bloglovin

I en förvirrad värld...

2016-12-06 | 11:03:13

 
 

 

 

Inne i december och den stora nedräkningen har börjat…

Mamman mer förvirrad än vanligt och det dagliga mantrat lyder ”inte stressa, inte stressa”

Just stressen har för mig sedan en tid tillbaka blivit en fiende att verkligen försöka skaka sig loss ifrån.

Högt blodtryck och sömnlösa nätter där hjärtat lätt hade hoppat ur bröstkorgen och det inte nu varit något som satt för och höll emot…

Att prova ut rätt medicin visade sig inte vara det allra lättaste och både humör o stress har svajat hit o dit, upp o ner det senaste halvåret.

Så när man äntligen börjar känna sig lite lugnare och harmonin sprider sig så sakta genom kroppen, så blir det tydligen för mycket av det goda och kroppen måste ha hamnat på något totalt ”off mode” där allting går på halvfart.

Snurrigare än snurrigast och när man inte riktigt klarar av att stå på benen efter att ha gått en trappa upp till Filippas avdelning på förskolan, utan lite diskret lutar sig mot trappräcket och pussar liten sessa i pannan i hopp om att inte falla ihop, har det gått lite för långt…

Ny läkarkontakt och för högt blodtryck har nu övergått till för lågt blodtryck och nytt mixtrande med mediciner återstår…

F-n inte lätt å bli gammal inte ;-)

 

Men inget som inte går att lösa och tur är väl det, har varken tid eller lust med sånt här trams!

Förvirrad ja, kan man lugnt säga…

Insåg idag när jag som hastigast for förbi en spegel att jag såg jäkligt gul ut i ansiktet, blev nästan rdd för mig själv och hann tänka att det nog faktiskt är riktigt illa med mig…

För att sedan påminna mig själv om att jag nog faktiskt la en ansiktsmask igår kväll, för att ( givetvis ) glömma att tvätta bort den och istället somna. Gick in och tog en titt på kudden och jajamän, den bevittnade helt klart om att ett otvättat ansikte inkletat med persiskt silkesträd och havtornsolja, hade vilat där…jäkligt bra mask annars, kan jag varmt rekommendera, från Maria Åkerberg, med uppstramande och lugnande egenskaper, vem behöver inte det liksom ;-)

Hur som helst, jag ber om ursäkt för om jag skrämt föräldrar, personal och annat folk i min omgivning i morse vid lämning av mina barn…Jag har inte gulsot, Jag Lovar!!!

 

Den här tiden på året handlar inte enbart om advent, jul och alla dess förberedelser.

Nej för en sexbarnsmamma handlar det även om att pussla ihop en hel rad med utvecklingssamtal, från den minsta på förskolan till den äldsta på högstadiet. Alla ska de visa hur terminen gått och lärare ska berätta om hur de egentligen ligger till…

Och ja, tänker inte gå in på var och en av de specifikt, utan kan enbart glatt beskriva det som att Mamman kunde knappast varit stoltare över ALLA sina barn!!!

Vilka underbara personligheter och individer, alla unika på just sitt speciella lilla vis, och alla verkar de må bra och trivas på förskola och skola, vad mer kan man önska…

 

Hockeyn har ju högsäsong med matcher hit och träningar dit, varvat med teater uppvisning för Vincent och kalas för alla de barn som slagit till att fylla år just i december ;-)

Såsom min egna lilla gosse, Prins Albin, som tar klivet in i tonårsvärlden inom kort, 18 december, och förberedelserna är i full fart…

Firandet började redan i fredags lite smått, då sonen hade killfest med en sisådär tio hockeykillar där det bjöds på pizza, gotte, fyrhjulingsåkning, lite spelande och övernattning...allt vad en bra fest behöver :-) Nöjd blivande 13 åring!!!

 

 

 
 

Liten Vincent på sin första teateruppvisning, här som hund :-)

 

 

 

 

 

 
 
"Någon" som snart fyller år :-)
Här i färd med att göra sin tvätt-och städläxa som mamman skulle dokumentera till läraren...
 
 
 
 
 
...vet inte riktigt vad det blev för betyg där, men läxan är gjort i alla fall ;-)
 

 

 
 
 
Mor o Dotter mys!
Bio med min lilla tjej, Pettsson o Findus...julfilmen, vad den nu hette ???
 
 
 
 
 
 

 

 

 

Lite Lucia däremellan och nej, vi lär nog knappast sitta sysslolösa fram till stora dagen D, JULAFTON!!!

 

På tal om förvirring förresten…

Jag har lyckats förvirra så pass att jag faktiskt inte ens törs skriva o berätta om det här, mina barn skulle dö av pinsamhet ;-)

Har inte ens vågat berätta det för de, inte för någon faktiskt, så pinsamt är det :-)

De två minsta var i och för sig med vid det otroligt pinsamma tillfället, men som mina högst allierade små personer de nu är, tiger de som muren ;-)

Dagens ”cliffhanger” hur förvirrad o pinsam har jag egentligen lyckats vara…hi hi hi

 

Stressa lugnt o Kram på Er!

 

 

 

 

 

Adventsmyyyyyys...

2016-11-29 | 20:49:55

Så har den där Först Advent kommit, och ett ljus tändes i kvartetten.

Megapol kör jullåtar dygnet runt och vi med de…

En gång om året får man gå ”all in” med julmusik, hur många tända ljus som helst och en hel massa pynt.

”Tomten” ska göra sitt, och det är inte så bara med en hel bunt av kids ;-)

Men han brukar ju lösa det mesta så det ska väl gå vägen även denna gång…

 

Hemmet är finkammat och i sin ordning, tror inte jag kommer ha så mycket tid veckorna innan jul, så jag har fixat i god tid för en gångs skull.

Bara en gran som fattas, men det får vänta lite…

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Har haft en så skön vecka med alla mina sex.

Inga större konflikter och myset har överglänst, helt klart.

Vi fixade det sista inför advent och besökte Julmarknader för att få den rätta känslan.

Lite trist bara att det blir mindre o mindre för varje år och att det just i söndags slog till och blev storm så man frös igenom märg o ben, men lite julkänsla fick vi i alla fall, de små köpte ju trots allt varsin Tomteklubba ;-)

 

 

 
 

 

I helgen tittade vi på inspelningar sen när pojkarna var små, det där bland annat var en hel del från Melwins sjukdomstid.

Alla skrattade vi åt hur ”tokiga” vi såg ut och hur vi lät sisådär en åtta år sedan. Men det var också en hel del allvar när vi påmindes hur det egentligen var under åren innan Melwins tumör upptäcktes, men även efter…

När Melwin sedan konstaterar att det var ju en himla tur att allting finns dokumenterat genom film och mammas blogg, för han minns då just ingenting, då känns det som om man gjort rätt även om man uppfattades som skapligt dryg när man sprang runt med filmkameran i högsta hugg och nästan kraschade sitt förhållande pga allt ihärdiga bloggande…

Melwin har i alla fall allt dokumenterat, och när han vill få hjälp att minnas, kan han få det!

 

 

Kram på Er!

 

Nu blickar vi framåt...

2016-11-23 | 23:24:00

Vi hade en fin helg ihop.

Han den där hockey fantasten och jag…

Fick honom att hålla sig borta från ishallen, om så bara för en dag, men man får vara glad för det lilla ;-)

Vi hann med lite Julmarknad, äta gott och bara chilla ihop och gå igenom livet, lite sådär av och till.

 

 

 
 
 
Afternoon Tea ( Coffee )
 
 
 
 
 
 
 
Allt man KAN fira, är värt att fira...vi firade att vi är vi och att vi alltid har varandra <3
 
 
 
 
 
 
 
 

Fyllda med energi bar vi såklart av till en hockey match innan helgen var slut, vilket resulterade i vinst och hockey killen samlade några poäng, måste helt klart berott på massagen han fått dagen innan :-)

 

 

 
 
 
 
 

Nu blickar vi framåt mot advent, julkalender, lucia, födelsedag, skolavslutning, julafton, härligt lov och ett nytt år…

Älskar den här tiden och det finns hur mycket som helst att fira och må bra av!

 

 

 

 

 

Långt ifrån klar men har i alla fall börjat lite med nytvättade fönster och lite stjärnor och adventsstakar. Bor man som vi bor får man ju även en hel del julbelysning helt gratis utanför fönstren, Kanon :-)

 

 

Känner mig betydligt starkare än förra veckan…

Behövde helt klart lite tid att fundera och sortera tankarna, vara lite för mig själv och bena ut ett och annat.

Var väl lite väl dramatisk, såhär i efterhand, så illa har jag det faktiskt inte.

Tak över huvudet ( i ett hem jag för övrigt trivs i, även om det är lite trångt och vi letar vidare efter större )

Till synes friska och glada barn ( i alla fall i lite mer än 50% av tiden, om jag har tur ;-) )

Goa vänner och lite nytt spännande på gång

Jag och Lasse pratar med varandra, det fungerar, vi umgås, känslorna finns kvar, men vi har mycket att ta itu med, både han och jag…

Två sargade själar som behöver tid att hitta tillbaka till den man en gång var…

Som inget annat vill än att må bra…

Med ALLA barnen i fokus tar vi oss framåt, så återstår det att se hur framtiden blir att se ut…

Som jag tidigare skrivit, det är komplicerat, med det mesta ;-)

 

En härlig vecka med alla barn under samma tak, fullt ös…hur underbart det än är att ha alla mina juveler hemma så tar det en aning på krafterna och ja, jag kan inte annat säga än Over and Out

 

 

 

 

 Till och med missarna har gått o lagt sig ;-)

 

 

Go´natt & Kram på Er!

 

 

 

 

 

Nu är vi på gång...

2016-11-19 | 09:53:29

 

Har sovit som en stock, både jag och Albin ( som för övrigt fortfarande sover ;-) )

Har varit mycket för oss båda den här veckan och vi låg nog några timmar back med sömn både han och jag…

 

Som den entusiastiske hockey kille han nu är, så var han ju givetvis iväg på träning igår, även om det var fredagskväll ;-)

Men pizza och slutet på Idol tillsammans fick väl duga som fredagsmys då…

Nu får jag i alla fall rå om honom i ett helt dygn, innan det är dags för hockeymatch :-)

 

 

 
 
 
Ryktet spred sig att jag serverat våfflor till de små dagen innan, så det fick bli en favorit i repris ;-)
 
 
Skulle iväg med Melwin för lite fotografering av hans ärr ( försäkringsärende ) men innan dess tyckte Melwin att jag var lite i senaste laget med advent- och julpynt ( vilket jag också är för att vara jag ) så det plockades fram en Tomte till att börja med ;-)
 
 
 
 
 
 
Nu är vi på gång, men en hel del kvar...
 
 
 
 
 
 
...fast jag har ju redan världens finaste julbelysning i "min trädgård" :-)
 
 
Så for Melwin vidare till far sin, och "sviken" av hockeykillen så fick fredagskvällen bestå av att fylla i en bunt papper om hur vår Melwin uppfattas och mår ( på engelska ) som strålningsinstitutet i Schweiz årligen vill ta del av, men nu är det gjort ;-)
 
 
 
 
 
 
 
Skriva, skriva, skriva...
 
 
 

Vill passa på att förtydliga att jag absolut inte anser att jag ingen ”skuld” har till de konflikter/separationer/missförstånd som uppkommit under mitt liv.

Jag vet mycket väl att det aldrig är ens fel att två träter, och jag är fullt medveten om de misstag jag gjort i livet, mina fel och brister och att mitt Karma konto säkerligen behövs fyllas på.

Så tro absolut inget annat, och jag lovar att jag jobbar på det, massor, länge och väl…

Men jag kan inte göra saker ogjorda och jag kan inte heller ändra det som hänt o skett, men däremot kan jag lära av mina misstag och försöka att göra om, göra rätt!!!

 

I en liten stad går spekulationerna lätt vida o brett, men man ska akta sig för att döma någon innan man vet fakta, och vad som händer i var mans hus o hem, innanför fyra väggar, vet man oftast inte…

Alla har vi vårt bagage att bära på, men precis vad var och ens bagage innehåller vet nog med säkerhet endast bäraren…tror jag i alla fall ;-)

 

Min blogg, mitt tänkande, mina känslor…

 

 

 

 

Kram på Er!

 

 

Helg!!!

2016-11-18 | 13:07:48

 

 

Tvättat ett par maskiner tvätt, handlat, bäddat rent och dammsugit…Tänkte att nu är det väl ändå dags för lunch, men klockan var bara halv elva!!!

Man hinner en hel del när Minisarna väljer att kliva upp klockan 6 på morgonen…

 

 

 

 Handlat "lite" inför en ny barnvecka med alla sex munnar att mätta, räcker det ett par dar får jag va nöjd ;-)

 

 

Men det är skönt att vara klar med såna bestyr och ändå ha en stor del kvar av dagen.

Håller på med lite ”projekt” som förhoppningsvis ska bli bra och gynna mig i framtiden, men skriver inte mer om det just nu ;-)

 

Minisarna var bara här en kort sväng, för de åker tillbaka till pappan idag för att stanna över helgen.

Det absolut sämsta med att separera, DELA på barnen!!! Det suger BIG TIME, och jag kommer aldrig tycka att det är ok att ha mina barn enbart 50% av tiden.  Jag VET att jag måste dela, men det känns som piss o skit lik förbannat.

Pojkarnas pappa kunde jag liksom inte bli arg på över detta. Det var ju jag själv som valde att lämna honom och visste ju att det innebar att barnen skulle bo 50/50 hos vardera förälder.

Men Minisarnas pappa blir jag så ledsen och besviken på att han utsätter mig för det här ( igen ). Jag har ju liksom inte valt att det skulle bli såhär, och då är man ju givetvis mindre förberedd och det känns mer ”orättvist” på nåt sätt…

Vill inte dela på ännu fler av mina barn, vill inte splittra en familj igen…

Men jag kan inte kämpa mer…

Har gett honom tid, och tid, och ännu mera tid…

Men under den här tiden har jag konstant slitits mellan hopp och förtvivlan för att sluta som knäckt, rakt av.

Har hur mycket känslor kvar som helst, det är ju det som gör det hela så svårt att ta sig igenom.

När de där vackraste ögonen tittar på mig så går det inte att värja sig och jag tappar allt…igen

Så jag låter bli att titta, uppfattas säkerligen som den kallaste och hårdaste av de hårda.

Men det är enbart för att skydda mig från att trilla dit igen, för att inte hamna i hans armar och tro att det är för evigt men sen slås ner igen och inse att det aldrig kommer att hända…

Att jag inte är ”den där” som han kommer att hålla för evigt kär…!

 

Jag klarar inte att trilla dit igen så stark är jag inte, jag vill ha något äkta, någon att förlita mig på…

 

Men helgen kommer att vara min och Albins helg.

Alla barnen är på sitt sätt drabbade av separationer och knasiga relationer, något som jag givetvis helst hade velat skydda de alla ifrån.

Men Albin har fått gått igenom mycket och efter att ha förlorat Tony så tog han sig an Lasse med full kraft.

För honom är det två separationer, och kanske lite till…

Så han och jag har en riktig myshelg framför oss och ja jag ska lägga allt fokus på min snart 13 åriga kille och tillsammans samlar vi på oss en hel massa energi, det är jag säker på :-)

Och sen väntar en ny härlig barnvecka med alla mina sex juveler…

För hur trött jag än må vara vid dagens slut så är det ändå den allra bästa och härligaste tiden då jag får ha hela barnaskaran samlad under mitt tak <3

 

Men nu tar vi helg…

 

Kram på Er och samla krafter och energi för en ny vecka!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det som inte dödar härdar…

2016-11-17 | 23:04:00

Det som inte dödar härdar…

Ett känt ordspråk och det ligger nog någonting i det.

Man reser sig igen, så är det bara, man måste upp på fötter…

Orkar inte gråta och tycka synd om mig själv längre, och det finns ju de som behöver mig.

Mamma är jag alltid, oavsett, och mina barn förtjänar det bästa…

Så Ja, jag har kavlat upp ärmarna nu och blickar framåt!!!

Bryt ihop…men kom sedan igen :-)

 

Har använt min ”lediga” tid till att tänka, fundera, gråta och samla kraft.

Behövde helt klart rensa och sortera bland tankarna och reda ut alla känslor.

Sen har jag ju turen att ha fantastiska vänner och en klippa till mor som finns där när jag varken vet ut eller in, upp eller ner * Love you all *

 

Två separationer i bagaget, ganska tuffa sådana, med en känslomässig berg- och dalbana var gång.

Det sätter sina spår…

Funderar givetvis om jag kommer möta kärleken igen.

Behöver jag ens det…

Med sex barn är man aldrig ensam, känner sig alltid älskad och får så otroligt mycket kärlek och värme, så det nästan svämmar över.

Men självklart saknar jag ”en klippa” i vardagen. Någon att luta mig emot när jag svajar, någon att lita på i vått o torrt, en famn som håller mig varm och någon att fatta beslut med, dela vardagen med, i både glädje o sorg.

Oj, vad poetiskt o stort det lät…

Var inte mening att bli så dramatisk, men ni fattar, kanske inte vill vara själv jämt liksom…

Ensamstående med sex barn kanske inte riktigt var det jag tänkt mig som 40 åring, men men, nu är det ju som det är!

Och jag är ju tyvärr inte den enklaste att leva med, det har jag ju förstått, och vad är det man säger…det är inte lätt att lära en gammal hund att sitta.

Men även solen har fläckar och jag har ju mina ljuspunkter jag med…tror jag ;-)

 

Ja ja, jag litar väl på vad min kloka mor säger…En dag kommer den rätte förbi på sin vita springare

Och mammor vet ju som bekant alltid bäst…;-)

 

 

 

 
 
 
 
De är hemma igen och det firades med våfflor...men när lillebror somnat så ville Filippa gärna "leka salong" och det blev både manikyr och pedikyr, mammas lilla tös som älskar att fixa till sig ;-)
 
 
 
 
 

 

Nu ska jag gosa ner mig med mina fina små och ladda batterierna till max!

 

 Kram på Er o Go´natt!

Simple as that...

2016-11-15 | 20:05:03

 

Vilken jäkla skithelg…Helgen då ”allt” hände och humöret är lika grått o dystert som vädret just nu.

Vad hände med den fina, snörika vintern…vart tog den vägen???

Var ju redo att börja pynta, men nu har lusten helt gått av mig.

 

Sviken av min bästa vän, sviken av barnens pappa, sviken av ”Han”…

 

Vet inte vad jag gjort för ont i livet, eller jo, det vet jag väl, men tycker ändå att det finns de som gjort betydligt värre skada i livet än vad jag lyckats åstadkomma…men lik förbannat så ska allt komma över en och man är visst inte värd mer än skit och ingenting :-(

 

Tyckte att allt började så bra med firande av Melwins oförändrade ”Klump” och Miltons friska, krya ben.

Bubbel och taco mys och allt var på topp…

 

 

 
 
 

Men när allt är sådär jäkla bra ska man ju givetvis snabbt tas ner på jorden igen.

 

Lögner…det jag lär mina barn är ett av det värsta man kan utsätta någon för.

Ljug inte, berätta som det är!

Svik inte de du tycker om och vill ha kvar i ditt liv, Never Ever!

 

Jag är sannerligen inte den mest erfarne människan på jorden, men jag har genom åren lärt mig att skilja på gott och ont, rätt och fel…

Jag har ”felat” själv och lärt av mina misstag.

Men ibland känns allt bara så jäkla hårt!!!

Jag är inte gjord av stål, ingen jävla Ironman…

Mycket kan jag ta, men långt ifrån allt!

 

Jag kommer resa mig igen, men just nu har jag dragit mig tillbaka och samlar krafter, styrka o mod, att komma tillbaka igen…

 

Det är väl så det är, det där som kallas LIVET, en ständig berg –och dalbana.

Gör ont ett tag, luften går ur en…men sen kommer man tillbaka starkare än nånsin och vet precis vart skåpet ska stå.

Vilka som förtjänar ens tankar och handlingar och vilka som för evigt suddats ut ur ens liv…

 

Simple as that!

 

Kram på Er!

 

 

 

 

Hemma igen...

2016-11-10 | 22:14:41

…och allt har gått bra!!!

Lite drygt väglag, men vi startade i god tid, mötet var efter lunch

Bosse inleder som vanligt med att berätta vad bilderna visade, allt var helt oförändrat jämfört med tidigare bilder ( som togs för ett år sedan ).

Visst var han inte jättenöjd över att Västerås hade utelämnat att använda kontrastvätska, och hade även påtalat för de att det absolut inte fick uteslutas i fortsättningen.

Men eftersom inga förändringar fanns att se, tomrummen var fortfarande tomma och ryggraden såg helt ren ut, så finns inga misstankar om aktivitet av tumörresten. Så då ansåg man det inte nödvändigt att utsätta Melwin för ännu en undersökning i nuläget, utan om allt flyter på som det ska och inga konstigheter uppkommer, så görs en ny magnetröntgen om ett år igen.

Så himla skööööööönt!!!!!

 

Bosse gjorde en grundlig neurologundersökning och kunde inte hitta några som helst tecken på hormonförändringar, körtelproblem eller liknande, så han såg därför heller ingen anledning till att ”krångla” med Melwin och försöka sticka honom på nytt, bara för provernas skull. Utan även det får vänta tills nästa kontroll.

Melwin verkar i nuläget vara helt tipp topp och vi alla andas ut för denna gång.

Känns att man haft nerverna på helspänn, både jag och Melwin var skapligt mosiga på vägen hem och nu är jag dödstrött…men lättad och glad såklart.

Min goa fina kämpe…Fuck You Klumpen!!!!!!!

 

Fyra timmar i bil på en dag, kan göra vem som helst lite less, så vi livade upp det hela med lite shopping under vägen.

Enbart till dagens hjälte förstås, som valde ut lite nytt till garderoben :-)

 

 

 
 
 
Go´fika efter avslutad nervpärs och med ett positivt besked med oss hem
 
 
 
 
Tack alla Ni för hållna tummar och goa hälsningar o stöd, precis vad vi behövde <3
 
KRAM o Go´natt
 
 

 

 

 

Första tiden med Melwins sjukdom
Melwins operation av Klumpen
Tiden med cytostatika behandlingen
Protonstrålning i Schweiz