bloglovin

Vincent till sjukan...

2010-02-17 | 21:36:44

Är max orolig...
Går omkring här hemma och trampar av och an, av och an, Tony har åkt in med liten Vincent till akuten i Västerås.


Det började så här...


Vincent har varit "kinkig" nu i ett par dagar, ja sedan i måndags ungefär.
Gnällig, skrikig och faller i total gråt om vartannat.
Trodde i början av veckan att det kanske var förstoppning. Då vi tyckte oss kunna se att han hade lite ont i magen, och hade varit "hård" vid blöjbytet.
Men igår och idag har han bajsat på som vanligt, och inte alls hårda kottar ( för att nu prata om skiten mer detaljerat ).
I och för sig har han inte bajat några mängder direkt, men han har inte haft någon matlust alls och därför inte fått i sig särskilt mycket heller.


Men idag har det bara blivit värre och nu på eftermiddagen så var han näst intill otröstlig.
Under brottarträningen, som Robin och Albin deltar vid, så visade Vincent klart och tydligt att han hade ont i magen.
Han pekade på magen och liksom spände den utåt av obehag...


Så när Tony slutat jobbet kom han direkt över till brottningen.
Vi tog ett snabbt beslut att ringa till Barnakuten i Västerås.
Familjeläkarna har tyvärr "bränt sina skepp" hos oss, och vi ville heller inte vänta tills imorgon med att uppsöka läkare för lillen. Han ska tas om hand nu!


Tony ringde och de bad oss komma in direkt nu på kvällen.
Vi beslutade att Tony skulle fara in med Vincent, medan jag skulle samla ihop de andra från brottningen och åka hem och göra kväller...
Kändes som ett rätt beslut just då, tyckte jag...Tänkte att Tony kom direkt från jobbet, inte riktigt visste vad som hade hänt/lovats/gjorts med "de stora" under dagen, ingen aning om vad som skulle käkas till middag, ingen planering inför morgondagen etc etc...
Ja, ni vet, alla såna där oväsentliga små saker som tillhör vardagen tänkte jag på just då, och att Tony inte skulle behöva tänka på just dessa små saker, och därför valde jag att stanna på hemmaplan med de övriga tre gossarna...
Vilket känns som helt fel val just nu för stunden.
Alla tre gossarna sover, jag får inte tag på Tony och jag är SKITNERVÖS för vad som kan ha drabbat min lille skrutt!!!


Vet att det inte alls behöver vara nåt farligt, vet att det mest troligt inte alls är något farligt...Men med allt som hänt, alla turer som varit, med den vardagen vår familj lever i, så har jag nog blivit lite "skadad"...

Tankarna far från den mildaste lilla varianten av förstoppning till den mest elakartade formen av någon cancer, typ Neuroblastom eller så...Skitlöjligt, jag vet, men vi har faktiskt träffat några stycken med just den diagnosen och de hade väldigt liknande symptom som vår Vincent.
Men självklart så är det ju högst osannolikt att vi skulle drabbas av två cancerdiagnoser på två av våra fyra barn, helt sjukt orealistiskt, men jag kan dessvärre inte styra mina tankar, och de har redan hunnit snudda vid just det.
Men folk besöker ju Barnakuten till "daglig dags" och inte kommer alla de hem med någon cancerdiagnos, så jag ska verkligen försöka lägga band på mig, INTE bli dramatisk nu...


Ska bli sååååå skönt när Tony ringer, för att tala om att de är på väg hemåt igen, att det inte var någon fara. Bara något löjligt, obetydligt litet fel som nu är åtgärdat ( låter som om jag pratar om en bil, men ni fattar vad jag menar )...
Vill ha min lille Vincent hemma NU, sovandes i sin lilla säng, snusandes, så härligt go´...Vill inte att han ska ha ont!!!


Väntar, väntar och väntar...




Min älskade lille minsting...

Kommentarer
Postat av: Maria

Usch och fy! Lilla skrutten då! Håller tummarna att T ringer snart med lugande besked.

Kram

Maria

2010-02-17 @ 21:51:47
Postat av: Melinda

Usch, jag är inte avundsjuk. Tänker på dig och lider med dig. Hoppas Tony hör av sig ASAP -med goda nyheter!!

kramar till dig Anna Vad du och din familj få gå igenom!! :-o

2010-02-17 @ 22:10:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0