Melwins egna ängel...

2010-11-30 | 21:03:12

Har fått kontakt med en fantastisk tjej, Sanna som även hon tillverkar dessa underbara skyddsänglar.

Om ni kikar in på Elsas änglar kommer ni direkt till Sannas webshop, där man kan se många av de fina änglar hon tillverkat och beställa, för att sedan få det hemskickat, smidigt och lätt…

 

Om man dessutom skriver ”Melwin” i meddelande rutan i kassan när man beställer sin/sina änglar, går 20 kr till Melwins egna insamling till Barncancerfonden, ”Melwin mot Klumpen

Helt suveränt!

 

Som om inte det var nog, så har Sanna tillverkat en helt egen ”Melwin ängel”.

Melwin ville ha en blå ängel, så Sanna beställde hem lite olika blå pärlor, varav Melwin valde just denna…



  



Om man slår till och köper Melwins silverängel går 20 kr till hans insamling till Barncancerfonden, Melwin mot Klumpen

 

Perfekta som julklappar eller för att helt enkelt göra någon glad, och för en bra sak, dessutom…

Kan det bli bättre???!!!

 

 

 


Änglarna...

2010-11-29 | 12:55:34

Har fått väldigt en hel del frågor på vart man kan vända sig för ätt köpa de underbart fina ängel smyckena.

Som jag redan berättat säljer jag själv änglar i form av berlocker till halsband/armband, örhängen och mobilsmycken.

Tyvärr har jag dock inte den tiden som krävs för att hinna med att skicka dessa runt om i landet.

Men jag säljer mer än gärna om man har vägarna förbi Fagersta nån gång, eller om just Vi träffas vid någon tillställning eller liknande ;-)

 

Har dock kollat runt lite och hittat vart man mer kan köpa dessa änglar någonstans…



En jättefin sida där man kan köpa änglar är Josefins änglar

Där en del av pengarna går till välgörande ändamål. Under november och december månad går de till Barncancerfonden, Toppen!!!

Man kan också kika in på Englasmycken där Christina gör fina smycken, inte enbart änglar, utan även namnbrickor och donationssmycken.


De änglar som jag har, säljer jag till förmån för Barncancerföreningen.
I södra Sverige finns det väldigt många som säljer just till förmån för Barncancerföreningen och Barncancerfonden, så bor man i de trakterna kan man hålla ögonen öppna lite extra vid tillställningar och liknande :-)








De fantastiskt fina Ängel smyckena finns i många olika färger och varianter.
Perfekt som present så här i juletid :-)
Vill du handla av mig är du välkommen att maila mig på
haapala.silfver@live.se

Men du får komma hit och välja och vraka, betala och hämta de helt själv ;-)

Stor Kram till Er alla läsare!


Julskyltning...

2010-11-29 | 00:27:45

Efter förmiddagens kyrkobesök var det naturligtvis dags för den traditionella ”Julskyltningen”

Det var full rulle i Fagersta ”stad” och visst fanns det att titta på ;-)





Barnen träffade Tomten...



...och lämnade sina väl genomtänkta önskelistor :-)


Efter att ha gjort Fagerstas jukskyltning, kunde vi ju liksom inte låta bli att fara till "grannbyn" Norberg, och se vad de hade att komma med...





I Norberg bjöd Tomten på fiskedamm, till Robin och Albins stora förtjusning





Dagen avslutades i Karbenning hos Morfar och Mormor med adventsfika.
Men det bästa av allt var att med oss hem i bagaget fick vi en massa påsar med nybakta lussekatter :-) *Tack och Kram till Dig Mormor*




Första advent...

2010-11-29 | 00:04:29

Första advent har gått av stapeln och det blev med mycket gott betyg.

”Röda huset” var färdigpyntat med den traditionsenliga adventsljusstaken på bordet och det första ljuset tändes till frukost.

Så iväg till kyrkan och Familjegudstjänsten ”en åsnas berättelse”






Robin redo att ge åsnan sin mantel och sjunga med i bl a "Hosianna" 




Melwin har alltid gillat att besöka kyrkan och Familjegudstjänsterna




Åsnan i full färd med att dansa och berätta sin minst sagt spännande berättelse :-)








Så tände vi små ljus för de änglar vi saknar så innerligt mycket <3






Det är vackert, så himla vackert i kyrkan, om än väldigt känslofullt.

Det var stämningsfullt och härligt att vara där och liksom ”inviga” julen.

Men tankarna på de jag saknar här, med mig i livet, och den enorma rädsla att behöva komma att sakna någon jag älskar mest av allt, tog ibland överhand…och när vi skulle sjunga ”Tryggare kan ingen vara” kunde jag inte längre hålla tillbaka tårarna.

Jag blir så medtagen…tänker på hur fin den sången är. Vi har haft den vid alla fyra sönernas dop. Dopen av våra älskade pojkar, på den tiden då inget farligt kunde hota oss…*trodde man i sin enfald*

Samtidigt kan jag inte låta bli att titta på Melwin, min finaste, underbaraste lille Melwin och nästan gripas av panik…HAN FÅR INTE TAS IFRÅN MIG!!!


1. Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
sjärnan ej på himlafästet
fågeln ej i kända nästet.

2. Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

3. Ingen nöd och ingen lycka,
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

4. Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

5. Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.


Reklamfilm...

2010-11-28 | 10:32:20

Kanske har ni sett Barncancerfondens reklamfilm på TV redan, annars kommer den här, i sin helhet.
Ett mycket viktigt budskap som knappast går någon endaste obemärkt förbi...!
Tycker att min kära vän Sofie, gör en fantastisk insats. Otroligt starkt att kunna ställa sig där bakom den tomma stolen och ge budskapet om hur betydelsefullt det är att just DU ger slantar till Barncancerfondens forskningsarbete.

För er som inte riktigt har koll på det, så vill jag berätta att vår familj ( Melwins familj ) och Victors familj ( där Sofie är mamman ) kämpade tillsammans på Akademiska under flera, långa och katastrofalt jobbiga månader...
Victor mot diagnosen neuroblastom, Melwin mot diagnosen hjärntumör.
Idag är älskade Victor en ängel och Sofie står bakom den tomma stolen. Hon tvingas gå igenom min värsta, och mest återkommande mardröm!
För mig är barncancer inte längre något som "bara händer andra"

Snälla, hjälp till att stödja Barncancerfonden och dess forskningsarbete Du också.
Gör det möjligt för de att hitta en plan B till min älskade lille Melwin och så många fler barn med honom!!!






http://www.barncancerfonden.se/5210


Vårt lilla yrväder...

2010-11-26 | 23:56:28

Har varit på utvecklingssamtal på skolan med Albin idag.

Var ett väldigt givande samtal, då jag, i min värld, har känt en del oro inför Albin gällande hans skolarbete.



De läxor som han fått med sig hem ha varit väldigt ”mastiga” för honom att klara av, för att inte säga på gränsen till omöjliga…

Jag och Mannen har försökt att hitta vår pedagogiska ådra, att hjälpa och stötta honom så mycket det går, men det är svårt att hålla huvudet kallt och vara tålmodig, när ens lille 6 årige gosse slår ut med armarna och nästintill skriker ”jag kan inte” och ”Guuuud va jag är värdelös” och blir lite smått hysterisk.

Det var skönt att få ventilera och prata igenom detta med läraren idag.



Albin är duktig, det är inget snack om det, han kämpar på och försöker att genomföra det han ska och vad som förväntas av honom…

Man ska komma ihåg att när han började skolan, för tremånader sedan, kunde han enbart skriva sitt namn…inget mera vad det gällde läsa och skriva.

Matematiken går det lite lättare med, han har ett räknarhuvud och tycker att det är superskoj med matte.

Han gillar att lära sig läsa och skriva också, men där får han kämpa och öva, och öva, och öva…

Man det är ju inte så konstigt egentligen, då Albin är en väldigt aktiv liten kille.




Han har alltid älskat sport och att röra sig.

Han leker livligt och det är många roll lekar dör fantasin får flöda fritt som gäller för vår Albin.

Att pyssla, rita och bygga Lego har aldrig intresserad honom nämnvärt, för då måste han ju sitta still, och det gillar hen verkligen inte.

Han är duktig på sport och de motoriska grejerna. Albin lärde sig cykla snabbt och att simma längder i bassängen, det gjorde han redan som femåring och är numera som ”fisken i vattnet”

Som sagt, han är en mycket aktiv liten kille som älskar allt med fart och fläkt.




Han stör för den sakens skull inte någon av de andra kamraterna på lektionen, men han har dock aningen svårt att fokusera och koncentrera sig på sina uppgifter och kan lätt hamna med tankarna ”ute i det blå”

Det är väl hans fantasi som skenar iväg igen, för den varan har han gott om…

Sen bör vi ju ha i åtanke att han är ett december barn. Han är född 18 december 2003 och nästan sist ut av alla eleverna i ettan att fylla sju år.

Det gör ju sitt till det med, alla måste vi ju hinna med att mogna lite också…leka av sig liksom, och det är nig just det som Albin håller på att göra som bäst nu ;-)



Men jag är mäkta imponerad över hur snabbt ändå han lär sig... Från att som sagt enbart kunnat skriva sitt eget namn när han började ettan för tre månader sedan, kan han nu skriva en hel massa ord och även korta meningar och han klarar av att ljuda sig fram i läsningen och korta texter läser han riktigt smidigt.

Jag är stolt över honom, riktigt stolt och tycker att han är en riktig kämpe vad det gäller hans skolarbete.

Han ger inte upp, utan vill lära sig, ska lära sig…




Vi pratade om min oro inför läxarbetet…Jag är rädd att han ska tröttna ur, redan nu på allt vad läxor heter.

Stackarn nedvärderar sig själv så dant här hemma, när han ska göra läxorna. Säger att han inte kan och att det blir så fult.

Jag peppar och peppar, hjälper och puschar…men till slut blir jag också trött och sur, mest över att han bara ger upp och inte ens försöker… Jag vet ju att han kan!!!

Albin ska få lite mer tid och hjälp av läraren i skolan, samt att vi här hemma ska känna av lite mer vad vi tror att han orkar/klarar vad det gäller läxorna.

Det ska ju kännas positivt för honom att ta fram läxboken, vilja arbeta och gör uppgiften.

Fick med ett spel hem som vi ska spela med Albin ( och de andra barnen också såklart, om de vill ). Lite samma som när Melwin är hos Logopeden, man ska leka fram kunskapen…Det gillar jag!

 

Är inte alls orolig över att Albin INTE kommer att lära sig skriva och läsa flytande och bra…Nej, det VET  jag att han kommer att göra, tids nog.

För vissa går det snabbt, lätt och smidigt, för andra krävs det mera träning och mer tid…

Nu gäller det bara för oss som föräldrar och självklart även lärarna att se till att han har glädjen och ångan uppe under tiden han når sitt MÅL…

 

 

Ja, det känns riktigt bra efter att vi haft det här utvecklingssamtalet med Albins klassföreståndare.

Hon var så lätt att prata med, så förstående och lyssnade verkligen på våra tankar och funderingar.

Jag känner mig trygg i att Albin är i hennes händer, att hon tar detta på fullaste allvar och att han kommer stötta och fixa för honom på bästa sätt.

Albin trivs fantastiskt bra i sin skola och det förstår jag, för Robin och Albins skola, Lindgårdsskolan, är verkligen en riktigt bra skola!



 Vårt yrväder Albin, som även han kommer att bli vuxen en dag :-)





 



 











Älskar Dig min fina, underbara lille kille
Du är verkligen "Perfect as you are"
 


Ät på McDonalds i helgen!!!

2010-11-26 | 22:37:16

Det är riktigt smarrigt gott och nu i helgen 27-28 november är det dessutom till mycket STOR nytta...









Sveriges femte Ronald McDonald Hus ska byggas i Uppsala och erbjuda ca 14 familjerum till familjer med svårt sjuka barn. Huset kommer att ligga på fem minuters gångavstånd från Akademiska sjukhuset och den nya Skandionkliniken. Målet är att invigningen av Huset sker samma år som Skandionkliniken öppnas.







SVERIGES FEMTE HUS BYGGS I UPPSALA


Vart på café...

2010-11-25 | 21:51:17

Har varit till Robin och Albins skola nu på kvällen.

Det var ett s k ”Skolcafé” då man minglar lite tillsammans med de andra föräldrarna och lärarna, fikar och pratar om lite ”viktigheter”.

Den här gången var det även en teater som 6:orna skulle visa. Föreställningen var ”Klas Klättermus”, så vi åkte allihop i familjen, för den ville ju ingen missa…

Melwin blev lite rastlös efter halva tiden ungefär, så han och pappa gick runt och tittade på lite ennat emellanåt.

Vincent däremot tyckte att teatern var riktigt spännande och satt som ett litet ljus mesta delen av tiden.

Det var en lite småmysig kväll, med gott fika, trevligt folk och en underhållande föreställning :-)

 

Nu har till sist pojkarna hamnat i sina bingar och jag som fick ett plötsligt ”tokbegär” av köttbullar och rödbetssallad har glufsat i mig en skaplig portion ;-)

Känner mig i alla fall rätt lugn och ganska så övertygad om att det var/är öroninflammation som Melwin hade/har.

Han har endast sagt en gång i dag att han hade ont, och då sa han faktiskt att det var i just örat som det värkte.

Men penicillinet verkar ha tagit skruv och Melwin är mycket piggare och nöjdare än ett par dagar sedan.

Visst är han ganska så trött emellanåt och somnar en stund mitt på dagen, men vem brukar inte bli det när man äter en penicillin kur…?

Lite konstig känsla att man liksom ”gläds” åt att ens barns har öroninflammation, för det är klart att jag inte önskar min prins något som helt ont…Men jag var så förbannat orolig över att det var något i huvudet på honom som spökade, så det faktiskt känns som en stor lättnad nu när det verkar som om det ”bara” är en öroninflammation.

Det kan man ju i alla fall göra någonting åt, bota och snart är Melwin pigg och kry igen…

Riktigt är lika enkelt är det ju tyvärr inte när det kommer till växande tumörer och allt som har med den djävulska cancern att göra…!

 

Jag som hade tänkt börja med min första ”tema bloggning” IDAG…men jag får nog snällt krypa till korset och erkänna att jag faktiskt inte har orken just idag...

Det tar på krafterna att gå på teater ;-)

Nej då, men om jag ska vara ärlig så känner jag mig lite frusen och låg just ikväll, så jag planerar en tidig sänggång och satsar på nya friska tag imorgon…


Det är väl okej att börja sin tema bloggning då med :-)


Lämnar er med förra julens julkortsbild på mina härliga gossar...
Vad det blir på julkorten i år har jag inte riktigt betämt ännu, men planerar lite smått på vad det kan tänkas bli...;-)



 


30 dagars tema bloggande...

2010-11-24 | 23:03:58

Har sett på lite olika bloggar jag brukar kika in på att det pågår ett ”30-dagars tema bloggande”.

Tyckte att det verkade roligt att varje dag ha ett tema att hålla sig till och skriva om…

Så det tänkte jag ta och haka på, men jag kommer givetvis även att skriva dagligen om min och familjens dag, och självklart hur vår lille prins tar sig fram i kampen mot ”Klumpen”

Detta blir som ett litet ”sidetrack” som jag tyckte verkade lite upplyftande och ser fram emot att skriva om.

Ungefär som de där böckerna man hade i skolan förut, kanske finns nu också vad vet jag, men när jag gick i grundskolan så cirkulerade det ofta en sån där ”mina vänner bok” ( minns ni??? )

Där fick man fylla i och svara på frågor och skriva om sig själv på en hel sida ;-)

Det här 30 dagars tema bloggandet kanske är lite mera utvecklat och något mera ingående, men jag kom i alla fall att tänka på den principen, när jag läste om det här...;-)


Här är de olika dagsteman jag kommer att hålla mig till under 30 dagar + förstås det ”vanliga” skrivet också :-)



Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här
saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick


Tror jag tar och börjar redan imorgon, för jag känner mig taggad, och då blir jag klar med tema bloggandet lagom till jul :-)


Om du vill använda listan till din blogg också, kopiera gärna!


Tror på öroninflammation...

2010-11-24 | 18:35:27

Har varit så ofattbart trött idag.

Kanske beror det på gårdagens nervpärs…?

Det va verkligen så jobbigt att fara till sjukhuset med en Melwin som hade ont i huvudet, så ont att han stundtals grät.

Det rev upp många tankar och känslor från tiden innan hans diagnos fastställdes.

 

Men under natten har jag smält och gått igenom läkarbesöket och hur Melwin har reagerat och betett sig.

I morse var han åter igen ledsen när han vaknade och klagade på ont i huvudet, men han höll sig mest för vänster öra när han sa at det gjorde ont.

Nu har han hunnit fått tre doser av penicillinet och han verkar piggare och nu har han inte sagt att han har ont på hela eftermiddagen.

Förhoppningsvis är det så att penicillinet nu börjar verka och att Melwin inte har något annat än just en öroninflammation på vänster örat.

Tänk vad skönt om det är över för den här gången, att Melwin faktiskt håller på att bli bättre nu och att han inte kommer att ha ont mer…

 

Men jag kan dock inte riktigt släppa tanken med hur läkaren igår valde att ”ställa diagnos”.

Tycker det känns som om hon ville lägga in en liten reservation i sin bedömning. Som att med tanke på hans bakgrund så ville hon absolut inte göra felet och utesluta att smärtan faktiskt kunde ha med tumören att göra…

Genom att ge svaret ”misstänkt öroninflammation” så hade hon ju lite ”ryggen fri” liksom, hon hade då inte alls avskrivit att det kunde vara något i huvudet som spökade.

Kanske bra, men för oss som föräldrar blev det hela ganska så förbryllande.

Då stannade ju även våra tankar kvar lite vid att det faktiskt kunde vara en tillväxt av tumören eller varför inte en ny tumör…Ingenting går ju tyvärr att utesluta när det gäller vår Melwins diagnos.

Men om jag hade fått önska så hade läkaren igår talat om för mig att hon såg en öroninflammation, klart och tydigt, på vänsterörat och sätter in behandling för den, MEN om Melwin fortfarande skulle ha ont i huvudet om ett par dagar så skulle vi komma tillbaka för en magnetkameraröntgen.

Fast det kanske var just precis så hon egentligen menade, fastän det blev aningen vacklande och ett, i mina öron, ett osäkert svar med ”en misstänkt öroninflammation”

Fast då ska man ju också ha i åtanke att jag är lite ”skör” och måste få korrekt och exakt information i alla lägen för att inte misstolka och fundera sönder saker och ting…;-)

 

Eftersom Melwin har lugnat sig betydligt och inte alls verkar ha lika ont längre, så bestämmer jag att det är en öroninflammation som han har, Punkt Slut!

 

Jag, Melwin och Vincent har småpyntat lite till idag och titta så fint det blev…:-)





Den lilla "Tomtebyn" jag köpte i Ullared, med belysning i olika färger...Helmysig!



Fönstret i matrummet, ska bara byta ut dessa blommor till "julblommor"




Köksfönster, som också ska bli förärad en julblomma vad det lider...;-)




Andra köksfönstret, som också det ska pyntas en aning mer, nån julblomma eller något juligare ljus




Tomten och grisen har placerats i trappan :-)




Melwin och Vincents rumsfönster




Fönstret i Robins rum




Jag gillar verkligen Robins nya tomtelampa :-)




Fönstret i Albins rum, dock hade jag slut på vita antikljus till hans alldeles egna lilla ljusstake, så det kommer senare ;-)



Ja, det känns som om vi kommit i stämning här hemma :-)
Nu vill det till att ALLA håller sig friska, pigga och krya, så blir det nog en God Jul i år!!!


Misstänkt värre...!!!

2010-11-23 | 19:37:22

Det blev att bära iväg till Västerås idag igen då…

Melwin vaknade och sa att han hade lite ont i huvudet ( på vänstra sidan, över örat upp mot pannan )

Jag gav honom Ipren igen och lite sondmat. Feber hade han inte alls och efter att han fått i sig sondmaten och en dos av Ipren, var han pigg och alert.

Men efter att jag tänkt över lite hur de senaste dagarna faktiskt har sett ut med Melwins värk hit och dit, ringde jag till Västerås sjukan för att rådfråga lite.

Vad kunde det vara” och ”borde jag komma in med Melwin”…???

 

 

Sköterskan jag fick prata med skulle i sin tur prata med läkaren och sedan ringa tillbaka.

Framåt tiotiden var Melwin i stor sett som vanligt, lite trött kanske, men det brukar han ju vara titt som tätt…Det är ju en av de ”biverkningar ” som han för närvarande tvingas leva med.

Han blev lite sur över att jag hade ringt till dagis och sagt att han inte skulle komma dit idag, fastän det var hans ”dagisdag”.

Tyckte att det var bättre att hålla honom med mig, så att jag kunde hålla full koll…;-)

Då ”krävde” Melwin att han skulle få åka en sväng till öppis istället, han ville ju inte bara vara hemma…

 

 

Jag lastade i Vincent och Melwin och for till Öppna förskolan.

Väl där lekte han på och var nästan precis som vanligt, något lite tröttare kanske.

Men efter en timmes lek sa han igen att han hade ont i huvudet och ville åka hem.

Jag hade precis klätt på pojkarna då mobilen ringer. Det är samma sjuksköterska som jag pratat med på morgonen, hon bad oss komma in till barnakuten direkt. Läkaren ville titta på Melwin.

Vi förbereder för att ni ska komma nu direkt sa hon, så det var bara att få in barnen i bilen och dra till Västerås som gällde.

 

 

Ringde snabbt till Farmor, som lyckligtvis kunde vara ”backup” för Robin och Albin och skulle hämta de från skolan.

Mannen var vid norska gränsen, fem timmars bilresa härifrån, så honom kunde jag inte räkna med…

Ringde och ”varnade” Morfar om att de kanske skulle behöva hämta Vincent i Västerås. Tänk om vi skulle bli kvar, inlagda…vad visste jag egentligen, det hade ju hänt förut.

Hade ju ingen aning om vad de skulle komma fram till på sjukan, det var ju så viktigt att vi skulle komma in DIREKT!

 

 

Usch, alla tankar bara fladdrade från att ”Klumpen” hade växt och satt och tryckte på något väsentligt, att det hade uppkommit en NY tumör fast på sidan av huvudet istället, hjärnhinneinflammation, hur funkar det liksom…??? 

Ja, jag hann tänka alltför mycket under bilresan till Västerås och var lite smått stressad när vi kom in dundrandes på Barnakuten.

Försökte lugna mig själv med att det mest troligt var öroninflammation och ingenting annat. En fyraåring kanske inte har det så lätt att lokalisera smärtan, sådär precis, exakt. Ett öra kan lätt bli typ hela huvudet…eller???

Fast egentligen tycke jag nog att Melwin är väldigt duktig på att berätta tydligt och utförligt om vart och hur han faktiskt har ont.

Han har ju varit väldigt tydlig med att säga att han INTE har ont i örat, utan i huvudet, och sen har han pekat på ett ställe ungefär en decimeter ovanför örat.

Men vad vet jag…



På barnakuten i väntan på att doktorn ska komma

 





Om väntan blir alltför lång kommer en "Smoothie" väl till pass, tycker Vincent ;-) 

 

Efter en ganska så lång, seg och nervös väntan kom till slut en läkare för att undersöka Melwin.

Det var dock inte någon av hans ordinarie läkare, vilket direkt gjorde mig skeptisk, ”vad gör hon här???!!!”

Hon hade lyckligtvis läst i Melwins journal om hans bakgrund och skulle ha direkt kontakt med Melwins ”vanliga” läkare, doktor Johan.

Doktor Johan hade tydligen fullt upp med andra patienter och hade inte tid att titta förbi Melwin.

Så han blev nu undersökt av denna något tveksamma och ytterst vacklande läkare.

Kändes ”sådär” faktiskt, speciellt då hennes slutsats av det hela blev ”en misstänkt öroninflammation”…

Vaddå misstänkt…??? Antingen så har han väl en öroninflammation eller så har han det inte. Jag frågade om hon inte kunde se trumhinnan tydligt och urskilja om den var ”frisk” eller inte…

Nej, hon var lite osäker men tyckte nog att den såg lite irriterad ut…

Hon skulle gå och ringa till doktor Johan.

 

 

Såhär nu i efterhand kan jag faktiskt inte riktigt begripa varför doktor Johan bara inte kunde palta sig upp och kolla in i Melwins öron lite snabbt, och konstatera öroninflammation eller ej…

Nu kom läkaren istället tillbaka och tillsammans med doktor Johan hade de kommit fram till att sätta in penicillin på Melwin för att se om det onda gav med sig.

Om Melwin fortfarande klagar över ont i örat efter två dagar, så ska vi komma tillbaka till sjukan.

Inga direkt stupsäkra svar på någonting tycker jag, men jag har nu i alla fall fått i Melwin sin första dos av penicillin genom sondknappen.

Så nu är det väl bara att vänta och se om det ger något resultat vad det lider…

De tog förresten tempen på Melwin på sjukan och han hade mycket riktigt ingen feber alls…36,7 är väl fullt godkänt.

Så åter igen har han då öroninflammation UTAN feber, mystiskt!

 

 

Kom på en liten sekvens om just penicillinet som jag bara måste berätta…

När läkaren undersökte Melwin frågade hon om han ätit dåligt den senaste tiden. Jag berättade då om hans sondknapp och att han typ aldrig äter särskilt bra genom munnen, utan får den mesta av sin näring genom just knappen på magen.

Tyckte det var lite märkligt att hon hade missat ”den lilla” detaljen när hon läste journalen, vilket hon påstod sig ha gjort, där det står väl beskrivet om Melwins matproblem och om hans sondmat.

Släppte det för stunden, men sen kommer det något lustiga…När läkaren ska skriva ut recept på  penicillinet frågar hon om vi vill ha det i pillerform eller som lösning.

Jag föredrar ju naturligtvis lösning, då jag tänker ge honom det genom sondknappen och slippa allt krångel.

Fast det verkar hon inte riktigt ha reflekterat över utan fortsätter sedan att fråga om jag vill ha någon smak på penicillinet, typ banan eller choklad, eller om det fungerar bra i koncentrerad smaklös form.

Jag ser nog ut som ett levande frågetecken och fattar inte riktigt alls vad hon pratar om…Det spelar ju liksom ingen roll om det är smak, och i så fall vilken smak, eller ingen smak alls. Melwin får ju in penicillinet direkt genom sin knapp på magen in i magsäcken, han har inga smaklökar där…!

Nej just det, säger läkaren och skrattar lite, då tar vi koncentrerad form.

Ibland kan jag inte låta bli att undra lite…

 

 

Nu är vi i alla fall hemma igen.

Melwin softar framför TV:n, klagar dock fortfarande över ont i huvudet, han är trött och snart väntar sängen.

Tycker faktiskt att det är lite konstigt att man inte ska kunna få raka besked av en läkare, när det gäller en simpel öroninflammation, borde inte det vara typ en av de första sakerna de lär sig på läkarutbildningen…???

Doktor Johan hade dessutom börjat ifrågasätta när egentligen Melwins nästa magnetkameraröntgen var inbokad, var den inbokad alls, är det någon som håller koll på det…???

Han hade bett läkaren vi träffade idag att kolla upp det hela, så att Melwin verkligen var inbokad på en MRT i början av januari.

Hon hade tydligen kollat upp det och sa till mig att Melwin stod uppskriven för magnetkameraröntgen den 13 januari.

Lite konstigt, för igår när jag pratade med sköterskan som har hand om bokningarna av MRT tiderna, sa hon att det skulle bli antingen den 10 januari eller 17 januari för Melwin…Snurrigt värre tycker jag!

 

 

Nu återstår det att se om Melwins huvudvärk ger med sig inom två dagar, annars så blir det magnetkamera betydligt tidigare än januari…



Men han har ju en ”misstänkt” öroninflammation, så kanske, ja förhoppningsvis så är det bara det som spökar!!!

 

 

 

 

 

 


När ska man veta...

2010-11-22 | 23:29:57

Hemkommen från Västerås, vilket gick smidigt och bra, även om allting tar en så förbannad tid jämt.

Först det dåliga väglaget, snö och is, vilket gjorde att man fick sakta ner tempo en aning, helt klart.

Sen när man väl kommer fram ska det hittas en parkering utanför Västerås sjukan, vilket inte alltid är det lättaste, betalas p-avgift…då jag tydligen alltid verkar hamna bakom någon ”talanglös själ” som sticker in sitt kort åt fel håll eller till och med sätter in ett kort som inte funkar i automaten, och man står snällt där och väntar i kylen och undrar lite försynt om man kan hjälpa till med nåt ;-)

Tiden fullkomligt rinner iväg och jag och gossarna kom som vanligt uppspringande till Logopeden med andan i halsen…

Men väl där så är ju Melwin bara så cool, som alltid, han är nog nästan jämt så där härligt cool när jag tänker efter.

Han spelar små spel med logopeden, mycket för att träna på hans uttal, främst vad det gäller ljuden ”T” och ”K”, och då blir ju orden en aning konstiga.

Men vi tränar på, både här hemma och hos logopeden.

Man liksom leker fram det i form av spel och små ordlekar. Melwin tycker det är skoj och bara på några månader så har uttalet blivit bättre, längt ifrån bra, men bättre och det är ju alltid roligt när träning ger resultat.

 


Melwin, här i full färd med att skjuta grodor på lappar med olika ord på, fast jag tyckte nog mest att han siktade på logopeden ;-)





Melwin lär sig ett trick, att hålla ner tungan när han ska uttala ord med "k", så går det mycket lättare och undviker att bli "t" istället, vilket är vanligt förekommande för prinsen...





Fiskspelet är en favorit hos Melwin :-)


Det är inga långa besök hos logopeden direkt.

Nej, vi är där 30 max 40 minuter, sen blir Melwin lite trött och okoncentrerad och logopeden tycker att den tiden räcker.

Jag hade planerat att fara ut till Ikea efter sjukhus besöket. Är lite smått trött på hamburgare nu, även om jag vet så väl att gossarna uppskattar det.

Men jag tänkte att på Ikea har de ju mumsig pasta med köttfärssås och glass till efterrätt för en billug penning, det kanske kunde locka gossarna det med…

Både Melwin och Vincent tyckte att förslaget lät bra och Melwin ville gärna titta på allt julpynt, precis som mamman ;-)

Ikea är ju enormt stort varuhus och bara att ta sig från entrén till restaurangen tog ju säkerligen minst en halvtimma, och då stannade vi inte särskilt länge och spanade på allt ”juligt” de hade att erbjuda.

Det är verkligen fint och mysigt så här års, med allt pynt och alla juldekorationer…*me like a lot*

Men jag höll band på mig och inhandlade endast stora vita ljus till vår adventsljusstake, några värmeljus och två konstgjorda amaryllis själkar ( om man nu säger så )

Sen var vi till sist vid restaurangen och det blev pasta och köttfärssås för hela slanten :-)

Efter att gossarna mini, som inte är särskilt snabba vid matbordet, till sist mumsat i sig lunchen. Eller ja, lille Vincent åt med ganska så stor aptit och petade i alla fall i sig halva portionen. Melwin, nöjde sig med ett par pasta pennor, två tuggor av sin smörgås och ett glas mjölk. Då bör jag kanske tillägga att det är rätt bra ätet för att vara vår Melwin…Tog jag en snabb titt på klockan och insåg att det var hög tid att dra tillbaka till Fagersta om vi skulle hinna i tid tills Robin och Albin slutade skolan.

Jag skulle möta upp de vid skolan och tillsammans ta oss till Öppna förskolan och dagens fotografering.

 

Melwin och Vincent somnade gott i bilen medan jag brummade fram mellan Västerås – Fagersta.

Vi hann i tid och klampade in vid fotograferingen tio över två och hade tid kvart över… Bra jobbat va ;-)

 

Sen blev jag mäkta imponerad…Vilken fotograf!!!

Supertrevlig, superduktig med barnen och fixade både enskilda foton på Vincent samt syskonbilderna med alla fyra på mindre än en kvart.

Melwin och Vincent som var nyvakna fick hon att tindra som små ljus och skratta gott åt sina små trix med diverse leksaker.

Robin och Albin som allt som oftast har myror i baken och gärna gör spexiga grimaser framför kameran fick hon till att sitta stilla och visa sig från sin allra bästa sida.

Nu har jag dock ännu inte sett bilderna, men det kändes som om de blev bra, riktigt bra.

Ska bli spännande att se de :-)

 

Melwin har varit pigg och glad och på ett strålande humör hela dagen, ända tills vi satt i bile hem från Öppna förskolan.

Då blev han så ledsen och klagade på ont i huvudet…Ont i huvudet liksom, det är nog ungefär det värsta man kan komma på att höra ifrån Melwins lilla mun.

Inte huvudet, det måste för allt i världen vara bra i huvudet…!!!

Jag skyndade på hem för att hämta Robin och Albins träningskläder.

Mannen var sen hem från jobbet och jag fick köra de till aktiviteterna själv.

Melwin hade egentligen även han en aktivitet, Bamsegympan, men det var inte på tal.

Han var riktigt, riktigt ledsen och upprepade hela tiden att han hade ont i huvudet, grät och bad oss stänga av stereon, han som annars älskar musik, så illa var det…

Snabbt lämna Albin vid Innebandyn och Robin vid Judon.

Fort hem med Melwin och Vincent.

Satte Melwin vid pumpen direkt och gav honom Ipren och sondmat. Han kurade ihop sig under filten och ville titta på ”SuperhjälteJul” ( igen och igen och igen )

Jag och Vincent hjälptes åt att laga lite middag innan Mannen skulle komma hem med två hungriga ”träningsvargar”

Efter att Melwin suttit ett tag vid pumpen, fått i sig Ipren var han ganska så pigg igen och huvudvärken var borta…man andas ut en aning.

Han har inte sagt något mer om huvudvärk under kvällen och nu sover han sött…*Tack o lov*

Usch vad läskigt det är med hans smärtor hit och dit, det behöver ju inte alls betyda något, men jag blir bara så himla rädd och orolig.

 

Melwin har ju liksom brutit mönster tidigare…

Hans mystiska öroninflammation, med spräckt trumhinna, utan varken feber eller värk.

De symptom han visade innan tumören upptäcktes var väldigt lätta, har vi fått berättat för oss såhär i efterhand.

Han kräktes inte, kunde gå på rak linje, varken skelade eller hade andra synproblem, hade allmänt lindigra och få symptom för att ha en så pass gigantiskt hjärntumör som han ändå hade.

Så ja, det är kanske inte så konstigt att man ”hispar” för varje liten avvikelse Melwin än må göra, stor eller liten.

Han har ju hittills inte följt några som helst mönster eller varit på annat sätt klockren i sina diagnoser, så det känns som om allt är möjligt när det gäller vår Melwin.

 

Men jag väljer att ta med mig några ord som Melwins läkare vid Akademiska i Uppsala sa till mig en gång, när jag var som mest ledsen och nervös över Melwins situation.

Rädd och orolig över att missa någonting, inte hjälpa Melwin i tid, förringa hans sätt att tala om för oss…

Då sa Bosse till mig ”det enda du ska fokusera på Anna, är Melwins allmäntillstånd, är han nöjd så ska du också försöka att vara nöjd”

Melwin var nöjd och glad nu på kvällen han somnade sött och sover nu gott i sin lilla säng…


Det räcker för mig ikväll!

 

 

 

 

 

 


Västerås vända och fotografering...

2010-11-22 | 09:13:11

Melwin säger sig inte alls ha ont i örat idag…SKÖNT!

Han verkar riktigt pigg, lite hostig bara, men vem är inte det i dessa dagar.

Tror jag skippar Farbror doktorn idag och fokuserar på att enbart besöka Logopeden med Melwin.

Jag menar, skulle det vara något knas med örat borde han väl ändå säga till att det gör ont idag också, och i alla fall verka aningen hängig.

Melwin själv har inget emot alls att träffa Farbror doktorn, snarare tycker han att det är lite roligt tror jag. Mest troligt för att de alltid tar så väl hand om honom samt att han alltid får med sig någon liten ”pryl” hem ;-)

Tur är väl det eftersom hans liv nu består av en väldig massa läkarbesök.

Så det är oftast aldrig några problem att få med honom till läkaren, utan när jag nämner att vi ska besöka doktorn frågar han glatt; ”Är det doktor Susan, doktor Bosse eller doktor Johan vi ska träffa???”

Det är inte frågan om han måste eller inte, utan bara vilken av ”hans” läkare han ska få träffa denna gång…;-)

 

Igår när jag och Melwin pratade om hans onda öra, så tyckte han absolut att doktor Johan i Västerås skulle titta i örat.

Men idag sa han själv att det inte gjorde ont längre och att det inte var nödvändigt att åka till doktor Johan.

Det känns som om jag kan lita på det och går efter vad han säger i det är läget.

Vi åker till Västerås idag för att träffa enbart Logopeden, så får det bli!

 

Sen måste vi skynda oss tillbaka till Fagersta så vi hinner i tid till öppna förskolan på eftermiddagen.

Det kommer nämligen dit en fotograf idag och jag har skrivit upp gossarna för fotografering.

Vincent ska få ta enskilda bilder, då de andra gossarna redan har fått gjort det på dagis och skolan.

Men Vincent som ”bara” är hemma med mig har ju inte fått den chansen att posera helt solo ännu, så idag hade jag tänkt att han skulle få chans att göra det.

Sen har jag anmält syskonfotograferig också, av alla FYRA gossarna!!!

Ingen lätt uppgift alls, så vi får verkligen se hur det går…

Men går det inte så går det inte, så är det bara. Alla fyra pojkarna måste vara på humör och med på noterna, annars är det bara att strunta i det…Men det är ju värt ett försök i alla fall, vi får se hur det går ;-)

Det skulle vara skoj att ha et syskonfoto med de alla fyra. Det enda vi har är när Vincent fyllde ett år och vi tog en ett års serie hos en fotograf här i stan.

Då tog vi även också syskonbilder på de alla. Men då gick Melwin på cellgifter och såg verkligen sjuk och emlig ut…precis som han var då såklart. Det är ju givetvis också ett minne det med, för det var ju faktiskt så det var då. Men det skulle vara lite roligt att även ha syskonbilder nu när Melwin mår bättre och har fått sin enorma kalufs på skallen…

 

Sen har vi ju Albin, vår lille otursfågel.

Han och Robin var ju i simhallen och badade med pappa igår. Efter badet , i omklädningsrummet, så råkar Albin halka in i en bänk…Han hade riktig tur i oturen ändå faktiskt, för han lyckades smälla in ansiktet i bänkhörnet, precis på ögat!!! Lyckligtvis då någon millimeter på sidan om själva ögonloben och det var istället ögonlocket och lite på sidan av ögat som fick ta själva smällen.

Det gick hål och blödde lite, men ändå inte så farligt. Självklart gjorde det jätteont och Mannen sa att det hade smällt till ordentligt, så det var ju riktigt skrämmande innan han hade lyckats bilda sig en uppfattning om hur det egentligen hade gått med ögat.

Som sagt, det gick ju bra ändå…Ett litet sår på sidan av ögat, men han är ju skapligt svullen och röd på ögat idag. Ingen direkt fager syn ;-)

Lagom till fotograferingen och allt…men, men det är väl så vår vildaste lilla unge ser ut mesta delen av tiden, så det är väl bäst att vi även dokumenterar honom ”korrekt”.

Minns vid Albins ett års fotografering, han var ju vild redan då, vilda bebin släng dig i väggen liksom…

Då lyckades han drutta ner från Robins säng och få in sänghörnet mig i pannan, precis mellan ögonen.

Ett stort hack var ett faktum och vi fick fara till akuten och limma ihop glipan…

Detta hände då givetvis strax innan hans ett års fotografering ;-)

 

Ja, hur det går idag, det återstår som sagt att se…






Vår lille otursfågel ;-)
 

 

 

 


Nya funderingar...

2010-11-21 | 21:51:56

Har haft ”tanter” över på besök idag…

Hade ett Perfect Home party på eftermiddagen och ett gäng härliga tjejer kom över för att shoppa loss, fika och babbla…tre av livets bästa ting för oss ”ladies” ;-)

De har verkligen hur mycket fint som helst i sin inredningskollektion och helst skulle jag vilja köpa massor, massor…

Men man måste ju inse sina begränsningar och lägga band på sig. Fast därför var det ju så bra att vara värdinna för partyt, då jag fick välja en pryl helt GRATIS och sen fick jag halva priset på några andra varor…Perfekt!


Så jag känner mig riktigt nöjd över dagens inköp :-)






En fin lykta som jag tänkte hänga i matrummet



Några fina hjärtan till jul




Så slog jag även till på en stående fotoram, ganska så stor faktiskt, med plats för fyra foton. Perfekt för mina fyra gossar. Tänkte att jag kan ha deras varsina dagis/skol foton i och byta ut år efter år...
Har tittat på den här ramen tidigare, men den har varit lite för dyr för mig, men nu var den nedsatt i pris, så jag slog till...*lucky me*

'

Medans ”tanterna” ( det är faktiskt barnen som har börjat kalla både mig och mina vänner för just tanter ) och jag fikade, shoppade och babblade, for Mannen iväg med Robin och Albin till simhallen för lite bad och lek.

Melwin och Vincent fick stanna hemma med mig.

Det var från början tänkt att även Melwin skulle följa med och bada, men så i natt fick han ont i ett öra, Typiskt!

Han har dock inte klagat sådär jättemycket över att det gör ont nu under dagen, men så har han ju också fått lite Ipren.

Får se hur natten blir och om han har ont även imorgon så blir det till att träffa farbror doktorn.

Ska i alla fall fara till Västerås imorgon förmiddag, då Melwin har tid bokad hos Logopeden.

Tänkte att kanske kan Melwins ”vanliga” doktor där på sjukan ta en titt på hans öra, och göra en snabb undersökning.





Melwin har ju tidigare en gång haft just öroninflammation på samma öra som han nu har ont i.

Han hade då varken feber eller klagade över någon smärta, så vi märkte ingenting av det förrän det började att rinna massa gegga ur örat.

Då for vi in till sjukan och de konstaterade att trumhinnan var helt spräckt. De förvånades över att Melwin inte hade reagerat alls och att han inte ens hade feber, han var ju så liten också, strax över ett år gammal.

Men så var det ju också i samband med att ”Klumpen” växte där inne i skallen då, fast det visste ju ingen vid det laget, så man vet ju inte riktigt vad som tryckte på vad och kanske var det lite allmänt stök i skallen då…???

Det är ingen som direkt han engagerat sig i att titta närmare på just det om Melwins plötsligt spräckta trumhinna, fast läkarna tyckte att det var aningen märkligt att han varken hade feber eller ont, och det ändå hade gått hål rätt igenom.

Synd att man inte fattade bättre då, att man inte hade anat oråd, stått på sig och krävt en förklaring.

Då kanske de hade bokat in och gjort en magnetröntgen, då hade tumören upptäckts ett helt år tidigare och allting hade mest troligt sett helt annorlunda ut nu. Då hade ”Klumpen” förmodligen inte hunnit växa sig så stor och man hade säkerligen kunnat operera bort ALLT av tumören och Melwins chanser att klara sig hade varit mycket, mycket större än de är idag, då han tvingas bekämpa en stor tumörrest som är helt inoperabel…

 



Men hur skulle man kunna veta det, vi hade inte ens kunnat ana, och inte läkarna heller kanske…

De sa i alla fall att det hade hänt tidigare på små barn att trumhinnan brustit och det hade gått obemärkt förbi, alltså ingen feber eller smärta.

Så man satte in penicillin och så var det bra med det…

Fast såhär i efterhand, när vi känner till om ”Klumpens” existens, så tror jag faktiskt att det hade något samband med hans brustna trumhinna. Men det har jag inga belägg för, vad vet jag liskom, jag är ju ingen läkare…men tro och ha mina egna teorier, det får jag ju i alla fall, och jag tror att trycket i huvudet var lite för högt vid det tillfället, att tumören växte på något vis, så att det hela med den spräckta trumhinnan inträffade…Men som sagt, vad vet jag!

 


Fast det är just därför som jag är lite extra intresserad av att få det hela kollat av läkare, även om Melwin inte har superont och ingen feber att tala om.

Det kan ju vara ett likadant scenario igen…???!!!

Vi får helt enkelt se hur det går imorgon…







Älskade lille Melwin, sommaren -08, då ingen av oss ännu visste vad som fanns i hans underbara huvud och som skulle komma att härja med hans liv...

 

 

 

 


Stämningsfullt...

2010-11-20 | 22:50:09

Är supertrött och planerar sänggång inom snar framtid, så det blir ett snabbis inlägg ;-)


Vi  kom iväg till Åvestbo julmarknad och det var precis lika stämningsfullt och bra som jag mindes det från förra året :-)

Vi hittade en fin utegran, som nu står och lyser så fint med sina ljus på altanen.

Jag köpte tolv påsar ”fågeläta”, alltså fågelmat till de små pippisarna att mumsa på i sitt lilla hus vi satt upp på gården.

Köpte ”fågeläta” förra året också och det sa bara försvinn, pippisarna älskade det, så i år har jag nu laddat upp ordentligt…;-)

En mysig eftermiddag med mycket julstämning har vi haft och här kommer lite bilder från dagen;

 

 





Pepparkakshjärtan är ett måste vid ett besök på julmarknad.
Robin mumsade i sig sitt på nolltid...





...medan lille Vincent gick lite mer på linjen "den som spar han har" :-)





Melwin, glad i hågen, står och väntar på att självaste Tomten ska komma med sin traktor och vagn





Sen blev det åka av med Tomten som chaufför...



...ända till Tomte Bo




Besöket hos Tomtarna i Tomte Bo resulterade i varsin godispåse, tur att det var lördag ;-)


Julmarknad för hela slanten...

2010-11-20 | 11:11:10

Vaknar upp till en härlig vinterdag.

Snöflingor dalar så sakta ner och det är lite sådär lagom kall.

Vad passar då bättre än att fara på julmarknad…

Vi ska till Åvestbo julmarknad, som är här i trakterna. En perfekt julmarknad för barn.

Vi brukar gå dit varje år och det är riktig stämning vill jag lova…

Gossarna ser mest fram emot att köpa pepparkakshjärtan och att trätta Tomten.

Själv satsar jag på en god mugg med glögg och hoppas vi hittar en lämplig adventsgran att ställa på altanen…Granen, pricken över i liksom ;-)

 

Skrev ju och berättade lite om de ”änglar för barnen” som jag säljer.

Det blev ett stort intresse för de, vilket givetvis är jätteroligt, det gläder mig att ni är många som vill handla änglar.

Dock måste jag tyvärr meddela att jag inte riktigt har tid och det engagemang som krävs att skicka änglar till många av er runt om i landet.

Jag säljer mer än gärna här hemikring, tar med mig min ”änglalåda” till olika tillställningar osv, men jag kan tyvärr inte packa och posta till landets alla hörn.

Däremot så är det ju väldigt många fler än just jag som säljer dessa änglar till förmån för Barncancerföreningarna och Barncancerfonden.

Kolla in på Barncancerfondens hemsida för att kanske få lite tips om vart du kan köpa just din ängel, eller kom förbi mig en sväng här i Fagersta :-)



Nu är det snart dags för en något tidig lunch, för sen ska det "julas" riktigt ordentligt!





En kväll med brudarna...:-)

2010-11-20 | 02:08:52

Nyss hemkommen från en hellyckad tjejmiddag hos Nannie.

Tänk vad avslappnande och roligt det ändå är att få sitta ett gäng tjejer och bara babbla och babbla, det som vi helt klart gör bäst :-)

 

Ja, hur mycket jag än älskar mina älsklingar här hemma så är det verkligen energigivande och stärkande mentalt att få komma iväg ibland och bara umgås med tjejerna.

Snacka skit och inte prata så mycket om cancern…Fastän jag bär den med mig varje dag, varje minut, varje sekund…

Ja, hur mycket jag än önskar att jag kunde släppa Melwins öde, mitt öde, vårt öde, hur man än väljer att kalla det, så kan jag bara inte.

Har önskat så många gånger och önskade så även idag att jag kunde släppa allt, glömma allt vad cancer heter, lägga oro och rädsla bakom mig… Men det går bara inte!

Jag har haft en super rolig kväll tjejer, ni får inte tro annat…Men tankarna och oron över min älskade Melwins framtid kan jag aldrig fly ifrån…!!!

 

Men med god mat, härligt sällskap och skratt så att mungiporna värker, blev det en hel lyckad kväll och DET kan jag leva på länge <3

 





Jag och kvällens värdinna, min bästa Nannie...




Party pinglorna de´luxe..







TACK FÖR EN SUPER SKOJSIG KVÄLL TJEJER!!!
 


Änglar för barnen...

2010-11-19 | 11:21:21

”Änglar för barnen” började med att ett par mammor med cancersjuka barn bestämde sig för att pyssla en eftermiddag när de låg inne på Lunds Barnonkolog.

En tanke föddes då att sälja änglar för att få ihop en kaffekassa på avdelningen.

Tillverkningen fortsatte och det har sedan dess blivit många Wii konsoler och spel mm till barnen på sjukhuset.

Änglarna tillverkas och säljs fortfarande nu till förmån för Barncancerföreningen, med önskemål om att inlagda barn ska prioriteras.

Denna idé har spridit sig över landet och idag tillverkas änglarna av många, många fler och säljs till förmån för både Barncancerföreningarna runt om i landet och Barncancerfonden.

 

De ”änglar för barnen” som jag har hemma säljer jag till förmån för Barncancerföreningen Mellansverige.



Barncancerföreningen Mellansverige omfattar Gävleborgs och Dalarnas län, samt boende inom riktnummerområde 026 söder om Gävle. Även Uppland, och Södermanland, utanför Stockholms län, samt Västmanland, och Närke omfattas.

Vad gör vi i föreningen?

Vi kan inte bota men vi kan göra tillvaron lite ljusare. Barncancerföreningens pengar går till att skapa möjligheter för barnen och föräldrarna att vara tillsammans under lättsammare former och på det sättet mildra de ofta långa och smärtsamma behandlingarna. Just då kan lite betyda väldigt mycket.

Barncancerfonden ger stöd till forskning, tar fram och sprider informationsmaterial och är ett samarbetsorgan för de lokala barncancerföreningarna. Föreningarnas huvuduppgift är att i den egna regionen, på olika sätt stödja cancerdrabbade barn/ungdomar och deras familjer



Jag har dock inte tillverkat änglarna själv, som ni kanske känner till så är just pyssla inte min starka sida direkt ;-)

Men jag tycker att det är en fantastisk idé och tanke detta med ”änglar för barnen” samt att smyckena är väldigt, väldigt fina.

De smycken som jag säljer har en familj jag känner tillverkat.

De har dessvärre förlorat sin dotter i denna djävulska sjukdom. Hon kämpade länge mot samma diagnos som min Melwin idag kämpar emot, hjärntumör, Ependymom.

Jag tycker denna familj visar en enorm styrka och kämparglöd genom att tillverka dessa änglasmycken, trots deras ofattbara förlust…

 

Jag hjälper mer än gärna till med att sälja dessa vackra smycken där pengarna går till en så god sak och viktigt ändamål,

Jag hoppas ni hjälper till med att köpa de!!!

 

 Änglarna kostar 60 kr styck







Såhär ser ett par av "mina" änglar ut...
Änglarna finns i många olika färger och modeller, som hängsmycke till halsband, som örhängen eller som ett mobilsmycke...
Vilken blir just Din ängel...???!!!





 

 

 


Vill ju inte verka skrytig...men

2010-11-19 | 09:39:27

Okej, jag kanske skröt upp min Robin lite väl mycket i gårdagens inlägg, men jag var bara så himla glad över att det går så bra för honom i skolan.

Ni får ha i åtanke att det kanske inte alltid är så lätt att ha en brorsa med cancer.

Det har varit ett par riktigt tumultartade år för oss som föräldrar, tidsmässigt, att räcka till för alla gossarna, men framförallt känslomässigt. Men vad har det då inte varit för syskonen…???

De kanske inte riktigt förstår konsekvenserna och allvaret i Melwins sjukdom och behandling till hundra procent, de är barn och kanske inte tänker och funderar precis lika mycket som vi vuxna gör ( och tack o lov för det )

Men därför inte sagt att de inte känner av all stress och oro som ofta ventileras runt här i familjen.

Som förälder försöker man alltid att skydda sitt barn, in i det längsta, så mycket man bara kan och orkar.

Men ibland tar kan man inte riktigt rå över känslorna, det svämmar över och barnen märker och känner av hur mamma och pappa egentligen mår.



Robin är nu hela 8 år, när Melwin insjuknade var han 6 år. Han har alltså varit gammal nog att förstå en hel massa under dessa år med ”Klumpen”.

Frågor som ”kommer Melwin att dö” har vi tvingats besvara så gott det går, men vad har vi egentligen för svar att ge…???

Det är självklart att jag har varit orolig för vad allt detta innebär för Robins och de andra syskonens utveckling.

Orkar de med skolan, hur mår de egentligen???

Robin har alltid varit väldigt lugn, ganska så tystlåten och liksom har ”pulat” lite för sig själv. Sån är han och har alltså alltid varit…

Sen som de flesta andra barn, vill han skydda sina föräldrar. Så när jag frågar ”hur mår du Robin” och försöker lirka fram vad han verkligen känner i hela den här situationen, så blir svaret oftast ”det är ingen fara mamma, jag mår bra”

Man riktigt känner in i märgen hur han vill skydda mig, inte belasta mig med mer ”elände”, men jag vill ju veta…

Kanske är det så att han ändå inte mår så dåligt, att han hanterar detta med Melwin och cancern riktigt bra....???!!!

Under vår vistelse vid Ågrenska i år fick jag chansen att lyssna till en professionell syskonstödjare, som berättade lite om hur syskonen påverkas i en sådan här situation, när ett barn i familjen blir svårt sjuk.

Han sa det att oftast oroar vi som föräldrar oss mer än vad vi behöver, för barnen fixar och klarar av mer än vad vi tror.

De förstår mer än vad vi tror, men kan också hantera det bättre än vad vi förväntar oss och räds inför.

Försöker att bära det med mig, och det är nog därför det känns sådär extra bra att få bekräftat att Robin fixar skolan så bra som han faktiskt gör.

Även kamratsituationen är ju ett orosmoment, för alla föräldrar antar jag, och att då veta att ens son har gott om vänner och fungerar bra "ihop" med klassen, är en stor lättnad.


Ja, så med tanke på vår situation och det som Robin, och de andra syskonen såklart men just i det här inlägget fokuserar jag mest på Robin, tvingats gå igenom så är jag JÄTTESTOLT över hans lysande resultat, hans sätt att kämpa och vilja att lyckas…

Jaha, nu gråter jag igen också…bäst att sluta skriva och ”samla ihop mig lite” ;-)


 

 

 



En stolt mamma...

2010-11-18 | 22:47:09

Eftersom jag inte har bloggat på ett tag nu…typ ett helt dygn ;-) så tror ni säkert att jag har pyntat klart hela huset och sitter med fötterna lugnt i soffan, smuttar på glöggen och bara njuter av mitt juliga hem…

FEL, så lyckligt är det inte alls, men visst jag har kommit en liten, liten bit på väg.

Julgardinerna är på plats, i alla fönster, men det är också allt…Fast jag slog ju till och tvättade fönstren också innan jag hängde upp gardinerna, så det tog lite tid faktiskt ;-)

Melwin kom ihåg sin adventsljusstake från förra julen och ville gärna ha upp den direkt, så det står så fint och lyser i hans rumsfönster.

En stjärna i matrummet och min vackra ”shabby chic” kandelaber har kommit på plats. Hade tänkt att visa lite bilder på vad vi åstadkommit här hemma, men jag vill nog gärna vänta tills allt är helt färdigt och klart innan ni får se…;-)


Ja, skoj är det att pyssla i alla fall, och vi är nog lika engagerade allihopa i famijen med lite pyssel, stor som liten.

Barnen sitter dock mest och kryssar för i sina leksakskataloger vad de ska önska sig av Tomten, Tony får ta hand om alla såna där ”omöjliga” uppgifter som att snitsa ihop julstjärnorna…Vem kom på den mekanismen egentligen??? Det är ju skitsvårt att få ihop dessa glittriga små stjärnor, få de att stå/hänga rakt och ”gömma undan” snöret, om man nu lyckats att knyta ihop det vill säga.

En riktigt ”pilleriller” uppgift som passar bättre åt tålmodiga Tony än aggressiva Anna ;-)

Jag nöjer mig med att stryka lite fint på nån gardin, putsa och feja för att sedan mumsa pepparkakor och klunka julmust med barnen :-)

 

Melwin var en sväng till dagis idag.

En vecka sen sist han var där, så idag var han laddad, min lilla kille.

Han verkar inte riktigt lika trött längre även om han gärna kurar ihop sig i soffan efter lunchen och tittar på ”Superhjältejul” …Melwin och Vincents favvo för stunden.








Men vem blir inte lite trött och kurig med det här kalla och gråa vädret…???



Polisen hade idag varit till dagis och hälsat på en sväng. Till Melwins stora lycka, han ska nämligen bli just Polis när han blir stor :-)

Barnen hade fått testat på olika små ”polisknep” och även fått tittat en del på polisbilen.

Sen hade det blivit korv till lunch och är det någonting som Melwin någon gång ibland kan tänka sig stoppa in i munnen och äta med viss aptit så är det just korv.

Så det hade varit en bra dagisdag för min lille gosse idag…

 

Stackars Vincent fick helt plötsligt, och jag menar verkligen helt plötsligt, feber ikväll.

Först satt vi och åt middag, allt var frid och fröjd…Jag började plocka av bordet, Robin gick och duschade och då, som en blixt från klar himmel, började liten Vincent att gråta, vara superledsen och sa att han ville gå och lägga sig…

Jag stod nog som ett litet frågetecken, då han hade sovit en ganska så lång middagslur, och då brukar han inte vilja lägga sig alltför tidigt på kvällen.

Men nu var allt han ville att få sin välling och gå och lägga sig.

Jag gjorde i ordning honom och kände då att han var varm, det var inget snack om saken, han hade feber.

Han svepte trots det vällingen och jag nattade honom. Han somnade direkt och har sussat så gott sen dess…Hoppas det håller i sig natten igenom och att febern är som bortblåst när han vaknar.

Konstigt det där, att febern kan komma så plötsligt…Vincent är ju inte alls förkyld eller någonting, Skumt!

 

Nu under kvällen har jag och Robin suttit och gått igenom hans Portfolio ( heter det så??? ) från skolan.

Imorgon är det dags för utvecklingssamtal med hans Fröken och då får vi föräldrar hem pärmen lite innan för att kunna läsa och se vad barnet har gjort under skolgången, samt läsa bedömningar i alla ämnen.

Det är verkligen roligt och intressant och när jag hade gått igenom alla skriftliga omdömen i alla ämnen de nu har i årskurs 2 hade jag nog växt en hel meter.



Är så innerligt STOLT över min Robin!!!







Han hade fått så fina omdömen i alla ämnen och ligger riktigt bra till så här långt i sin skolgång, men det bästa av allt är att Robin själv verkar tycka att det är riktigt, riktigt roligt i skolan och med skolarbetet.

Han fick fylla i ett papper med vad han själv tycker om skolan…Arbetet, kompisarna, läxorna, läraren, ämnena o s v, och han ritade ”glada gubbar” vid i stort sett alla frågor. Endast läxorna och att sjunga i kör tyckte han var ”sådär”, allt annat var roligt och bra…Härligt!!!

Ja, det värmer verkligen ett mammahjärta enormt mycket när man får bekräftat att ens barn har det bra i skolan, vad det gäller arbetet, men framför allt kompisar, hur viktigt är inte det…!

 

Tror att jag kommer att sova riktigt gott i natt :-)




 

Robin och jag på Legoland, Tyskland sommaren 2009


Här julas det för fullt...

2010-11-17 | 12:51:21

Japp, jag struntar i alla traditioner, i alla ”lagar” om när man egentligen ska börja pynta och sätta upp adventssakerna…Vi gör det NU!!!

Idag har jag börjat, och detta med pyntningen är ett projekt som för mig kommer att pågå faktiskt ända fram tills adventshelgen.

Om jag ens hinner klart till dess…




Det är ju inte ”så bara”, inte i min värld i alla fall.

Nej, min pyntning ska helst uppnå maximal perfektion, stakar och stjärnor och pynt ska placeras på rätt plats, med rätt matchning ;-)

Så är det ju som vanligt så att bara för att jag ska slå till och göra någonting mer på en dag, utöver de ”alldagliga” vardagssysslorna, så stannar ju liksom allt annat inte upp och väntar på att jag ska hinna klart.

Nej, det här med att göra adventsfint är ju en sak som ska klämmas in i det annars så fullspäckade dagsschemat, med hämtningar och lämningar, tvätt och matlagning, dammsugning och mathandling, och så en hel massa puss o gos med de bästa förstås…Precis som för de flesta av oss!



Så ja, i år börjar jag tidigare med hela proceduren, men är lik förbannat jäkligt glad om jag hinner att ”få till” allt tills nästa helg, då det redan är första advent…:-)

I år ska jag tillåta mig att njuta av all jul som bara finna överallt omkring oss, i år bara ska det göras i tid…

Så nu ska jag återgå till mitt fuskande och sätta upp lite julgardiner och stjärnor…kanske kommer det en och annan bild på vad jag lyckas åstadkomma framöver ;-)



 

 


När får man nog egentligen...

2010-11-16 | 23:11:00







Varför inleder jag ett inlägg med en gigantisk, men söt, klimakteriekossa :-)

Jo, jag har nyss sett ännu ett avsnitt av ”Desperate Housewifes”, en av de två serier som jag faktiskt följer slaviskt.



Den andra serien är ironiskt nog ”Greys Anatomi”, som om jag inte hade fått nog av sjukhus och alla konstiga diagnoser liksom ;-)

Men DH är så långt ifrån ”min värld” man kan komma, eller är den det egentligen…???

Skit samma, jag älskar serien i alla fall, och känner det som ett skönt avbrott i min annars ganska så stressade och pressade kombinerade småbarns/sjukdomsvärld…!

 

Kan inte låta bli att stanna lite i tanken kring dagens avsnitt.

För er som aldrig sett serien kan det vara svårt att direkt såhär greppa vad jag pratar om, så jag skippar namn på karaktärerna och bara beskriver det som ett dilemma, vilket som helst…



En kvinna har träffat en 17 år yngre man, de är passionerat förälskade i varandra och deras relation blir alltmer seriös. Så seriös att kvinnan till slut ska presenteras för mannens föräldrar.

Dagarna innan har kvinnan besökt en gynekolog och fått bekräftat att hon kommit in i klimakteriet.

Hon har regelbundna vallningar och det är bara för henne att inse fakta, hon är i klimakteriet.

Men hon tycker det är pinsamt att berätta det för sin yngre älskare och bestämmer sig för att avvakta med att säga något om det.

Hur som helst så när träffen av hans föräldrar äger rum, visar det sig att mannens mamma är ingen mindre än kvinnans gynekolog och hennes ”hemlighet” avslöjas snabbt under middagen.

Mannen ser det inte som något hinder i deras relation, att kvinnan kommit in i klimakteriet, trots att han är 17 år yngre och ännu inte har några barn.

Vi kan ju adoptera föreslår han, när vi väl vill ha barn.

Men jag kommer aldrig att vilja ha barn igen, svarar då kvinnan…

 

Inget märkvärdigt detta kanske, och man ska ju som sagt komma ihåg att det är från en såpa serie ( om det nu heter så )

Men det fick i alla fall mina tankar att triggas igång…

Tänk att kunna säga, ”jag vill inte ha fler barn”

Jag är överlycklig och oerhört tacksam över de fyra gossar jag förärats med, men trots att jag känner mig mer än nöjd, känns det så långt ifrån att jag ska kunna säga rakt ut ”jag vill inte ha fler barn”.

När kommer den känslan, kommer den någonsin att infinna sig…???

För mig känns det mera som om ”just nu har vi fullt upp”, men man vet ju aldrig längre fram…

Jag har ju fortfarande åldern inne, eller har jag inte det så länge till, när hamnar man egentligen i klimakteriet???

Kanske tidigt för min del, kanske sent…

När man väl hamnar i klimakteriet, kommer jag då automatiskt att få den där ”nu vill jag inte ha fler barn” känslan?

För den har ju verkligen inte infunnit sig hos mig än…

Eller växer den fram ju längre tiden går, blir man mer ”bekväm” ju äldre barnen blir, ju mer de klarar sig själva…???

Frågor som man mest troligt kan få en mängd olika sorters svar på, beroende på vem man frågar…

 

Ja, detta är bara några tankar som kom upp just för stunden, efter en fjantig såpa som jag följer, snacka om lättpåverkad man är ;-)



Men vad tanken sedan slutar vid är nog det att jag egentligen inte alls tänker särskilt mycket på om jag i framtiden ska få några fler barn, utan snarare om jag kommer att få behålla alla de fyra jag redan har hos mig…




 





ÄLSKADE BARN, NI MÅSTE ALLTID STANNA HOS MIG
VI SKA KÄMPA MOT ALLT DET ONDA
TILLSAMMANS KAN VI FLYTTA BERG!!!

MAMMA ÄLSKAR ER, SÅ MYCKET SOM DET BARA GÅR, STJÄRNSTOPP...<3


 

 


Vem är tröttast i huset här...

2010-11-16 | 15:46:01

Är så sjukt trött idag…

Sena nätter och minimalt med sömn tar väl någon gång ut sin rätt kan jag tro, inte så oroande liksom.

Men Melwin däremot är då lite mer oroande, för även han har varit tröttare än vanligt idag.

Han slog till och sov jätte länge på morgonen, ända till halv nio!

 

Så när han vaknade fick vi lägga i en högre växel med sondmaten, så han skulle hinna i tid till dagis.

Frågade om han ville dit, och det ville han…verkade inte för trött för det i alla fall ;-)

Men väl ute vid bilen fick vi en mindre skoj överraskning…

Jag skulle dra ur motorvärmarsladden, men det kunde jag tydligen lugnt strunta i, den satt helt och hållet stenhårt fast.

Jag lirkade och drog i säkert en kvart innan jag slutligen gav upp och ringde Mannen.

Han kunde lika gärna ha befunnit sig i Stockholm eller någon annanstans väl långtifrån Fagersta, då han reser mycket i jobbet om dagarna…men jag hade tur i oturen och Mannen var på kontoret här i stan.

Han kom över direkt och konstaterade även han att det hade blivit någon slags kortslutning så att plasten hade smällt och sladden till motorvärmaren gick absolut inte att få loss.

Det blev till att knipsa av sladden och ringa och beställa nya delar á ca 1000 kr…Roligt värre!!!

Fattar inte att det alltid ska vara något slags krångel med dessa bilar, varför kan inte allt bara fungera, och framförallt INTE kosta så förbannat med pengar så fort det är någonting.

Det skulle ju bli skapligt kallt här snart igen, så jag lär ju absolut behöva motorvärmaren om jag ens ska kunna komma av gården i den bistra vinterkylan, så det är väl till att snällt slanta ut igen då, antar jag :-(

 

Tack vare Mannens insats kunde vi ju i alla fall till sist fara in till stan. Hade ju planerat att Melwin skulle till dagis och jag och Vincent till öppna förskolan, men så sena som vi blev så hoppade vi över dagis vändan och besökte öppis allihopa tillsammans…lite sena där med, men vi hann dock med att leka en timma eller så.

Melwin verkade lika glad för det och vi får satsa på dagis på torsdag igen, då har han en liten förmiddagstid…

Hoppas bara att Melwin inte håller på att bli sjuk eller att det är något annat som spökar. Han var så trött nu efter lunchen, så han själv sa att han ville gå upp till sängen och ta en liten vila.

Trodde aldrig att han verkligen skulle göra det, han brukar aldrig vilja sova i sängen på dagen, utan då brukar han bestämma att han ska sitta i soffan och softa och se på film, när han är trött.

Melwin är oftast trött efter lunchen, speciellt om han varit på dagis eller någon aktivitet, typ öppis, men jag blir ändå lite extra orolig när han liksom ”bryter sitt mönster” och helt plötsligt ska sova i sängen mitt på ljusa dagen…

Men han, likaväl som oss andra, kan väl kanske också känna sig lite extra trött ibland. Han sov ju också borta i helgen, hos Morfar och Mormor, och det kan ju ta på krafterna det med ;-)

De hade slagit till med pepparkaksbak, så nu har vi fått härligt nybakade pepparkakor. Så julstämningen infinner sig allt mer här hemma tycker jag…:-)

 

 

 

Årets första lilla fina hembakade pepparkaka *made by Mormor o Melwin*





Melwin visar gärna upp sina bakverk :-)







Slapp och soffmys...



Innan storebror Robin kommer hem med kompis William :-) Då blir det fart på Melwin, som såklart också vill vara med ;-)





Hemmagris = Jag

2010-11-15 | 21:18:14

Är nog en riktig hemmagris jag…;-)

För hur roligt jag än tycker att det är att fara iväg på resor, festligheter eller vad för skojsigt det nu än må vara, så är det ändå alltid lika skönt att komma hem till ”sitt eget”…Röda huset står och väntar, mitt hemmamys, min trygga borg :-)

 

Sen längtar jag alltid så himla mycket efter barnen när jag är iväg utan de, vilket i och för sig inte alls hör till vanligheten heller, att jag far bort utan barnen alltså.

Vi pratade om det i bilen hem och både jag och Mannen mindes den gången vi reste till Ungern.

Tony fick en resa till ett Formel 1 lopp i just Ungern i 30 års present, och jag och han for då dit tillsammans i 6 dagar.

Då hade vi endast hunnit ”producerat” fram Robin och Albin, och de fick stanna hemma med Morfar och Mormor.

Jag var ju helt övertygad om och säker på att gossarna hade det toppen hos M & M, mycket bättre än att vara i en storstad och till ett Formel 1 lopp lämpar det sig inte direkt att ta med en 1 åring och en 3 åring…

Men ändå så kunde varken jag eller Mannen riktigt slappna av och njuta av vistelsen de första 3-4 dagarna.

Nej, då tyckte vi mest att det var jobbigt att vara så långt hemifrån, utan pojkarna och väntade mest på att tiden skulle gå så att vi skulle kunna fara hem igen.

Resan i sig var ju toppen, så det var absolut inget fel med det, Ungern hade mycket fint och roligt att erbjuda, men det kändes så länge att vi skulle vara utan barnen i 6 hela dagar. Så det var först på slutet av vistelsen, typ under de två sista dagarna, som vi riktigt kunde slappna av och njuta av resan, för då visste vi ju att vi snart skulle få åka hem till gossarna igen…

 

Låter säkert skitlöjligt och man kan ju fråga sig varför vi åkte överhuvudtaget, ensamma den gången.

Men vi hade ju aldrig testat att vara ifrån barnen så länge, vi kunde ju inte veta hur vi skulle reagera.

Fast nu vet vi, och en, max två nätter, utan barnen är det som fungera bäst för oss. Vid längre bortavistelser ska även de följa med, punkt slut :-)

 

Vet inte om det har blivit värre nu sedan vi tvingats vistas så mycket på sjukhus eller om det är hela situationen i sig som har jag gjort att jag känner som jag gör.

Men det kanske är bra att man liksom vet vad man behöver för att fylla på energi, andas ”ifred” och få vara på tu man hand med Mannen…En eller två nätter, är allt jag behöver ;-)

 

Så det var härligt att få komma hem till de små grynen igen.

Puss och Kram kalas innan det var dags för alla vardagsbestyr.

Måndagar för vår familj innebär en hel del aktiviteter. Mannen tog Melwin till Bamsegympan, jag for med Albin till innebandyn med Vincent i släptåg, och Robin släpptes av vid sin judoträning.

En helt vanlig måndag för ”Familjen AB”…

 

Men vad härligt ändå, ibland känns det som vi faktiskt lyckas med att vara en ”helt vanlig” familj, med helt vanliga vardagsbestyr, med samma vardagsstress och känslan av att inte riktigt hinna med och räcka till överallt, precis som ”alla andra”…

Ibland smälter vi in och blir så himla ”vanliga” att jag nästan, nästan lyckas glömma bort det orosmoln som ständigt vilar över oss, den rädsla inför vad framtiden bär med sig som ligger och konstant gror inom mig…

Ibland går allt så rasande fort och smidigt och bra att jag nästan lurar mig själv att jag inte alls har någon son med en dödlig sjukdom, med en diagnos elakartad hjärntumör, med en oviss framtid…

Ibland, om så bara för en kort liten stund, lyckas jag verkligen leva ”här och nu”, glömma alla utifall och om och kanske och bara njuta av stunden, vara lycklig och glädjas åt de finaste som finns…!



Jag är nöjd när jag lyckas göra det, då är det en riktigt bra dag…!!!

 






ÄLSKAR ER MINA FINASTE!!!









Årets Mama gala ur mitt perspektiv...

2010-11-15 | 13:50:19


Mama Galan avklarad och det var fantastiskt roligt att fått vara med vid en sån tillställning.

Fullt med folk, massor av kändisar och en härlig atmosfär, tillsammans med Mannen och mina kära vänner…kan det bli bättre liksom ;-)

Berns hotell var jättefint om än ganska så små rum.

Det var lite smått tajt kan man säga, när vi alla fem skulle fräscha till oss uppe på rummet innan minglet på Berns började vid fyratiden.

Men så var det ju också ett dubbelrum och inget annat bokat, och Mannen och jag har i alla fall sovit som kungigheter själva i den sköna dubbelsängen.

I morse stod en stor frukostbuffé uppdukad och bara väntade på oss :-) Jag som älskar frukost kunde inte ha fått en bättre start på dagen…

Hel lyckad kväll/natt med andra ord och här kommer de utlovade bilderna fån årets Mama gala…

 

 

 






Sofie, och vi övriga, redo att entra Berns





Liten fördrink på rummet, i väntan på att alla skulle bli klara, fräscha och fina ;-)





Tre brudar redo för gala kväll...



Tony och Peter var inte sämre de...redo för gala mingel :-)




Jag tillsammans med Linda ( årets hjälte Mama vinnare ) och Sofie ( förra årets hjälte Mama vinnare )



Den värdiga vinnaren av årets hjälte Mama, Linda tillsammans med stolta maken



Mumsigt mingel godis



Annika Lantz inledde kvällens prisutdelning på China teatern med att "krysta ut en bebbe" ;-)


Här följer några av vinnarna i de olika kategorierna;




Jag som är lite väl svag för barnkläder kommer givetvis att ta en närmare titt på plagg från denna designer




En av mina klockrena favoriter, läser gärna det Birro skriver, *Me like*







Vinnaren Linda, i den kategorin som jag var nominerad till




Ja, hon har en ganska så vass tunga den bruden ;-)



 

 

Innan själva priset delades ut till vinnaren i kategorin årets hjälte Mama, så visades det ett klipp om oss alla nominerade.

Var inte riktigt förberedd på att det skulle komma och helt plötsligt blev det tungt och alla tankar bombarderade mitt huvud med anledningen till att jag faktiskt befann mig på Mama galan.

Varför jag var en av de nominerade till årets hjälte Mama, och när klippet om mig och Melwin och vår situation kom, så kom även tårarna.

Men jag satt tryggt mellan min kära vän Iréne och älskade Mannen, de förstod precis, de kände som jag och med mina händer i deras så gick det lite lättare att hålla mig samlad.

Men visst kände det plötsligt lite avtrubbad, jag blev påmind om varför jag var där denna kväll på Berns, hade aldrig befunnit mig på galan, aldrig varit nominerad i denna kategori om det inte hade varit för att min son, min älskade Melwin bär på en dödlig sjukdom.

Just då kändes det som om jag hellre, mycket hellre hade suttit hemma i soffan, med mina älsklingar runt om mig och en fullt frisk liten Melwin…

Men man får ju dessvärre inte välja sitt öde.

Efter detta minst sagt tunga parti, tog det ett tag innan jag kunde få den riktiga ”gala känslan” tillbaka…

Men när modevisningen av och med kändisar drog igång, lättades stämningen åter upp till topp igen…







Laila Bagge med sonen och voffsing





Alexandra Pascalidou med sin dotter



Magdalena Graaf med sönerna




Markoolio med lilla bebben





Vackra Lotta Gray "Vimmelmamman" och sonen Lennox




Bingo Rimér och lillen




Cecilia Blankens, som även designat små fina bebiskläder till mitt favvo märke Me and I



Efter att prisutdelningen och modevisningen var avklarad tog vi oss tillbaka till Berns för att sedan avsluta kvällen där, tillsammans med underbara vänner <3





Hela ligan i väntan på lite mat och gott gott ;-)




Iréne och Sofie gjorde helt rätt val, vad det gällde desserten, "Supergott"




Fina Pinglor på Berns :-)




Peter med de mest gigantiska kristallkronor i bakgrunden



På väg till galan...:-)

2010-11-14 | 13:27:58

På väg till Stockholm NU!!!

Äntligen dags för kvällens Mama gala :-)

Mannen kör, Irre sitter och mumsar McDonalds mat och snart stannar vi till och plockar upp bästa Sofie och Peter.

Ett härligt, glatt gäng på väg till Berns och kvällens festligheter.

Bilder från kvällen kommer givetvis att läggas ut senare, även på mig och klänningen  ;-)

 

För er som inte redan har läst det i dagens Expressen kan jag då passa på att meddela att vinnaren av titeln årets hjälte Mama blev Linda, kandidat nummer 2.


Stort Grattis Linda, av hela mitt hjärta, Du är så väl värd detta!!!



 

 

Vill även sända de varmaste Tack till Er alla som lagt Er röst på mig, det värmer verkligen!!!

 

STOR KRAM OCH VI HÖRS SNART IGEN :-)

 


Fars Dag och Mama galan...samtidigt!!!

2010-11-13 | 22:52:00

Imorgon är det då äntligen dags för årets Mama gala att gå av stapeln.

Min klänning är fixad, jag har hittat mig ett par ”snygg stövlar” och känner mig faktiskt allmänt redo för en gala kväll…

Ska bli skoj och spännande att få mingla lite med kändisar, träffa vänner, men framför allt att komma iväg med Mannen, bara han och jag…

En natt på Berns efter kvällens festligheter, vilket bra firande av ”Fars dag” va…;-)

Jag hoppas det eftersom det då kommer att bli Mannens enda ”Fars dag” present i år…

Jag vet, jag är usel, men jag har bara inte haft varken tid eller idéer att fixa något.

Det har varit fullt upp här hemma, minst sagt, och när jag väl tittat utanför dörren så har ju Mannen alltid varit med…och då går det ju inte att fixa nåt.

Sen är det väl i ärlighetens namn inte riktigt upp till MIG att fixa något. Jag menar det är ju inte den ”äkta Mannens dag” imorgon, utan då ”Fars dag” .

Då är det väl gossarna som ska fixa nåt…???

Visst, de är alldeles för små för att själva ombesörja något sånt, men jag tänkte att imorgon kan jag ju tipsa de lite fint sådär att de kanske ska rita några teckningar till Pappsen.

Om vi slår till och ger honom en rejäl sovmorgon så hinner de ju teckna och rita medans jag gör frukost.

Det tror jag på…:-)

Sen som sagt så får han ju faktiskt en helkväll/natt med bästa Frun på Berns och Chinateatern, med allt vad det innebär…Ja, det får räcka ;-)






 

Jag har dock fixat något litet, litet till min alldeles egna lilla pappa...
Typ samma som alla andra år, men hur lätt är det egentligen att komma på saker till en "gubbe" som redan har allt...
Har han tur med den här presenten, så kan han ju i alla fall köpa sig vad han vill :-)











Kunde inte låta bli, Farsan ;-)










Angående Mama galan imorgon...
jag vet nåt som inte ni vet ;-)
Men jag kan tipsa om att köpa Expressen imorgon söndag :-)
Jag lämnar det där...!




 

 

 

 


En perfekt make up...

2010-11-13 | 22:25:41

Lite bilder från gårdagskvällens smink kurs…

Riktigt rolig sådan faktiskt :-)

Först blev man sminkad på ena halvan av ansiktet utav ett proffs. Den andra ansiktshalvan skulle man sedan försöka sin på att själv sminka, helst då likadant som proffset sminkat ;-)

Gick rätt bra ändå för mig tycker jag, fast visst fick proffset ”fixa till” lite på slutet så jag tryggt kunde visa mig ute på stan…

 

Efter smink kursen gick vi till en grekisk restaurang i Västerås och åt och drack gott, och babblade sådär som bara tjejer kan ;-)

 

 

Anna alias "Tvättbjörnen"...sminkad på ena ansiktshalvan ,och nu upp till bevis om jag fixar det själv eller...;-)



Bästa Pinglorna Nannie o Iréne, färdigsminkade...





...och så var även jag och Karin klara med en perfekt satt make up :-)



Måste bara lägga ut en bild på en av de soffor som "The Studio" hade och även tillverkade själva, riktig "bling bling" stil, helt i min smak ;-)
Hade jag bara haft mer plats hemma hade jag nog slagit till på en sån här skönhet...




Gala helgen...

2010-11-12 | 15:29:47

Äntligen fredag…

Egentligen är det ju ingen större skillnad för mig, jag som inte jobbar, utan är hemma med barnen hela dagarna vilken dag det än är.

Men det är ändå något extra speciellt med fredagar.

Mannen tar helg, vilket innebär att jag får ”rå om honom” helt själv, eller ja, jag får väl slåss om hans uppmärksamhet med barnen ;-)

Men han är hemma med oss hela dagarna i alla fall och det är ju toppen bara det :-)

Hela familjen samlad i två dagar…!

 

Just den här helgen ser ju lite speciell ut för oss.

Jag och Mannen ska ju fara till Stockholm och årets Mama gala på söndag.

Vi har fått ett rum bokat åt oss på Berns och på söndag eftermiddag/kväll ska det minglas på Berns och sedan är det dags för den nerviga prisutdelningen, som äger rum på Chinateatern.
Fick ett sms idag, att det kommer att finnas platser reserverade för mig och mitt sällskap, långt fram emot scenen på Chinateatern, där alla nominerade naturligtvis ska sitta...

Ja jag är lite nervös, även om jag faktiskt inte riktigt tror att jag kommer att stå som vinnare på söndag.

De andra fyra nominerade kandidaterna till årets hjälte Mama är starka kandidater, riktigt starka, och jag tror att strålkastarna kommer att riktas lite extra på en av de på söndag.

Men visst, lite nervös är jag ju såklart ändå…

Inte var dag som jag ska gå på gala, vara en av ”huvudpersonerna” med allt vad det innebär.

Tänk om jag säger nåt galet, det brukar ju som bekant komma ut ”saker” från min mun, illa kvickt,  titt som tätt, kanske inte alltid helt genomtänkta…Hm hm hm, kanske måste jag tänka mig för???

Eller nej…Pratade med min kära vän idag, förra årets hjälte Mama vinnare och hennes råd var kort och gott, ”Träna inte in någonting utan var dig själv och tänk spontant”…med det lilla tillägget, ”du får vara glad om du ens hör frågorna”

Det är visst ett himla liv därinne och vid intervjuerna kan det ibland vara nog så svårt att ens greppa hur frågan löd…

Så om jag vid något inlägg, klipp eller liknande verkar aningen förvirrad…Ber jag er tänka på att jag faktiskt inte hör helt hundra procent ens under ”normala omständigheter” ;-)

 

Kommer ju att ha Mannen med som tryggt stöd vid min sida, likaså vänner…och jag ser faktiskt riktigt fram emot söndagens event, att få träffa er alla och mingla runt :-)

Bara att komma iväg en sväng på ”tu man hand” med Mannen, när hände det sist liksom…???

Barnen stannar i tryggt förvar hos Farmor o Mormor och det är nog lugnast så. Vem vill vara med ett nervknippe till mamma liksom…;-)

Ja oavsett vilket resultat som tillkännages under söndagskvällen så kommer det att bli en riktigt spännande och rolig kväll i riktig gala anda…Ett minne för livet, för mig och Mannen :-)

 

Vet att ni är några stycken som har undrat hur det egentligen går med klänningen till Mama galan, och ja, jag har fixat en klänning, äntligen…

Har inte riktigt hämtat den än då, men den ligger undanlagd i mitt namn…;-)

Här är den;





 

Nu är det ju inte så att jag i blindo har slagit till och beställt den här klänningen, bara för att jag tyckte den var fin…

Nej då, utan i söndags när vi var upp en sväng till Melwins ”gudisar” i Borlänge skulle Mannen in en sväng på ”Biltema”, såna stora affärer finns ju inte i vår lilla stad, så det är bäst att passa på när tillfälle ges ;-)

Då släppte Mannen av mig vid Kupolen så jag kunde ta en snabbis runt i skoaffärerna och kika om jag hittade några ”finstövlar” med lite klack.

Det gick över förväntan och jag hittade ett par ”snyggstövlar” nästan direkt som jag kände att jag gillade och skulle kunna använda igen, det är ju ett liv efter galan också ;-)

 

På vägen ut ur Kupolen sprang jag förbi MQ och där, på en skyltdocka, satt en klänning jag bara kände "WOW" inför och kände att det var en riktig Anna klänning ;-)
Kunde inte låta bli att kila in och prova, fastän jag vet att MQ brukar vara rätt så dyrt...
Den satt perfekt, men jag hoppade ändå över att köpa den, velig som jag är :-(

Tänkte att jag nog skulle hinna en sväng till Västerås under veckan och kika lite mer i olika affärer, i lugn och ro, men med det vinterväder som blev och med sommardäcken på ”min” bil, så kom jag aldrig iväg.

Men ikväll ska jag iväg till Västerås. Dock ingen shoppingrunda, utan en smink kurs som en kompis bokat in oss på.

Så igår ringde jag till MQ i Västerås, de hade EN klänning kvar i min storlek…

Lovade att hålla den tills ikväll, så nu är min outfit spikad och klar :-)

 

Ska gå och fixa och trixa lite nu…

Snart blir jag hämtad av tjejerna och vi drar och gör Västerås osäkert ;-)

Närå, men en smink kurs kan ju vara nog så skoj, och kanske välbehövlig, så här dagarna inför min galapremiär och allt…

 


Ha en fantastisk fredagskväll allihopa! 

 

 

 


Tankarna som fladdrar...

2010-11-11 | 11:13:22

Har så smått börjat vänja mig med min mörkare look, även om jag fortfarande ”hajar till” så fort jag svänger förbi en spegel…;-)

Har nyss kommit in igen efter att ha kört iväg Melwin till dagis.

Solen skiner och hela gruppen var ute och busade i snön. Det gillar Melwin, han är en riktig utomhus kille, och för stunden tycker han att snön är det bästa :-)

Jag och Vincent for till affären en snabbis. Handlade på oss några pepparkakor och sån där ädelost på tub. Har svårt för, eller gillar faktiskt inte alls ädelost i ”fast” form, sådär när man skär små bitar. Men på tub ihop med pepparkakor är det fantastiskt gott, tycker både jag och Vincent.

Så idag ”fuskade” vi igen, struntade helt i att det inte hunnit bli första advent ännu och mumsade glatt i oss kakorna och svalde ner de med lite julmust…*mumsigt värre*

 

Tänker mycket just nu…

På Melwin, situationen, hur mår han egentligen???

Det börjar dra ihop sig, egentligen inte kanske, men det känns så…

Fira lite jul –och nyår och sen är det dags för nya undersökningar. Ny magnetkamera ska göras av Melwins huvud och rygg.

Syn –och hörselundersökning och så hormontester.

Kommer allt se bra ut???

Vad händer egentligen med ”Klumpen” där inne???

Tycker att det har ”spökat” lite ibland, men det kan ju vara så många andra orsaker.

Försöker att inte tänka så mycket på det utan istället fokusera på min underbara kille och hur han är idag…

Han är här nu, han är pigg och glad, han mår för stunden bra…


Då ska väl inte jag vara sämre!

 

 


Kan Du, så kan Jag, min älskling...!










 

Sen kan jag känna det där med upp- och nedgångar…

Har kommenterat och tänkt över en hel del som jag läst i mina favvo bloggar och på Facebook under den senaste tiden…

Upp och ned går det hela tiden för alla.

Men vad är det som gör, vad är det som bestämmer att vissa får mer, vissa får mindre???

Vem väljer och portionerar lycka/olycka, tur/otur???

Tycker faktiskt att det många gånger blir väldigt orättvist fördelat…

Vill absolut inte önska, pracka på eller ens tänka olycka till någon annan. Men vissa får faktiskt väldigt mycket skit att dras med, medan andra ”glider på en räkmacka typ hela livet”

Varför blir det så??? Vem bestämmer det???

Ibland kanske man i och för sig tror att någon/några har det så himla bra och att för dem är det alltid frid och fröjd…Men kanske om man skrapar lite på ytan så är inte allt så rosensött. Kanske har vi alla mer eller mindre fått smaka på elände, bara i olika doser…

Vad vet jag…??? Men det är tankar som ploppar upp ibland, och just för stunden tycker jag att det är ganska så många i min närhet, runt om mig, som har det tufft.

Önskar jag kunde göra mer för många…

 


 

 

 


Mitt nya jag...

2010-11-10 | 21:04:31

Har då varit hos frissan och gått från mega ultra blond ( för att inte säga vit ) till det brunetta hållet…

Kände att i och med höst och mörkare tider ville även jag tona ner en aning och svänga till lite mörkare.

Men när de ljusare tiderna tar form igen kommer så även mitt blonda, vita hår att göra likadant,



Once a blond always a blond ;-)


Men såhär blev resultatet...

 

 











Melwin verkar nöjd över sin "nya" mamma i alla fall ;-)


Skriver mer snart, NU Greys och mina underbara Onion Rings :-)


Vill så mycket, hinner för lite...

2010-11-10 | 15:34:46

Mannen är hemma igen, vilket är toppen då inte riktigt alla kom hem i säkerhet en dag/kväll som vid detta första snökaos…

Idag fick jag ”turen” att använda mig av Mannens bil, som har vinterdäck, medan han tog chefens bil till Norrköping…en bra uppdelning tycker jag ;-)

 

Jag älskar snön, minst lika mycket som mina barn.

Igår kväll frågade de mig när Tomten kommer, är det snart eller…???

Det går ju liksom hand i handske med snön.

Det blev en ”Tomtesaga” till gonatt saga…

Nu börjar jag faktiskt att planera för julen, göra lite julfint och att njuta av vintern!!!



Vi drack julmust och glufsade saffransgifflar till kvällsfika :-)


 

Sååååå Gott!!!





Har så mycket jag vill skriva om, men just nu räcker inte tiden riktigt till...
Hoppas på att kunna sätta mig ner i lugn o ro och skriva ner ett och annat av mina tankar ikväll.
Men nu kom de stora gossarna hem :-)
Vi ska fara till frisören och till Albins brottnig...


See you later...:-)


Jag ser det snöar...

2010-11-09 | 16:38:13

Idag kom första snön!!! Vintern har börjat nu…

Jättemysigt och fint, ja rent av härligt tycker jag och känner hur vinterkänslan och även julkänslan riktigt biter sig in.

Visst, vi kommer säkerligen tröttna ur på allt vad snö heter innan den långa vintern är slut, men skit i det idag…

Nu är den här och det känns fantastiskt roligt :-)

 

Men om jag gläds är det ingenting mot vad mina kära små gör.

Pojkarna är överlyckliga och jag får vara glad om jag får in de till kvällsmaten ;-)

Har nyss kommit in från en minst sagt snöig eftermiddag, där snöbollskrig och snöänglar regerade :-)

 

 

 














Glada barn :-)
Tänk att första snön är lika rolig varje år...


Själv är jag mer eller mindre "fast" härhemma, för sommardäck kommer man inte långt med, just nu...
Mannen är i Stockholm och väntas hem sent ikväll...
Så det är jag och gossarna, ensamma, lämnade till vårt öde här ute på "Hedkärra fortet"
Men vad gör väl det...så länge det finns mat i kylen så löser sig allt ;-)

Nej, dags att sätta igång med middagen, för snart väntas det in ett gäng med hungriga "snömonster"


Slutkörd...!!!

2010-11-08 | 21:14:18

Jomenvisst, det gick ju bra idag me…

For till Västerås en sväng, på sommardäck, men det gäller att anpassa farten säger min man ;-)

Nejdå, skämt å sido, vinterdäck är beställda och kommer på fredag, så självklart ser Mannen till sina älskade…

Men idag var det lite småhalt det ska jag erkänna, fast allt gick som sagt bra.

Vi började hos Logopeden, där Melwin fick koncentrera sig i en halvtimma på att spela spel, där han skulle använda sig av ord som börjar på ”k” samt ”t”.

Melwin har riktigt svårt att skilja på dessa två ljud och att säga ”rätt”, så det är det som han måste träna mest på.

Men han tycker det är roligt att träna, då logopeden är skicklig och gör det som en lek hela tiden.

Det fångar Melwins intresse till max och han jobbar verkligen med att korrigera sina olika ljud.

Vi får med oss material hem så att vi kan träna hemma emellan besöken.

Det är mest ”Memory” som vi spelar, och det är ju rätt skoj både för stor och liten ;-)

 

Efter Logoped besöket var det direkt dags för att träffa tandspecialisten.

Melwin hoppade glatt upp i tandläkarstolen, ingen skräck där inte.

Han fick välja vilken tandkräm han ville ha, och idag föll valet på en ”Batman kräm”.

Sedan får Melwin själv hålla i spegeln och titta på när tandläkaren rengör hans tänder noga, noga.

Han hade lite känsligt tandkött längst där bak, och lite tandsten. Mest troligt på grund av att jag har det lite knepigt att borsta tänderna allra längst bak på Melwin. Han har fortfarande lätt för att kräkas och hans kräkreflexer är väldigt lättpåverkade.

Så att komma åt och borsta tänderna längst där bak i munnen är oftast jättesvårt, för Melwin börjar direkt att få kräk känslor så fort man börjar peta där.

Men nu fick jag lära mig en ny teknik, ett speciellt sätt att vrida tandborsten på så att man inte snuddade vid de där känsliga områdena som gör att Melwin får kräk känslor, men ändå kommer åt att borsta tänderna längts där baki.

Har inte tränat själv här hemma med honom ännu, då vi inte skulle borsta tänderna ikväll, då hon hade geggat på en massa sånt där fluor som smakar/luktar banan…Men imorgon bitti så ska jag ge det ett försök, helt klart.

Man upptäckte också att en framtand på underkäken var lite aningen lös. Melwins allra första lösa tand!!! Snacka om att han blev glad och stolt över sin lösa lilla gadd, får se nu hur mycket han vågar vicka på den bara ;-)

 

Alla dessa besök drog som vanligt ut en del på tiden, så det blev bara ett kort litet stopp för att tanka i lite lunch och sedan hemåt igen.

Vi hade bestämt att fara till Öppna Förskolan på eftermiddagen. Melwin och Vincent älskar att leka där och Robin och Albin plus en kompis skulle komma ner dit när skolan slutat.

Det är så himla praktiskt att öppis, skolan och dagis ligger i direkt anslutning till varandra. Allt på ett och samma ställe, super bra :-)

Efter lite lek o stoj och fika, samt trevligt babbel med andra mammor bar det så av hem till ”röda huset”.

Albin ville ju gärna visa våra nya familjemedlemmar, kaninerna, för sin kompis. Så medan de lekte och gosade med kaninerna passade jag på att göra rent i deras bur och lite snabbt packa tre träningsväskor, för sen var de dags att åka in till stan igen och lämna pojkar till höger och vänster.

Albin skulle på Innebandy träning, Robin till Judon och Melwin hade Bamsegymnastik, där alltid en förälder måste vara med.

Tony hann inte komma hem idag till träningarnas början, så ”de stora” fick klara sig själva medans jag följde med Melwin på Bamsegympan, med Vincent i släptåg.

Vincent ville gärna även han byta om och aktivt vara med på ”Bamsen”, vilket jag inte kunde neka honom. Egentligen är han lite för liten, då det vänder sig till barn mellan 3-6 år, och Vincent har ju sin ”Springlek” på tisdagar.

Men då han fick lov att hänga på till Bamsegympan idag, så fick han också chans att vara med lite han också.

Han tyckte självklart att det var helskoj och härjade runt som aldrig förr.

Det var rätt hektiskt faktiskt att kunna passa upp på dem båda, då de tätt som oftast befann sig i olika delar av salen och satte igång vid olika stationer.

Men jag kunde ju allt behöva lite gympa jag också, och röra mig lite, så jag sprang emellan de och hjälpte så gott jag kunde.

Är ju livrädd att de ska trilla från nån plint eller bom eller så. Ja, mest Melwin då, med sitt ömtåliga lilla huvud, men självklart även min lilleplutt Vincent.

Vill skydda de båda två från allt ont man kan tänka sig…;-)

 


Japp, jag är slutkörd idag, NU!!!

En natt med minimalt, för att inte säga obefintligt med sömn, och sen minst sagt fullt upp hela långa dagen har satt sina spår på denna gamla morsa…

Så, Tack o go´natt…Nu kraschar jag i soffan!

 

 

 


Häftig morronfrilla och vidare mot Västerås...

2010-11-08 | 08:37:02

Har nyss skickat iväg ”de stora” till skolan…

Trots att vi haft en härligt hästlov tillsammans, verkade gossarna riktigt nöjda över att få fara till skolan, ”som vanligt” igen.

Kallt var det också, -9 grader.

Så det kändes skönt att för en gångs skull vara väl förberedd som mamma, och lite enkelt bara kunna plocka fram långkallingar och årets tjocka vinterjackor, samt de nyinköpta mössorna och vantarna från Ullareds vändan.

Jag älskar att vara väl förberedd och mår så mycket bättre då ;-)

 

Melwin, jag och Vincent ska åka till Västerås idag.

Det är ett sjukhusbesök igen.

Melwin ska träffa Logopeden och efter det tandspecialisten.

Får väl se om herr´n behagar gapa stort idag ;-)

 

Melwin vaknade nyss och jag bara måste lägga ut några bildbevis på hans makalösa morgonfrilla.

Lockar det har Melwin gott om, och ibland såhär på morgonkvisten är de helt otroligt många.

Visst hade han lite självfall och någon liten våg innan han blev sjuk, men efter han genomgått cytostatika behandlingen blev hans hårkvalité helt annorlunda.

När håret växte ut igen, var det tjock, verkligen jättetjock och en massa lockar.

Ljuvligt tycker jag…:-)








 

 

Sista dagen idag att rösta till Årets Hjälte Mama.

Ni har väl lagt er röst, om inte annat så går det att göra flera gånger…;-)



MAMA




Melwin och bilåkning...

2010-11-08 | 07:15:22

Ännu en sömnlös natt…

Gårdagens ”incident” med Melwins onda nacke, satte fart på allt grubbleri.

Melwin har dock sovit som en prins hela natten, och sussar ännu…Så kanske var det ingen större fara, utan bara att han somnade och råkade hamna lite ”fel” med nacken.

Lever efter den teorin så länge han inte får ont igen.

 

Största anledningen till ”hjärnspökena” är nog den att en av de först symptom Melwin hade i samband med att ”Klumpen” upptäcktes, var just den att han inte nå gärna ville sitta i bilbarnstolen. Han fick ”ont i huvudet” sa han, och stretade ofta emot när vi skulle knäppa fast honom.

Vi testade alla möjliga varianter av stolar, att knäppa fast honom i olika lägen etc…Men det är inte så lätt heller, då själva idén med bilstolen är ju just den att barnet ska sitta ordentligt fastspänd.

 

Minns såväl den sommaren som Melwin insjuknade, fast det visste vi ju inte då…

Vi skulle bila ner till Öland. Tony skulle köra ner oss på natten, så att barnen ( och även jag ) kunde sova i bilen, den långa vägen.

Alla gossarna somnade utom Melwin.

Han sov kanske tio, femton minuter, sen vaknade han och var ledsen. Ville inte sitta i stolen. Somnade på nytt en tio, femton minuter för att sedan vakna igen och vara ledsen och inte ville sitta i stolen.

Inte visste ju vi och inte kunde vi väl ens i vår vildaste fantasi ana att han då hade en stor, för att inte säga gigantisk tumör som satt och tryckte i nacken.

Vi begrep inte alls varför han inte ville sova i bilen, det stället som barnen oftast alltid somnar lättast på…

Vi kom ner till Västervik, sen fick vi stanna vid en ”quick stop camping” för att lägga oss i husvagnen och sova resten av natten där.

Direkt vi la ner Melwin i sängen, så somnade han och sov till morgonen.

Vi hade tur den gången, har vi fått berättat för oss nu i efterhand.

Trycket i Melwins huvud var jättehögt och passagen för hjärnvätskan att passera mellan huvud och rygg var minimal.

I den position som barnet sitter i en bilstol, blev trycket ännu högre, Melwin fick givetvis ont i huvudet.

Men när han fick lägga sig raklång i sängen, lättade det på trycket en aning och huvudvärken avtog.

Han hade kunnat bli medvetslös den natten, för att inte vakna mer…

Känns hemskt när jag tänker tillbaka på det. Varför förstod vi inte, stackars lilla hjärtat vad ont han måste ha haft.

Men hur skulle vi ens ha kunnat ana…???!!!

Fast det säger sig självt att vi är aningen överspända vad det gäller Melwins reaktioner i just bilstolen.

 

 


Nöjd och glad i bilen, det är så vi vill ha dig gubben...! 


Läskigt och nervöst...

2010-11-07 | 21:14:27

Känner mig skitstressad och nervös…

På väg hem från Borlänge stannar vi till i Hedemora. Melwin är jätteledsen och klagar över ont i nacken.

Tårarna rinner och han gråter i säkert fem minuter innan han lugnar sig.

Nacken, det är ju där han är opererad, då hans tumör satt i lillhjärnan och även då den tumörrest som växer sig runt hjärnstammen.

Det är superläskigt när han klagar över ont just där. För direkt börjar tankarna skena iväg…Har det hänt nåt därinne, växer ”Klumpen” och trycker på någonting, har trycket i huvudet ökat på grund av en tillväxt av tumören…??? Massor av frågor ploppar upp på en gång Melwin har ont, just där…

Men han lugnade sig till slut och nu har han inte nämnt något om det på hela kvällen.

Han ligger nu och äter sin kvällsslurk med matpumpen och verkar allmänt nöjd, där han myser i soffan med en film.

Hoppas, hoppas, hoppas att det inte var något alarmerande. Kanske hade han bara suttit lite knasigt i bilstolen på vägen hem.

Han somnade till…kanske föll nacken i ett lite knasigt läge, så det blev att kännas lite obehagligt och ont för honom…Kanske, kanske???

Ja, vi får i alla fall avvakta och se…Så länge han inte säger nåt mer om smärta eller obehag i nacken, så ringer jag inte läkarna.

OM det har hänt någonting därinne i knoppen som påverkar honom negativt, så borde det göra sig tillkänna igen.

Ja, vi avvaktar…Men läskigt, det är det!!!

 

 

Mammas hjärtegull, inget mera ont får nånsin hända dig...!!!


Mot Borlänge...

2010-11-07 | 10:50:24

Är på väg till Borlänge för att träffa Melwins ”gudisar”. Det var ganska så länge sen vi var där, alldeles för länge om jag tänker efter...

Det är väl så, inte alltid så lätt att få till träffarna när man har en massa barn, med en massa aktiviteter att passa in ;-)

Men nu är vi äntligen på väg...:-)

 

Det är inte bara jag som gillar att fota loss på mina gossar, utan även mina gossar gillar att fota loss på mig.

Här har Robin, Albin och Melwin använt kameran en stund på morgonen, medan vi väntade på att Mannen i huset skulle bli färdig…;-)

 










Albin tyckte det var max festligt att fått till "kaninöron" på sin mamma :-)


Måste vara fin, men vill inte lida pin...

2010-11-06 | 17:28:40

Har varit en sväng till Avesta idag…

Tänkte slå till och köpa ett par höga stövlar till Mama galan.

Hittade ett par som kändes ”sådär”, men för 700 kr måste det kännas ”wow”, anser jag, så det blev att fara hem utan.

Har ganska så många höga stövlar, men inga för riktigt fina tillfällen, med hög klack. Är ju inte så ofta iväg på såna där ”finheter” och då passar det ju lite bättre med låg klack och grova kängor/stövlar, när man mest klafsar omkring med en eller ett par barn på armen ;-)

Är som vanligt ute lite i sista minuten med mina planeringar…

Galan är ju på söndag nästa helg och jag har varken fixat klänning eller skor. Men under veckan ska jag till Västerås sjukan med Melwin, så förhoppningsvis hinner jag då även in en sväng på stan och kan kolla på både klänning och skor...


Det löser sig, det brukar det ju alltid göra :-)



Känner ni er lite rastlösa sådär nån gång framför datorn kan ni ju slå till och gå in och rösta, till och med måndag 8 nov kan man lägga sin röst, flera gånger faktiskt ;-)


MAMA






 

Somnade faktiskt av en sväng på soffan nu i eftermiddags, händer ytterst, ytterst sällan, men idag hände det!

Var så kulen och trött när vi kom hem från Avesta, så jag skulle sätta mig ner en stund och bläddra i en jultidning, och då somnade jag…Så skönt faktiskt!

Trots att tre av gossarna sprang runt om vardagsrumsbordet och lekte krig och den fjärde gossen spelade ”Mario Cart” på TV:n, gick det kanon att slumra en stund ;-)

 

Ikväll vankas det lasagne i köket, Mannen fixar *Me love*

Vi skulle egentligen haft middagsgäster ikväll, men där drabbades man av vattkoppor och träffen fick hastigt skjutas upp.

Nu blir det italienskt med härliga ”La´Familia”

 

 


HA EN SKÖN LÖRDAGSKVÄLL KÄRA LÄSARE!!!


Hedra minnet...

2010-11-05 | 13:04:00

 

Alla helgona helgen…Imorgon minnesgudstjänst i kyrkan, för de avlidna.

Usch det är så hemskt!!! Skulle kanske gå dit, borde nog gå dit, men jag tror inte jag fixar det just nu…

Är så rädd att trilla ner under ytan igen, tycker mig precis ha pallrat mig upp en sväng.

Hoppas att de avlidna, de som jag kände, förstår mig och tycker att det är okej att jag stannar hemma, tänder en massa ljus här, tänker på de ( vilket jag gör varje dag )

Väljer att tro att de förstår…

För jag orkar inte just nu, har fullt sjå med att hålla mig samman, så här månaderna emellan magnetkamera och magnetkamera.

Är inte så himla länge kvar tills nästa gång nu om jag tänker efter…Bara fira jul och nyår och sen är det dags för en ny vända.

Ny magnetröntgen, nya besked, ny nervpärs…!!!

 

Nej, jag stannar hemma imorgon kväll, orkar inte dippa igen, jag fegar ur.

Fegt men sant, kanske är jag inte så stark ändå…???

Men ni finns i mina tankar, i mitt hjärta…för alltid!

 

 

 



Väljer även att sätta in lite extra slantar till Barncancerfonden, för att hedra minnet av de små som kämpade, men som blev de finaste av änglar...
Kan inte låta bli att än en gång ställa frågan...VARFÖR???


Lisa och Pricken

Victor, vår stjärna i mörkret

Vi glömmer aldrig John

Lovas spargris

Våran älskade Felicia



Tyvärr finns det många, alltför många fler att hedra minnet av denna helg!
Hjälp till att förhindra att det blir fler...Tack!

Melwin mot Klumpen


Fina höstbilder...

2010-11-05 | 11:06:53

Som jag skrev om i förra veckan så var Camilla ut till oss i Hedkärra och knäppte en hel massa fina höstbilder på mig och gossarna.
Vill du också få så här fina bilder med dig och dina barn, kanske...Hör av dig till Camilla

Här kommer ett litet urval av alla de bilder hon knäppte på en och samma eftermiddag :-)









































Det togs över 300 bilder den eftermiddagen, så detta är ett litet axplock ;-)

Har faktiskt sovit...:-)

2010-11-05 | 10:24:06

Farmor var nyss här och hämtade mina fyra små. De skulle ta en sväng till lekparken i det fina vädret och sen mumsa pannkakor…

Så för mig är det nu operation RÖJ som gäller…då jag ligger skapligt efter med allt hushållspyssel, när jag har haft alla fyra att ”underhålla” hela veckan.

Lite skönt att få en eftermiddag solo och kunna ta tag i saker här hemma, men först en liten snabbis bloggning såklart ;-)

 

Pojkarna är lite snoriga och hostiga, men idag kändes de inte varma längre. Eller ja, Robin har inte varit varm någon gång under veckan, men de andra tre har hostat, snorat och varit lite, lite varma.

Kanske är det jag som inbillar mig och ”känner efter” för ofta/mycket. Har inte tagit tempen på de, bara känt med handen i pannan.

Men när man är hostig och snorig så är det ju lätt att få lite feber också…

Så igår stannade vi mest inomhus och tog det lugnt, myste med kaninerna ( som är såååå söta ) och gjorde mest ingenting…Ganska skönt de med!

Men idag tyckte jag som sagt inte att pojkarna kändes just nå varma alls, så då fick de hänga med ut en sväng, och Farmors pannkakor blir ju rena lyxen för de :-)

 

Jag har faktiskt sovig riktigt bra i natt, kan bero på att jag tog ett par glas rött igår kväll…Det i sig är ju ganska så sövande.

Visste att jag skulle bli trött av det, och kände att nu bara måste jag få sova lite, sen är det ju rätt gott också ;-)

Så idag är humöret lite mer på topp!!! Det är fredag, Mannen slutar tidigare, det blir fredagsmys med mina hjärtan och sen är det en skön helg ihop…





Vilken jobbig dag...

2010-11-04 | 12:20:51

Idag är ingen bra dag…Solen skiner visserligen och det är en fin ute dag, men NEJ, det är ingen bra dag i alla fall.

Har sjukt ont i huvudet och är sååååå trött…

Givetvis så kunde jag ju inte somna igår kväll.

Efter att jag skrivit det där inlägget ”Tankar om cancer” så snurrade ju såklart alla tankar och funderingar för högvarv uppe i knoppen…

Det gick ju inte att sova, utan jag fortsatta ju att fundera över varför just min gosse har fått cancer, varför det ”bor” en hjärntumör just i hans underbara lilla huvud och OM jag hade kunnat göra någonting annorlunda…Någonting, om än så litet, för att förekomma hans öde ( säger man så??? )

Ni förstår säkert vad jag menar i alla fall…

Så med minimalt med sömn, en bankande huvudvärk och ett nedstämt sinne, så är förutsättningarna för en bra dag ganska så små för min del idag…




Pojkarna verkar dock ganska så nöjda med livet, och det i sig är ju såklart värmande. De har mer eller mindre flyttat in till kaninerna och tar hand om de som vore de gjorda av guld ;-)

Tror de kommer att bli de mest bortskämda av kaniner, om jag känner mina gossar rätt…

Skönt att de har något skoj att roa sig med gossarna, för så mycket till utflykt lär det ju knappast bli idag.

Tre av fyra gossar ( Albin, Melwin och Vincent ) är lite småvarma och snoriga, så vi får väl se hur det hela utvecklar sig. Men de verkar rätt pigga ändå, tycker jag ;-)




Trodde för ett kort ögonblick att en liten upplyftande sak skulle ske idag…

Jag tittade på Otigårds hemsida efter platser kvar vid deras julbordssittningar och jag hittade platser, trodde jag…Blev riktigt glad och ringde direkt för att boka.

Men nej, de platserna jag sett var förstås prel bokade, och sällskapet skulle såklart komma. Så det var fullt!!!

Jag älskar julen och allt runt i kring den, om eftersom jag aldrig blir bjuden på julbord själv tänkte jag slå till och boka ett för mitt företag…Familjen AB.

Kunde vara en mysig grej för oss tillsammans, och datumet som jag trodde det fanns lediga platser kvar på var dessutom på Albins födelsedag…hur perfekt hade inte det varit!!!

Men, men…det bidde ingenting :-(

 

Jaha, endast fem dagar kvar av röstningen till ”Årets Hjälte Mama”

Hade varit riktigt skoj att vinna, även om jag tycker att alla nominerade mammor är riktigt, riktigt välförtjänta av att kamma hem titeln.

Så egentligen spelar det ju ingen roll alls vem som vinner, för alla är värdiga vinnare, i mina ögon…!

Fast jag vet att mina gossar skulle bli mäkta stolta om jag tog hem detta, så ni kan väl skicka in en liten extra röst på mig, lite då och då bara ;-)


MAMA


 

 

 

 

 


Tankar om cancern...

2010-11-03 | 23:31:16

Tänker på det här med cancer, och hur egentligen det uppkommer, från allra första början…

Ingen som vet, ingen som vet…ungefär.

Vi har ju aldrig fått några svar på VARFÖR Melwin drabbades av en hjärntumör, OM vi hade kunnat göra någonting annorlunda, för att påverka.

Därför kan jag ju liksom inte låta bli att spekulera en aning…OM, UTIFALL OCH ATT!!!

Ni förstår säkert vad jag menar även om jag för tillfället känner mig aningen disträ.

Men det är klart att jag ställer mig frågan…är det maten vi äter som det är fel på??? Innehåller den för mycket kemikalier eller annan skit, som gjorde att Melwin blev sjuk.

Måste ju krypa till korset och erkänna att vår familj äter och har tyvärr alltid ätit en hel massa skräpmat och halvfabrikat. Eller har vi det egentligen…??? Pizza, hamburgare och kebab kan jag kategorisera, men thai mat och china mat, är det skräp, halvfabrikat eller BRA mat…???

Visst, vi lagar en hel del mat också, om jag då bortser från mamma Scans köttbullar och ”Hot Dogs”.

Vi får rätt ofta en skaplig ranson av älgkött och därav kan man ju laga en hel massa ”rätt” mat, såsom lasagne, köttfärssås och spagetti och såklart tacos :-)

Sen har ju även kycklingen en stor del i mitt matlagningsliv och i alla fall hälften av de rätter jag kan förmå mig till att framställa är just med kyckling som en viktig ingrediens.

Men vad vet jag, är den kyckling jag köper i frysdisken så himla ”rätt” och utan ”mumbo jumbo” grejer i sig, eller var kommer egentligen den grillade lilla kycklingen ifrån???

 

Nej, jag kan såklart inte låta bli at fundera på om det hade sett annorlunda ut, om jag och Mannen ihärdigt hade ägnat oss åt att enbart laga mat med ekologiska ”rena” färskt framtagna produkter istället…Eller???

Kirurgen hävdade ju ganska så bestämt att Melwins tumör hade växt under cirka ett års tid. När jag då räknade tillbaka kunde jag snabbt konstatera att Melwin fortfarande ammade när tumören uppkom…Vad hade han då utsatts för i matväg??? Var det kanske den maten som jag villigt proppade i mig och som han sedan fick ut i bröstmjölksform som var felet…??? Kan det ha varit så…

Eller är det ens de ”dåliga” saker som finns i maten som är orsaken till denna djävulska sjukdom?

Kanske är det miljön, luften vi andas…det vi helt enkelt lever i, dag som natt???

Ingen som vet, ingen som vet…!!!

 

Men det man vet, det är att forskningen ständigt går framåt.

Man liksom ”jobbar på problemet” skulle man kunna säga…

Kanske tror man inte att forskningen verkligen går framåt, men det har jag fått bekräftat att den gör.

För 20 år sedan hade Melwin inte klarat sig så här länge ens med sin diagnos, IDAG har han 50/50 chans att fixa det…

Visst hade det känts betydligt bättre om det fanns en plan B, om vi visste att om ”Klumpen” börjar växa igen så kan man göra någonting mer för Melwin.

En garanti på att han KAN BOTAS, det vill jag ha…Men det finns inte att få idag!

 

Därför kära vänner, är det av största vikt att forskningen kan fortsätta att gå framåt.

 

När Melwin insjuknade och påbörjade sin behandling så startade en god vän till mig en insamling till Barncancerfonden i Melwins namn ”Melwins hjältar”
Den insamlingen nådde hela 76 317 kr!!!


Den 2 oktober 2009 stängdes den…MEN den 14 december 2009 startade jag en ny insamling till Barncancerfonden i Melwins namn, ”Melwin mot Klumpen”, den insamlingen har nått sitt mål på 20 000 kr, MEN den är fortfarande öppen och det går jättebra att även i fortsättningen sätta in pengar där.


Melwins ”nya” insamling är nu upp i hela 21 220 kr, men jag hoppas verkligen att vi tillsammans lyckas toppa 30 000 innan den 14 december…!!!

Forskningen måste fortsätta framåt, vi måste få fram en plan B för vår Melwin, och det snart!!!



http://www.barncancerfonden.se/5210




 


Fler i familjen...

2010-11-03 | 16:31:57

Jaha, så har då familjen utökats med två små krabater…

Eftersom Mannen bestämt har sagt NEJ till fler bebisar i huset, trots att barnen gärna önskar sig ett syskon till, och mamman med för den delen ;-)

Tog jag och gossarna det gemensamma beslutet att ett par söta små kaninbebisar kunde han ju faktiskt inte neka oss…

Sagt och gjort, familjen består nu även av ”Bobo och Sigge”…

 

Kolla vilka godingar!!!

 

 

 


Sigge ( den gråa ) och Bobo ( den svarta )


Regn, regn och regn...

2010-11-03 | 10:51:35

Regnet det bara öser ner…

Men man ska icke deppa för de ;-)

Jag och ”grabbsen” tar och sticker till Ludvika idag, det blir en lagom utflykt :-)

En flottig lunch på McDonalds piggar alltid upp och eftersom vi lyckats samla ihop alla ”happy meal” böcker från alla tidigare veckor, måste vi ju även inkassera de två sista…

Dock blir det inget bad, till barnens förtret…Albin och Vincent är lite snoriga och hostar på natten, så jag vill inte riskera någonting. Det kan ju förvärra!

Men däremot ska vi ta oss ett besök vid djuraffären.

Vem vet, kanske vi kommer hem med en ny familjemedlem…man vet aldrig med oss ;-)

 

Vad det gäller röstningen till Årets Hjälte Mama, så pågår den till och med måndag 8 november och man kan rösta hur mycket man vill och orkar…:-)

Om du vill rösta går du in på MAMA och klickar lite…



Körde iväg Melwin till dagis en sväng idag...
De skulle ha "Halloween disco" där man fick klä ut sig, och det ville ju självklart Melwin vara med på.
Ska strax iväg och hämta min lille skräckinjagande gosse, hoppas han har haft ett par roliga timmar med dagis polarna...





Melwin redo för Halloween party...





Kanske inte riktigt lika skräckinjagande när det lilla grishuvudet på Melwins t-shirt syns igenom, det gjorde den dock inte "på riktigt"...men tydligen från ett kameraöga ;-)





Melwin ser "hård" ut...;-)





En snabbis...

2010-11-02 | 18:04:58

Jaha, så var snart ännu en dag av höstlovet till ända...
Förstår egentligen inte varför jag var orolig att vi inte skulle kunna hitta på saker för att få dagarna att gå. Har ju gått helt super hittills i alla fall...
Snarare för lite tid i mitt "life", som vanligt...;-)
Dagarna fullkomligt skenar iväg och där står jag mitt uppi, med bajsblöjor, sondmats spill, "syskonkärlek" och den eviga matfrågan och matlagningen...*and I love it*


Matlagning ja, det är precis de jag håller på med just nu, i skrivandets stund.
Vet att jag borde ägna mig hundra procent åt just kycklingen, att jag inte borde slå ner rumpan framför datorn jus precis nu...
Men det är så rofyllt hemma nu.
Robin och Albin leker kanon tillsammans, Mannen är på "Springlek" med Melwin och Vincent....och jag, ja jag skulle ju alltså då laga mat ;-)


Men lite snabbt då...


Vi tog en lugn och skön morgon i slapphetens tecken, barnen sov enda till halv nio...Jippi!!!
Sedan bar det av till Fia, Leia o Liam :-) Ett snabbt besök innan det var dags för lunch hemma hos Morfar o Mormor.


Därifrån åkte jag, Robin och Albin tillbaka till Fagersta igen, där filmen "Dumma mig" visades på bio. Sn där höstlovsmatiné, som dessutom är lite billigare ;-)
Den var från 7 år, och såna filmer brukar Melwin inte riktigt fixa att hänga med i handlingen på. Så han och Vincent stannade kvar och pysslade med Mormor.


Trots att jag höll på att somna på bion, det blir ju så mörkt, lugnt o skönt, och så sitter man ju bara rakt upp o ner, ingen vana för mig direkt ;-) så var det riktigt mysigt att göra något "på egen hand" med bara Robin o Albin.
Vi slog på stort och smällde i oss både popcorn, godis, Festis och Coca Cola...Jag vet, kanske något överdrivet, men det är ju inte precis var dag som vi går på bio ihop...


Nej, om kycklingen skulle kunna ropa på mig högt och ljudligt, skulle han verkligen göra det NU...Måste ta tag i middagen ;-)







Nu har vi klarhet i det här...

2010-11-01 | 22:43:15

Japp kära läsare, det GÅR att rösta flera gånger, på den DU tycker ska ta hem titeln ”Årets Hjälte Mama 2010”...

Ville bara berätta detta, då det har spekulerats vitt och brett kring hur det egentligen funkar.

Har fått det bekräftat från vänner som ”testat sig fram” ;-)

 

Själv har jag dock haft fullt upp hela dagen med att ”valla runt”  mina fyra små gryn, så här första dagen på höstlovsveckan.

Så jag är ju tacksam om just DU sköter det där med röstningen åt mig :-)

 

Höstlovsveckan inleddes med lite utelek, när vädret slog till och var fint ett par timmar.

Lunch…härlig thai mat, kyckling och nudlar *we love*

Vidare till bästa Lina för lite lekfika med hennes jättemånga barn ( hela fem stycken ) och min nätta lilla skara ( endast fyra stycken )

Sedan var det ju måndag idag, vilket innebär träningsdag de´luxe för familjens gossar.

Albin till innebandy träningen, Robin till judo träningen och Melwin till Bamse gympan, och lille Vincent, ja han hängde mest bara med, som vanligt ;-)

Ibland skulle man verkligen behöva klona sig…*say no more*

 

Men hem kom vi till sist allesammans och alla gossarna verkade nöjda och glada vid säng gång.

Då är även jag som nöjdast, jag har fullföljt mitt uppdrag denna dag…att vara en bra mamma :-)

Känns det som i alla fall, och känns det bra, så är det nog bra...eller hur???  

 

 


Årets Hjälte Mama...Jag???

2010-11-01 | 10:00:47

Frågan har kommit upp hur man egentligen gör för att rösta till årets hjälte mama.

Man går enkelt in på www.mama.nu

Klickar där det står ”Rösta fram Årets Hjälte Mama 2010" och då kommer sidan med den lilla rosa rutan, där alla fem nominerades namn står.

Då klickar man på det namnet på personen man vill ge sin röst till, gärna då Anna Haapala Silfver…;-)

Exakt hur många gånger man kan gå in och rösta, har jag inte riktig koll på, men jag antar att det går att rösta flera gånger…Man får pröva sig fram helt enkelt!

Röstningen pågår till och med måndag 8 november.
 

 

 


Idag är det en liten artikel om nomineringen i lokaltidningen, Fagersta Posten.

När tidningarna ringde under förra veckan fick jag en och samma fråga;

Är det viktigt att vinna och Vad skulle du göra om du vann?

 

Det är inte det viktigaste att vinna, men självklart vill jag vinna. Vill inte alla det som deltar i en tävling???

Jag skulle bli jättestolt och rörd över att kamma hem titeln ”årets hjälte mama”, men framför allt skulle jag känna stor glädje över att få chansen att ”lyfta fram” ämnet barncancer.

Det finns så många, alltför många barn och familjer som dagligen kämpar mot en cancerdiagnos.

Det tål verkligen att uppmärksammas, och det skulle jag se som en otrolig chans och möjlighet att få kunna göra, om just jag vann.

Få tillfälle att nå ut och berätta hur vardagen kan se ut för oss som lever med barncancer i familjen.

Hur vi tacklar oro, rädsla och sorg, i ett försök att uppnå en så normal vardag som möjligt. Hur vi hela tiden kämpar för att göra tillvaron så bra som möjligt, under de förhållanden vi tvingas leva med.

Hur man orkar och får kraft, tack vare sina älskade barn!

 

Jag kan givetvis enbart tala för mig själv, men jag tror att många, många drabbade känner igen sig.

Kanske kan fler känna att ”de är inte ensamma”, kanske kan jag hjälpa som stöd och ge råd, dela med mig av mina erfarenheter kring allt detta…

Jag hoppas på det i alla fall!

Så självklart vill jag vinna…;-)




 


RSS 2.0