bloglovin

Vårt härliga vinterlugn

2010-03-04 | 15:37:15

Vi har det så bra här ute i skogen...
Lugnt och skönt och med bästaste vännerna, har vi en härlig semester!

Det är så mycket snö, enormt mycket snö, överallt!
Vallarna är flera meter höga och på snöiga och isiga vägar tar vi oss fram genom vinterskogen.

Vi kliver upp tidig morgon, för att ta oss i tid till Kungsberget och skidskolan som Robin, Albin och Emmie deltar i.
Sen åks det skidor och pulka i de många backar som erbjuds och grillas korv/hamburgare till lunch.

När de minsta sedan tröttnar ur en del så far vi hemåt till stugan för sova lite middag, kanske elda i brasan, laga mat, spela spel och bara umgås.
Det är en stor stuga som vi hyr och vi får därför alla gott och väl plats.

Igår for vi under eftermiddagen till Sandviken för att bada vid äventyrsbadet där.
Alla barnen tyckte det var max roligt, men kanske allra mest vår lille Melwin.
I och med att han i stort sett hela sjukdomstiden varit så pass infektionskänslig som han nu varit, har han alltid fått stanna hemma när det varit dags för badhus.

Men nu fick han äntligen följa med och han var så lycklig :-)
Melwin har pratat om badet nu ända sedan igår och det verkar som om han vill tillbaka...;-)
Tack o lov verkar det som om det fungerade bra, trots "knappen på magen" och ett ännu inte helt starkt immunförsvar.
Peppar, peppar är han fortfarande pigg och alert, och leker som aldrig förr.

Melwins bästa kompis, Love, är ju med upp hit och han och Melwin utnyttjar varenda liten sekund...
De leker och leker och leker och har superskoj.
Det går nog inte en endaste dag utan att jag stannar upp i tanken, tittar på Melwin och förundras över hur stark han nu är.
Minns hur han bara för ett år sedan vandrade fram genom korridorerna på Akademiska, blek, skallig och trött. Droppstativet i handen och cyto påsarna hängande och dinglande, sakta pumpandes in i hans lilla tärda kropp.
Det är inte utan att man fäller en liten tår över hur han har kämpat den lille killen, hur han har lyckats tagit sig igenom denna hårda, jobbiga och tärande behandling.
Det känns så underbart, en befriande och så stärkande känsla, att se honom skutta uppför pulkabacken, ett stort leende på läpparna, för att sedan svischa förbi med bästa kompisen i ett nästan kiknande skratt...
Makalöst, och det värmer en mammas hjärta nåt otroligt, även om jag innerst inne så väl vet att faran är långt ifrån över.
Jag vet, men väljer för stunden att lägga det helt åt sidan.
Vi har det kanon här uppe, Melwin mår toppen, de andra pojkarna likaså och vi LEVER LIVET!!! :-)
Tar vara på var enda liten stund, njuter av att vara tillsammans med det käraste vi har, familjen och vännerna...

Nej, nu har jag inte tid att skriva mer, vill umgås med pojkarna och vännerna :-)

Väntar snart hem ett gäng som åkt skidor heeeela långa dagen!
Skidskolan gav lysande resultat och stor mersmak för Robin o Albin. Det är fantastiskt hur snabbt de lär sig, får in känslan och säkerheten.
De älskar att fara i backarna, så jag börjar nu mer och mer inse vem som kommer att deltaga i nästa års skidskola...MOI!!!

Kommentarer
Postat av: Madde

Det värmer så mycket att höra att Melwin mår så bra som han gör.

Han är så stark och go lilla Melle.

Ni får vara som vilken familj som helst och det känns underbart.

Kram Madde

2010-03-04 @ 18:20:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0