bloglovin

I sagornas värld...

2019-01-13 | 21:58:27

 

 

Har trotsat minusgraderna och tagit mig ut på promenad 😀

 

 

 

 

Kan ju ha varit detta, hos min fina vän som lockade mig ut i vinterkylan 😋

 

 

Jag läste om en film en gång, elller ja, läste och läste. Jag såg den inte heller men jag läste i alla fall filmtiteln, Låt den rätte komma in”

Just den meningen har sedan dess liksom satt sig. Ja, låt den rätte komma in…

Den här gången tänker jag inte låta någon komma in, inte ens över tröskeln faktiskt, om det inte känns 100% rätt. Eller ok, åtminstone 95% då. De där andra 5% är ju såna komponenter som man liksom märker efter hand. Inget man egentligen kan förutspå.

 

Det har gått nästan tre år. Helt sjukt när jag tänker efter. Inte för att jag sitter och räknar minuter, dagar, månader precis. Men jag vet i alla fall, att kanske inte riktigt just nu, men typ i vår är det sisådär en tre år sedan jag blev singel. Visst, sen tog det väl ett tag innan vi riktigt släppte taget. Kommit oss för om vad vi egentligen tyckte, tänkte och skulle göra. Lite flackande hit och dit sådär, sägas både det ena och det andra innan man till slut bestämmer sig för saker och ting.

Men när det väl var gjort så stod jag där, själv, men sex barn.

Klart de har pappor, och klart att alla av de inte är hemma samtidigt hela tiden. Men jag har i stort sett ett eller flera barn hemma jämt.

Något som absolut inte är beklämmande på något sett, inte det minsta, även om orken tryter ibland. Men det gör det väl till och från på oss alla, eller hur.

Vissa saker vill man dock kunna ventilera med en annan människa och det kanske inte alltid funkar. Kring uppfostran, beteenden och sånt kan det vara skönt att man är två ibland.

Det finns ju en anledning till att jag separerat från barnens pappor, och kom man inte överens då, så är det inte direkt lättade att diskutera och komma fram till enhetliga beslut nu. Det finns bra, och det finns dålig kontakt, och jag har lyckats med att pricka in en av varje. Två raka motpoler faktiskt.

Även om jag fortfarande blir galet förbannad, ledsen och besviken över de bådas beslut lite då och då. Men jag är övertygad om att det gäller omvänt också, fast jag är en ängel på alla sätt och vis 😇

Sen kan det ju vara ganska så skönt att få fatta sina egna beslut. Rå sig själv och inte behöva bli eniga om saker och ting.

Jag kan bestämma själv och ja, jag tycker mig blivit riktigt bra på att fundera kring och fatta beslut på egen hand. Även om det även blir helt galet ibland 😅

 

Det jag har funderat på ett litet tag nu är hur förvånansvärt snabbt folk träffar ”nya” efter en separation. Precis som om det bara står någon bakom hörnet och bara väntar på just hen!

Jag ska inte sticka under stolen med att jag träffade mitt ex pang på efter skilsmässan, men det är också första och enda gången. Innan dess hade jag inte varit solo på 13 år.

Dessa alla jag har i åtanke har liksom hittat nya på en gång, flera gånger…om ni förstår hur jag menar 🙃

 

Klart jag testat lite under dessa år, men nej, alltid något det faller på. Det ska ju säga ”klick” och jag ska bli upp över öronen kär, det bara är så.

Kanske lever jag för mycket efter någon romantisk film eller Askungen saga.

Anna i sagornas värld där prinsen kommer på sin vite springare och hämtar mig…här i Uggelbo 😄

Kanske inte så troligt! 

Jag ser ju på rätt mycket romantiskt ”trams” så jag har väl blivit skadad.

Skämt å sido, jag tror på sagan, även om den låter vänta på sig.

 

Kanske är jag inte helt ”off” på marknaden. Men det har en tendens att vara så att de som vill dejta mig, vill inte jag dejta och vice versa.

Mycket ska passa in och falla på plats, allt tenderar uppenbarligen att inte vara så enkelt.

 

 

 

 

 

Tänkte häromdagen att jag har ju en rätt stor familj. Att det för många kanske är störande och inte ses som den rikedom det är med dessa sex juveler.

Faller så över ett inlägg (på google tror jag att det var) när jag sitter och letar efter ett namn på en jäkla fotled.

Skummar lite snabbt men hinner uppfatta att hon trettonbarnsmamman från "Familjen Annorlunda” har skilt sig OCH hittat en ny karl. Hennes ex har även han hittat sig en ny partner, med 9 barn!!!

Slutsats, jag är varken för gammal eller har för många barn. 😝

Nu lämnar vi det, jag lever kvar i min sagovärld i väntan på prinsen…Törnrosa väntade ju trots allt i hundra år!!!

 

 Men det är ju även väldigt viktigt att tänka på följande...

 

 

 
 
 

Ska fortsätta plugga. Tenta imorgon och jag MÅSTE klara den!!!

Nu har vi den här perioden då allt tenderar att dyka upp på samma gång, helst samma dagar.

Melwin ska på magnetröntgen, veckan efter till Uppsala för att träffa hjärntumöransvarig och neurologen.

Samtidigt ska tre kurser och tre tentor klaras av innan v.8. Saker och ting vill dessutom gärna krocka med varandra.

Men nu kör vi, det är klart att jag kan min IT tills imorgon, värsta experten liksom 😉

 

Hade världens bästa uppladdning inför tentaplugg i förmiddags. Stallet med min lilla donna. Hon är numera fodervärd till en liten Smulan som vi ska ta hand om varje söndag ❣

 

 

 

 

 
 
 
Imorgon är de här 💖
 
 
 

Sköt om Er, Kram!

Back to normal...

2019-01-09 | 18:50:29

 

 

 

 

Så är det på riktigt vardag igen.

Idag började barnen skolan, slut på ledigheten och tillbaka i rutinerna.

Själv började jag skolan redan i måndags. Fortsättning på kursen IT i vården och imorgon har vi fortsättning på kurs två, engelska för vårdpersonal.

Roligt att träffa alla klasskompisar igen, men visst börjar det kännas att vi närmar oss slutet. Sista terminen och jag vill helst av allt vara klar redan nu. Tycker det är mycket roligare att sitta på sjukan och jobba.

Men det är bara att bita ihop, ta sig igenom återstående kurser och go for VG 🙃

Jobbar två dagar i veckan vid sidan om skolan. Kan inte hålla mig därifrån, plus att lite extra inkomst aldrig är fel.

 

Jag som hade en planering på en kickstart av 2019. Såg fram emot the year of all years.

Det blev inte riktigt den kickstart jag hade hoppats på.

Nära vänners anhöriga har gått bort.

Det känns i hjärtat när ens vänner mår dåligt. Vill bara krama om och trolla bort tårar och sorg.

Men så funkar inte livet. Det kommer sorg vare sig man vill eller inte…

 

Jag är så otroligt trött. Känns som om mycket av krafterna tagit slut.

Orken tryter när man blir ledsen, det tar energi och även om jag lovat mig själv att inte bli så berörd och ta åt mig av hårda ord så kan jag inte stå emot jämt, och de verkar även de komma, vare sig man vill eller inte...ibland.

Kanske har jag gjort mig förtjänt av det, kanske inte 😕

 

Jullov i all ära, men det är inte riktigt LOV när man är i stort sett själv med en stor skara barn.

Sedan får jag ju skylla mig själv att jag valde att jobba. Men helt ärligt, det är faktiskt mer ”lov” att sitta på sjukan än att vara hemma med alla kidsen.

Mitt jullov består inte riktigt av att ligga i soffan och glo på serier eller så, om ni förstår vad jag menar 😆

Så hur mysigt det än nu är att vara hemma med de bästa jag har, så tar det på krafterna och jag skäms över att skriva detta, men det har varit lite ”skönt” att komma hem två kvällar nu efter jobb och skola, och inte haft huset fullt i barn.

Alla utom hockeysonen är hos pappa. Men en hockeyson håller sig mest i en ishall, och utan honom skulle det ju bli tomt…på riktigt 😲

Ikväll är det hemmamatch förresten, I´ll be there! 👊

 

Så nu har jag haft dåligt samvete i hela två dagar över att inte ha saknat ihjäl mig efter mina juveler. Missförstå mig inte nu. Givetvis älskar jag när huset är fullt med avkommor och det toppar, men jag har själv känt på sista veckan av jullovet att jag inte hade tålamod nog, blev irriterad för snabbt och var så jäkla trött helt enkelt.

Som en god vän sa, du kan inte orka vara en bra mamma Anna, om du inte tillåter dig att vila ibland…

Intalar mig att hon har rätt, samlar krafter och försöker fokusera på att bli lite mindre trött tills de kära   _kommer _åter 💖

 

 

 
 
 
Skola...

 

 

 

Jobb...

 

 
 
Hockey...
 
 

Min vardag

Men dessa sex toppar allt här i livet, always...💖

 

 

 

 

 

 

Förresten, lilleman Milton har fått vattkoppor (inte helt oväntat med tanke på att pappan åkte på bältros över jul). Så om det är någon som vill att ens barn ska få kopporna innan de blir alltför gamla, så finns en liten Milton att tillgå och leka med. Han är pigg, men prickig 😁

Nä nu ska jag bylsa på mig en hel garderob med kläder och dra på hockey...det är lite kallt där 😉

 

 

Kramar till er och god fortsättning på 2019 ❣

 

 

 

 

Så har vi börjat...

2019-01-01 | 22:47:18

 
 

 

 

Första inlägget detta år…2019

Så har jag tänkt typ hela dagen. Nu är det första gången jag gör det här och jag gör det där…

Galet va 😄

Men snart är ju även 2019 ett helt vanligt år med en helt vanlig vardag.

 

Året började inte riktigt bra, hur taggad jag än var.

Vaknade med frossa och feber. Vilat och bara myst runt här hemma i myspys-kläder, knaprat Alvedon och nu känns det lite bättre.

Imorgon är det uppstigning klockan 06 och jobb som gäller.

 

Måste berätta om en liten diskussion som uppstod ikväll kring matbordet.

Det började med att de undrade varför jag inte började senare, eftersom jag får sätta mina tider i princip själv. Jag förklarade att jag ville jobba så mycket som möjligt, men ändå träffa de så mycket som möjligt, så därför väljer att börja tidigt så jag kan dra hem i skaplig tid. Ni sover ju ändå halva förmiddagen 😉

Så kommer kommentaren; Mamma, jag vet att du vill hjälpa allt och alla, men glöm inte bort dig själv också. Du måste ju tänka på att du själv ska orka och må bra.

 

Jag blev aningen förstummad. Hur kunde jag få en så klok pojke???!!!

Har precis pratat med mina närmaste om just det. Att hitta balansen. Att bli engagerad, bry sig, vilja gör sitt absolut bästa, men ändå undvika att krascha.

Det är en svår ekvation. Jag vill så mycket, men hur mycket orkar jag i det långa loppet…???

 

Måste försöka att sätta upp strikta linjer, tider och prioriteringar.

Det är inte lätt. Jag vill finnas överallt. Påverka, ordna och bara vara där jag bör vara.

Men det kommer inte att gå utan struktur, det vet jag…

Får börja året med att vara realistisk. Att veta hur jag ska förhålla mig till saker och ting.

Inte börja tvivla på min förmåga, men heller inte underskatta att även min kropp behöver vila ibland.

 

Nyårsafton bjöd på både ris och ros, men det blev ett nytt år i alla fall 😍

 

 

 

 

Myyyyyyyyyys ❣

 

 

 
 
 
 
Tillsammans med de bästa i mitt liv 💕 My family 💕
 
 
 
 
 
 
 
 
Inte helt lätt att få upp bubbelflaskor 😄
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Första regeln för 2019;
Lägg 2018 bakom dig och blicka framåt!
 
 
 

 

 

 

 

Kramar till er!

När man tänker efter...

2018-12-30 | 11:57:49

 

 

 

Har varit hemma ett tag nu, som så många andra. Firat jul, men också mest strosat omkring, tagit det lugnt. Brukar inte tillåta mig själv att ”bara vara”. Finns ju som bekant alltid något att ta tag i och under julhelgen (som jag tidigare skrev om) blir det mer rörigt än vanligt i ett sexbarnshem.

Men nej, det blev inget röj av julstök och ledighetsdamm. På sin höjd lite tvätt och byte av sängkläder, men inte så mycket mer.

Jag blir helt enkelt mer slö av att vara hemma och strosa än att köra på, det är nu bevisat 😉

 

Vad jag nu skulle komma till var att jag faktiskt tagit mig lite tid till att tänka. Låter flummigt, men ni vet, liksom stannat upp ett tag och funderat över vad man gör, inte gör osv.

Det är ju annars ett ekorrhjul som går runt, runt, runt. Jag orkar mycket, men även mina batterier behöver laddas, hur lite jag än tänker på det så vet jag att det faktiskt är så.

 

Hon som alltid babblar och ser glad ut. Hälsar på allt och alla och uppfattas som den starkaste av de starka. Nej, hon är inte alltid sån.

Innerst inne är hon en osäker liten Anna som tvivlar på mycket och kan föreställa sig de mest konstiga scenarier.

Men uppväxt med Bröderna Lejonhjärta som man nu är, tar jag ibland mod till mig, tänker att jag är ingen liten lort, och tar ett litet steg framåt, trots att jag är livrädd.

 

Blickar tillbaka på 2018 och känner mig faktiskt stolt över vad jag lyckats med. Efter ett par år av liksom stillastående, inte mått särskilt bra och tvivlat helt och fullt på min förmåga har jag kommit en bit på väg mot mina mål.

Jag har äntligen flyttat till ett hus som jag älskar. Barnen har fått egna rum och vi har en liten trädgård, och det är bara jag och barnen som flyttat in här. Det är vi som satt prägel på detta. Jag har bestämt själv och jag har vågat ta steget.

Har bara en termin kvar av min tvååriga utbildning. Det har gått bättre än jag någonsin vågat hoppats på. Jag har blivit anställd, jag får jobba med det jobb jag strävat efter och stortrivs. Får energi av att vara där. Hoppar glatt ur sängen trots att det är tidig, tidig morgon. Och jag klarar mitt jobb, får bättre och bättre självförtroende och törs ta för mig där.

Jag fixar studier, jobb och de sex barnen. Även om jag inte ska sticka under stolen med att det är riktigt, riktigt tufft ibland. Att jag är trött och stundtals känner mig slutkörd och åter igen tvivlar på att jag kommer att klara det.

Jag har tonåringar att uppfostra, vilket inte alltid är det lättaste. Försöka med alla medel att få hockeysonen till den utbildning han drömmer om. En son som står på gränsen till tonåren, åker på magnetröntgen ibland och hur bra han än ser ut att må, hur fantastiskt bra han klarar sina studier så är det alltid en liten nervositet kvar hos mamman.

Lille mellansonen som inte säger så mycket, mest flyter med. Men vad tänker han och känner han egentligen, måste lägga tid och förmåga att nå honom bättre. Sen de två vildaste av de vilda. Mina två små. Lilla tjejen som är lugn och så förståndig innerst inne och en helt annan när inte lillebror är med. Men minstingen, min lilling, herregud vilken virvelvind och envis som få. Undrar om jag blivit sexbarnsmamma om han kommit först 😉

Han sätter fart på denna familj och kan reta gallfeber på både stor och liten, för att sedan vara världens goaste lille plutt som kryper upp i mammas knä och bara gosar. Som alltid somnar med sin lilla arm kring min hals och säger jag älskar dig mamma.

 

Jag har gjort många misstag i mitt liv, inte varit riktigt schysst, men jag försöker lära av det jag felat med.

Har gått igenom och tänkt på vad jag faktiskt kan göra för att påverka mitt liv. Vad jag ska tänka på. Vad bara jag och ingen annan kan förändra. Jag kan påverka mig själv, jobba på förändringar där. Men inte hos andra människor.

Jag har blivit sviken, gråtit floder och undrat vad det är för fel på mig, tänkt att jag inte duger. Undrat om jag verkligen förtjänat svek och hårda ord. Kanske en del, men långt ifrån allt, det måste jag tro på.

 

Har satt upp klara mål inför 2019. Om jag sedan klarar att uppnå de, ja det återstår att se.

Men jag ser fram emot det nya med förhoppningar, starkare än jag varit detta år och en större tro på mig själv.

Allt kommer inte att gå som en dans. Motgångar kommer att dyka upp även detta år. Men sådant är livet och det kommer jag aldrig att komma ifrån.

Men det enda jag kan fokusera på är hur jag själv jobbar mig fram, hur jag själv agerar och att försöka nå dit jag vill.

Fokus ligger på att vara en så bra mamma som möjligt, klara av det sista av studierna, få det jobb jag önskar och att det fungerar. Träffa de människor som ger mig mest energi i livet, inte glömma bort de, finnas där och hjälpa om jag kan.

Jag vet vad jag vill, allt kan jag inte påverka, men jag kan i alla fall försöka…

 

Många skriver till mig att de tycker om min blogg, att jag är öppen och ärlig, att det faktiskt stöttar och stärker. Det värmer och jag kommer att fortsätta med det så länge jag hinner och orkar.

De som vill läsa läser och vill man inte är det bara att skita i det, valet är alltid upp till var och en.

Jag vet aldrig vad som sägs bakom ryggen, men vet att det finns de som irriterar sig. Riktigt inte kan ta att jag tagit ett steg framåt. Men vet ni, jag har kommit så pass lång att är det någonting jag skiter i så är det just det.

Klart man blir ledsen ibland, inte riktigt förstår varför, vad vinner man på att göra någon illa. Men ska försöka fokusera på att det inte ska stjäla min energi, inte förstöra och få mig låg igen.

Jag har varit där och jag ska inte tillbaka.

Detta är mina nyårslöften, eller nyårs mål vill jag nog hellre kalla det och mitt råd är;

Kör på det ni tror på, våga mer och tvivla inte på er förmåga…även om det känns hopplöst ibland.

 

Snart ska jag hämta hem världens bästa pojkar och min familj kommer att vara komplett över nyår.

 

Passar på att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och 2019 ska bli det bästa av åren…hittills!!!

 

Nyårskram till er alla 💖

 

 

 

 

 

 

Julen 2018...

2018-12-27 | 13:43:00

 
 
 
Julafton nummer två med alla barnen, så Tomten kom två gånger i år 😀

 

Så har tre pojkar åkt till pappan igen.

Nu är Julen definitivt över för denna gång.

Lika entusiastiskt jag pyntar innan jul, i god tid, lika ivrig är jag att plocka ner allt direkt efter jul.

Men Filippa och Milton vägrar låta det ske, så jag får väl lugna mig lite.

Pappa Lasse har lagts in på sjukan för bältros i ansiktet som spridit sig till huvudet och ena ögat, så julen blev lite annorlunda än planerat.

Vi hann fira julafton tillsammans med barnen, men sen blev det ändrade planer.

Men allt har gått bra och idag får han mest troligt komma hem igen.

 

 

 
 
 
Julafton 2018. Tomtefinklädda barn, julmat och mys 💖
 
 
 
 

 

Julafton nummer två firades alltså igår, när pojkarna tre kom över ett dygn.

Vi har bestämt så, ända sedan separationen, att den förälder som inte firar på julafton med pojkarna gör det på annandagen. Känns dumt att fira den på nyår. För firar man inte med de på julafton så firar man nyår ihop. Så i år är alla sex juveler här från 2018 till 2019 ❣

 

Hann kika ut på lite festligheter på juldagen. Vet inte när det hände sist och det var allt annat än planerat, men nu blev det så. Vad skoj det var att dansa loss, kändes att det var ett tag sen. Aningen trött dagen efter, men barnen ger den energi man behöver och fira jul är ju bland det roligast som finns, så givetvis orkade jag. Men somnade ovaggad kan man säga 😉

 

 

 
 

Fina vännen med bror och broders vän 😊

 

 

Operation röj idag. Helt otroligt hur mycket julpapper, diverse leksaker och annat som kan spridas runt i ett och samma hus. Ligger efter med det mesta. Tvätt, städ och handling. Men det får ta den tid det tar, vägrar stressa, det har varit för mycket av det och även jag har en gräns.

Imorgon blir det till sjukan för jobb. Blir väl som rena semestern (bara att få drick kaffe i lugn och ro och äta lunch i lugn takt 😉) Men kommer finnas massor att skriva. Folk upphör tyvärr inte att bli sjuka och skadade bara för att det är jul, så akuten har mes troligt haft fullt upp.

Bävar dock för uppstigning klockan 06 imorgon.

Mina barn är fantastiska på att sova ut på morgonen och ja då är det ju lätt att hänga på den trenden. Frulle vid 11-tiden är inte ovanligt på loven.

 

Hockeysonen drar givetvis till ishallen snart. Han har ju lyckats hålla sig därifrån i flera dagar nu, så abstinensen är stor. Lycka att ha träning ikväll

 

Nej, men där är väl bara att köra på nu då…ett ryck va det ja 😆

 

 

 
 
 
Hade varit lite skoj om jultomten städade upp en aning efter sig också 😉

 

 

God fortsättning till er!

GOD JUL...

2018-12-24 | 10:39:42

 

 

 

 

 

Julafton i all ära, men det finns en dag jag liksom tycker kickar igång julen, nämligen julavslutningen i skolan.

Mina barn har förmånen att gå i en fantastisk skola. Traditioner firas, och det med glans.

De har tränat och förberett i tid och åter tid innan, och det blir ju alltid sååååå jäkla bra!!!

 

Filippa, min lilla sessa, var i detta år med och spelade i det årligt traditionella julspelet.

Förskoleklassen spelar varje år upp julevangeliet, och detta år var alltså min Filippa med och gestaltade en liten ängel.

Tänker inte skriva så mycket mer om hur fantastiskt vacker och underbar hon var där framme, på scenen, som en liten ängel. För vem tänker inte så om sitt barn liksom 😉

Jag var givetvis tidig morgon i kyrkan. Såsom alltid. Bara den bästa platsen är bra nog.

Speciellt nu när dottern skulle stå på scenen.

Men det visade sig att hon inte var den enda av mina avkommor att stå på scenen.

Melwin slog till och sjöng solo!!!

Man skulle kunna tänka sig att det är lite sådär smått nervöst att kliva fram framför en fullsatt kyrka och bara leverera. Själv får jag hjärtklappning av blotta tanken. Men inte Melwin. Han var lika cool som alltid och körde ett solo från teatern Folk och rövare i Kamomilla stad.

Sexorna gör varje år en teater och i år har Melwin huvudrollen som Konstapel Bastian.

Så det vi fick höra var ett smakprov från just det. Men teatern i sin helhet visas i vår.

 

Sen kom även Vincent upp och sjöng Run Run Rudolph tillsammans med ett par klasskompisar och även vid tredje sittningen, då högstadiet hade avslutning, fick min Albin kliva fram.

Alla tar de plats, levererar och gör det med glans och ett leende på läpparna och med glimten i ögat.

 

 

 
 
Tog en tur till stora staden i fredags. Det innebar både blod, svett och tårar. Men jag fixade det!!! Och var värd en stärkande glögg när jag väl kom hem. Blev så glad av att komma hem till en brasa och tända ljus överallt, som min äldste son ordnat till mammans hemkomst. Den tanken värmnde mammahjärtat 💞
 
 
Vaknade dock till ett mycket dystert besked på lördagsmorgonen. 
 

En vän, en far, en make har somnat in och jag kan inte annat känna än ledsamhet och att det är en enorm orättvisa. Snällare och mer godhjärtad människa än honom tror jag faktiskt inte att jag träffat. Detta låter kanske hårt, men just nu kan jag inte låta bli att tänka att om den jävla sjukdomen ska drabba någon, välj en pedofil, våldtäktsman eller mördare. 

 

 

 

 

 

 
 

 

Förberedelserna har gått heta här hemma.

Klappar, gotte, mat och julstäd i ett enda virrvarr.

Men vi har även unnat oss att julmysa.

Kylan kom och snön ligger så fint gnistrande.

Riktigt julväder.

 

 

 
 
 
Julmys med vän och familj är det avgjort bästa  och de viktigaste i mitt liv 💖 Vänner och familj always comes first!
 

 

Igår åkte tre pojkar till sin pappa. Hans julafton i år.

Vi har redan sedan separationen valt att pojkarna inte ska behöva flacka runt på julafton. Vartannat år julafton med mamma, vartannat med pappa. På så vis blir det två julaftnar. För på onsdag kommer de hit och då kör vi julafton med alla barnen ihop.

 

 

 
 
 
Ett försök till en något lite finare lunch sådär innan de for till sin pappa ❣

 

 

Tre barn kvar hemma hos mig. Men klart pappan ska vara med på ett hörn också. Han och hans respektive kommer på eftermiddagen.

Den varianten har jag aldrig testat med min ex-man. Man kan aldrig ändra på folk som inte vill låta sig ändras. Men att inte lära av sina egna misstag vore ju bara jäkla dumt. Denna relation SKA bli annorlunda, men enbart barnen i fokus och hittills fungerar det bra. Vi är vänner och dörren är öppen även för hans nya relation.

Barnen är lugna, harmoniska men väääääldigt förväntansfulla. Jag tror helt klart  på en fin Julafton i år.

 

 

 

Uppestittarkväll...och nej, vi vann inte ett skit 😁

 

 

 Så då återstår bara att önska er en riktigt lugn, skön och fin Julafton

 

 

 

 

 

 

 

 

Den där kalla vinterdagen...

2018-12-19 | 22:42:00

 
 

 

En kall decemberdag. Riktigt kall, sådär så det stack i näsan och bet i kinderna. Snö överallt och solen sken så hela landskapet gnistrade.

Jag trotsade kylan, tog min lille kronprins, då 17 månader, och satte honom i pulkan.

Hunden Nappe (en liten röd Cavalier King Charles Spaniel vi då hade) skuttade glatt runt i snön, trots att han nästan försvann helt i allt det vita, så liten han var.

Jag pulsade fram med Robin i pulkan och en gigantiskt stor mage.

Den lille var planerat att titta ut den 17 dec, men det hade han minsann inte gjort. Livrädd att han skulle komma som självaste Jesusbarnet så gjorde jag så mycket fysisk aktivitet som jag bara mäktade med.

Vi hade nyss flyttat från Borlänge till Fagersta. Sovit två nätter i huset, så han hade en rätt bra tajming ändå, den lille. Han väntade tålmodigt tills vi var på plats.

Och visst hjälpte allt stånk och stön, andfåddhet och svett…

På kvällen kom det lite känningar. Med all snö och halt på vägen, beslöt vi att åka till förlossningen trots att smärtan ändå var rätt lindrig.

Så här i efterhand vet jag att det var en jäkla tur att vi drog när vi drog. 40 minuter efter ankomst till förlossningen hade världens bästa Albin kommit till världen, den 18 december 2003 kl. 21:50.

 

Så han har nu fyllt 15 år, min lille hockeyson.

Vad hände, när blev han så stor?

Över natten, det är vad jag tror 😉

Han med ett hjärta av guld, kämpar och står i, stolt mamma, ja det förstår ju ni...🌟💖

 

 

 

 

 
 
 
Även om man bor i en stuga på gården så kommer man inte undan att bli väckt på morgonen med sång och paket 😄
 
 
 
 
 
 
 
*** CARL ALBIN LEONARD ***
2003-12-18
 
 

JAG ÄLSKAR DIG MIN FINA PRINS,

MINNS ATT MAMMA ALLTID FÖR DIG FINNS 💖💖💖

 

 

 

 

 

 

 

Lite hjälp...

2018-12-17 | 16:44:23

 

Helgen svischade förbi. Känns som sista helgen innan jul, även om det är en helg även innan julafton.

Men nu är det ”alla barnen vecka” och på torsdag julavslutning och sen hänger de med mig, så då hinner och kan man ju inte fixa så mycket, i alla fall inte i hemlighet 😉

Måste dock iväg och trotsa folkmassor och köer på fredag.

Är man fattiglapp så är man, och då får man snällt vänta tills pengar trillar in på kontot, oavsett köer och trängsel.

Sånt är livet så här i juletider 😇

 

I helgen kom granen in och kläddes av två små barn och en tonåring. Även om just tonåringen nöjde sig med att hänga upp en liten kula för att sedan tröttna.

 

 

 
 

 

Så måste jag skriva om en inte alltför munter historia och även passa på att be om lite hjälp.

Tre underbara små familjemedlemmar i form av katter fick i våras lämna vårt hem på grund av att vår lille Milton blev så akut allergisk att han inte kunde komma hem från sjukhuset om inte hemmet var sanerat. På mindre än fyra timmar hade jag hittat det perfekta hemmet, katterna fick bo ihop och de flyttade omgående.

Men nu till det som INTE fick hända. Ett av barnen i det nya hemmet har, tro det eller ej, fått pälsdjursallergi. Familjen är naturligtvis lika ledsna som vi var och nu hjälper jag de att leta nytt/nya hem till missarna.

Ni får gärna höra av er till mig om ni har något tips på nya kärleksfulla hem till dessa underbara missar.

De är supergoa och snälla mot allt och alla, även mot hundar.

 

Fiffi (den vita) 7 år och steriliserad, Mimmi (röd/vit) 6 år och steriliserad och Märta 2 år.

 

 

 
 
 
Fiffi

 

 
 
 
Fiffi, Mimmi, Märta
 
 
 
 
 
 
Fiffi och Mimmi (Fiffi är mamma till Mimmi)
 
 
 
 
 
Liten pluttig Märta när hon flyttade hem till oss 😍
 
 
 
 
 
 
En lite större Märta
 
 
 
 
 
 

Det känns hårt att de ska få lov att byta hem igen, och mest troligt har vi inte en sådan tur att de hamnar i samma hem, en gång till. Men så länge de får fortsätta att må bra och kommer att trivas så...❣

 

Julkram!

 
Första tiden med Melwins sjukdom
Melwins operation av Klumpen
Tiden med cytostatika behandlingen
Protonstrålning i Schweiz