bloglovin

Ett år till...

2018-07-10 | 09:38:36

 

 

 

Idag är det absolut ingen vanlig tisdag.

Idag fyller min förstfödde son år.

Idag blir han hela 16 år.

 

Egentligen är ju detta helt galet, då jag inte är en dag över 25 😉

Men min kloka, fina, målmedvetna, intelligenta och humoristiska kronprins fyller tydligen två år från myndig.

Han får börja övningsköra.

Fattar ni, sitta bakom ratten på en BIL!!!

Då är man ju skitstor ju…

Jag som grät redan förra året när han for iväg på sin moppe, med sin stora hjälm, min lille pojke.

Nu ska han navigera en bil, och med mig vid sidan om 😲

Japp, för jag ska på handledarkurs i helgen och lära mig lite trafikvett igen, antar jag.

Kan ju kanske vara bra, för det va ju ett tag sedan. Eller nej, nu ljuger jag, är ju bara 25 så mer än 7 år sedan är det ju faktiskt inte 😉

Jag kommer att minnas supermycket 😄

 

Hur som helst är det hans dag idag. Kronprins Robins egna födelsedag och jag hoppas han blir ordentlig firad hos sin far.

Vi firar honom nästa vecka, då han kommer till sin mor…men som sagt, idag blir han stor 😍

 

 

Du lilla stora son 
med hjärta av guld! 
Snäll, omtänksam 
finurlig humoristisk. 
Förmåga att se det lilla 
och göra det till de 
stora. 

Går din egen väg 
följer det 
du tycker är 
viktigt. 


Ja vill ge dig fortsatt 
livsmod och en hand full 
med lycka, i en värld 
som skrämmer mitt 
mammasinne ibland! 
Fast du nu är nästan vuxen 
ser jag ibland den lille 
killen i Star Wars dräkt 
gömd i den stora. 


Ett mammahjärta kan inte 
ordna allt - fast det vill! 
Önskar bara att du 
ska må bra och trivas och fortsätta 
vara den fina kille som du 
alltid varit!

Det är just såna som du 
som får världen att lysa ibland. 

 

 

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN MIN ÄLSKADE, FINA UNGE 💖💖💖

 

*** ROBIN FREDRIK 2002-07-10 ***

 

 

 

 

 

 

Så här kan vi inte ha det...

2018-07-09 | 19:51:00

 

 

 

Nej nej, nej, jag tycker det är roligt att skriva och blogga, och det kan ingen ta ifrån mig. Dessutom är ni många som vill följa mig, så då kör vi. 👊💪

Jag har laddat batterierna, fyllt på med ny energi…tyckte jag, tills jag blev dyngförkyld.

Feber, har ingen röst kvar och mest sover och sover.

 

Hockeysonen for till Karlstad igår för ett hockeyläger. Vi har varit där varje år nu i…ja jag vet inte riktigt hur många år. Älskar staden, älskar Färjestad och det är en av årets höjdpunkter att åka dit 😊

Men nu blev jag ju SJUK 😝

Vilar och vilar, så imorgon drar jag dit och ansluter. Skönt, för solen skiner ju alltid i Karlstad 😉💞

Kombo av sol och bad med ishall och lite hockey är liksom en bra kombo.

 

Var på min goda väns 50-års fest i fredags, var kanske där jag fick min bacill 😉

En fantastisk rolig fest som slutade långt in på sena timmen, eller tidig morgon kanske man ska kalla det.

 

 

 
 
 
Men alltså, ser hon ut som 50 år...NEJ hon gör ju inte det, fina, fina Pella 💖
 
 
 

Nu ska jag återgå till lite packning och planering, för imorgon drar jag till min fina, goa härliga hockeykille och två små älskade minisar 💕

Och till er alla…Hang in there! Jag kommer fortsätta att skriva om sexbarnsmammans vardag och fest, barnens och mitt liv, min familj i vått och torrt, sött och salt, med- och motgång, ja allt som är värt att skriva om 😉

Klicka i "Följ mig på Bloglovin" så missar ni ingenting 😊

 

Jag har många mål här i livet, och er peppning är ovärderlig, den vill jag inte mista! 

 

 

Jag återkommer...

 

Kram på Er!

 

 
 

Over and out...

2018-07-02 | 23:57:00

 

 

 

Hej alla fina läsare!

När jag ”hållit mig borta” från bloggen en längre stund, brukar jag få små meddelanden med förfrågningar om allt är bra, om jag lever 😉

Därför skriver jag nu att bloggen kommer att ”vila” ett tag. Hur länge, eller hur kort, det vet jag inte…Men det kommer ju att märkas 😊

 

Allt är inte bra just nu, det är snarare raka motsatsen.

Någon/några har lyckats komma åt mina personliga konton. Hur, när, var, det vet jag inte.

Men jag vet att personlig och högst privat information cirkulerar.

Det känns oerhört obehagligt.

 

Spekulationer och allmänt ”snack bakom ryggen” är jag sedan länge van vid.

Vill inte låta präktig på något vis, men jag fattar faktiskt inte hur det hinns med och går att hålla reda på vad alla gör och inte gör. Hur får folk plats med all sån skitinfo i huvudet???!!!

Själv har jag fullt sjå med att komma ihåg det som för mig verkligen är viktigt och betydelsefullt.

Jag lyssnar inte på skvaller, vet knappt ett skit om vem som lämnar vem, som sen träffar en ny och vem det är och bla, bla, bla, bla…Står oftast som ett fån när det kommer på tal någonstans och som alla tycker verkar helt självklart, men jag vet inte ett skit. Kanske har någon berättat det för mig tidigare, men sånt minns jag oftast inte, och det bekommer mig inte ett skit.

 

Hur andra känner vet inte jag, men jag vet hur det känns i mitt hjärta.

Snälla, vill ni veta något om mig, mina barn, min familj, mitt samliv/sexliv, icke samliv/sexliv, vem, var, hur och varför jag träffar någon och på vilket jävla vis…FRÅGA MIG!!!

Sluta spekulera och snoka, det blir ju bara fel.

Är jag så pass intressant att man måste hitta inlogg till mina konton och dessutom sprida informationen vidare???!!!

Kanske smickrande i och för sig, att jag är så jäkla spännande.

Nej, det är bara obehagligt och ni fattar inte vad det förstör och sårar!

 

Så just nu känner jag mig bara matt över allting, missförstådd och ledsen.

Jag vet att många av er läste artikeln i tidningen Amelia för ett tag sedan.

Där jag berättar om hur jag kravlar på botten av ingenting och ville bara ge upp allt, men genom barnens blotta existens reste mig upp igen. Pratade mig igenom ett helvetesår och blev starkare och starkare.

Livet är en ständig berg- och dalbana och jag säger inte att jag har det tuffast av oss alla, det finns alltid de som har det jobbigare än en själv om man tänker till.

Men ibland är det svårt att tänka till och man känner sig bara liten, svag och ledsen.

 

Jag kämpar på med mitt…

Vill fixa utbildningen, vill få min ekonomi att rulla på, vill att min familj ska hålla ihop, må bra och hitta harmoni och lugn i tillvaron.

Men det blir aldrig lugnt, inte ens en nanosekund känns det som, och den där styrkan jag byggt upp under lång tid har snart raserats igen…

Så jag tackar för mig ett tag.

 

Jag har många Facebook vänner, men endast några få står mig nära, är betydelsefulla och finns där för mig i alla lägen. Ni vet vilka ni är 💖

Jag kommer göra en rensning av andra kontakter.

 

Tänker tillbaka på när jag var aningen yngre. Inga sociala medier fanns, inga mobiltelefoner, inte mejl och andra datakontakter överhuvudtaget, och tänk så mycket bättre vi mådde…JAG gjorde det i alla fall!

 

Nu ska jag fokusera på hockeyläger, tre veckors ”alla barnen” semester, få livet att fungera igen och försöka samla ihop mig inför skolstart.

 

På återseende 💕

 

 

 

 

 

Midsommar 2018...

2018-06-26 | 00:50:24

 

 

 

Så har det varit midsommar även detta år.

Vädret avvek inte från traditionen, utan det var kallt och blåsigt 😉

 

Alla juveler på plats och vi inledde dagen på bästa sätt.

En lunch på Hamnkrogen, innan det var dags för stångresning, spelemän och dans. Traditionellt midsommarfirande helt enkelt.

Vi gav oss när regndropparna började falla och drog hemåt.

 

Fina vänner kom över. Hela nio barn i hemmet, och skoj hade de 😍

Midsommarmat och bubbel. Sånt där med nubbe, det skippar vi 😆

Efter det att gästerna tackat för sig, kurade vi upp oss i soffan allesammans (ok, jag fick inte riktig plats och satt på golvet, men ändå), tittade på film, åt jordgubbar med grädde och lite annat smått och gott.

Blev sena timmen, men är det högtid så är det…

Alla barnen har nu lärt sig charmen med sovmorgon, så jag kom lindrigt undan 😉

 

 

 
 
 
Midsommarlunch på Hamnis
Lite kallt, lite blåsigt, men underbart gott 😋
 
 
 
 
 

 

 
 
 
Traditionellt midsommarfirande och sedan midsommarmat, midsommarbubbel och midsommarmys 😄

 

 

 
 
 
Mamma med minsting och två "storingar" 💖 
(och ja, rynkorna syns lika illa på båda bilderna, så det är väl bara att inse att de faktiskt sitter där 😩)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Go´fisarna 💕
 
 
 
 
 

 

 

Okej, det var inte bara jag som satt på golvet till sist 😉

Lite syskonmys framför TV:n (stora Robin, lilla Filippa 💞)

 

 

 
 
 
Vid midsommar är det som bekant ett krav att äta jordgubbar. För att få tag på dessa av högsta kvalité och dessutom få chans att plocka de själv (och provsmaka lite 😉) åkte vi till Hedemora.
En riktig hit, alla plockade för fullt och det blev över 6 kg jordgubbar innan vi var klara 😱 Gott va det!
 
 
 
 
 
 
 
Är egentligen totalt ointresserad av fotboll och väntar enbart på att hockeysäsongen drar igång. Men hade jag inte tittat på matchen Sverige - Tyskland hade man väl blivit totalt idiotförklarad, och jag måste erkänna att det var riktigt spännande.
Barnen tillverkade flaggor, mamman tog en irish coffee och vi hejade verkligen så gott vi kunde...
 
 
 
 
 
 
Värmen ville inte riktigt komma tillbaka, men är det sommar så är det. Lite fiske och en "galen badpojke" 😱
 
 
 
 
Tre pojkar åkte igår för att vara borta i tre veckor, vilket känns som tre år!!! Vet att de kommer ha det jätteskoj och bra, men det känns i mammahjärtat lik förbannat...Sommarveckor i all ära, men just nu suger "dela lika" systemet, så det så!
Hoppas på att tiden bara rusar iväg...!!!
 
 
*** Mamma älskar er mina fina ***
 
 
 
 
 
 
 
 
Kram och Go´natt
 

Lite sött och lite salt...

2018-06-17 | 23:50:00

 
 
 
 

 

Sommarlovet är i full gång och det är så man skäms, men vi har redan kommit in värsta ”slappar andan”. Frukosten serveras inte före 10. Två dagar i rad nu har vi till och med sovit över Sommarlovsmorgon på TV, som börjar klockan 9!!!! Som tur är går det igen på kvällen, för de små följer ”sommarskuggan” slaviskt 😉

 

Vädret blev ju aningen förändrat, och det ”efterlängtade” regnet kom till sist. Personligen tycker jag att det för tillfället känns som om vi bor i tropikerna. Varmt, fuktigt och klibbigt

Men efter en heldags regn får man väl räkna med det.

 

 

 
 
 
 En regnig dag så gör vi rosa "palt" och skuggslem (ni som följer "Sommarlovsmorgon" vet vad det är) 

 

 

I tisdags for ju lille Milton in till sjukan för fasteprovokationen. Lasse åkte och jag fortsatte att gå på skolavslutningar.

Vi hördes givetvis av under kvällen och det gick till synes bra för lilleman, trots att han varken fick äta eller dricka. Han var tyvärr lika svårstucken som tidigare, men till sist satt allt på plats och provtagning med jämna mellanrum under natten kunde göras.

Hade tänkt åka dit direkt på förmiddagen, för att höra vad läkarna hade att säga o.s.v.

Men så får jag prata med en superledsen liten son som är så hungrig att han ligger på golvet och gråter över hur hungrig han är.

Det är ju inte klokt, vilken jäkla skitundersökning. Att tvinga en liten 4-åring till svält. Ni vet, man håller ihop under samtalet, försöker peppa och säger tiotusen älsklingsord på en och samma minut, innan man förlorar kontakten med en liten ledsen, smått hysterisk son.

Inga svar skulle vi få. Det som tagits under natten (blodgasen) såg bra ut. Resten av alla prover skickades till Karolinska för analys och svar på det kommer om 3-4 veckor.

Vi kom överens om att det var onödigt att ta med storasyster och fara till Västerås, och jag kände mig tacksam över att pappan klarade av att stålsätta sig och vara stark inför den lille.

Jag kände inte att jag var till någon nytta om jag åkte dit. Hade mest troligt bara blivit förbannad och krävt att nu får det vara nog.

Haft rinnande tårar och till vilken stöttning är det…

 

Kort därefter beslöt läkaren att Milton nått sin bristningsgräns. De sista proverna togs och sedan fick han äntligen äta igen, min lille kämpe.

När eländet så var över. De hade sina jäkla resultat att skicka, så fick min lilling komma hem. Han åt sig igenom eftermiddagen och kvällen och somnade gott, mitt lilla gryn.

 

 

 

 

 

 

Filippas magproblem fortsätter och mag- tarmspecialisten gjorde bedömningen att det ska göras en noggrannare undersökning av tunntarmen och magsäcken. Så i början av juli är det sjukhusbesök igen och undersökning av lilla sessan.

Helt galet, men hittills har varenda jäkla månad bestått av x antal sjukhusbesök. Det tillhör liksom vardagen numera…skrämmande!

 

 

Skrev ju tidigare om att Robin fick utnämningen Lärarnas pris, här är motiveringen i sin helhet 👌😍💖

 

 

 
 
 
 
Den stolta modern lägger här ut ett av de sketchprogram denna trio producerat; 👇👇👇 
Klicka här!
 
 

 

 

 

 

 

Hade inte tippat på att få se min son så här "in action" 🌟🌟🌟 Åh snygg...ja det är han 👌 Kolla detta Youtube klipp också 👇👇👇
Klicka här!

 

 

 

 

 
 
 
 
Längesen som jag kände mig så här pass trött och sliten. Men det kommer väl över en nu när allt liksom lugnat sig lite. Slitsam termin till ända, skolavslutningar genomförda och lilleman är hemma igen efter det att "helvetesundersökningen" är gjord. Så kroppen känner nog på sig att det är bäst att passa på nu, ta ut trötthet och krämpor medan tid finnes 😉😩😰🤕 Så nu jäklar ska jag för en gångs skull lyssna på min kära kropp och ge den lite lugn o ro, vila och utesluta stress 🤗
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Har tagit lång tid, många samtal, funderingar och fokus på mig själv och vad som får mig att må bra, hur jag vill leva och vad som är viktigt i mitt liv...jag är inte där än, men på god väg mot mina mål. För att bli en bättre mamma, vän och för att hitta harmoni, välmående och lugnet i livet, så är detta ett bra tänk på vägen 👍👍👍🌟🌟🌟
 
 
Så nu ska jag vila upp mig...igen 😆
 
 
Kram på Er!
 

Bästa dagen...

2018-06-13 | 01:01:00

 
 
 
 

En av årets bästa dagar har nu nått sitt slut. Skolavslutningsdagen!

Nu har alla mina sex juveler sommarlov, ett långt sådant. Hela tio veckor är minsann inte illa. Tror faktiskt de till och med kommer längta lite till att köra igång igen till hösten, även om de förstås aldrig skulle erkänna det 😉

 

 

 

 

Minisarna och jag platsade oss på första bänk, som sig bör, även detta år 😄 inget får missas 😉

 

 

Vi inledde morgonen i kyrkan, och först ut var lille Vincent, som kanske inte är så väldans liten längre, då han nu slutat trean och därmed också lagt lågstadietiden bakom sig.

Hade lite fint tänkt att jag skulle försöka hålla mig från gråt, i alla fall synlig sådan, detta år. Pojkarna tycker liksom det är lite sådär ”smålustigt” när mamma snyftar och snörvlar sig igenom sång efter sång.

Tyckte jag klarade det ganska så bra i början, men sen sket det sig direkt. Vincent och hans klass körde en låt där de spelade gitarr, och helt plötsligt går Vincent och hans kompis fram och bara sjunger, själva därframme vid micken, typ solo 😲

Tårarna rann lite fint, men jag klarade ändå av att hålla handen stadig och föreviga uppträdandet.

Min lille Vincent, när blev han så modig, och så stor och så världsvan??? För klok, snygg och smart, det har han alltid varit 😍 (precis som mor sin 😁)

 

 

 
 
 

Steg upp till mellanstadiet betyder ett "farväl" till "gamla" lågstadiefröken, hur sorgligt det än må vara. Presenter gavs och delades ut, om vartannat...och mamman grät igen, för just den här fröken har både Robin och Vincent haft, och nu blir det ingen mer av "de mina" som ska ha henne!!! Fattar ni, det är farväl för alltid, har liksom aldrig hänt denna sexbarnsmamma tidgare, det står ju alltid någon på tur 😱

 

 

 

 

Finaste Vincent 💖 Fyran till hösten då 😊

 

 

Sittning två, mellanstadiet och där har jag min lille Melwin.

Slut på femman, och hur otroligt det än känns så blir det sexan och sista året innan högstadiet som påbörjas i höst.

Min coola lille herre, tycker det räcker nu, vi stoppar tiden lite 🙃

 

 

 

 

Presenter och kramar, även om man möter samma "gamla" fröken igen till hösten 😄

 

 

 

 

Finaste Melwin 💖 Sexan till hösten då 😊

 

 

Sittning tre, Lindgårdsskolans högstadium, Sturen som har avslutning.

Albin lämnar åttan och som den ”sportnörd” han nu är, har han såhär på slutet hunnit med att deltaga i lite olika sportevenemang, t.ex. OS i skolan, som hans klass dessutom lyckades vinna. Han höll i hela spektaklet och fick tilldelat Diplom för den insatsen. Mycket skratt kring det, men givetvis kom det en och annan tår från mamman, och när en tjej började att spela jordens finaste egenskrivna låt på pianot, då brast det…igen 😂

 

 

 
 
Finaste Albin 💖 Nian till hösten då 😊
 

Sen att jag även snörvlar var gång vi sjunger nationalsången (som då gjordes vid tre tillfällen idag), det talar vi tyst om. Jag är så otroligt sentimental och känslosam dessa dagar.

Men det är enbart på grund av glädje och en enorm stolthet över vad mina avkommor lyckas prestera, år efter år. Hur de går från klarhet till klarhet, växer med sina uppgifter, växer som individer och hur de alltid har hjärtat på rätt ställe 💕

*skryt, skryt, skryt…jag vet, men jag får* 😜

 

 

 

 

 

Sent, sent igår kväll ringde de från sjukhuset och meddelade att Milton skulle infinna sig för att göra fasteprovokationen idag på eftermiddagen.

Vi är ju glada att få det avklarat, även om själva processen suger. Att låta lilleman varken äta eller dricka på upp till ett dygn, en massa provtagning och nålar, är ju inte direkt det man önskar honom, men det måste ju göras.

Inga svar kommer vi få efter detta dygn. Alla prover skickas till Karolinska för analys och svar innan 3-4 veckor tror jag inte att vi får.

Milton skrevs in på eftermiddagen, Lasse är med honom, och vi hoppas de ”släpps ut” om ett dygn.

 

 

 
 
 
Lille Milton, nu är det dags för nålar, stick och undersökningar igen...men snart så borde allt detta vara över och förbi och du får "bara vara barn" igen 😘
 
 

Hade gärna följt med och installerat lilleman, varit med lite i början, men inte ens jag kan vara på två ställen samtidigt, även om jag många gånger önskat så.

När äldste sonen slutar nian, bär kostym och ska visa egenproducerad film, då bara ska mamman vara på plats.

 

Så sittning nummer fyra ägde rum i Fagerstahallen där Risbroskolans elever hade avslutning. Nu har lilla Fagersta faktiskt två stycken högstadium (det skulle man inte kunna tro) och mina två äldsta söner har valt att gå på var sitt av dessa två. Därav någon liten extra sittning, men som sagt, en av årets höjdpunkter 😉

 

Hett var det, många var vi och god tid tog de på sig, men niorna fick mycket fokus, som sig bör vid denna sista dag i grundskolan.

Och för att inte ge upp detta med att skryta riktigt än, måste jag då berätta och min Robin och hans två goda vänner tog hem lärarnas utmärkelse inom Art Media inriktningen. Grunden för detta var deras gemensamma filmproducerande och hur de skapat, inspirerat och underhållit under åren.

Jag är mäkta imponerad, och kanske då lite extra för att Robin aldrig varit någon ”spexare”. Nej, snarare tvärtom. Lugn, tystlåten, tog ingen plats, och sa alltid själv att han hade scenskräck.

Nu spelar han roll efter roll. Olika karaktärer med både humor och lite allvar i film efter film. Har inga som helst problem att tala inför folksamlingar. Har gjort flertalet intervjuer i och med hans entreprenörskap och den tystlåtne lille killen med scenskräck är som bortblåst.

Det är det jag kallar för utvecklig och att växa med åren…men jag är ju hans mamma då såklart, aningen partisk 😉

 

 

 

 

Finaste Robin 💖 Gymnasium till hösten då 😊

 

 

 
 
 
Mina stiliga två äldsta prinsar...och en liten sessa 😉😍

 

 

ÄLSKAR ER SÅ OFANTLIGT MYCKET MINA UNDERBARA BARN 💞

ROBIN 💖 ALBIN 💖 MELWIN 💖  VINCENT 💖 FILIPPA 💖 MILTON

GLÖM ALDRIG DET!!!

 

 

 

 

 

Nu ska jag lägga benen i högläge, efter en dag i höga klackar, det känns i fötterna. Men ni vet det där med att vara fin och lida pin…sådär några dagar om året 😉

 

Go´natt på Er

 

 

 

 

När det plötsligt vänder...

2018-06-11 | 11:20:57

Jaha då var helgen över och den kändes som en skön och välbehövlig helg.

Milton slog till med lite feber på fredag kväll och jag misstänkte att nu tar allt om. Men nej, han vaknade helt feberfri på lördagsmorgonen, så det var nog en liten trötthetssvacka. Det har varit väldigt mycket för oss alla, och det är ju inte enbart vuxna som blir stressade och ”utslitna”, trötta och smått orkeslösa.

 

Nu har jag turen att kunna ge mina barn ett långt sommarlov. De behöver vila upp sig efter en minst sagt turbulent vår.

Jag kommer att vara fattig som en kyrkråtta, och några utsvävningar kommer det knappast att bli. Så min förhoppning är att det vackra vädret återkommer, så vi kan njuta av sol och bad på hemmaplan.

Baksidan av myntet med att studera är just att det inte utgår en endast lite slant i studiebidrag under lov. Dessvärre händer inte samma sak med räkningarna, de inkommer i samma takt som alltid 😨

 

Jag har sagt att jag kan hoppa in lite när det behövs vid Skinnskattebergs Vårdcentral och även i Fagersta, men har inte hört något ännu.

Det flesta hade ju redan ordnat sommarpersonal, jag var lite sent ute, det vet jag. Men jag hade svårt att göra något annat detta år, då jag inte hade den blekaste aningen om hur ena pappan skulle lägga upp sin sommar.

Så vi får väl se hur det blir nu…

 

Sen är det ju sådär att en olycka kommer sällan ensam. Först tyckte diskmaskinen att den skull braka ihop, sedan tyckte dammsugaren samma sak, inga av de två var värda att laga, utan det blev att införskaffa nya. I helgen tappade Milton vår iPad på balkonggolvet och nej, den höll inte. För att dagen efter lyckas springa in och välta vår högtalare/laddningsstation samt iPhone så allt totalförstördes. Mamman fällde en och annan tår faktiskt 😥

Ny bil efter att ”Bettan” brakat ihop var ju skönt att kunna lösa, mindre skönt att skatten på över 2000 kr kom och ska betalas nu.

Jag försöker tänka att det bara är materiella ting, i-landsproblem och nu har jag klagat färdigt för denna gång.

Men tänk att just pengar kan vara en så galet stressande faktor jämt, vare sig man vill eller inte 😩

 

Jag tycker det är lite märkligt. Jag älskar att ha mina barn hos mig, jag säger inget annat, men jag tycker också att mina studier är minst lika viktiga som ett arbete, för det leder ju till MIN och MIN familjs försörjning.

Men jag måste anpassa mig, hela tiden efter andras arbete. På något konstigt vis är det alltid prioritet nummer ett.

Ska det vabbas, Anna du vabbar, annars är man ”tom i huvudet” och förstår inte ansvaret av att ha ett arbete. Jag förstår precis, men mitt ansvar inför mina studier då???

Jag försöker pyssla och trixa så respektive ska få plats (inte någon till mig då), att det ska lösas på bästa sätt för att barnen ska må bra. Jag vill att allt ska fungera, men varför ska det alltid vara på mammans lott att lösa, fixa och trixa. Varför är det alltid jag som ska anpassa mig efter alla andra. För mig blir det ju allt som oftast till det sämre…

Jag är långt ifrån ensam om detta ”fenomen”. Jag har flera vänner omkring mig som även de måste fixa och trixa och liksom bara anpassa sig och gilla läget.

Genomgående tråden är att vi alla vill ha våra barn, så mycket som vi bara får, även om det innebär att fixa och trixa. Det sägs inte nej när frågan kommer ”kan du ta de”. Ja jag kan alltid ta mina barn, för de är min familj, de kommer alltid i första hand och det vill jag inte ändra på, för allt i världen.

Så visst får jag skylla mig själv, jag kan ju inte säga nej, utan jag fortsätter att anpassa mig. Så nej, jag har nog egentligen ingen rätt att klaga, men det förvånar mig allt som oftast, att tänket kan vara så olika…

 

Klagoinlägget färdigt…

Men faktum kvarstår, det är oftast upp som en sol, ner som en pannkaka.

Jag var så glad att jag lyckats så bra, vi firade i fredags. Både sommarlov för mig och minisarna och även kronprins Robins namnsdag.

Det kändes så bra, men kanske inte lika jippijej idag.

 

Men det kommer att bli bra igen, så brukar det ju bli, jag samlar lite krafter. Bryter ihop och kommer igen  👊 💪

 

 

 

 

Alltid lika skoj att fira, Robins namnsdag, sommarlov för mig, Filippa och Milton 😍

 

 

 

 

 

Liten sommarpojke, vi passade ju på att sola, bada, sola, bada...tur, för nu är det grått, trist och regn

 

 

 

 

Och en liten sommartös

 

 

 

 

Prins Vincent

 

 

 

 

Sen började "olyckorna" att avlösa varandra 😭

 

 

 

 

Använder mig av min älskade solhatt även denna sommar...inga rynkor innan 70 😎😉

 

Väntar på samtal från Västerås idag, om nytt datum för lilleman att läggas in för fasteprovokationen. Hoppas vi får bli "av med skiten" snart!

Drar till tandläkaren med liten dotter nu...See you 🙃

Klaaaaaaar!!!!!!!!

2018-06-08 | 14:42:34

 

 

 

Jag gjorde det!!! Inte fredag 23.59, utan faktiskt NU är rapporten inlämnad, och därmed har jag SOMMARLOV!!!

Tycker faktiskt jag gjorde det bra, med tanke på alla sjukhusbesök och annat ”krångel” som kommit emellan.

JA jag skiter i allt vad jante heter och klappar mig på axeln 😊

 

Barnen har även de inom kort sommarlov, i alla fall skolbarnen. De har avslutning på tisdag, sen ligger ett skönt och välförtjänt lov framför de.

Men idag går minisarna sin sista dag på förskolan, och Filippa, helt galet, men hon ska inte ens tillbaka till förskolan i höst. Hon ska börja i förskoleklass…min lilla söta stumpa, när blev hon så stor att hon hamnade i skolans värld 😲

 

Filippas läkare ringde igår, som talat med mag- tarmspecialisten, vilken ansåg att man skulle fortsätta utredningen kring Filippas magbesvär.

Så nu väntar vi på en kallelse för en tunntarmspassage, lämna mer omfattande ”bajs” prover och urinprover. Sen anser de tydligen att hon dricker för mycket och en grundligare blodsockerundersökning ska göras.

Jag känner mig nöjd över att de äntligen tar oss på allvar och verkligen utreder sessans besvär.

 

Huruvida Milton ska läggas in för sin fasteprovokation under nästa vecka eller inte återstår att se. De ringer och meddelar oss på måndag.

 

Så innan dess har vi nu en heeeeeel helg tillsammans, jag och mina sex juveler, så jäkla skönt!!!

Underbart väder, hemmet städat, blommor vattnade, tvätten tvättad och helghandlingen gjord.

Ja jag har varit sjukt energisk och har ett bra flow just nu…😋

 

 

 

 

Sommarfeeling 😍

 

 

 

Kanske för att jag varit hos bästa Lenis som jag känner mig pigg, fräsch och jäkligt awesome 😄😎

 

 

 

 

 

 

Trevlig helg på er!

Första tiden med Melwins sjukdom
Melwins operation av Klumpen
Tiden med cytostatika behandlingen
Protonstrålning i Schweiz