bloglovin

Heartbreak Hotel...

2017-02-19 | 23:13:09

6 barns vecka över för den här gången…

Alltid lika vemodigt, jag kommer aldrig att ”lära mig”.

Kommer aldrig kännas helt rätt i hjärtat att lämna bort de finaste jag har, att ”Dela lika”…

Visst är jag trött, det ska jag inte förneka.

Sex barn i spridda åldrar, från liten till ganska så stor, kräver en hel del planerande och fixande, och en hel massa engagemang och framför allt en stor portion tålamod ;-)

Viljorna är många, åsikterna går isär…och mamman, ja hon ska bara finnas där!

Alla ska bli nöjda och glada, alla ska ha hjälp och uppmärksamhet…Samtidigt!!!

Jo då, man får ligga i, men helt ärligt, barnen ger mig betydlig mer energi än de tar.

Kommer aldrig någonsin ångra att de blev så många, aldrig bli bitter över att de har egna viljor ( även om jag sliter mitt hår ibland ) och aldrig, aldrig känna en lättnadens suck över att det är sk ”pappa vecka”

Vill ha mina barn hos mig jämt, ego som jag är, alltid…

Tids nog kommer de alla att flytta och pröva sina vingar, jag vet! Men tills dess vill jag vara en 100 procentig del av deras liv, så det så ;-)

 

Mer trött mentalt än fysiskt…

Trött på all ”separationsskit”, att man måste ses, att man måste hålla en lagom fin profil, alla jävla måsten…

Slutar ju i alla fall med att jag ligger ihopkrupen och gråter hysteriskt när barnen somnat.

Det är ju därför jag är trött, INTE på grund av mina barn, utan ENBART på grund av all skit runt omkring, så är det bara…

Så ledsen, så besviken, och så lite arg också…

 

Så go´natt med dig skitsöndag, nästa söndag blir en betydligt bättre variant, med en Sportlovs vecka tillsammans med de bästa framför mig!!!

 

 

 

 

 

 Lördag i bowlinghallen och mamman fick givetvis storstryk...

 

...för att sedan komma hem och laga "schlager middag" följt av mello mys, där jag lägger den kanske inte så väl genomtänkta kommentaren till kidsen att "om Ove går vidare till finalen så ska jag hoppa bungy jump från balkongen" ( då bör det tilläggas att vi bor på första våningen!!! ) Grattis Anna ;-)

 

 

 

 

 

 

 

 Hockey söndag i vanlig ordning och sen har jag skämt bort de en smula ;-)

 

 

 
 
 
 
Avslutar med, i mitt tycke, en underbar bild på våra kattdamer ( mor & dotter ), som gärna tar en lugn och skön morgon och ger mig den mest rofyllda syn att kliva upp till *** för evigt katt älskare ***
 
 
 
 
 
 
 
Kram på Er!
 
 
 
 
 

Den viktigaste dagen...

2017-02-15 | 08:17:00

 
 
 

En betydligt VIKTIGARE dag att fokusera på idag än igår…

Internationella Barncancerdagen!

Det tändes en hel del ljus igår, men idag ska vart enda litet ljus brinna i detta hem.

Tankar till de som kämpat och till alla de Superhjältar som fortfarande kämpar!

Visst har forskningen gått framåt, men vi är inte i mål än…fortfarande är barncancer en dödlig sjukdom som långt ifrån alla överlever.

Till och med lokalpressen i lilla Fagersta skrev en artikel om just barncancer dagen till ära.

 

 

 

 

 

 

 

Melwins ”gamla” läkare figurerade och pratade om efterbehandlingen och hur viktig den är.

Håller fullkomligt med…

Självklart gäller det att övervinna cancern, men även se till att de drabbade får ett så drägligt liv som möjligt efter avslutad behandling.

Det är ju knappast Alvedon och Ipren man behandlar de cancersjuka med och gifterna och den strålning de flesta tvingas gå igenom, gör en hel del skada under vägen till ett cancerfritt liv.

Melwin påbörjade sin behandling 2008, och det var redan då många diskussioner kring hur behandlingen skulle gå till, för att kunna skona den friska vävnaden så mycket som möjligt, men givetvis få stopp på den växande ”Klumpen”.

Åsikterna gick isär och det var många turer och inte helt lätt att få till den behandling som för vår Melwin skulle vara den mest effektiva men också så skonmsamma som möjligt mot hans lilla växande kropp.

I dagens artikel sägs det ligga mycket fokus på barns liv efter cancerbehandlingen, och det låter ju toppen, det går framåt…

Vi fick kämpa en hel del för att komma dit vi kom, och vägrade att se till att ”enbart” tumören skulle väck.

Melwin har förhoppningsvis ett långt liv framför sig och förutsättningarna skulle vara de allra bästa.

Visst är det i många lägen som att välja mellan pest eller kolera.

Tumörens framfart MÅSTE stoppas, men man vill ju även att barnet ska få ett drägligt liv utan alltför många komplikationer och biverkningar.

I Melwins fall gick inte alla tumör att få bort.

Han lever med sin tumörrest, han är inte friskförklarad och kollas regelbundet. Tumörresten har sedan avslutad behandling 2009 varit helt oförändrad, varken större eller mindre, och visar i nuläget inte någon aktivitet.

Men visst finns oron konstant närvarande, vi kan inte andas ut, men däremot glädjas åt vår superhjälte som idag lever som vilken annan blivande 11 åring som helst och mår bra!

 

Idag tänder vi ljus, för att uppmärksamma alla de många kämpar, men också för att hedra de kämpar som inte klarade sig <3

Skippa pizzan denna vecka och sätt istället in den slanten till Barncancerfonden

Hjälp Melwin och alla de superhjältar som var dag kämpar

Hjälp forskningen att komma fram till en plan B för vår Melwin, vi kan fortfarande inte andas ut, vi lever på hoppet…

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Allt om Melwins kamp finns givetvis att läsa om här i bloggen, som en dag, för många år sedan, startades för att alla skulle kunna följa hans kamp mot "Klumpen"
 
**** Melwin, den tuffaste av superhjältar ***
 
 
 
 
 
 
 
 

Sol ute, sol inne...

2017-02-14 | 22:49:53

 
 
 
 
 

Underbar dag, vädermässigt…sol som faktiskt värmer en hel del och vårkänslorna smyger sig på ;-)

Barnen hade ledig dag från skola/förskola idag och vi körde både lunch o lite fika ute i solen, och njöt av att äntligen få ljus o värme.

 

 

 

 
 
 
Allt smakar så himla gott när man får äta det utomhus, till och med grönsaker slinker ner ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Solen värmer på riktigt bra och jackan plockades faktiskt av en liten stund
 
 
 
 
 
 
Men man kan ju inte va ute jämt och vi såg till att förkovra oss lite genom ett biblioteksbesök :-)
 
 
 
 
 
 
 
 
Och de små fick med sig varsin "Pippi väska" hem, innehållande Fordons litteratur ( Milton ) och böcker om våren ( Filippa ) Toppen!!!
 
 
 
 
 
 

Ja tänk va lite ledigt och en massa sol kan göra, under för kropp och själ.

Men de ska även ”underhållas” konstant och äter snart sin mor ur huset…så aningen sliten är jag nog

Tur att det är vardag imorgon…;-)

 

Kram o Go´natt!

 
 

Helvetesdygnet...

2017-02-14 | 22:10:00

Känns som jag nu törs säga att jag överlevt min första Alla hjärtans Dag som ”singelpingla”.

Självklart har jag ju varit singelpingla en dag som denna i mina yngre dar, men det är nog 19 år sedan sist, om inte mer…( minns ju inte riktigt alla detaljer som hände där kring 20 snåret ;-) )

Och med endast ett par timmar kvar av ”helvetesdygnet” törs jag säga att jag klarade det ;-)

Inte en endaste tår har jag gråtit ( idag ) kom kanske en skvätt igår kväll, men inte idag inte…

Jag har blivit firad av mina avkommor, och givetvis passat på att skämma bort de lite extra, en dag som denna…

 

 

 
 
 
 
Lite lämpligt så hade barnen ledig dag från skolan/förskolan idag, så det hanns med att fixas "lyxfrulle"
 
 
 
 
 

 

 

 

Och sen lite smulpaj till mellis... såklart :-)

 

 

Har till och med fått någon hälsning här och där från andra än mina avkommor och bästa vänner ( läs en och annan karl )

Så även om den stora rosenbuketten och dyra chokladen uteblev, får jag väl känna mig nöjd, med denna alla hjärtans dag i singelpinglans tecken.

Va f-n…Love is in the Air, liksom :-)

Och det kan ju bara bli bättre...

 

 

 
 
 
 
 

 

 

 

Alla hjärtans dag...

2017-02-14 | 00:15:44

Är ju en något av en förespråkare till det här med att fira.

Kan man göra något extra, förgylla tillvaron aningen mer än vanligt och kanske visa den där alldeles speciella lilla uppskattningen till någon eller några, let´s do it!!!

Självklart ska man visa kärlek och uppskattning till de man älskar och bryr sig om alla årets 365 dagar, men när det nu finns en speciell dag, avsedd att fira kärleken lite extra på, så varför inte liksom…

 

Har jag alltid tänkt…ända tills nu!

Var ju plötsligt inte alls lika skoj, när man inser att man inte alls kommer att bli firad av Mannen i sitt liv, för han finns ju inte ;-)

Alla hjärtans dag omvandlades till en totalt meningslös kommersiell jippo dag, som enbart vänder sig till de där lyckliga paren, som så sött håller varandra i hand, tittar på varandra med åtrå och pussas sådär lite fint, så fort de får tillfälle.

Japp, den bittra singel blondinen spyr en aning och känner spontant att måtte denna puttinutt söta dag snabbt vara över…

 

Tills hon kommer på…

Att hon faktiskt har en hel massa att fira, även denna alla hjärtans dag

Att hon faktiskt har en hel liten armé av underbara ungar hemma, som hon kan skämma bort med extra pussar o kramar, choklad och doftande ljus.

Ha, skit på dig alla hjärtans dag, jag behöver då ingen Man för att fira dig.

Jag har så många älsklingar så det räcker och blir över till en hel månads alla hjärtans dag firande och japp, även i år ska det firas…med de bästa ”Männen i mitt liv”, och en liten tös <3

 

Kram på Er!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tusen bitar...

2017-02-09 | 10:04:08

 

 

 

 

Tänker, funderar, försöker förstå…

Men nej, hur jag än vrider och vänder på allt kan jag inte få något att falla på plats.

Alla lögner och svek…Varför???

Vet att jag måste komma igenom det här, men det känns så jävla tungt just nu, på alla plan.

Lyssnar och lyssnar på den finaste av texter…

 

 

"Tusen Bitar"

Björn Afzelius

 

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå

Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den

Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen

Men det hjälper sällan de som har blitt våta

 

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut

Ser man allt med lite andra ögon

Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se

Skillnad mellan sanningar och lögner

 

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;

Säger du att du är min vän så är du kanske det

 

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker

Och tron är ofta den som ger oss styrka

Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv

När ångesten och ensamheten kommer

 

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut

Ser man allt med lite andra ögon

Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se

Skillnad mellan sanningar och lögner

 

Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;

Säger du att du är min vän så är du kanske det

Säger du att du är min vän så är du säkert det

 

 

Kämpa...

2017-02-07 | 01:21:00

 

Hej hej, ett tag sen sist och sena timmen är det, men jag kan i alla fall inte sova…

Att skriva att jag mått/mår som en prinsessa vore väl att ta i, så det låter jag bli ;-) Man ska väl vara ärlig då…

Det är turbulent, på de flesta plan och jag hoppas numera i stort sett var enda kväll att, NU, NU har du nått botten Anna, NU måste det vända och livet kommer att le mot dig igen…och jag hoppas fortfarande.

 

De två äldsta sönerna,  fulla med hormoner och tonårstiden har bara börjat, och vad vet jag om den…tydligen inte ett skit, för det mesta som kommer ur min mun är uppenbarligen fel, och om jag inte vetat tidigare att jag är en ganska så pinsam individ, så vet jag det nu, tro mig!

De två minsta kidsen har prickat in trots och konstant envishet samtidigt, och går dessutom igenom mamma och pappas separation…en mindre lyckad kombination.

Mellanbarnen har ”sitt” att kämpa med. De ena konstant synad under lupp, och den andra bara flyter med, och har så fått gjort sedan födseln, sådär lite i skymundan av sin svårt sjuka storebror…Kommer det någonsin att förändras, och hur mår han egentligen mitt upp i allt?!?!

 

Frågorna många, svaren lyser med sin frånvaro och jag har haft betydligt bättre stunder i mitt liv!

Känner mig som den mest inkompetenta mamman i världen...

 

 

Lögner, skitsnack och ett stort jävla svek…och ja, jag känner mig lika liten som den minsta myran i stacken.

Men när man har gråtit, gråtit och åter gråtit…är det precis som att tårarna faktiskt tar slut, som om kroppen inte orkar vara ledsen längre, så jag SKA vidare, jag SKA må bra, och vet ni vad…”the bitch is back” ;-)

 

Har världens finaste ungar ( som har högsta prio i mitt liv och NU ska jag ge de den trygghet de förtjänar, bort med all oro och galna karlar, BORT )

Har vänner omkring mig som jag tydligt vet vilka som är vilka…så leendet består, men innerst inne vet jag precis vilka som vid min sida står!

 

Man måste nog ner till botten för att en dag kunna nå toppen…och ja, jag är på god väg!

 

Visst suger det, det är inget att himla med. Åter en separation, åter igen ”dela” på mina barn.

Ja, det SUGER…inte ur mitt ego perspektiv, för visst vill jag ha mina barn hos mig JÄMT, även om jag ÄR och FÖRBLIR mamma till 100% oavsett vart de befinner sig, utan det SUGER att jag måste skicka ut ett par till av mina barn i ”två hem livet” och ”dela lika perspektivet”, ”skydda föräldrarna tänket”  och ”vart ska jag sova i natt principen”

För kom igen, ni som säger er tycka att detta är ett myyyycket bättre alternativ än om föräldrarna konstant bråkar.

Javisst, konstant bråk är aldrig bra, men jag kommer aldrig skriva under på att det är så jäkla mycket bättre för barnen att behöva ha två hem, två sängar, två av ”fucking allting” och knappt veta vart de vaknar upp nånstans…Nääää, kämpa er igenom kriser, ta för f-n ansvar och se till att fixa det bästa för era barn.

Jag vet att jag misslyckats, jag vet att jag har gjort hundratals fel, ( om inte mer ) men gud vad jag önskar att jag inte behövt gå igenom ännu en separation…mestadels för mina barns skull, men även för mig.

Men det är som det är och jag börjar så smått inse att även jag måste se, öppna ögonen och förstå när loppet är kört, när allt är förlorat och när skadan är så stor att den inte går att reparera.

Och jag förstår, det har gått in, men det är tungt, så in i helvete tungt…

 

 

 

 

 Försök att tänka på Dig själv också och ta hand om dig, säger "den bättre vetande" 

Så jag försöker ;-)

 

 

 
 
Frissa besök för liten sessa och stor Albin 
 
 
 
 

 

 Sååååå schnygga sååååå <3

 

 

 
 
 
Hockey hockey hockey...och han plockar poäng, en jäkla massa poäng :-)
 
 
 
 
 
 
 
Och så har Mello börjat, och vi bara älskar det och vi bara umgås och...va f-n har jag att klaga på???? NI SER JU VILKEN FANTASTISK, UNDERBAR FAMILJ JAG HAR!!! My everything <3<3<3<3<3<3
 
 
 
Puss o Kram och...jag återkommer :-)
 

Most important persons in my life...

2017-01-22 | 23:44:00

Har legat lågt ett tag…

Inte riktigt hittat den inspiration jag önskar eller lusten till att blogga.

Året har inte direkt börjat på bästa sätt och motgångarna avlöser varandra.

Även den starkaste kan inte vara stark jämt…

Jag har fått testa på en hel del av livets ”hårda skola” och den där räkmackan har helt klart hamnat på villovägar vad det gäller leveransen till mig!

Så…det finns alltid ett val

Jag kan välja att dra täcket över huvudet och typ aldrig titta upp igen ( ni förstår säkerligen hur jag menar utan att utveckla just den saken vidare )

Eller så kan jag ta mig tid…

Tid till att tänka och sortera, fundera lite till och reflektera.

Kanske inte är det lättaste valet alla gånger, känns inte så i alla fall, när tårarna sprutar och man inte ens klarar av att gå på sonens hockeymatch utan att ”fulgråta” hysteriskt på toaletten i paus.

Men så funkar man, kroppen säger ifrån, och det finns inga piller eller psykologer i världen som kan bota den smärta man bara måste ta sig igenom för att förhoppningsvis en dag nå det lyckliga bergets topp.

Vägen dit är säkerligen lång och jag kommer inte bli hel än på ett tag…

Men efter regn kommer solsken heter det ju och jag tänker inte tappa tron på kärleken, never ever!

Det är säkert bara tänkt att jag ska lära mig att fatta bättre…

Fatta vad som faktiskt inte är ok att acceptera, inse vem som vill mig väl och vem som bara behöver mig för stunden.

Visserligen har jag säkert hjälpt en och annan ur sina egna kriser, vilket i sig känns som en god handling, men på bekostnad av vad…jo mig själv!

Att ses som stark kan vara en triumf i sig…

Jag klarar oftast att hjälpa, lyssna och finnas till hands, vad det än må vara.

Och jag gör det så gärna, kan jag så snälla låt mig fixa och ta hand om, och jag har ypperliga lyssnar egenskaper och en stor famn full med varma kramar.

Men när man tas för givet, när man bara antas finnas där, då känns det inte riktigt lika bra.

Jag klarar inte att vänta längre på hur någon ska hitta sig själv, lösa all världens problem och hur jag en gång i månaden är den mest älskvärda, men i övrigt hamnar i ”bra att ha” kategorin.

Jag orkar inte längre höra på hur ond världen är från någon som egentligen har en hel familj framför sig, redo att älska honom och ge honom all världens kärlek, bara han vågade ge de en chans!!!

 

Så jag fokuserar på de absolut most important persons in my life….Barnen!!!

Och även om deras pappor ibland kan ha de mest underliga syner på livet ( mest troligt jag också, men inte om du frågar mig såklart ;-) ), så har de utvecklats ( och utvecklas naturligtvis ännu ) till sex helt fantastiska personligheter, alla lite på sina vis, men de underbaraste av de underbara och jag är så sjujäkla stolt över ALLA mina barn.

De kommer jag aldrig släppa taget om, så länge jag lever, No matter what!!!

 

 

 

 

Mina allra, allra bästa och de som betyder ALLT för mig, alltid, oavsett, villkorslöst <3<3<3<3<3<3

 

 

 

Skolorna har börjat, förskole lämning och vardagen har kickat igång.

Efter ett långt skönt jullov tillsammans med mina bästa så kändes det helt ok att komma in i lite rutiner igen.

Vi har boostat energi och är redo för läxor, prov och allt vad aktiviteter heter…Kör hårt bara ;-)

 

 

 

Inte enbart Albin som satsar på en hockey karriär i familjen, jag och minisarna kände helt klart att kan han, så kan vi :-)

 

 
 
 
 
 
Sååååå redo att ta sig an isen...
 
 
 
 
 
 
Okej, kanske lite hjälp i början då, men viljan fanns där, helt klart...
 
 
 
 
 
 
Fattar inte varför jag väntat så länge, var ju typ född skridskoprinsessa jag ;-)
 
 
 
 
 
 
Och liten Filippa tog saken i egna händer och tränade flitigt med stolen som bäste vän :-)
 
 
 
 
 
 
Jodå, det finns helt klart skridsko ämnen i oss alla ;-)
 
 
 
 
 
 
Ääääääääntligen har Springleken kört igång, till Filippa och Miltons stora glädje, hopp o skutt och spring och snurr är det absolut bästa :-)
 
 
 
 
 
 
 
Fattigmånaden närmar sig sitt slut...bittert, bittert och Januari borde strykas ur almenackan.
Jul är Kul...men inte efteråt ;-)
Men kanske inte så dumt att behöva leva på snabbnudlar och konserv champinjoner ett tag, finns några kilon att ta av kan man säga...
 
 
 
 
 
 
Men med "träningsnarkomanen" i familjen måste man ju laga mycket och näringsrik/proteinrik mat i vilket fall, och kanske unna sig en portion eller två medans man ändå håller på ;-)
Kilon säkerligen plus/minus noll, fast jag har ju ingen våg och tur är väl det :-)
 
 
 
 
 
 
 
En öppis fredag med mina minisar, den bästa starten på helgen man kan få och så glad över att jag har möjlighet att ge den tiden till de...dagis är bra` men inte varje da` :-)
 
 
 
 
 
 
 
Hade en underbar dag i Klackberg med dessa godingar idag. Vädret var med oss, och åka, det kan de verkligen, full fart och upp o ner ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
Melwin och Vincent har verkligen inga begränsningar vad det gäller skidåkning, totalt orädda och kör på galant ( det har de inte fått av mig ;-) )
 
 
 
 

Ja jag vet inte, man får väl knappast klappa sig på axeln i dessa dagar, men jag känner mig faktiskt aningen stolt över mig själv…

Jag har ”nattat” sex barn/ungdomar, till synes nöjda och belåtna, efter en helg med bad i Ludvika, hockeymatch, skid/pulka åkning och firande av liten Vincents namnsdag.

Har haft vissa små komplikationer med tex inställning av skidor ( har aldrig fixat sånt förr ), haveri av två Snow Kickers ( som jag nu ska ta mig an att skruva ihop igen ).

Ensam vuxen i badhus med sex kids, ensam i skidbacken, ensam vid matlagning ( gånger hundra ) ensam vid nattning, ensam vid Fucking allt…med mina helt fantastiska kids, och JA vi klarar det, vi klarar det bra och vi växer oss starkare och starkare för var dag!

 

Jag må ha påsar och vara svart under ögonen, blek o glåmig och med sargat hår,

Men va fan…jag klarar det i alla fall och har växt mig sjukt mycket starkare, om så bara på nån vecka!

Visst saknar jag en varm famn att krypa in i vid dagens slut, någon att dela mitt och mina ”awesome kids” liv med, men jag vet att jag kan själv, även om barnaskaran är stor.

Så det krävs en riktigt man för att kunna ta plats här, som orkar stå ut med vårt berg-och dalbane liv, hysteriska utbrott och fartfyllda vardag.

Men det finns kärlek, så mycket kärlek…

 

 
 
 
 
 
 
 
 
Så jag tänder min lilla Buddha och lyssnar rogivande till Robbie Williams toner...I Love my Life och Feel
 
 
 
 
Kram o Go´natt!
 
 
 
 
 
Första tiden med Melwins sjukdom
Melwins operation av Klumpen
Tiden med cytostatika behandlingen
Protonstrålning i Schweiz