bloglovin

Say a little prayer...

2010-03-29 | 23:25:47

Är så sjukt trött, men kan ändå inte sova…

Har alldeles för många tankar och funderingar som konstant snurrar som ett virrvarr i skallen.

Tror att det beror på allt som ”revs upp” , allt som gicks igenom under veckan vid Ågrenska.

Vilket medför en massa positiva saker, absolut, men också en liten del av de där negativa tankarna, som jag hade försökt så hårt att lägga åt sidan, om så bara för några veckor.



Vill ju så gärna leva ett ”normalt” liv mellan Melwins undersökningar, hoppas ju så att det gör ont i hela kroppen att vi gång på gång på gång ska få positiva svar och kunna leva som ”man ska”.

Men i och med allt som togs upp under föreläsningar och samtal förra veckan hamnade tankarna lätt i det där stora orosmolnet, i det där lättirriterade facket av nervositet.

Hur ska jag bäst beskriva mig nu…???
Jo, som en helspeedad, lättirriterad, nervös, tålamodsfattig ältare.

För jag går gärna igenom allt just nu, cancer, cancer och åter cancer… Från den ena diagnosen till den andra, från ett sjukt barn till ett annat.

Vill göra så mycket, men vart ska jag börja…???

Ska ju i alla fall börja med att engagera mig lite mer i Barncancerföreningen Mellansverige. Vill gärna informera, prata och diskutera om cancer, om Melwin, men vem orkar/vill lyssna…???



Förstår ju det såklart och försöker hålla så mycket inom mig som möjligt. Skriver istället, tänker massor och ”prackar på” min man alla känslor.

Funkar ju det med :-)



Förstår absolut att inte alla, för att kanske säga typ ingen, är lika brinnande intresserad av cancer, hjärntumörer och framför allt min Melwins framtid.

Varför skulle man, alla har ju sitt, lika som jag har mitt…

Men jag blir trots den vetskapen lätt lite sur.


Vill ha engagemang, vill att folk ska intressera sig, vill ju berätta, fundera och spekulera.

Vill ju inte känna mig ensammast i världen, önskar ju att fler, många fler delar min och min familjs oro inför framtiden och Melwins frisk eller sjuk fråga!

Inte för att jag önskar pracka på någon av mina nära och kära, vänner och bekanta någon oro, men jag tror ändå att det skulle kännas lite bättre att känna att vi är fler, många fler som bönar och ber, spottar och svär, hoppas och tror att Klumpen för evigt är besegrad.

Vill inte vara ensam, behöver allas stöd, det är så viktigt för mig!



Shit det börjar dra ihop sig…

Vet att jag inte ska känna så redan nu, men den 10 maj är det dags igen. Dags att möta verkligheten, dags för en ny magnetkamera röntgen.

Vad visar den??? En tillväxt??? Katastrof!!! Så får det ju bara inte vara…



Vill och kan inte på något vis förlora min älskade lilla prins.

Ni måste be med mig, ni måste tro med mig, ni måste hjälpa mig!!!



Tron kan försätta berg…

Kampen mot Klumpen är så himla långt ifrån över ännu, det är nog rättare sagt NU den verkligen börjar.

Det är snart 9 månader sedan Melwin avslutade sin strålbehandling, nio långa månader som Klumpen har haft chans att hitta på både det ena och det andra.

Det är nu det blir tufft, ingen behandling som hjälper Melwin längre, det är han mot tumören, mot Klumpfan från helvetet!!!


 

Om jag beter mig underligt, om jag inte alltid är den bästa…snälla döm mig inte!

Jag är bara en väldigt bräcklig och splittrad individ, en mamma vars hjärta blöder av kärlek till sina älskade barn, vars oro plockar en bit av hennes förstånd varje dag…!


 




 

Kommentarer
Postat av: Stina

Vad ska man säga....tårarna rinner.

Det gör så in i helvet ont att barn sak få drabbas av en sån elak sjukdom, jag tackar och hoppas att jag aldrig ska få känna det du känner, aldrig ska få vara så överjävligt orolig för mina barn som du måste vara för Melwin. Jag kan inte förstå hur du klarar av alla prövningar du utsätts för. Du är ett bevis på människans styrka, din kamp för ditt barn och för andra som är i samma situation är beundransvärd.

Jag ber för dig och hoppas av hela mitt hjärta att klumhelvetet försvinner och att ni alla kan leva ett "normalt" liv

2010-03-29 @ 23:48:23
Postat av: Tina Gidlund

Vill bara säga att jag ofta tänker på dej o din familj, försöker hjälpa så gott jag kan med att sätta in pengar på Barncancerfonden och ge alla mina vänner Hope halsband i presenter... Vet att detta inte hjälper just Melwin, men förhoppningsvis kanske det kan bidra till något. Jag tycker du är en riktig hjälte som är helt otroligt stark. Kämpa på gumman, mina tankar är hos Er!

2010-03-30 @ 09:12:24
Postat av: Sanna

Jag känner som tur var ingen med denna hemska sjukdom men lyssnar och engagerar mig gärna ändå! Dock så vet jag inte riktigt vad jag kan göra, brukar skänka pengar till barncancerfonden då och då..



Hoppas innerligt att Melwin fortsätter att må bra! :)

2010-03-30 @ 17:07:29
Postat av: Camilla

Jag tänker ofta på er fina familj och på Melwin, att han ska få bli frisk. Har läst så mycket om barncancer på slutet och följer många bloggar där det skrivs om barn med cancer. Jag gråter, ber och gläds åt det som skrivs och önskar så innerligt att all cancer kunde fara åt helskotta! Jag är in på din blogg flera gånger om dagen och jag går tillbaka och läser det som varit. Din familj är så himla fin, dina pojkar är underbara! Jag önskar all lycka till er och håller tummarna hårt för Melwin.



Kram Camilla

2010-03-31 @ 10:42:13
Postat av: Anonym

Jag tänker ofta på er och vad ni får gå igenom och ber om att Melwin ska få må bra! KRAM Anna

2010-03-31 @ 12:28:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0