bloglovin

Läskigt och nervöst...

2010-11-07 | 21:14:27

Känner mig skitstressad och nervös…

På väg hem från Borlänge stannar vi till i Hedemora. Melwin är jätteledsen och klagar över ont i nacken.

Tårarna rinner och han gråter i säkert fem minuter innan han lugnar sig.

Nacken, det är ju där han är opererad, då hans tumör satt i lillhjärnan och även då den tumörrest som växer sig runt hjärnstammen.

Det är superläskigt när han klagar över ont just där. För direkt börjar tankarna skena iväg…Har det hänt nåt därinne, växer ”Klumpen” och trycker på någonting, har trycket i huvudet ökat på grund av en tillväxt av tumören…??? Massor av frågor ploppar upp på en gång Melwin har ont, just där…

Men han lugnade sig till slut och nu har han inte nämnt något om det på hela kvällen.

Han ligger nu och äter sin kvällsslurk med matpumpen och verkar allmänt nöjd, där han myser i soffan med en film.

Hoppas, hoppas, hoppas att det inte var något alarmerande. Kanske hade han bara suttit lite knasigt i bilstolen på vägen hem.

Han somnade till…kanske föll nacken i ett lite knasigt läge, så det blev att kännas lite obehagligt och ont för honom…Kanske, kanske???

Ja, vi får i alla fall avvakta och se…Så länge han inte säger nåt mer om smärta eller obehag i nacken, så ringer jag inte läkarna.

OM det har hänt någonting därinne i knoppen som påverkar honom negativt, så borde det göra sig tillkänna igen.

Ja, vi avvaktar…Men läskigt, det är det!!!

 

 

Mammas hjärtegull, inget mera ont får nånsin hända dig...!!!

Kommentarer
Postat av: Madde

Ramlade in här när jag sökte bloggar på bloglovin. Blev verkligen gripen av eran "historia", hoppas allt går bra för er. Jätte söt kille ni har. Sen blev jag också nyfiken när jag såg Borlänge och Hedemora. Jag bor själv i Falun, så de är väl typ lite av grannkommunerna ;-)

2010-11-07 @ 22:21:14
URL: http://www.saramadeleine.se
Postat av: Elin

Jag har hamnat på din blogg via "Den starkaste stjärnan", och är så imponerad av din styrka och driv, men samtidigt så ledsen och arg för det som er familj måste gå igenom. Det är så förbannat orättvist!! Vi har också den här "djävulssjukdomen" i vår familj, då min systerdotter och hennes pappa är drabbade...samtidigt. Men vi ser ljust på framtiden, även om själva "resan" är tuff för alla inblandade.

Jag har "tokröstat" på dig på mama, och hoppas innerligt att du vinner. Det är du värd!



Skickar massor av styrkekramar!!!

//Elin

2010-11-07 @ 22:42:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0