bloglovin

Gårdagens undersökningar...

2010-02-11 | 21:27:12

Gårdagens undersökningar gick riktigt bra.

Melwin både ser och hör helt perfekt för sin ålder :-)

Vilket vi här hemma redan misstänkte, i och för sig, men det var ändå skönt att få det bekräftat.

Tror att man som förälder helt klart mer eller mindre märker om ens barn ser och/eller hör illa.

Kanske inte om det är små, små skador, men vid en markant nedsättning av syn eller hörsel, då borde man väl som förälder, och som i mitt fall, den person som är med Melwin 24 timmar om dygnet, ändå märka något… tycker jag nog.

Men som jag sagt tidigare, man vågar väl tyvärr aldrig utesluta något.

 

Minns så väl hur både jag och Tony fick skriva på hela fyra stycken A4 papper med diverse biverkningar och skador som protonstrålningen eventuellt kunde ge Melwin.

Och även den cytostatika behandling han genomgått kan ha satt stora spår och ge honom skador och men för livet.

Så jag utesluter ingenting längre…!

 

Även ”pricken” på insidan av Melwins högra öga kollades upp.

Det är en klurig prick att få syn på och det var nog faktiskt mer tur än skicklighet som ögonspecialisten faktiskt hittade/såg den, där för 5 månader sedan.

”Pricken” sitter högt, mycket högt upp i närheten av synnerven och Melwin måste samarbeta väldigt duktigt, men också mycket krävande för att läkaren ska kunna nå ”så högt upp” med kameran och få en skymt av ”pricken”.

Men nu råkar ju Melwin vara en helt exemplarisk liten patient, inte ens fyra år fyllda.

Han tittar stort, fixerar hakan i ”skålen”, pannan emot och kämpar på med att titta åt de olika håll som läkaren talar om att han ska titta åt.

Det är verkligen ingen behaglig position han måste sitta i och samtidigt mer eller mindre spärra upp ögonen och titta mot ett rött ljus, trots att han fått en dos av ögondroppar och är så ljuskänslig.

Men åter igen, Melwin klagar inte, ingenting, utan kämpar på och läkaren fick till slut sitt foto av ”pricken”, och kunde konstatera att den var oförändrad.
Skönt, då borde det ju inte vara någon form av elakartad tumör i alla fall.
Mest troligt en godartad cellförändring, leverfläck.
 

Hörseltestet däremot, tyckte Melwin var riktigt skojigt, och ville inte ens gå därifrån när det hela var slut.

Han gillar att ha de stora lurarna på sig, lyssna efter de olika ”pipen” och då lägga en kula i hinken.

Ett snabbt besök hos kuratorn hann vi också med.

Skulle lämna några papper till henne, men även prata lite om läget och sånt…

Går väl ganska bra även när Melwin är med, fast han blir ju lite rastlös till slut och springer då mellan kuratorns rum och lekrummet uppe på dagvården.

 

Moroten för att Melwin skulle ”ställa upp” på alla undersökningar var ett besök vid lekterapin och kafeterian innan hemfärd, samt ett stopp vid McDonalds på vägen hem…

Vilket det naturligtvis också blev :-)

 

Själv är jag trött och less på det mesta.

Luften gick ur mig totalt efter lilla Lisas bortgång, som saknar totalt mening…

Man blev omruskad och liksom påmind om vår och framför allt då Melwins egna situation.

Vilket ”monster” vi har att tampas mot och vilken kamp vi har framför oss…!





Ett cancermonster...??!! 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0