumpen” upptäcktes, var just den att han inte nå gärna ville sitta i bilbarnstolen. Han fick ”ont i huvudet” sa han, och stretade ofta emot när vi skulle knäppa fast honom.

Vi testade alla möjliga varianter av stolar, att knäppa fast honom i olika lägen etc…Men det är inte så lätt heller, då själva idén med bilstolen är ju just den att barnet ska sitta ordentligt fastspänd.

 

Minns såväl den sommaren som Melwin insjuknade, fast det visste vi ju inte då…

Vi skulle bila ner till Öland. Tony skulle köra ner oss på natten, så att barnen ( och även jag ) kunde sova i bilen, den långa vägen.

Alla gossarna somnade utom Melwin.

Han sov kanske tio, femton minuter, sen vaknade han och var ledsen. Ville inte sitta i stolen. Somnade på nytt en tio, femton minuter för att sedan vakna igen och vara ledsen och inte ville sitta i stolen.

Inte visste ju vi och inte kunde vi väl ens i vår vildaste fantasi ana att han då hade en stor, för att inte säga gigantisk tumör som satt och tryckte i nacken.

Vi begrep inte alls varför han inte ville sova i bilen, det stället som barnen oftast alltid somnar lättast på…

Vi kom ner till Västervik, sen fick vi stanna vid en ”quick stop camping” för att lägga oss i husvagnen och sova resten av natten där.

Direkt vi la ner Melwin i sängen, så somnade han och sov till morgonen.

Vi hade tur den gången, har vi fått berättat för oss nu i efterhand.

Trycket i Melwins huvud var jättehögt och passagen för hjärnvätskan att passera mellan huvud och rygg var minimal.

I den position som barnet sitter i en bilstol, blev trycket ännu högre, Melwin fick givetvis ont i huvudet.

Men när han fick lägga sig raklång i sängen, lättade det på trycket en aning och huvudvärken avtog.

Han hade kunnat bli medvetslös den natten, för att inte vakna mer…

Känns hemskt när jag tänker tillbaka på det. Varför förstod vi inte, stackars lilla hjärtat vad ont han måste ha haft.

Men hur skulle vi ens ha kunnat ana…???!!!

Fast det säger sig självt att vi är aningen överspända vad det gäller Melwins reaktioner i just bilstolen.

 

 


Nöjd och glad i bilen, det är så vi vill ha dig gubben...! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0