bloglovin

Förskolestart...

2010-06-17 | 10:02:46

Det har varit mycket kring vår lille Melwin nu sedan vi kom hem från resan.
Förutom tandläkar besöket i måndags har det varit möte med förskolan, dietist och prat med konsultsköterska och kurator.

Melwin är ju ändå så pass fräsch just nu, så det är dags att planera in förskole start i augusti.
Min lilla, lilla kille har även han blivit stor, och när man passerat 4 års ålder är det nog hög tid att slussas ut lite grann i förskole världen.
Melwin har ju tack o lov sina tre syskon, som varit med under hans snart 2 år som "cancerpatient".
Men trots det har han ju varit borta väldigt mycket från andra barn och stått still något i den sociala utvecklingen.
Så start på förskolan är nog ett mer eller mindre måste för honom för att få en chans att snappa upp lite bland kompisar och jämnåriga barn.

Det är absolut ingenting som märks för ett otränat öga, alltså någon som inte känner Melwin.
Men han har svårt att "ta för sig" i leken, våga fråga och komma in i gruppen.
Förhoppningsvis kommer det att gå lättare för honom genom att vistas lite på dagis.

Dock kommer han, i det skick som han är i nu, orka vara där endast kortare stunder.
Vi pratar då max fyra timmar i sträck, till att börja med kanske två, tre timmar om dagen.

Jag kommer att fortsätta vara hemma med Vincent under året, allt för att kunna rätta mig efter Melwins behov.
Är han i en svacka och lite tröttare än vanligt, stannar vi helt enkelt hemma...Vill han hem tidigare från förskolan, kan jag komma direkt.
Förskolan är i nuläget endast till för Melwins skull, för hans utveckling och jag anpassar mig efter hans dagsform.
Så ska det vara tills vidare, det är det enda rätta och det är han så väl värd vår tappre kämpe...Man ska skynda långsamt!

Igår hade vi ett möte med Förskolepersonal, rektor och specialpedagog.
Vi gick igenom lite om hur Melwin är i nuläget, hans brister och vad han behöver extra träning och/eller hjälp med.

I nuläget behövs ingen egen resurs för Melwin men det kan komma att ändras längre fram. I och med de seneffekter han riskerar att få, kan läget förändras, snart om 5 eller kanske 10 år. Man måste vara öppen och lyhörd för hans situation.

Melwin är svagare i höger hand och behöver träna sin finmotorik. Här hemma vill han ogärna ta tag i pyssel eller måla och rita. Vi hoppas på att kunna få igång hans intresse för detta lite mer vid förskolan, så han kan börja träna upp sin hand och motoriken.
I höst ska Melwin även börja gå till sjukgymnast för att få hjälp med handen.

Neuropsykologen hade tydligen kommit fram till att hans höger hand inte fungerade fullt ut och skickat remiss till sjukgymnast i Västerås.
Det hade varken jag eller Tony riktigt uppfattat, men så var det, och nu blir det att börja arbeta upp handen till hösten.

Annars är det tack o lov inte så mycket som skiljer Melwin från andra barn i hans ålder.
Han är lite långsammare, visst det är han, och för att hinna med de andra måste hanfå starta i god tid.
Dvs ska han klä på sig för att gå ut måste han nog börja med det bland de första för att inte alltid vara sist ut genom dörren.
Han tar god tid på sig, och det måste han ju få göra, men vi får ju inte riskera att sänka hans självförtroende genom att alltid vara sist klar.
Utomhus och i leken är han ju också mycket försiktigare och lugnare än de flesta andra jämnåriga.
Inte så konstigt med tanke på att viss cytostatika som han behandlats med slår ut reflexerna, samt att där Melwins tumör satt och där han opererats, sitter balans sinnet.
Reflexerna har kommit tillbaka och blir sakta bättre och bättre, men är långt ifrån helt bra. Så visst är det klokt av honom att ta det lite lugnare och vara försiktig i leken.
Men utelek och hopp och spring är självklart bra för Melwin också, som även måste träna upp sin grovmotorik.
Man bör ju komma ihåg att han för mindre än två år sedan inte kunde gå alls...

Dietisten ska vi ha regelbundna träffar med.
Melwin har svårt att komma igång med ätandet genom "naturlig väg".
Han får fortfarande helt klart övervägande delen av hans näring genom sondknappen på magen.
Läkarna tycker att Melwin ska deltaga i alla fall några luncher i veckan på förskolan. Att sitta tillsammans med de andra barnen vid lunchen, kan förhoppningsvis stimulera hans aptit och han kan komma igång med ätandet.
Men vi får se hur mycket han orkar, kan bli långa dagar för en liten Melwin med en lunch också...

Lyckligtvis fungerar ju sondknappen fortfarande bra och vi ska inte göra någon "stor sak" av hans matsituation. Det kommer när det kommer, och tillsvidare, i samråd med dietisten kan vi testa att plocka bort ett mål sondmat åt gången, i hopp om att få igång hans matlust.
Tur att det finns proffesionell hjälp, för det är helt klart lite krångligt med Melwin och maten.
Men enligt läkarna kan det ta upp till 2 år efter avslutad behandling innan vissa barn kommit igång helt med "vanlig" mat.
För Melwin har det ännu inte gått 1 år efter avslutad behandling...
Den 30 juli i år är det precis 1 år sedan han avslutade sin protonstrålning, så det är ett litet tag kvar.

Men det känns så tryggt och skönt att vi kunnat haft det här mötet med förskolan.
De har verkligen förberett och försökt att anpassa verksamheten inför Melwins start i höst.
Barnens skola och förskola, Lindgårdsskolan/Linden, måste bara vara det bästa man kan få, framför allt i en sådan här situation som våran.
Från dag ett av Melwins sjukdom har de ställt upp på oss, lyssnat och hjälpt till med allt de kan.
De skickar personalen på utbildning kring barn med hjärntumör och allt vad det innebär.
Allt för att göra det bästa möjliga för Melwin, men även för hans syskon.
Det blir ju en lite speciell situation, och då är skolans lyhördhet och engagemang guld värt.

Är så glad och tacksam för att våra barn går på Lindgårdsskolan och att just vi fått ett så härligt team till våra gossar!!!

Man skulle kunna tro att det är en självklarhet, men det är det långt ifrån...
Jag har träffat många förtvivlade föräldrar under Melwins sjukdomstid, som inte får göra annat än att kämpa för att få skolan/förskolan att lyssna och anpassa sig en aning efter det sjuka barnets behov.
Oftast så är det just inga stora saker, men det verkar nog så krångligt för skolan att kunna engagera sig en aning...Katastrof!
Barncancerfonden finns ju till och bistår med en hel massa information och utbildning till skola/förskola.
Så det är inte kunskapen som är problemet, den finns lätt att få, det är snarare viljan det hänger på tror jag...

Men NU är det SOMMARLOV som gäller!
Ännu är det flera veckor kvar innan Melwin ska börja på förskolan, Albin börjar första klass och Robin hoppar upp i tvåan...
Tack o lov för det, så att mamma redan nu kan börja bearbeta att hon har tre såna stora pojkar...;-)










Kämparnas Konung!


Kommentarer
Postat av: Cissi

Det låter som en jättebra förskola tycker jag och Melwin kommer säkert att trivas jättebra! Blir alldelse tårögd när jag läser och tänker på allt ni "måste" oroa er för.

Stor kram till er!!

2010-06-17 @ 10:16:48
URL: http://www.cwenne.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0