bloglovin

För 9 år sedan...

2017-08-08 | 23:22:04

 

Blandat med glädjen av dagens antagningsbesked så är det många tankar, mycket som kommer upp igen…hur det var just den här tiden för 9 år sedan

Visst har åren gått, visst är Melwin idag en pigg och levnadsglad liten 11 åring, även om han inte är friskförklarad.

Jag kommer aldrig att glömma…

 

 

Fre 8 aug 2008 02:18

 

En mardröm

Har inte skrivit på riktigt länge nu, inte för att jag inte har haft nåt att skriva om, utan mer av lathet och ointresse. Men idag kan jag inte annat än att sätta mig ner och skriva, vet inte riktigt vad jag skriver och har ingen riktig koll på vad jag tänker överhuvudtaget, men det känns bara skönt att skriva helt enkelt. Det som "bara händer andra" har hänt mig! Det värsta av det värsta har drabbat min familj och min son har fått det inget barn skulle behöva få, en hjärntumör!

Den huvudvärk han haft och den ostkrokformade lilla ryggen skulle kollas upp idag. Inte för att det var första gången vi varit till läkare under sommaren, utan mer för att vår envishet om att något var fel med pojken hade fått gehör. Men istället för att få beskedet att han behövde en liten lätt operation och/eller sjukgymnastik fick vi veta att de såg en stor tumör i lillhjärnan ( bakhuvudet nedåt ryggraden ).

Det blev akut ambulans till Uppsala och där är han nu på intensiven. Han behandlas med smärtstillande och cortison. Fler magnetröntgen ska tas och på tisdag ska de operera bort tumören. Därefter återstår ca tio dagar av väntan på om de fick bort allting, om han behöver mer behandling (strålning) och om tumören var god eller elakartad.

Oj, det kändes skönt att skriva ner, nu har jag lite bättre koll på läget tror jag...

Jag och Vincent är hemma över natten för att hämta kläder och annat vi behöver för en lång sjukhusvistelse.

Melwin och Tony är på intensiven, men jag och Vincent kommer att få flytta in i Melwins blivande rum ( när han inte behöver bo på intensiven längre ) så är vi iaf på sjukhuset och kan vara med Melle på dagarna.

Det är mitt i natten och jag kan naturligtvis inte sova, har packat endel, ska göra ett till ryck snart och packa klart.

Vincent sover sött, men direkt det blir ljust ute sticker jag till Uppsala, vill vara där när Melle vaknar. Jag förstår bara inte hur jag ska klara av det här, vara stark och bita ihop...

Har tusen frågor och allt snurrar i huvudet, tårarna rinner och det vill liksom aldrig sluta... Hur kan det här hända? Hur kan en så elak sjukdom sätta sig på min lille pojke som bara är två år, han har ju nästan nyss tittat ut ur magen?????

Jag skulle gladeligen hugga av mig både armar och ben, bara jag fick lägga mig där i hans ställe, bara han fick vara frisk, åka hem och sova i sin lilla säng, leka med sina söta saker och bara var min goa, glada lille Melle. Fan vad det här är orättvist!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag som inte kan sluta gråta, hur ska jag kunna vara stark, hur ska Tony orka och hur ska livet bli framöver???????????????

Kan ingen tala om det för mig... Allt är som en ond mardröm och jag bara väntar på att nån ska plocka bort mig härifrån.

Gud, ge mig styrka men framförallt ta inte min Melwin ifrån mig!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

 

 
 

Melwin har precis anlänt till NIMA, Akademiska Sjukhuset i Uppsala, i väntan på operation av tumören...

I did it...

2017-08-08 | 23:15:00

 

 

 

 

Somnade till sist i alla fall igår natt, sov visserligen som en kratta, tänker för mycket…

Men idag behövde jag ändå inte stressa upp på morgonen

Unna dig mig att ligga kvar lite längre än när barnen är hemma.

Lyssnar på gatan utanför, där är det full aktivitet en vardag som denna klockan 10 på förmiddagen

Folk pratar lite grann här och där, någon hund skäller, bilar som kör, parkerar, dörrar som smälls igen…

Ja det finns många ljud att lyssna på om man som jag bor mitt i stan, och någon gång tar sig lite tid att just bara lyssna…

Goa vännen ringer, skulle bara berätta en sak, men som vanligt så pratar vi på längre än så. Det finns ju alltid så mycket att ventilera om ;-)

Jag har tur jag, som har en vän som hon

Som känner mig utan och innan, ja säkerligen bättre än vad jag själv gör, som alltid finns där, oavsett tid på dygnet, och oavsett vad jag berättar, om jag så har felat kolossalt eller gjort bort mig rejält, så dömer hon aldrig, aldrig någonsin.

Hon får mig istället att se på saken på ett kanske lite annat vis…

Hon fångar upp mig när benen viker sig och hon får mig att skratta och må så otroligt bra i hennes sällskap

Min goa fina vän…världens bästa <3

 

Till sist har även vi pratat klart…otroligt nog ;-)

Kollar mejlen lite snabbt och där var det…

Ett mejl från MedLearn, skolan i Västerås.

Första tanken, va bra, nu har schemat kommit…

Öppnar, Men där står något annat…

Du är antagen till utbildningen Medicinsk sekreterare, Västerås.

 

Mitt förstahandsval, JAG KOM IN!!!

Blir superglad, ringer vännen igen, berättar

Sen samlar jag mig, börjar fundera, nu är det på riktigt, valet måste göras

Stanna kvar på utbildningen som jag redan tackat Ja till, och läsa till tandsköterska

Eller helt enkelt tacka Nej där och köra på Medicinsk Sekreterare istället

Hmmm, måste ju tänka på allt

Ringer mamma, diskuterar o funderar lite grann

Ett rätt så angenämnt ”problem” ändå, att jag, lilla ”korkade” jag faktiskt kommit in på båda de två utbildningar jag sökt

I did it…liksom :-)

 

Inte så svårt val egentligen och redan under samtalet med mamma klickar jag på den lilla rutan Tacka Ja

Klart, färdigt och redan på MÅNDAG börjar mitt ”nya” liv som student, jag ska bli en liten plugghäst ;-)

 

Utbildningen är på 2 år, lite sådär lagom för mig tror jag ;-)

Inte för mycket studieskulder ( jag som bara för ett par år sedan betalade av det sista på studielånet jag hade från allra första studietiden i mitt liv ) Suck, men nu är det bara att börja om…

Ser det som en ganska så god investering…

Jag skolar om mig, och det är tydligen möjligt att få anställning redan under utbildnings perioden.

Man kan arbeta med företagshälsovård, på läkemedelsföretag eller inom forskningen. Och jag förväntas kunna söka tjänster som till exempel vårdadministratör, medicinsk sekreterare eller läkarsekreterare.

Allt sedan Melwin blev sjuk och vi bodde så mycket på sjukhus har vårdsektorn intresserat mig mer och mer.

Har länge velat bli barnmorska, men det är lång studietid för mig som inte ens gått vårdprogrammet Läkare är jag för dum för ;-) och jag fixar ändå inte att få ihop det med helg- och kvällsjobb så mycket. Men nu kommer jag ändå att få lära mig en hel del medicinskt och få komma in i sjukhusvärlden och kontakt med patienter, fast på ett litet annat vis :-)

Ja jag är glad, jag är jätteglad!

 

Men jag är också trött, alldeles för lite sömn

Frusen, har suttit i en ishall typ hela dagen/kvällen

Hockeyungen har hockey camp i Lindesberg hela veckan, men sover hemma, så det blir lite körande fram och tillbaka, hit o dit

Och idag var det även dags för säsongens första isträningen med ”hans eget” FAIK lag

Fattar helt ärligt inte hur hans lilla späda kropp orkar…

Lindesbergs campen bjuder på supertuffa fyspass, de tar verkligen ut sig till det yttersta, samtidigt som det är 2 ½ timmes ispass två gången om dagen…

Ja han är lite mör nu, men ”svika” sitt egna lag och hoppa över första träningen, det gör man tydligen absolut inte ;-)

Allt går väl när man får hålla på med det man älskar mest och har skoj!

 

 

 
 
 
Finaste hockeyungen <3
 

 

 

Så det blir sänggång nu, men jag vet redan att jag inte kommer somna sådär direkt precis...

 

 Kram på Er!

 

 

Jag är här igen...

2017-08-08 | 01:34:31

 

 

 

Heeeej…

Trodde ni att jag skulle vara borta för evigt ;-)

Såklart inte…jag älskar ju att skriva

Motivationen har lyst med sin frånvaro, och som jag senast skrev så behövde jag tid, massor av tid…

Att sortera bland mina tankar, att landa, att förstå vad jag verkligen vill och vad jag faktiskt mår bra av.

Vad är viktigast…mina barn, behövs inte ens funderas över

Vad ger mig mest energi och levnadsglädje…mina barn

Så är det såklart, inget konstigt alls

 

Men som vissa säger

”Anna, du kan inte leva genom dina barn”

Såklart inte, men jag är deras mamma, kommer så alltid att vara och kommer att skapa mig plats i deras liv…alltid, oavsett

Men tro det eller ej, jag har faktiskt ett eget liv också

Även jag har saker jag önskar satsa på och fullborda

 

Jag ska snart börja plugga, bli student, och faktiskt skola om mig helt

Skitspännande, superroligt och wow vilken nystart och början på något nytt…ja jag är max pepp

Tandsköterska, låter bra, verkar roligt, min grej…

Sökte även till Vårdadministratör, var reserv, inte jättelångt bak, men ändå så pass att jag tänkte att det är en utesluten studieväg

Jag är helt plötsligt på reservplats nummer 1 !!!

Meeeeeen…någon ska även vara där, alla kan inte komma in, oavsett

Så givetvis kan det vara så att jag stannar där

Fast självklart känns det som en egoboost…ja, f-n va jag är bra!!!

Ett par tester gjorda, betyg inlämnade och det är inte många platser till ett par utbildningar med jobb garanti… ja jag är faktiskt rätt nöjd över mig själv.

Tyckte alltid att mina betyg inte var tillräckligt bra, att jag nog inte fattade allt som alla andra fattade.

Visst, jag var bra på att rida häst, hoppa hinder och tävla mig fram…

Men var jag så mycket mer egentligen???!!!

Det kändes inte som så då…

Men jag va visst inte så kass, häst tjejen kanske fattade nåt hon med

Den där, hon som visserligen var snygg, rätt skoj att umgås med och som kunde både festa och tävla på elitnivå

Ja även hon kunde få skapliga betyg, tydligen, fast få trodde så…

Nu ska jag givetvis inte läsa till varken hjärnkirurg eller rymdfysiker, men med mina mått mätt så ska jag i alla fall klara av att skola om mig, bli något nytt, starta om…

Det räcker för mig!

Man får ju i dagens samhälle inte tycka att man är bra… men hell, jag är bra :-)

 

Så hur som helst, jag ska börja plugga snart, skola om mig och bli antingen det ena eller det andra ;-)

Det känns skönt och det ser jag verkligen fram emot, jag behöver det

Men sen då…

 

Ja vad ska jag säga, förstår att det finns många nyfikna själar, spekulationer osv…

Tyvärr, jag måste vara sådär tråkig och präktig, som man egentligen inte vill läsa om

Inga skandaler, ingen ny kärleksrelation…no nothing, sorry!

 

Jag har både en och två gånger dragit ner persiennerna, blockerat nummer och vägrat att vistats på offentliga platser… sjukt va!!!

Men Anna, du är singel nu, givetvis på jakt efter ett nytt byte

Han som kan säkra din framtid, han som kan ge dig ekonomisk trygghet och kanske till och med det sjunde underverket…

Ja allt det där jag trodde var viktigt för mig…

Men nej, det är ju inte så, de får bara gå…

 

Barnen är jag mer än nöjd med, jag saknar ingenting

Har mina sex juveler, och jag är så tacksam över att de valde just mig till mamma, det är en ynnest

Jag lever långt ifrån fett, går igenom kris efter kris, men jag ska klara mig själv, jag kan och nu väljer jag ett yrke som jag kan jobba med på hemmaplan, där jag kan få mitt liv att gå runt… jag ska klara mig, ensamstående, men ändå en glad och lycklig mamma

 

I den bästa av världar kanske…

Jag är på god väg att klara mig själv, mina planer är realistiska och jag kommer få det att gå runt, gå ihop för mig och mina barn

Visst, vi kommer inte att åka på utlandssemestrar, vi kommer inte att kunna unna oss både det ena och det andra, vi kommer att få räkna slantarna under några år framöver…

Men kanske en dag, kommer även mina slantar att räcka till det lilla man önskar kunna ge sina barn.

Jag satsar på det i alla fall…

 

”Anna, du har så många chanser, du kan få något bättre”

Bättre än vadå, han var och är ju allt vad jag vill ha

Ser hans blick, ser hela hans kropp

Hans händer, de där stora starka händerna som kunde skydda mig mot allt

Som kunde få mig att må som en prinsessa, oavsett om världen rasade utanför

Han var min trygghet, mitt allt!

 

”Det är bara ord Anna”

Men kan det bara vara det…

När hjärtat känns som om det ska slitas ur kroppen så fort han åker sin väg

När jag inte längre kan titta på honom när han ser, när jag inte kan hålla tårarna tillbaka om jag möter hans blick

Han är det vackraste jag nånsin sett

Hans blick, hans kropp, hans allt

Jag kommer fortfarande ihåg doften, saknar till och med snarkningar och morgon lukten

 

Kan inte sluta tänka, kommer inte loss…

Kanske en dag gör jag det, kanske en dag ser jag inte längre hans ansikte så fort jag blundar, saknar jag inte hans händer på min kropp, vaknar jag inte kallsvettig efter ännu en natt av drömmar hur han introducerar sin nya kvinna/sambo/blivande fru för mig och barnen

Kanske en dag…

 

Men till dess den dagen kommer, önskar jag att de bara håller sig borta

Sluta tro att om jag bara dejtar just dig, om jag bara låter just dig ta hand om mig…

Är så trött på att hitta på ursäkter, svepskäl och dåliga undanflykter

Låt mig bara vara!

 

Jag kan inte, jag är inte där, jag vill inte…

 

Saknar mina barn när de är borta, så det gör ont i kropp och själ, genom märg och ben, rakt in i hjärtat

Lever upp när de är här, när jag får pussas o kramas, andas in dofterna och bara hålla om, ligga tätt intill och känna att de är här och bara här

En bit saknas alltid, ett sår i hjärtat läker aldrig

Det är mitt fel och jag kan inte plåstra om, jag kan inte förändra, inte reparera…även om det är det enda jag vill

 

Folk önskar vinna på lotto, bli ekonomisk oberoende, få en massa pengar

Det enda jag önskar är att få…en chans

 

Kommer givetvis att skriva om vår sommar 2017…snart mina vänner snart

 

Men nu bölar jag igen…

Inga barn hemma, bara jag o tre katter

Har städat som besatt, det håller tankarna på avstånd, tvättar och gör fint

Men även det har ett slut, när det är skinande rent och allt i ordning

När man saknar den där famnen…men nej, inte vilken famn som helst, just DEN DÄR famnen

 

Återkommer…

 

 

Kram på Er!

 

 

 

 

 

 

Lyssnar på...

 

 

 

 

 

Jag gav idioten chansen...men den här idioten fick aldrig någon chans

 

 

 

 

Min Kronprins...

2017-07-10 | 10:47:25

 

 
 
 
 
 
 

 

Här är han

Min äldste

Min förstfödde

Min kronprins

 

Han som fått och fortfarande får

utstå de där fatala missarna man alltid gör som förstagångsförälder

när man liksom inte vet bättre

tror man gör så jäkla bra

 

Det gör man ju som bekant inte

Och jag har lyckats med att fela både en och två gånger, kanske tre till och med

Och fler misstag lär det garanterat bli

För han är och förblir alltid nummer ett i syskonskaran

Där mamman tror hon gör rätt, men det liksom blir bara fel ;-)

 

Men så ser jag på denna gosse, min lille fine gosse, som i och för sig växt om mig sedan länge och har fötter som är större än störst ;-)

Men som för alltid ändå kommer vara min lille fine gosse

Min förstfödde, min kronsprins

 

Han som möjligvis fått mitt låga blodtryck, knöliga fötter och knakiga knän

Men som ändå är sådär klok, intelligent och driftig, som man själv önskat att man en gång varit

Han är målmedveten, han är glad, varm och stilig och lever på Cuba Cola och Ben´n Jerrys ;-)

 

Idag är det bara hans dag

Min fina, goa Robins dag

För idag blir han faktiskt "byxmyndig" och han får lagligt och med all rätt köra omkring med sin moppe

Idag är han närmre, mycket närmre vuxenlivet än bebistiden

En aning förkrossande och skrämmande för mamman

För han är ju fortfarande min lille, fine gosse

 

Men mest är mamman stolt, och lycklig, över att hon faktiskt varit en del av produktionen av denna fantastiska kille

Att trots de fatala misstag jag gjort, har han vuxit upp till den bästa 15 åring en mamma kan önska sig!

 

 

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN MIN UNDERBARA, ÄLSKADE ROBIN

Älskar dig jorden runt, till månen och vidare till hela universum, i oändlighet <3<3<3

 

 

 

 

 
 
 
 

 *** ROBIN FREDRIK ***

2002-07-10

 

 

 

 

Jag har gjort det igen...

2017-07-06 | 23:00:00

 
 
 
 
 

sjunger Melissa Horn, och jag kan inte annat än instämma.

Vet inte hur jag lyckas, men jag kan tydligen konsten att sätta mig i de mest sårbara situationer, för att sedan låta mig bli bränd, gång på gång på gång…

Tänker inte gå in på någonting närmre och det hoppas jag ni förstår.

Är inte mycket för det här med att skriva bara en liten hint, säga A men inte B liksom

Vill helst förklara och berätta allt, fullt ut…

Men det går inte, jag vet nog inte ens själv riktigt vad jag ska skriva, hur jag ska skriva det och dessutom hålla det från att lämna ut andra

 

Jag har tänkt såhär…

Kan bara konstatera att jag mår SKIT, jag håller mig samman bara på grund av en sak, BARNEN

Två sommarveckor med alla sex kids, sedan en vecka med ”bara” tre och sen…får jag faktiskt bryta ihop, för då ska jag vara solo, bara Me myself & I, under en vecka

 

Just nu skulle jag nog behöva lägga mig ner i fosterställning och gråta ur mig allt, och lite till

Men det går inte, inte nu…

Jag VILL vara stark, jag SKA vara stark, ett litet tag till

Semester med barnen!

 

Men jag kommer att ta ett avbrott från bloggen

Jag måste fokusera på bara min familj, försöka komma till ro med mig själv, vad jag vill och hur jag egentligen ska förhålla mig till allt och alla

 

Vissa situationer har jag själv satt mig i, mest troligt för att söka bekräftelse och tröst, för att orka bara vara jag

Men det håller inte i längden

Jag måste ju tycka om mig själv, hitta mig själv och hur jag faktiskt vill leva

 

Det har varit ett hemskt år att se tillbaka på

Trodde jag hade nått botten förra sommaren

Sommaren då allt hände…

Tänkte att detta år blir mitt år, men första delen har inte blivit annat än piss o skit

Visst kommer de där tillfällena som gör att man kanske ser ett litet ljus, orkar vara positiv igen

Tappar kontrollen, och det är farlig, för det är då man lätt faller…på nytt o på nytt

 

Jag måste hitta tillbaka…

Bli den starka, blomstrande, levnadsglada person jag en gång var. Hon som aldrig gav upp, hon som hittade lösningar på allt, hon som älskade livet och det mesta med det

 

Nu är jag bara en urvriden disktrasa, med självkänsla och självförtroende sedan länge bortblåst

Försöker hitta det igen, men på fel sätt…

 

Kommer börja med något helt nytt till hösten, ska bli student och kommer även att satsa mer på den försäljning jag älskar att hålla på med, det är min nystart…

Men jag måste vara redo tills dess

Starkare och inte känna att jag enbart mår bra av bekräftelsen från andra

För det blir ändå aldrig riktigt som man tänkt sig…

 

Jag vet vad jag vill ha, jag har mina drömmar, det kan ingen ta ifrån mig

Men jag måste bli hel igen, alla bitar måste falla på plats, jag måste må bra igen

 

Kan inte ta mer svek, lögner och skitsnack

Står inte pall för mer elakheter, nonchalans och arrogans

Jag orkar helt enkelt inte mer, jag är inte stark…vad ni än tror, tycker, tänker o skriver

Jag är så långt ifrån stark man kan komma!!!

 

Vill jättegärna skriva, blogga och blir innerligt glad av era fina kommentarer, likes och meddelanden <3

Jag vet att det är många som hejar på mig och ser mig som inspirationskälla

Och det gör mig varm i hjärtat, tro inget annat, och jag kommer tillbaka

Jag behöver bara komma på hur, och hamna på rätt köl igen

 

Så jag gör ett avbrott, ett avbrott i det mesta

Krafterna går till mina barn, min familj och faktisk så småningom…till mig själv

För jag SKA komma tillbaka

Starkare, gladare, klokare, spralligare, tokigare och givetvis snyggare än någonsin ;-)

 

Ni som vill mig något utanför bloggen, vet vart jag finns

För er andra…

Nu ska jag plöja igenom de där böckerna jag så länge tänkt att plöja igenom, rensa den där vinden jag så länge tänkt att rensa, sova de där timmarna jag så länge tänkt att sova, dricka de där flaskorna vin jag så länge tänkt att dricka

Sen hoppas jag på att få må lite, lite bättre

Kommit till aningen mer insikt, men framför allt…älska mig själv igen!

 

Men först, sommarveckor med mina precious kids, De absolut bästa jag har <3 <3 <3 <3 <3 <3

 

I´ll be back :-)

 

Kramar till Er!

 

 

 

 

Om, Utifall och Kanske...

2017-07-04 | 23:45:19

 

 

Go´kväll

Behöver lite stämning och ett glas rött en kväll som denna

Vissa dagar är bra, andra är...mindre bra

 

 

 

Men äntligen är de här i alla fall, hela klanen, allihopa, mina juveler…

Två veckor, våra sommarveckor!

 

Äldste håller på med eget företagande och tar moppekort, så det är lite spretigt med dagar och så, men nån liten semester ska vi väl få ;-)

Klicka på denna länk så får ni se vad han håller på med och Gilla hans sida :-)

 

Givetvis har det varma sommarvädret stannat av.

Regn, sol, regn, sol…om vartannat

Hade gärna varit iväg och badat med barnen, värmt oss i solen och så

Men icke, blygsamma temperaturer och en hel del moln

Men det kan bara bli bättre…hoppas jag ;-)

 

Har tagit oss en tur till Visentparken idag och sedan lek i Parcourparken

Måste ju rasta kidsen på nåt vis ;-)

 

 

 
 
 
Är väl kanske inte de vackraste av djur ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Men nog så spännande att se på för småfisar
 
 
 
 
 
 
Även om leka och fika var det allra bästa :-)
 
 

 

Var iväg i helgen, träffade bästa PartyLite gänget, grekiskt tema och så mycket fint att titta på till hösten…

Ny inspiration, Nya krafter, Ny energi

 

 

 

 
 

 

Och ny energi det behövs verkligen…trött, tröttare, tröttast

Har ju varit lite mycket med allt ( vilket det iof alltid är, så vad är skillnaden liksom )

Men inbillar mig ändå att det kan vara sviterna av en påfrestande vår, både psykiskt o fysiskt

Tänker mig att lite sommarlovs vila blir bra

Men hur vilar man med sex huliganer runt om sig

Klart det går, de ger betydligt mer än de tar…i slutändan

 

 

 

 

 

Tröttaste av de tröttaste = Jag 

 

 

Vill få allt att funka…

Vänskapsrelationer, Familjerelationer, Kärleksrelationer

Men det är uppenbarligen inte alltför lätt

Jag vet vad jag vill ha, men det är tydligen något man inte bara kan ta…

Varför ska allting vara så komplicerat jämt…jag som är så enkel, kan inte alla bara tycka, tänka, känna som mig ;-)

 

Vill bara bli sådär galet sprudlande kär, är det för mycket begärt ???!!!

Men det verkar konstant vara en himla massa Om, Utifall och Kanske

 

 

 

Det här med familjen...

2017-06-30 | 11:53:17

Utan barn helgen…

Idag åkte de små och Albin till Lasse för en långhelg där.

Vet att de har de bra, vet att de tycker det är roligt

Men det känns alltid tungt att vinka av de, och når dörren stängs så kommer tårarna vare sig jag vill eller inte…

Kommer aldrig vänja mig, kommer aldrig kännas bra att lämna iväg de bästa jag har, om det så är varannan vecka eller varannan långhelg.

Det känns i mammahjärtat, och det var INTE såhär det var tänkt!

 

Men jag försöker göra det bästa av ”egentiden” ( som egentligen är ett ord jag hatar )

Men visst, samla nya krafter och fylla på med energi är inte helt onödigt direkt

Det tar på krafterna att styra runt vardagen ensam med sex eller tre kids, i varierande åldrar, med olika behov och önskemål

Klart det går, klart jag löser det ( i alla fall efter bästa förmåga )

Räcker inte till för alla jämt, måste prioritera och ordet vänta får de acceptera både en och två gånger

Jag skulle vilja klara av mer, skulle vilja hinna mer och räcka till för var och en av de betydligt oftare.

Men maten måste lagas ( två gånger om dagen såhär i lovtider ) Tvätten måste tvättas ( om man inte ska hoppa över det där med trosor och kalsonger till slut )

Hemmet måste dammsugas ( om de inte ska leka runt i alltför mycket katthår, gräs och grus )

De minsta KRÄVER sitt ( om det inte ska bli högljudda skrik och tårar som sprutar ) men absolut, de blir duktigare och duktigare att anpassa sig till den stora familj de lever i.

Mellanbarn och stora har blivit betydligt mer förstående och hjälpsamma vad det gäller att styra upp i hemmet och passa de små

Och det kanske inte är så illa ändå

Bädda sängar, hjälpa till med mat, plocka undan och städa lite grann ingår väl i den ”normala” uppfostran.

Till hösten kommer jag att vara borta längre dagar, kanske har kvällsarbete/plugg, vad vet jag…

Men jag vet i alla fall att jag omöjligt kommer fixa att göra ALLT utan att till slut ”gå under” både fysiskt och psykiskt

Men det har vi pratat om, de förstår, och jag har redan nu sett förändringar

De är små kloka individer, de har stora hjärtan och de vill väl!

Underbara egenskaper som gör en mamma stoltare än stoltast att se <3

 

Självklart kommer den berömda ”syskonkärleken”, ”suck och stånk o stön” och en mamma vars tålamod ibland saknas helt fortfarande existera

Men va f-n annars vore det väl inte sunt det heller, vi är ju en Familj

 

 

 

 
 
 
 

I onsdags fick vi äntligen chans att njuta av varmt och skönt sommarväder en stund :-)

Varför kan vi inte bara få fler såna dagar???!!!

Brännan bättrades på och barnen badade så mycket de orkade

Milton som fisken i vattnet och var knappt på torra land nånting, medans Filippa fortfarande inte är tipp topp hundra

Hennes hosta fortsätter att dryga sig och så fort hon gör ett tappert försök att leka som barn alltid borde kunna leka, ja då kommer hostan efter en stund och man tror att hon ska hosta lungorna ur sig.

Ingen astmamedicin verkar hjälpa då

Hon är fortfarande trött och kan lätt sova sisådär en 14 timmar i sträck

Vilket kanske inte är så konstigt då hon knappt äter någonting, dricker dock riktigt bra

Men igår slog hon till och åt en redig portion köttfärssås och spagetti, och då kom det lite krafter åter.

Så vi ska ge det helgen och se om det kan vända, annars får det bli ett läkarbesök igen, för så här kan vi inte ha det, och jag är skeptisk till om det ”bara” är astman som spökar

Vet att jag säkert nojar för mycket, men tänk er själva…Jag gick en hel sommar och besökte sjukhus efter sjukhus beroende på vart vi befann oss under semester. Påtalade att Melwin var trött, drack massor och klagade på ont i huvudet.

Fick samma svar varje gång ”ett långdraget virus, ge Alvedon”

Om man bara hade fattat bättre…

Så kanske är mitt nojande befogat

Nu verkar det ju högst osannolikt att Filippa skulle ha någon form av cancersjukdom, det förstår jag också, men det finns ju tusen miljarder andra åkommor man kan drabbas av

Och tänk om vi missar något…igen

Tid kan vara viktigt i såna här lägen!

Ger det max till söndagen, ingen förbättring tills dess så får sjukan ett besök från oss igen!

 

 

 

 
 
 
Körde på små stunder i alla fall lilla stumpan, hon håller humöret uppe, och vilket barn vill inte bada och leka...
 
 
 
 

 

Och så den lille fisken då <3

 

 

 

 

Kolla tungan...:-) 

 

 

 

 

Och mamman tänker på för tidiga ålderstecken och kör på solhatt ;-)

 

 

 
 
 
 
 
Nu kör vi helg, Kram på Er!!!
 
 
 
 

Det kan bara bli bättre...hoppas jag

2017-06-28 | 01:08:00

Veckan har inte direkt inletts på bästa sätt, och ”trenden” verkar hålla i sig…

Alltså Michael Nyqvist…död!!!

En av mina absoluta favoriter, alla kategorier.

Finns inte mycket att skriva annat än tragiskt, på tok för tidigt och FUCK CANCER!!!

Alltid denna jävla sjukdom!!!                         

 

Helgen avslutades med besök på akuten med lilla sessan.

Hon hade då hostat, varit trött, hängig, febrig och låg i över en vecka

Men natten till söndagen var hon ledsen och hade ont i bröstet och på söndags morgonen sa hon att hon hade ont i ena lungan.

Det var droppen och vi ( hela barnaskaran och jag ) for in till Avesta akuten.

Vi kan ha käkat lite på Burger King innan för vi misstänkte att besöket skulle ta en stund ;-)

Filippa har förkylnings- och ansträngningsastma, och hon hade tagit sina två olika astma mediciner flitigt under veckan.

Hon är verkligen jätteduktig på att kunna ta medicinen själv genom att inhalera i en sån ”sug grej”

Men tydligen var det inte tillräckligt denna gång.

Sessan fick inhalera ett par gånger, med lite starkare saker, för att öppna upp luftvägarna

Inga höga infektionsvärden, så lunginflammation etc avskrevs *lättnad*

Hon fick en större dos av kortison som skulle verka i 24 timmar, och sen fick vi fara hem…

Hon är bättre, hostar mindre, men såååå trött

Somnar lätt ett par gånger i soffan under dagen ( vilket aldrig händer vår lilla 5 åriga donna annars )

Och sover sisådär en 14 timmar nonstop

Men det tar tid, sa läkaren, och dessa astmabesvär är inte att leka med

 

 

 

 
 
 
Liten trött o hängig sessa på sjukhus sängen
 

 

 

Så vi har mest ”hängt” hemma

Pysslat, vilat, sett på film, vilat, lekt lite, vilat, åkt o handlat, vilat, hälsat på goa vännen, vilat…

Ja det är så det får vara innan sessan blir hundra igen

Och lilleman…ja han hänger bara på, mest nöjd när mamma läser om stora bilar, lastbilar och traktorer, gärna sisådär tio gånger om dagen ;-)

 

Sen har ju gärna veckan börjat med att jag fått klarhet i att jag, och bara jag, är nyckeln till allt ont här i världen…

Kan kanske tyckas lite märkligt och aningen storsint, men nej, det är sannerligen bekräftat från både ex-man och ex-sambo att Anna och enbart Anna, har inte många rätt här i världen. Hennes åsikter saknar mest troligt både sanningsenlig substans samt korrekt fakta och väl genomgånget underlag

Jag behöver inte längre fundera på Om, Utifall och Kanske…för nej Anna, du är den som felat, gjort saken värre än va den borde vara och har noll koll på vad det än gäller faktiskt

Ok, jag kan nu med lite distans inse att det kanske inte är något direkt nytt budskap från mina ex män, men på samma dag liksom…all over, ja då kan det bli lite väl mäktigt att bara kunna låta det rinna av en

 

Men det finns som bekant inget annat sätt att tackla detta än att bara bryta ihop…för att sedan komma igen.

Jag får min terapi hos min bästa vän <3

Sen gråter jag en skvätt eller två, men sen så, då återgår vi till att fokusera på det mest väsentliga och den största stoltheten i mitt liv, BARNEN!!!

 

Kan dock inte låta bli att förundras en aning…

Hur det än må vara, hur man än må känna, så kvarstår ju ändå det faktum att jag faktiskt råkar vara mamman till de barn dessa män producerat, oavsett va de nu tycker och tänker om det…

Så, då kan man kanske fundera ett litet steg längre än näsan är lång och inse att oavsett vad man nu må tycka om detta val av mamma, så kommer det ju i längden gynna ens gemenamma BARN om man åtminstone kikar lite utanför sin lilla låda, kanske tänker bort alla hatiska tankar och fokuserar på vad som blir bäst för BARNEN i längden…

En lycklig mamma och en lycklig pappa, om så på varsitt håll, är det absolut bästa man kan ge sina barn

Det leder självklart till lyckliga barn!!!

Är man ute efter att knäcka en av föräldrarna…känslomässigt, ekonomiskt, psykiskt, ja vad det nu må vara

Vem påverkas mest…jo just, BARNEN

Tänkvärt!!!

 

Så då slås jag av tanken

Det kan ju knappast bli värre, så som denna vecka startat…

Farligt, mycket farligt att tänka så

Så jag väljer istället att fokusera på att jag nyss har haft tjejmys med världens bästa tjej och kikat på premiären av Allsång på Skansen

Att vi sen fortfarande inte var sådär supertrötta, utan satte på en film…Vi hade i alla fall tur med vädret, igen!

Skoj för både stor o liten, men kan inte låta bli att tycka att det var hysteriskt roligt när sessan konstaterar att ( jag citerar )  Gösta är lik pappa Tony, och pratar som honom också

Svårt att förstå för er som inte sett filmen…men det är rätt lustigt faktiskt ;-)

 

Att lille Milton tycker mamma är superduktig och cool, som kan köra en Monster Truck

 

 

 

 

Världens häftigaste mamma som kan manövrera denna "Monster Truck" ;-)

 

 

Och att jag har världens bästa Albin, som är min klippa i alla lägen, som ställer upp när mammans energi och tid tryter på en och samma gång

Som alltid tänker på vad som blir bäst för hela familjen och som alltid har det största av hjärtan och vill att alla ska må bra

*Älskar dig, världens bästa Albin*

 

 

Sen kan jag inte riktigt låta bli att fundera…

När man nu titulerar sig som singel, och man tydligen är en offentlig singelmamma ( eftersom de flesta av det manliga könet som hör av sig har jag knappast en aning om vilka de är )

Är det då underförstått att man ska vara svältfödd på det sexuella planet och enbart tänka på att bli mer eller mindre påsatt??????

Hej du fantastiska MILF ( oftast av de som knappt passerat åldern av min äldste son )

Hej du sexiga Tjej ( Tjej!!! Ok, det kan jag ta…men nu är vi nånstans mittemellan )

Hej du underbara kvinna ( vilket jag kan känna som en lagom upplyftande fras )

 

Smickrande, javisst…men på riktigt, hur intresserad blir man när följdfrågan blir huruvida jag är på eller av ”sexuellt”  etc etc… ( nu läser min mor denna blogg, så smaskigare detaljer än så blir det inte )

Men vad hände med romantiken, spänningen…det där pirret i magen och ja han kämpar faktiskt lite extra för att få just Mig!

Är säkert hur gammalmodig som helst, och visst, jag har ju sett Titanic filmen 14 gånger, Sliding Doors upp emot 10 gånger, och är uppväxt till Sound of Music...så vad kan man förvänta sig ;-)

Har heller absolut inget emot sexuella aktiviteter, men va f-n, nån liten känsla vill jag väl ändå ha och Nejjag är faktiskt inte alls desperat ;-)

 

 

Puss på Er!

 

 

 

 

 

 Mitt närmsta sovsällskap...and I love it <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Första tiden med Melwins sjukdom
Melwins operation av Klumpen
Tiden med cytostatika behandlingen
Protonstrålning i Schweiz