Älskade barn...

2010-07-30 | 23:58:21

Det lunkar på här hemma…

Regnet tar bort en hel del av den där härliga sommarkänslan, eller är det kanske just regnet som är sommaren…???

Nej, jag vägrar tro det och tror att solen kommer åter.

Sen gläds jag åt att VI för en gångs skull faktiskt lyckades att pricka rätt…

Jag menar med semester ( för Tonys del alltså, jag är ju jämt hemma ) och med att fara bort…

För vi hade ju enastående väder under de totala 6 veckor vi haft hemifrån.

Visst, Gran Canaria kanske inte riktigt räknas, men kanon väder hade vi i alla fall ;-)

 

Sen Ockelbo under vecka 25-26, endast nån fjuttig regnskur, annars sol och badväder…

Varberg och Skåne likaså, varmt, sol och härlig sommar…!!!

 

Nej, jag ska absolut inte klaga…men visst önskar man att veckorna innan skolan börjar nu ska innehålla en hel del SOL också…hittills har det ju mest bestått av regn :-(

Det blir ju liksom automatiskt lite lättare att vara hemma med de fyra gossarna helt själv, hela långa dagen, om det är bra väder.

Då åker vi och badar, har det skönt ute och det liksom ”flyter på”…

Men vid regn blir det lite tuffare, helt klart…

Då funkar det kanon de första en till två dagarna. Vi spelar spel, letar daggmaskar, tittar på film och lägger pussel, kanske pysslar litegrann och ritar…Men efter ett par dagar är det också bara såååå tråkigt och barnen liksom klättrar på väggarna.

Då sätts mammanerverna helt klart på prov och det krävs en hel del för att behålla barnens mungipor uppe under de kommande dagarna…

Men skam den som ger sig och jag är rustad för regniga dagar ;-)

 

Tycker ändå att sommarlovet har gått så otroligt fort…

Tio veckor har plötsligt blivit endast tre veckor, om ens det…

Vad hände???

Vill nog egentligen inte att sommarlovet ska vara över, vill ju bara ha mina barn hos mig hela tiden, inte lämna iväg de till skola/förskola…

Vill stanna tiden nu, då jag har hand om de, alltid, förevigt…!!!

 

 

Jag är så jävla glad att få ha just den familjen som jag har, att få tillbringa varje dag, varje minut med mina älskade barn…

Karriär, släng dig i väggen, målmedvetenhet och framgångsrik ”step aside”

Det här är LIVET!!!

 

 

 

"Jag ska bära dig över stock och sten
tills du kan stå på egna ben.

Jag ska hålla din hand genom livets snår
och finnas vid din sida vilken väg du än går.

Jag ska skydda dig mot all ondska som finns,
jag älskar dig så min lille prins."





Blandad dag...både glädje o sorg

2010-07-28 | 09:51:11

Är tillbaka i ”gamla gängor” igen…

D v s att barnen tar en rejäl sovmorgon :-)

Alla i huset sover utom jag och klockan har redan passerat nio, Härligt!

Ja, Tony var såklart uppe först av alla, för han har ju dragit till jobbet, säkert jättetidigt…hemma är han i alla fall inte ;-)

 

Det blev dock lite sent igår, för oss alla…

Födelsedagsfikan var så trevlig för både stor o liten (tror jag att alla tyckte i alla fall).

Vädret svischade om och vi kunde platsa oss på altanen för fika och massa vuxenprat.

Har ju inte setts på ett tag nu, så det fanns ju att prata om ;-)

Barnen lekte mest utomhus, eller ja, Robin o Emmie hamnade framför datorn, och Melwin tog med sina kumpaner Arwid o Love upp för lek i lekrummet ( sa han ) , men det visade sig att de hade ”plankat” sig in i Albins rum och gått riktigt ”man ur huse”…

Melwin vet att han inte får vara i Robin eller Albins rum när de inte är med, men han glömde nog den lilla detaljen just igår…;-)

De hade verkligen gått igenom allt noggrant…småLego i en salig blandning, Playmobil Drakens värld isärplockad och ihop blandad tillsammans med diverse Ben 10 gubbar och hela Albins Bakugan samling, alltihopa på golvet, överallt, för att toppa detta med alla Albins Monster Trucks bilar, svärd och verktyg ovanpå…Som sagt, en salig blandning!

Tog ett snack med lille Melwin för att höra lite hur han tänkte…de kunde ju omöjligt ha hunnit lekt med alltihopa detta…???

Till svar fick jag en liten axelryckning och ”jag skulle bara visa Arwid o Love lite saker”

Ja, inte mycket att säga om det och efter en timmes plock, så var Albins rum intakt igen…

”Det är en världslig sak” som Karlsson brukar säga.

 

Sen har vi ju sorg i huset…

Vårt lille husdjur, hamstern Teddy, tog sin sista suck igår och när Tony kom hem blev det en liten begravning.

Han var dock gammal, så att han ”gick vidare” var inget konstigt i sig, men visst känns det lite tomt och barnen, framför allt Albin var ledsna igår kväll.

Vår käre djurvän Albin ville prata länge och väl om vart Teddy nu tog vägen, vad som hände när vi lagt ner honom i marken ( dock i en liten inredd Piggelin kartong ), om han inte hade ont mer, om han skulle få träffa vår hund Nappe där uppe i himlen…???

Ja, många funderingar blir det i barnens huvuden, och det är inte alltid helt lätt att förklara, och det jag förklarar har jag ju egentligen inte en aning om, om det är riktigt eller inte…Men det är ju svar på frågorna i alla fall.

Men efter begravningen och alla ”tunga” frågor, så byttes samtalsämnet karaktär något, och barnen började istället att spekulera  vitt o brett om vilket nytt ”spännande” husdjur vi nu skulle skaffa…

Ja, det återstår verkligen att se…!

 

Sen, sådär vid en elvatiden, då barnen till slut sussade i sina sängar, var det dags för mig att åter igen slå ner rumpan framför datorn och försöka färdigställa min ansökan till Försäkringskassan.

Denna gången verkade det som att allt fungerade och strax efter midnatt var alla papper klara, Jippi!!!

Idag ska de skickas in och sedan är det bara för mig att vänta under de 90 dagars handläggningstid, som de har berättat för mig att de faktiskt har när det gäller nyinkomna vårdbidragsansökningar, för att se vad de anser om vår och då framförallt lille Melwins situation…





Robins tårta, redo att blåsas på...



...och 8 åringen klarade att blåsa ut alla ljusen...undrar vad han önskade sig???




Fika i glada vänners lag...:-)





Teddys viloplats, i vår trädgård...R.I.P lille Teddy 

 

 

 

 


Tänka fram o tillbaka...

2010-07-27 | 11:29:13

Det var en upprivande förmiddag igår.
Samtalet med kuratorn rev upp både "gammalt och nytt"...
Att gå igenom hela sjukdomsförloppet, som snart har hållt på i två år väcker många känslor.
Samtidigt som att tänka och prata om framtiden även det känns ovisst och skrämmande...
Men tillsammans med kuratorn har vi nu i alla fall lyckats sammanställa hela situationen, på papper, vilket inte är det lättaste.
Allt måste tas med, från minsta lilla mollusk till de mer synliga problem som ska försöka åtgärdas med hjälp av dietist, logoped och sjukgymnast.
Igår kväll skulle jag finjustera och göra det sista med ansökan till FK. Allt var färdigt och jag VET att jag tryckte på "Spara"...men nej, lik förbannat försvann skiten och det är bara att inse att jag måste göra om allt jobb ikväll igen...SUCK!!! Gillar inte min dator så där överdrivet just idag...

Efter mötet med kuratorn väntade lunch med käraste Emma och lille Pontus.
Allt kändes mycket bättre och jag är så glad över att fått lära känna dessa vänner.
Så skönt att få sitta och prata "med nån som verkligen förstår" efter allt det jobbiga.
Vi träffades nere på sjukhusets Lekterapi, så att Pontus kunde leka och busa medan vi "tråkiga" vuxna pratade och pratade...;-)

Efter ett stopp på ICA Maxi ( det gäller ju att passa på när man är i storstan ;-) ) for jag hemåt, eller rättare sagt mot Karbenning för att hämta gossarna som hade haft en dag med Morfar o Mormor.
Det hade fiskats en hel del, men tyvärr inte inbringat någon fisk...Åska i luften var nog orsaken, kom vi fram till.

Ska snart sätta fart med lite förberedelser inför födelsedagsfika för Robin.
Visst, det var över två veckor sen han fyllde 8 år, men då hann han bara med att ha sin pizzafest för sina killkompisar, sen drog vi till Varberg o Skåne.
Nu är det äntligen dags för födelsedagsfika med "den inre kretsen" :-)



En regnig dag...

2010-07-25 | 23:55:22

Idag har det då varit en riktig regn och rusk dag.

Det har fullkomligt vräkt ner regn i stort sett hela långa dagen…

Men inte deppade vi för det, nej det var snarare ganska så skönt att få hålla sig inomhus för en gångs skull.

Lite nytta blev gjort som man absolut inte hade velat pyssla med vid strålande sol.

Jag tvättade upp det sista av semestertvätten och har sedan flitigt plitat med min ansökan till Försäkringskassan, gällande vårdbidrag för vår lille Melwin.

Imorgon ska jag till Västerås Sjukhus och träffa vår kurator, hon kommer att hjälpa mig det sista med ansökan, som inte är sådär super enkel att få till med allt som behövs styrkas gällande Melwins situation.

Sen är det väl bara att skicka in den och vänta och se vad Försäkringskassan bedömer att vården av Melwin är värd…;-)

 

Annars har dagen mestadels gått i filmens tecken.

Vi har tittat på ”Mio min Mio” här hemma följt av ett bio besök för att se ”Shrek 4”, för att sedan avsluta dagen med att se ”Farsan” på DVD.

Däremellan har vi läst lite ”Kråke böcker”…både stor o liten i vår familj tycker att de av helbra!

Robin har byggt LEGO och fixade att helt på egen hand bygga ihop ett stort ”Star Wars skepp”

Han är helt fantastiskt duktig vår Robin på att bygga LEGO, om jag nu får skryta lite…!

 

Ja, en hel dags regn var nog just vad vi behövde…;-)

Skönt och mysigt tillsammans i ”hemmets lugna vrå”, sånär som på biobesöket för mig och Robin o Albin då…

 

 


Robin visar stolt upp sitt "masterpiece"...visst är han duktig!








Bland cowboys och indianer...

2010-07-23 | 23:25:14

Så skönt att vara hemma!!!

Inte för att vi på något vis har haft det tråkigt, jobbigt eller ens lite ledsamt borta, nej precis tvärtom. Men det är ändå en härlig känsla att få sova i sin alldeles egna säng, få äta frukost i lugn o ro i sitt alldeles egna kök, få slappa framför TV:n i sin alldeles egna soffa…mm mm

Jag tror att ni alla förstår precis hur jag menar…

 

Gårdagen gick enligt planerna :-)

Vi kom iväg från Sjöbo i skaplig tid, endast en halvtimme sena ;-)

Det regnade inte precis när vi for, men under vägen började det att vräka ner regn.

Eftersom vi redan hade berättat för barnen att vi skulle till High Chaparral så fanns det just inget annat alternativ än att gilla läget liksom…

Vi försökte komma ihåg vart vi packat ner alla regnkläder, som givetvis skulle få lov att tas fram.

Tro det eller ej, men väl framme vid entrén till HC, när vi klev ur bilen var det som om någon vänlig själ tryckte på en knapp och regnet upphörde.

Det var mörka moln runt om oss, men det kom liksom aldrig direkt över oss och det förblev uppehåll.

Efter lunch var det till och med så pass att solen tittade fram och spred sin härliga värme över oss.

Åter igen fick vi en dag med toppen kalas väder…

Vet inte vad jag gjort, men jag måste ha blivit riktigt go vän med vädergudarna ;-)

 

Det första vi gjorde när vi kommit in genom entrén var att besöka närmsta shop så att pojkarna fick välja sig varsin pickadoll…ett måste i vilda västern!

Vincent var dock väldigt skeptisk till dessa smällande, illalåtande saker och avstod bestämt från att vidröra dessa ”vapen”…

Men de andra tre gossarna plockade ihop varsina kit med pistol, hölster och skott.

Sen var det bara att kasta sig ut bland cowboys och indianer och leka loss rejält…:-)

 

 




Melwin, Robin och Albin mer än redo för en dag i vilda västern








Här serverades det riktigt western käk :-)



Robin och Albin på färd med en riktig hjulångare...



De härliga indianerna!
Jag skriver härliga för jag gillar verkligen indianer och intresserar mig mycket för detta folkslag.
Köpte en lyckoamulett som jag tror starkt på...Den hänger redan snyggt och prydligt upphängd i huset, där den kan hålla sin vakande ande över familjen och beskydda oss från all ondo.
Låter kanske som "mumbo jumbo", men jag tror att det kan vara till stor nytta!




Bilderna är tagna från indianshowen, där vi bjöds på mäktig dans






Old Mexico...



Vincent i full lek vid Buffalo City...





Robin kom fram till att sitta uppe på taket var bästa stället för att försvara sig mot bovar och banditer...Tokstollen ;-)




Tågresa med HC tåget...



Robin och Albin redo att försvara sig mot tågrånare ( som givetvis också dök upp under tågresan )



Familjen samlad i väntan på "Wild West Show" som avslutning på en fantastiskt rolig dag :-)



 

 

 


Så drar vi uppåt igen...

2010-07-21 | 23:02:00

Vår Skånevistelse börjar lida mot sitt slut och imorgon drar vi vidare, uppåt i landet.

Vi ska försöka att komma iväg, tidigt, tidigt imorgon bitti för att köra i tre timmar och sedan besöka High Chaparral.

Planen är att barnen ska få röja loss ordentligt där inne bland cowboys och indianer, hela långa dagen, tills de stänger…;-)

Sen hoppas vi på att de är lite smått matta och somnar på vägen hem, mot Fagersta, så att vi i princip kan sträck köra hem till ”röda huset”.

Men vi får se hur det kommer att gå med den biten, hoppas verkligen att det kommer att fungera, för vi har ingen större lust att ta in på hotell en snabbis, bara för att sova några timmar.

Nej då är det skönare att så snabbt och smidigt som möjligt komma hem till sin egna binge, det är ju ändå det optimala målet :-)

 

Vi har verkligen haft ena sköna dagar här nere hos ”syster yster” i Sjöbo.

Igår besökte vi Kiviks marknad, som var enormt stor.

Massa, massa folk, dammigt och hur varmt som helst, med det glömdes liksom lite bort tycker jag, för det var en sån härlig stämning, riktig marknads stämning!

Fullt med stånd överallt, ett jättestort tivoli område och massor med små matvagnar med allt möjligt mums.

Det blev självklart några färska munkar till att börja med, sen shoppade vi loss en del…

Robin hittade lite nya fiskegrejer, jag köpte mig ett par nya gummistövlar till höstens regn o rusk, en ny plånbok och en fotbollströja och en keps till Albin.

Melwin och Vincent satsade det mesta av sitt krut på godis och snurror i glada färger.

Sen spenderades det såklart en hel massa pengar på tivolit. Alla gossarna gillar att åka karuseller och det blir några biljetter som går åt när vi kommer  ;-)

Efter flera timmar på marknaden var vi alla nästan svarta av allt damm, då marknaden är ute på stora åkrar/ängar som inte hade fått en droppe regn på månader, det var stekhett och vi alla tyckte att det kändes som om havet lockade…

Vi for till Stenshuvud där det finns en underbart fin sandstrand.

Snacka om att det var skönt att slänga sig i havet och svalka sig och plaska av sig allt damm…Underbart!

 

Idag har vi tagit det ganska lugnt här hemma hos Monica, Csaba o lilla Evelina.

Vi for iväg en liten sväng till Eslöv, och hälsade på ”farbror polisen” där han jobbar.

Barnen fick sitta i polisbilen och ”klämma o känna” på allt, mycket uppskattat…

Efter det var det bara att fara hem igen och börja packa bilen, mindre uppskattat…;-)

 

 

 

Robin och Albin "går på vatten" vid Kiviks marknad...





Coola lastbilschaffisar :-)






Svalkande bad vid Stenshuvud...







Sverige när det är som vackrast...!!!





Besök hos "Farbror polisen"...



Självklart måste ett alkotest göras innan man får testa polisbilen...



Demonstration av tjänstevapen = Jättehäftigt!



Melwin, blivande polis...???



NU BÄR DET AV MOT NYA MÅL...HIGH CHAPARRAL, HERE WE COME!!!











 

 

 


Vill bara rymma...

2010-07-19 | 22:42:57

Att man inte bara kan rymma ifrån alltihopa, bort från sina tankar, bort från sina känslor, sin rädsla och oro…

Spelar ingen roll alls vart jag är, hemma eller borta, semester eller vardag…Allting finns där ändå!



Vill ingenting hellre än att bara få det bekräftat, bara få höra orden, ”er Melwin är helt frisk nu, faran är över”

Jag vet att vi aldrig kommer att få höra det, för han har cancer, han har en tumörrest, faran kommer därför aldrig att vara över…Melwin löper stor risk för återfall, om han ens kommer att bli friskförklarad någon gång.

Friskförklarad blir Melwin först 5 år efter avslutad behandling, om han då varit helt symptom fri, vill säga.

Nu den 30 juli i år, har han gått ett år efter avslutad behandling, utan uppvisad symptom på någon ny tumör eller någon tillväxt av den befintliga tumörresten.



Vid senaste mötet med Melwins läkare vid Akademiska Sjukhuset, den 25 maj, fick vi det positiva beskedet att tumören fortfarande var oförändrad. Dock ingen definitiv minskning heller, utan helt enkelt oförändrad.

Men det var en sak som läkarna berättade som jag inte riktigt kan släppa…

Så dumt att jag inte frågade detta direkt vid mötet, men det var så mycket information då och allting runt omkring, så det tog ett tag innan polletten föll ner och jag hann smälta allt som läkarna sa...

De berättade att tumören tagit upp/dragit åt sig mindre kontrastvätska än vid föregående magnetröntgen.
Men det jag inte kan släppa nu är det faktum att tumören fortfarande tar upp kontrastvätska.
Betyder inte det då, att tumören är aktiv???
Om den är aktiv nu och det snart gått ett år sedan Melwin avslutade sin protonstrålning, kan man då verkligen tro/hoppas/anta att tumören någonsin kommer att dö ut...???

 

Jag kunde som sagt inte alls få detta ur mitt lilla huvud, så jag skickade et mail till den ena av Melwins läkare och ställde frågan…

Jag fick ett snabbt svar och läkaren förstod min oro och jag fick följande förklaring;

 

Vanligtvis är det så, att upptag av kontrastvätska betyder att tumörten fortfarande har aktivitet. Men när det gäller situationen med hjärntumörer och strålning, är detta helt förväntat 1 år efter avslutad strålning. Strålbehandling är inte alls som cytostatika- det tar mycket mycket lång tid för strålningen att utöva sin tumördödande effekt- ofta många månader - även år.  Strålningen orsakar skador i tumörcellerna, som lagras - tumör cellerna har svårt att klara av skadorna  varför skadorna leder till nya skador som sedan långsamt långsamt leder till att allt fler celler i tumören inte längre klarar skadorna och till slut dör. Att tumören nu tar upp mindre kontrast i Melwins tumör, är mycket positivt. Tidigare var vi glada även när tumören stod still, trots att kontrastupptagningen ännu inte hade minskat. Att kontrastupptagningen har minskat, är faktiskt en riktigt bra sak- man kan säga att detta är nu det första objektiva tecknet på att tumören håller på att bli mera inaktiv.

 

Det känns såklart lite bättre nu när jag fått det hela väl förklarat för mig.

Hoppet finns fortfarande kvar och jag tror starkt på vår älskade Melwin…Han SKA fixa det här, han KOMMER fixa det här, han MÅSTE fixa det här!!!

Men väntan på att få det bekräftat är olidlig, väntan på svar, väntan på…vadå egentligen???

 


Nej, jag kan inte rymma från tankarna, känslorna, all oro och rädsla…Hur mycket jag än vill det!

Ibland känns det bara så jobbigt att inget veta om framtiden, jag vill veta, men ändå inte…är så rädd för svaret, så det är väl kanske tur att jag ändå inget får veta…

Det är bara att vänta och se, vänta och se!

Glädjas åt denna fantastiske lille kille, var dag, som kämpar för att komma tillbaka, lägga allt vad sjukdom heter bakom sig och bara få vara som barn alltid borde få vara.

 

Jag ska försöka att acceptera, att det är förväntat, att detta kan ta väldigt lång tid, kanske blir det lite lättare på något sätt…!

 

 

Dagar då vi inte tror vi ska överleva,

förundras vi över att våra hjärtan fortfarande orkar slå.

Dagar vi inte tror vi ska orka gå vidare, fortsätter vi ändå.

 

Dagar då vi inte tror att solen finns mer,

förundras vi över när den lyser igen.

Dagar då vi tror att det aldrig blir en ny dag,

förundras vi över att det blir natt och en ny morgon kommer.

 

Dagar då vi aldrig mer tror att vi ska skratta,

häpnar vi över att vi ändå kan det.

Dessa dagar överlever vi trots allt,

greppande efter det sista halmstrået slår våra hjärtan ändå,

uttröttade somnar vi i natten och morgonen kommer trots allt

och vi fortsätter att gå vidare.

Dagarna fortsätter att gå, livet kämpar vidare

tappert och segt för det oss framåt.

 

Själva kanske vi är modlösa, tröstlösa, ändå fortsätter tiden att gå.

Det blir natt och det blir morgon, såren läks och blir ärr med tiden,

för tiden fortsätter att outtröttligt att gå.

 

 Fast vi tror att det finns dagar då....

 

Denna dikt är skriven av Anna Träskmark 1988.

 

 

 

 


På besök i de södra delarna...

2010-07-18 | 21:51:55

Vi har kommit ner, tryggt och säkert, till "Skåneland".
Regnet avtog och även om det har varit lite mera moln än vi blivit vana vid den senaste tiden så har det varit uppehåll och ganska så varmt.

Dock inget direkt badväder idag, så vi tog oss en tur in till Ystad istället.

Strosade runt lite, åt lunch, tog en glass…

 

Under eftermiddagen kom Farmor och Lars över till Sjöbo.

De kom ner igår kväll, men bor i en stuga ett par mil ifrån Monica o Csabas hus.

Samtidigt kom även Tonys Morbror med familj och anslöt till kvällens planerade grillning.

Så roligt att få träffa de alla igen, då det gått flera år sen sist.

Mycket har ju såklart hänt, så det fanns givetvis massor att prata om :-)

 

Vad som händer imorgon återstår att se, vi tar dagen som den kommer, inga planer, det blir bäst så…;-)

 

 

 

 

Ankomst till Sjöbo, där paket väntade på grabbarna fyra :-)
Monica, Csaba o Evelina hade fixat så fina presenter till pojkarna...
Mitt i prick till de alla fyra!



Albin och Evelina hjälps åt att öppna paketet...



Melwin fick en piratdräkt med hatt och allt...



Albin alias "Zlatan" fick till sin stora lycka en ny fotbollsdress...



Vincent fick en alldeles egen verktygslåda, vilket passade kanon, då Albin lagt beslag på husets alla verktyg och låst in de på sitt rum hemma...han behöver dessa när han ska till jobbet säger han ;-)  Vincent kommer att hålla hårt i sina alldeles egna grejer :-)



Robin, vars nya stora intresse är fiske, fick en egen praktisk ryggsäck för kommande fisketurer...

Behöver jag skriva att pojkarna var mer än nöjda och glada över sina toppen presenter :-)




Glassfest i mysiga Ystad...



Albin och Robin spanar in stadens alla pippifåglar...


På väg mot nya mål...

2010-07-17 | 11:47:38

Hur fort går inte en vecka egentligen…???

Det var idag dags för oss att lämna Almers hus för i eftermiddag kommer så en ny, förväntansfull familj och boar in sig i ”vår” lägenhet.

Vi bodde i ”Sjöhästen”…en stor och rymlig lägenhet, högt i tak och allt i klassiskt vitt och smakfullt inrett med små gröna detaljer, jättesnyggt!

Vi har nästan bott kungligt under veckan som gått ;-)

 

Sen har vi haft turen att få lära känna ett helt gäng med härliga, nya vänner.

De tre familjer som har bott med oss under veckan har vi alla kommit nära, både barn och vuxen.

Ska försöka att även i framtiden hålla kontakten och kanske sammanstråla mad varandra igen, när tillfälle ges…!

 

Men nu bär det av ner till Skåne och Sjöbo, där Faster Monica med familj bor…Alltså Tonys syster och barnens hittills enda kusin Evelina.

Ska bli roligt att återse de, hela familjen, då det tyvärr inte blir alltför ofta. Det är ju en bra bit ner till Skåne och att fara så långt med fyra små barn gör man inte till daglig dags direkt…;-)

Men nu när vi är en bra bit på väg så är det ju helt självklart att vi far vidare till ”skåningarna”.

 

Regnet fullkomligt vräker ner, så just idag känns det som det kvittar att vi sitter i bilen.

Till och med barnen tycker att det är helt OK att åka bil idag, de sitter lugnt och fint och tittar på film och smaskar mackor…nöjda o glada :-)

Hoppas bara att det spricker upp och blir skinande sol när vi närmar oss Skåne slätterna…

 

 

 

 





Cykeltur längst med stranden in till Varbergs centrum för lunch på en mysig ute restaurang.
Vi testade tandemcykel med småknoddarna i cykelkärra och Robin och Albin på egna små cyklar...
Tungt var det allt, men skoj att ha testat tandem pjonk :-)





Melwin bland sina nyfunna vänner :-)






Hela glada barn gänget...Så härliga, goa och underbara ungar!!!


TACK FÖR ATT VI FICK EN SÅ HÄRLIG OCH MYSIG VECKA MED ER, KÄRA VÄNNER!
VI HÖRS & SYNS IGEN...



Barnaktiviteter, det bästa vi vet...:-)

2010-07-16 | 01:19:31

Har haft fullt upp i dagarna två nu...med barnaktiviteter såklart :-)
Självklart hade det varit skönare, betydligt lugnare och ack så romantiskt att få ligga i var sin solstol, själva men ändå tillsammans på stranden, i solen, vid havet...jag o Tony.
Bada litegrann, sola, ta en öl och bara mysa...för att sedan gå till rummet, ta en dusch och efter det en middag i rofylld miljö, kanske nån trubadur som nynnar på sommar visor, dela en flaska vin och bara ha det gott...!
Nej, jag drömmer mig inte bort...jag har haft det SKITMYSIGT, ASROLIGT och ett par toppendagar med mina hyper aktiva barn och min sådär lite sommar slöa semesterfirande man ;-)

Vi har besökt en hel massa roliga ställen, sådär som barna tycker om...!




Funcity Varberg...Melwin behärskar sin trampcykel med högsta betyg




Badet vid Funcity gick inte av för hackor och Melwin, alltid redo, med "simmisarna"...:-)



Vincent har äntligen accepterat att sätta på sig sina puffar och simmar numera helt säkert ;-)




Albin o Robin bland cowboys och indianer...




Robin redo för BMX race...




Melwin valde att köra några varv med trucken...



...för att sedan bli lokförare...




Den London inspirerade bussen som tog oss till och från Funcity....




Besök vid BusFabriken i Halmstad...



Vincent går loss i bollhavet...




...medans Melwin klättrar på djungel väggen




Vincent i full action i hoppborgen...full rulle :-)



Tylösand när den är som bäst!



Robin dansar och visar upp sig ;-)



Spex på högsta nivå :-)




Snö änglar är passé, nu är det sand änglar som gäller...




Liten Vincent har det bäst på sandstranden...



Hela familjen letar snäckor med stor iver...




Världens mest underbara lille Vincent

Sol och bad och en hel massa glass...

2010-07-13 | 23:26:09

Har härliga dagar här i Varberg...
Ytterligare en familj har kommit hit, så nu är hela huset fullt :-)
De kommer från Norrköping och har två pojkar.
De från Lund hade tydligan fått förhinder, och den här familjen, vars son behandlas i Linköping ringdes hit, lite snabbt.
 
Det pratas mer och mer här i huset nu...
Mycket sjukdomssnack blir det såklart, men även annat också, som "vanliga" människor pratar om ;-)
Men det är klart att det är skönt att kunna prata lite med familjer i nästan samma situation som oss, som också har ett cancersjukt barn alltså.
Utbyta erfarenheter och diskutera kring sjukdomen och allt vad det innebär med denna djävulska cancern i familjen.
Ingen mer här har hjärntumör, men alla har genomgått eller genomgår fortfarande någon form av cytostatika behandling och har då naturligtvis vistats en hel massa på sjukhus.

Idag har det varit lite regnigt här så det blev bad vid kurhotellets Spa avdelning.
Där finns en ganska så stor pool som är uppvärmd, en lite mindre pool med 36 gradigt sötvatten, ett kallbad ( 14 grader ) och en jacuzzi.
Så barnen är skapligt nöjda kan man säga...;-)
Mamman är dock mest nöjd över de lyxiga schampo, balsam och duschkräms flaskorna de har till allmänt förfogande, Kerstin Florian...Duschar gärna där mer än ofta :-) "Me like"!!!

På förmiddagen, eller lunch kanske jag ska skriva, vi är ju inte så snabba på mornarna direkt, drog vi iväg till ett välkänd glasscafé, "Tre Toppar" i Träslövsläge.
Tydligen så var just detta ställa vida känt ich det fanns foton tagna där kön ringlade sig långt ut på gatan från det lilla caféet.
Go glass hade de minsann också, och väldigt stora, det blev därför familjens lunch ;-)

Igår var det stekande sol och riktigt, riktigt hett, hela långa dagen...
Vi tog fram cyklar till alla i familjen ( ja, i alla fall till de som kan cykla...Melwin och Vincent satt bakpå såklart ) och cyklade längst strandpromenaden.
Till Varbergs fästning, ner till hamnen, in mot centrum...Sen blev vi trötta och varma allesammans och for till några utomhuspooler intill Varbergs fästning där vi spenderade hela eftermiddagen.
Jag solade då som vanligt mest, medan barnen befann sig största delen av tiden i vattnet, precis som det ska va :-)

Igår kväll var en sån där riktigt skön kväll...
Vi satt ute allesammans, drack lite vin/öl/cider, åt ost o kex, småpratade om ditten och datten och hade en sån där härlig sommarkväll.
De stora barnen spelade fotboll, de små lekte i sandlådan och gungade, alla nöjda och glada...
Fler såna kvällar, Tack!

Ja, vi har det riktigt soft här vid kusten, så slappt att jag nästintill blir rastlös.
Men skönt också, idag blev det till och med en liten middagslur för min del, vilket typ aldrig händer...
Första dagen här satt jag ute på altanen och hann läsa ut en hel Mama tidning, från början till slut, var bra många år sen sist...
Barnen leker så bra här tillsammans, trots skilda åldrar, trots att de aldrig träffats förr, så har de jätteskoj ihop, både stor o liten...:-)




Grabbarna Grus redo för en cykeltur...





Glassfest vid Varbergs fästning...



Så mysigt vid härliga havet...



Beach Boys :-)







Mumsig barnglass...



Mumsig mammaglass...



Nöjd liten Vincent...



iiiihhh, va kallt det va, tyckte Melle gubben...






FRAMME...:-)

2010-07-10 | 23:00:15

Vi är äntligen framme vid Almers Hus i Varberg!

Resan gick riktigt bra till slut...
Efter lunchstoppet så somnade både Melwin och Vincent en stund och det blev ganska så lugnt i bilen ;-)
Det mesta av vägarna var ju motorväg så det gick fort ner ändå.
Vi var framme i Varberg vid fyra tiden och tro det eller ej, men vi var FÖRST här!!!
Har väl typ aldrig hänt att familjen Haapala Silfver varit först på plats nångång, men nu var det faktiskt så :-)

Sedan droppade det in två till familjer till huset, men den fjärde familjen har ännu inte kommit...
Kanske kommer de imorgon, kanske kommer de inte alls...vad vet jag???

Har i alla fall läst mig till i en pärm som låg här att familjen som ännu inte kommit ska komma från Lund regionen.
Alltså det cancersjuka barnet har då behandlats vid Lunds universitetssjukhus.
Det är bara vår familj här som kommer från Uppsala regionen, de andra två tillhör Stockholm och Göteborg.
Har inte hunnit prata med de alla så mycket ännu, men de verkar absolut vara trevliga...
Den ena familjen har två små döttrar och den andra familjen har en pojke på 8 år samt en dotter på 12 år, om jag minns rätt...Det är så mycket info att ta in på en och samma gång, så jag blir lite förvirrad ;-)

Det är så himla fint här, helt super!
Hela huset är hur fräscht som helst och helt nyrenoverat. Lägenheterna är stora och rymliga och i huset finns allt man kan önska sig...jacuzzi, bastu, lekrum, stort välutrustat kök, fina altaner och uterum att sitta och mysa i och ja, det är bara helt perfekt, bättre kan jag inte förklara det...
Ska ta lite bilder och lägga ut vad det lider...
Men just idag är jag bara sååååå himla trött, så det blir inte så långrandigt ikväll ;-)

Imorgon ska vi ut och utforska omgivningen.
Havet, ett närliggande kurhotell vars pool vi får använda, restauranger och vad som egentligen finns här omkring oss, ska bli spännande...!

Nu måste jag verkligen sova innan jag faller av stolen ;-)

Go´natt alla vänner!


På väg till Varberg...

2010-07-10 | 10:38:47

Så är vi på väg...
En lång väg framför oss med sina närmare 50 mil!

Har inte hunnit till Örebro än, men redan hunnit stanna två gånger...ett kiss stopp och ett bajs stopp.
Tro mig, det kommer att bli betydligt fler stopp ;-)
Nackdelen med att åka så här på dagtid är att barnen är hur pigga som helst.
De har sovit gott hela natten och är max utvilade.
Rastlösa som få, och vi har redan fått frågan "är vi framme snart" och "hur långt är det kvar" X antal gånger...:-(

Men, men, vi har ju ingen direkt brådska...
Det får bli ett litet matstopp framöver, fika paus och kanske också ett litet badstopp om vi passerar någon trevlig sjö.

Robin och Albin är än så länge rätt nöjda med bilfärden.
Albin tittat på film och Robin spelar sitt nya Nintendo DS spel han fick i morse.
Det är småttingarna Vincent och Melwin som har myror i baken...
Melwin har dock även han satt på en film nu och Vincent fick låna Albins Nintendo DS, så kanske får vi det lite lugnare några mil framåt...eller är det för mycket att hoppas på tro???

Robin väcktes idag med sång av oss alla i familjen och paket :-)
Så mycket mer hann vi inte med, utan det blev att sätta sig i den mer än fullpackade bilen direkt och mumsa frukost längst vägen...

Kommer mest troligt att bli lunch vid en amerikansk hamburgerkedja, en given favorit för alla fyra gossarna, så då är nog läget tipp topp igen ;-)




STORT GRATTIS PÅ DIN 8 ÅRS DAG IDAG
ÄLSKADE ROBIN!




ROBIN FREDRIK

2002-07-10


Vår Almers hus resa...

2010-07-08 | 22:51:42

Lovade ju att jag skulle skriva lite mer om Almers Hus som vi ska till nu på lördag...
Så här kommer det;

Barncancerfondens rekreationsanläggning Almers Hus i Varberg erbjuder varje år drygt 100 familjer möjlighet till avkoppling ett par dagar eller en vecka nere på västkusten.

Tanken är att man som "drabbad familj" ska få komma bort från vardagen, åtminstone för en vecka, och istället få chans till en andningspaus och att tillbringa tid och utbyta erfarenheter med andra i samma situation.

Huset är beläget i utkanten av Apelvikens kurortsområde. Den stora villan fick sitt namn efter doktor Almer som på 1920-talet blev barnens speciella beskyddare när han skapade Kustsanatoriet för tbc-sjuka patienter från hela landet.

Idag är hela det gamla sanatoriet förvandlat till kurort och kusthotell och doktorns gamla villa - Almers Hus - inrymmer fyra lägenheter som var och en har ett litet pentry, badrum och sängplatser för minst sex personer.

Akademiska barnsjukhuset i Uppsala har bokat in vår familj nu till v. 28.
Platser för sommarveckorna är mycket populära och vi är såklart jätteglada att vi får chansen att besöka Almers Hus som alla pratar så gott om.

Lite spännande är det ju också såklart att se vilka fler familjer som kommer att bo där, i huset...
Hoppas lite på att de kommer att ha barn, i ingefär samma åldrar som våra. Nu har ju vi några barn att välja på, men kanske någon som kan vara ungefär jämngammal med Robin och Albin och sen någon som är i Melwins ålder, om jag nu får önska lite...
Sen också gärna föräldrar till dessa barn som funkar bra ihop med såna här koko individer som mig och Tony ;-)
Kanske är det jag ska oroa mig mest för...???

Det blir nog bra, hur det än blir och vi får i vilket fall som helst komma iväg på en liten semester, ett litet äventyr, allihopa tillsammans.
Bara det är ju mer än guld värt!




Älskar min lilla familj, att få tillbringa hela dagar, hela nätter, hela dygn, veckor...hela livet med de..DET är det enda som betyder något, det enda som räknas!!!

LOVE YOU ALL


Vår förste lille gosse...

2010-07-08 | 22:23:14

Idag har vi firat vår blivande 8 åring lite smått.
Morfar och Mormor kom över för att ge Robin sin present och med sig hade de en smarrig tårta.
Saft, kaffe och "the cake" dukades upp ute på altanen och den första födelsedags fikan för Robins del är nu gjord.
Misstänker dock att det blir nån mer fika under morgondagen ;-)

På lördag fyller den "lille Mannen" hela 8 år...helt galet faktiskt!
Kommer ju så väl ihåg hur han låg där i min famn, liten och skrynklig, letandes efter bröstet.
Jag var super nervös och visste knappt hur jag skulle ta i honom, han är ju trots allt min förstfödde plutt...
De första månaderna med honom var också verkligen fyllda av skräckblandad förtjusning.
Han var ju så söt, så underbar och så go...
Men gjorde vi rätt, mådde han bra, varför skrek han så mycket???
Max oroliga, sprang vi runt, både jag och Tony, dag som natt och kollade och petade på det lilla knyttet.
När han väl somnade och sov sött så var man ju lik förbannat där och petade och störde, för man ville ju förvissa sig om att han faktiskt sov, och var högst levande och inget annat otäckt. Hade ju redan då läst om plötslig spädbarnsdöd...

Men hur förvirrade och stressade vi än må ha varit, jag och Tony, så verkar vi ha fixat det ganska så bra.
Vår Robin fyller ju trots allt 8 år nu :-)

På hans födelsedag, sticker vi ju till Almers Hus, så vi tänkte nog fira lite extra här hemma redan imorgon.
På lördag blir det ju mest att sitta i bilen...:-(
Men vi har köpt ett nytt Nintendo DS spel till honom som han ska få på lördag morgon, och då har han ju i alla fall något nytt och spännande att spela i bilen :-)



TÅRTAN, VÄL VALD TILL EN BLIVANDE 8 ÅRING




Sommar och pisserier...

2010-07-08 | 00:24:03

Sommaren är en härlig tid ändå.
Allt sol och bad, och sen att barnen lär sig massa nya saker också...

T ex idag har Melwin lärt sig att hålla i "pillesnorken" alldeles själv när han pissar ute.
Det ni! Kanske inte är helt sensationellt och inte helt tidigt då, men det är ju faktiskt så att Melwin har haft "lite annat" för sig den senaste tiden och för honom var det nu en stor grej att kunna hantera "snorken" helt själv.
Det jag är mest stolt över är att det faktiskt var JAG som lärde honom det hela...
Nu var det väl i och för sig ingen större grej och jag behövde bara visa Melwin en endaste liten gång hur han skulle greppa "pillesnorken" och vart man försökte att sikta in strålen någonstans, dvs INTE i brallorna utan så långt ifrån fötter och ben som möjligt...!

Men hittills är det pappa T som har korrigerat upp och visat hur alla såna där "snoppgrejer" ska gå till, så det kändes ju lite skoj för mig att kunna brilljera och liksom fylla in lite, på den fronten också ;-)

Så mer eller mindre hela eftermiddagen har lille Melwin ägnat åt att springa runt och pissa i det fria...:-)

Liten Vincent ville ju inte vara sämre han...
Så fort blöjan åkte av och badbrallorna på, så lirkade även han fram den lille "snorken" och ställde sig ivrigt i position i hopp om att lyckas klämma fram nån liten droppe.
Några gånger lyckades han såklart, vilket han högt och ljudligt deklarerade över badplatsen..."Icce issar"
Så vem vet, innan sommaren är slut så är även lille Vincent blöjfri ;-)

Ja, sommaren är en härlig tid, mad all den nyttiga kunskap den för med sig...

Tack o Go´natt



Min vardag som solo...

2010-07-06 | 23:27:40

Dagen har åter igen varit en sån där hektisk dag...
Fattar inte riktigt vad som händer egentligen, men det är nåt hela tiden.
Alltid någon liten som behöver hjälp med någonting, alltid någons behov som ska tillgodoses, dag ut dag in...

Har väl blivit lite väl bortskämd nu under ett par veckors tid då jag har haft Mannen plus vänner runt omkring mig hela tiden. Det ger ju en viss avlastning...
Man hjälps åt med det mesta och barnen frågar/kräver inte hjälp av enbart mig hela tiden.
Kanske blir man även lite bekväm under tiden och nu när man helt plötsligt är solo igen ( i alla fall dagtid ) så känns det extra påfrestande ibland.

Men jag ska inte klaga ändå...Barnen är helt fantastiska på att hjälpa till och gör oftast sitt bästa med att lyssna och anpassa sig efter situationen.
Får ofta beröm över hur duktiga killar vi har, alla fyra, och det sörplar jag såklart åt mig som en svamp och växer ett par centimeter ( minst )...

Idag har vi i alla fall hunnit med ett frisörbesök för pojkarnas del följt av Barnens dag vid Karlberg.

Inte alltför mycket föll från gossarnas huvuden hos frisören, men lite uppfräschning och klippta luggar blev det, samt en hel massa färg...som då lyckligtvis redan har tvättats bort vid kvällsduschen.
Pojkarna älskar färg i håret, medan jag mest ser det som ett klibbigt kladd som färgar av sig både här och där.
Men eftersom de alla fyra fortfarande går med på att klippa sig i de frisyrer som deras mamma önskar, så får väl mamman snällt låta de få lite färg i håret innan de går därifrån...
Tror att det är en liten psykisk "skada" sedan cytostatika behandlingen, då Melwins underbara lockar föll och hans huvud förblev kalt en längre tid.
Nu när han har fullt med hår igen, lockarna är tillbaka och man nästan har glömt att det bara var ett år sedan han såg ut som Skallepär, kan jag inte se mig nog mätt på mina hårfagra gossar.
Vill så gärna att de alla ska ha kalufsen kvar och jag bara älskar att rufsa i deras busiga hårsvall.
Misstänker att de allesammans kommer att raka sina huvuden så snart de flyttar hemifrån, som en revolt liksom. Eller kanske snarare en markering att "det var inte okej"...;-)

Efter frisörbesöket, där pojkarna skötte sig exemplariskt, tycker jag i alla fall, hoppas att Lena tycker detsamma ;-) for vi vidare till Karlberg där det som sagt var Barnens Dag.
En mycket uppskattad tillställning där jag tror i stort sett alla barnfamiljer från Fagersta/Norbergs området fanns representerade...Det var väldigt mycket folk!!!
Trevligt såklart, då man i stort sett inte gjorde mycket annat än att stå i kö till olika aktiviteter och samtidigt prata, prata och prata med ala man stötte på :-)
Albin, som numera klassas som en stor kille, han ska ju börja ettan ju...sprang runt mellan de olika aktiviteterna och träffade kompisar på egen hand.
Medan jag, Melwin och Vincent fick kämpa oss igenom köerna tillsammans.
Robin valde att stanna hemma och leka med sin kompis William, som han enligt Robin själv, inte hade träffat på såååååå himla länge...Nej, då är det väl bäst att passa på :-)



Nyfriserade pojkarna fyra...



Världens bästa Robin



Världens bästa Albin



Världens bästa Melwin ( inte ens frisören kan hålla tassarna borta från honom ;-) )



Världens bästa Vincent...som faktiskt lät sig klippas utan alltför många tårar idag...



...trots att han var väldigt skeptisk och tittade mer än snett på frisören. Lenis är inte att lita på enligt Vincent ;-)




Melwin nöjer sig inte bara med färg i håret, så efter ca 1 timmes köande fick han äntligen sin ansiktsmålning...



...en örn värd att vänta på!



Pizza och film kvällen...

2010-07-06 | 22:24:35

Robins 8 års fest igår gick kanon kalas :-)
Han var hur nöjd som helst och det tror jag ärligt talat att de andra grabbarna också var.
I alla fall var de inte sådär jättesugna på att fara hem igen, när föräldrarna kom för hämtning, och det borde väl klassas som ett gott betyg ;-)

Partajet inleddes och avslutades med fotbollsmatch ute på gräsmattan. Pappa T har ju varit så duktig nog och byggt ett fotbollsmål åt grabbarna, så det inbjuder väl liksom lite av sig självt till spel...
Emellan matcherna mumsades det på pizza och dracks mängder av läsk :-)
Ljudvolymen var ganska så hög måste jag säga och stundtals lät det som ett mindre aphus vid matbordet...Men vi lät de hållas, det var ju fest!
Vet inte direkt hur diskret man själv är när det partajas loss...;-)

Efter maten var det filmtajm och den nyinköpta DVD:n "Det regnar köttbullar" sattes på.
Då kom lugnet som en skänk från ovan...Pojkarna satt som fängslade vid filmen, småpratandes lite sådär ibland, men mer harmoniskt liksom...Kanske berodde det på allt godis och chips som de "slevade in", kan ju vara rätt svårt att prata då???

Men så snart filmen var slut så for de iväg ut på fotbollsplanen igen, för att liksom inte riktigt vilja avsluta och fara hem framåt kvällen.
Helt klart ett gäng nöjda grabbar, men nöjdas var nog kanske vår egen blivande 8 åring, som dessutom fick lite presenter från polarna...

Nu är det ju inte Robins födelsedag förrän på lördag, 10 juli...Men då vi sticker till Varberg ganska så tidigt på lördag morgon, så är det nog bäst att fira klart allt här under veckan.
Robin ville ju absolut inte fara iväg på semester utan att ha blivit firad av sina bästisar, det är viktigt sånt där!





PIZZAFEST!!!






"Bäverklubben" som grabbarna själva kallade sig för :-)


Robin hade ju turen att innan festen få en heldag med sin bästis Jakob.
Så trist att han fick lov att flytta till Singapore. Ja, kanske inte för de då, men om man ska vara egoistisk och bara tänka på sin egen lille Robin.
Han har verkligen saknat sin bästa kompis under dessa 6 månader han varit borta och det var ett minst sagt kärt återseende igår.
Lyckligtvis stannar J och hans familj ett tag till i Sverige nu över sommaren, så Robin får chans att träffa J lite mer när vi kommer tillbaka från semestern i södra Sverige.
Måste ju passa på nu när de är i landet...Ska bara klaffa allting, det är tyvärr inte så bara att få allt att stämma med oss och vår "lilla" familj ;-)




Friends 4-ever!



På plats igen...

2010-07-05 | 09:30:56

Så har vi kommit hem till röda huset igen då...
Två veckor i Ockelbo skogen lät ganska så länge innan vi for, men shit va fort tiden gick.
Men vilken energi givande semester vi har haft. Har verkligen kunnat ladda batterierna till max.
Så skönt att bara kunna gå runt och "lulla", ta dagen som den kommer, inga stora planer utan bara ha de skönt och umgås med älskade familjen och bästa vännerna...Kan det bli bättre???

Nu återstår en fem dagar här på hemmaplan innan vi sticker iväg igen.
Vår familj har haft turen att detta år få bo en vecka vid Almers Hus i Varberg ( skriver mer om det senare i veckan )
Så på lördag drar vi mot Västkusten :-)

Men innan dess är det minst sagt späckat schema...Vår Robin ska till och fylla hela 8 år!!!
Idag kommer hans bästa kompis över. De har inte träffats på ett halvår nu, för vid nyår så flyttade hans familj till Singapore.
Robin har väntat så på att få träffa Jakob, som bör dyka upp här hemma nu, vilken minut som helst ;-)

Sen ikväll kommer det ännu fler grabbar över, då Robin har bjudit in sina killkompisar på pizza/film kväll.
Tydligen var man lite "för gammal" för barnkalas när man fyller 8 år...;-)
En rolig grej det här med pizza och film och en hel massa godis tycker jag, som måste erkänna att det är lite skönt att slippa slå till med ett stort barnkalas såhär mitt upp i allt...!

Bäst att sätta fart innan vårt efterlängtade storbesök ankommer :-)

Här kommer en snabb sammanfattning i bild av vår toppen semester i Ockelbo;









En hel massa sol och bad...



Sköna, lata strandhäng...




Härligt glada sommar pojkar :-)




Grillen gick varm dag som natt ;-)



Massa god mat med de bästa av vänner...




En hel massa mys med de käraste...


Tack för ett par härliga veckor med er, underbara vänner!!!

En dag i Furuvik...

2010-07-02 | 10:45:40

Igår var det dags för ännu en utflykt.
Vi spenderade en heldag i Furuviks parken.
Tittade på djur, åkte massa karuseller och badade i deras nya vattenland.
Vädret var åter igen med oss...
Lite mulet och några droppar regn på förmiddagen, men sen strålande sol och värme, värme, värme...






Albin kramar det lilla fåret...




Lille Vincent, något skeptisk, men törs i alla fall att klappa lite grann...




Åk med berg o dal bana :-)




Melwin blir tjenis med poliserna och får låna mössa och batong...



Vincent på den ädla springaren...




Melwin testar på Wild Kids båten...




Robin och Albin vid Wild Kids Camp, här gäller det att hålla tungan rätt i mun...




Albin i full koncentration...




Melwin, skapligt cool i sin snygga bil...




Vincent valde att bli lastbilschaffis...




Furuviks nya badland passade Albin perfekt...




Badpojke Vincent...




...och badpojke Melwin, Sååå Fina!

Vi har semester...:-)

2010-07-01 | 23:55:42

Vi har ju fullt upp, även fast vi har det så lugnt och skönt och härligt ihop...

Hinner knappt blogga längre, fast det är semester ;-)

Tur med vädret har vi också, och det badas och solas om vartannat...
Men några turer hit och dit har vi dock gjort under veckan.

I söndags for vi till Jädraås-Tallås Järnväg.
Där vi åkte längst en 6 km museijärnväg med ångloksdragna tåg.
En lagom liten tur i det vackra, varma vädret, med en liten fikapaus i det gröna längst med vägen.

Måndagen och tisdagen bjöd på enbart mys och pys i det underbara vädret.
Bad, sol och fiske och tisdagskvällen avslutades med "sexkamp".
Barnen fick själva bestämma vilka grenar som skulle utföras och då blev det en "sexkamp", varken mer eller mindre...De sex grenarna var;
fotboll, cykling, ägglopp, "häxan surtant", säckhoppning och kubb

Har lagt in bilder från alla dessa spektakel här nedan :-)







Robin, Emmie, Albin och Eilin redo för en liten tågresa...



Lokförare Melwin...



Liten Vincents första tågresa...



Det stora ångloket




Storfiskare Robin med ännu en fångst till stugan...





Alla barnen redo för start av cykel loppet...



Melwin med sin första lilla cykel som han nu behärskar till fullo och far fram med i full fart :-)
Vem hade kunnat ana det för snart två år sedan, han som kanske inte ens skulle kunna gå...?
Vår fantastiske lille Melwin, vilka framsteg han gör!



Melwin möter Emmie i grenen "häxan surtant" eller som det kanske egentligen heter "arga leken".
Men det var Vincents "önskegren"och också han som namngav den till "häxan surtant"...



Pappa vs Mamma, upp till bevis vem som är den surigaste i familjen...



Pappa försökte såklart en massa trick...



men Mamma höll ut...



och tog såklart hem spelet...Mamma är och förblir den riktiga Häxan Surtant!



Säckhoppning för både stor...



...och liten :-)


Ja, som ni ser så har vi det minst sagt fullt upp...med att göra vad??? Jo ha SEMESTER!!!


Visst blir det allvar också ibland. Känslorna finns ju alltid där, man kan inte rymma...
Ibland kommer det över mig, precis som hemma. Inte lika ofta som hemma, men ändå ibland.
Man kan liksom aldrig andas ut, aldrig riktigt tillåta sig att njuta fullt ut, bara släppa all oro och rädsla som alltid finns inom mig, som vägrar släppa taget.
Tankar som, "tänk om allt vänder, om detta är sista bra sommaren Melwin har", "allt kanske är för bra för att vara sant, det är bara lugnet före stormen".
Jag vill ju kunna släppa allt fullt ut, bara insupa allt det positiva. Som att Melwin mår så bra nu, att han är så pigg och glad, i så gott skick...men det går inte riktigt.
Rädslan finns där, dag som natt, full eller nykter...Kommer han att klara det här eller är det bara en kort stund av lycka...???
Som vanligt finns det inga svar på alla frågor och funderingar.
Man kan inget annat göra än att försöka intala sig själv att det är bra nu, att det kommer att gå vägen, att Melwin är den starkaste av de starka och verkligen har kickat "Klumpen" ända bort till helvetet för att aldrig, aldrig någonsin komma åter!

Försöker att tänka på att "fånga dagen", njuta av varje dag ihop med mina älsklingar.
Mina underbara, fantastiska små pojkar. Så busiga, så härliga, så fulla av liv...
Det kanske inte är för evigt, vem vet…? Vet egentligen någon någonsin någonting???
Nej, så är det ju, man vet ingenting om vad som lurar bakom hörnet.
Så det är säkrast i alla lägen att leva i nuet, ta till sig allt det goda och positiva som finns omkring en.


Vår Melwin har en diagnos, det finns där "svart på vitt" att hans odds är 50/50, och med diagnosen kommer automatiskt oro, rädsla och ångest med i bilden...
Det går aldrig att få bort, tänka bort, radera.
Det är den ryggsäck jag försöker lära mig att leva med...den är tung och inte särskilt behändig. Men jag SKA lära mig att leva med den!





Kan Du så kan Jag

Älskade lille kille!






RSS 2.0