bloglovin

Min vardag som solo...

2010-07-06 | 23:27:40

Dagen har åter igen varit en sån där hektisk dag...
Fattar inte riktigt vad som händer egentligen, men det är nåt hela tiden.
Alltid någon liten som behöver hjälp med någonting, alltid någons behov som ska tillgodoses, dag ut dag in...

Har väl blivit lite väl bortskämd nu under ett par veckors tid då jag har haft Mannen plus vänner runt omkring mig hela tiden. Det ger ju en viss avlastning...
Man hjälps åt med det mesta och barnen frågar/kräver inte hjälp av enbart mig hela tiden.
Kanske blir man även lite bekväm under tiden och nu när man helt plötsligt är solo igen ( i alla fall dagtid ) så känns det extra påfrestande ibland.

Men jag ska inte klaga ändå...Barnen är helt fantastiska på att hjälpa till och gör oftast sitt bästa med att lyssna och anpassa sig efter situationen.
Får ofta beröm över hur duktiga killar vi har, alla fyra, och det sörplar jag såklart åt mig som en svamp och växer ett par centimeter ( minst )...

Idag har vi i alla fall hunnit med ett frisörbesök för pojkarnas del följt av Barnens dag vid Karlberg.

Inte alltför mycket föll från gossarnas huvuden hos frisören, men lite uppfräschning och klippta luggar blev det, samt en hel massa färg...som då lyckligtvis redan har tvättats bort vid kvällsduschen.
Pojkarna älskar färg i håret, medan jag mest ser det som ett klibbigt kladd som färgar av sig både här och där.
Men eftersom de alla fyra fortfarande går med på att klippa sig i de frisyrer som deras mamma önskar, så får väl mamman snällt låta de få lite färg i håret innan de går därifrån...
Tror att det är en liten psykisk "skada" sedan cytostatika behandlingen, då Melwins underbara lockar föll och hans huvud förblev kalt en längre tid.
Nu när han har fullt med hår igen, lockarna är tillbaka och man nästan har glömt att det bara var ett år sedan han såg ut som Skallepär, kan jag inte se mig nog mätt på mina hårfagra gossar.
Vill så gärna att de alla ska ha kalufsen kvar och jag bara älskar att rufsa i deras busiga hårsvall.
Misstänker att de allesammans kommer att raka sina huvuden så snart de flyttar hemifrån, som en revolt liksom. Eller kanske snarare en markering att "det var inte okej"...;-)

Efter frisörbesöket, där pojkarna skötte sig exemplariskt, tycker jag i alla fall, hoppas att Lena tycker detsamma ;-) for vi vidare till Karlberg där det som sagt var Barnens Dag.
En mycket uppskattad tillställning där jag tror i stort sett alla barnfamiljer från Fagersta/Norbergs området fanns representerade...Det var väldigt mycket folk!!!
Trevligt såklart, då man i stort sett inte gjorde mycket annat än att stå i kö till olika aktiviteter och samtidigt prata, prata och prata med ala man stötte på :-)
Albin, som numera klassas som en stor kille, han ska ju börja ettan ju...sprang runt mellan de olika aktiviteterna och träffade kompisar på egen hand.
Medan jag, Melwin och Vincent fick kämpa oss igenom köerna tillsammans.
Robin valde att stanna hemma och leka med sin kompis William, som han enligt Robin själv, inte hade träffat på såååååå himla länge...Nej, då är det väl bäst att passa på :-)



Nyfriserade pojkarna fyra...



Världens bästa Robin



Världens bästa Albin



Världens bästa Melwin ( inte ens frisören kan hålla tassarna borta från honom ;-) )



Världens bästa Vincent...som faktiskt lät sig klippas utan alltför många tårar idag...



...trots att han var väldigt skeptisk och tittade mer än snett på frisören. Lenis är inte att lita på enligt Vincent ;-)




Melwin nöjer sig inte bara med färg i håret, så efter ca 1 timmes köande fick han äntligen sin ansiktsmålning...



...en örn värd att vänta på!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0