bloglovin

Vi har semester...:-)

2010-07-01 | 23:55:42

Vi har ju fullt upp, även fast vi har det så lugnt och skönt och härligt ihop...

Hinner knappt blogga längre, fast det är semester ;-)

Tur med vädret har vi också, och det badas och solas om vartannat...
Men några turer hit och dit har vi dock gjort under veckan.

I söndags for vi till Jädraås-Tallås Järnväg.
Där vi åkte längst en 6 km museijärnväg med ångloksdragna tåg.
En lagom liten tur i det vackra, varma vädret, med en liten fikapaus i det gröna längst med vägen.

Måndagen och tisdagen bjöd på enbart mys och pys i det underbara vädret.
Bad, sol och fiske och tisdagskvällen avslutades med "sexkamp".
Barnen fick själva bestämma vilka grenar som skulle utföras och då blev det en "sexkamp", varken mer eller mindre...De sex grenarna var;
fotboll, cykling, ägglopp, "häxan surtant", säckhoppning och kubb

Har lagt in bilder från alla dessa spektakel här nedan :-)







Robin, Emmie, Albin och Eilin redo för en liten tågresa...



Lokförare Melwin...



Liten Vincents första tågresa...



Det stora ångloket




Storfiskare Robin med ännu en fångst till stugan...





Alla barnen redo för start av cykel loppet...



Melwin med sin första lilla cykel som han nu behärskar till fullo och far fram med i full fart :-)
Vem hade kunnat ana det för snart två år sedan, han som kanske inte ens skulle kunna gå...?
Vår fantastiske lille Melwin, vilka framsteg han gör!



Melwin möter Emmie i grenen "häxan surtant" eller som det kanske egentligen heter "arga leken".
Men det var Vincents "önskegren"och också han som namngav den till "häxan surtant"...



Pappa vs Mamma, upp till bevis vem som är den surigaste i familjen...



Pappa försökte såklart en massa trick...



men Mamma höll ut...



och tog såklart hem spelet...Mamma är och förblir den riktiga Häxan Surtant!



Säckhoppning för både stor...



...och liten :-)


Ja, som ni ser så har vi det minst sagt fullt upp...med att göra vad??? Jo ha SEMESTER!!!


Visst blir det allvar också ibland. Känslorna finns ju alltid där, man kan inte rymma...
Ibland kommer det över mig, precis som hemma. Inte lika ofta som hemma, men ändå ibland.
Man kan liksom aldrig andas ut, aldrig riktigt tillåta sig att njuta fullt ut, bara släppa all oro och rädsla som alltid finns inom mig, som vägrar släppa taget.
Tankar som, "tänk om allt vänder, om detta är sista bra sommaren Melwin har", "allt kanske är för bra för att vara sant, det är bara lugnet före stormen".
Jag vill ju kunna släppa allt fullt ut, bara insupa allt det positiva. Som att Melwin mår så bra nu, att han är så pigg och glad, i så gott skick...men det går inte riktigt.
Rädslan finns där, dag som natt, full eller nykter...Kommer han att klara det här eller är det bara en kort stund av lycka...???
Som vanligt finns det inga svar på alla frågor och funderingar.
Man kan inget annat göra än att försöka intala sig själv att det är bra nu, att det kommer att gå vägen, att Melwin är den starkaste av de starka och verkligen har kickat "Klumpen" ända bort till helvetet för att aldrig, aldrig någonsin komma åter!

Försöker att tänka på att "fånga dagen", njuta av varje dag ihop med mina älsklingar.
Mina underbara, fantastiska små pojkar. Så busiga, så härliga, så fulla av liv...
Det kanske inte är för evigt, vem vet…? Vet egentligen någon någonsin någonting???
Nej, så är det ju, man vet ingenting om vad som lurar bakom hörnet.
Så det är säkrast i alla lägen att leva i nuet, ta till sig allt det goda och positiva som finns omkring en.


Vår Melwin har en diagnos, det finns där "svart på vitt" att hans odds är 50/50, och med diagnosen kommer automatiskt oro, rädsla och ångest med i bilden...
Det går aldrig att få bort, tänka bort, radera.
Det är den ryggsäck jag försöker lära mig att leva med...den är tung och inte särskilt behändig. Men jag SKA lära mig att leva med den!





Kan Du så kan Jag

Älskade lille kille!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0