Första advent har gått av stapeln och det blev med mycket gott betyg.

”Röda huset” var färdigpyntat med den traditionsenliga adventsljusstaken på bordet och det första ljuset tändes till frukost.

Så iväg till kyrkan och Familjegudstjänsten ”en åsnas berättelse”

Robin redo att ge åsnan sin mantel och sjunga med i bl a "Hosianna" 




Melwin har alltid gillat att besöka kyrkan och Familjegudstjänsterna




Åsnan i full färd med att dansa och berätta sin minst sagt spännande berättelse :-)








Så tände vi små ljus för de änglar vi saknar så innerligt mycket <3

Det är vackert, så himla vackert i kyrkan, om än väldigt känslofullt.

Det var stämningsfullt och härligt att vara där och liksom ”inviga” julen.

Men tankarna på de jag saknar här, med mig i livet, och den enorma rädsla att behöva komma att sakna någon jag älskar mest av allt, tog ibland överhand…och när vi skulle sjunga ”Tryggare kan ingen vara” kunde jag inte längre hålla tillbaka tårarna.

Jag blir så medtagen…tänker på hur fin den sången är. Vi har haft den vid alla fyra sönernas dop. Dopen av våra älskade pojkar, på den tiden då inget farligt kunde hota oss…*trodde man i sin enfald*

Samtidigt kan jag inte låta bli att titta på Melwin, min finaste, underbaraste lille Melwin och nästan gripas av panik…HAN FÅR INTE TAS IFRÅN MIG!!!

1. Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
sjärnan ej på himlafästet
fågeln ej i kända nästet.

2. Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

3. Ingen nöd och ingen lycka,
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

4. Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

5. Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.